fredag 17 oktober 2008

Ett år i en park

Parker, alla tycks vilja ha dem. Trots det är de ofta dåligt utnyttjade och ibland till och med uppfattade som direkt farliga. Råkade ramla på denna film där någon har låtit ta ett foto i timmen i ett helt år över Bryant Park på Manhattan.

Under 1970-talet förföll parken till ett tillhåll för knarklangare och var något av en symbol för stadens förfall. Under 1980-talet satte ett privat med icke vinstdrivande företag igång för att göra om platsen till något som människor återigen skulle vilja besöka - annat än kunder och säljare i droger alltså.

Photojojo's Time Lapse Video of Bryant Park from Photojojo on Vimeo.
De tog bland annat hjälp av William H. Whyte - en sociolog som ägnade mycket tid åt att studera gångtafikanters beteende och stadens liv. Han genomförde två grepp för att skapa ett bättre liv i parken. Dels introducerade han flyttbara stolar som människor fick använda som de ville och dessutom lät han sänka ner parken och göra den lättillgänglig. Tidigare hade den varit upphöjd från gatuplan och omgärdad av höga häckar, vilket förstås underlättade kriminalitet och minskade överblicken.

3 kommentarer:

Peter sa...

Var det Whyte som lät folk gå som de ville innan han anla gångvägarna i parken? Normalt när man anlägger en park så drar man ju gångvägarna/stigarna efter något slags teoretiskt system, som sedan visar sig vara helt eller delvis värdelöst eftersom folk har en tendens att gå som det passar dom. Det uppstår snabbt alternativa "spontana" stigar som löper annorlunda än de anlagda. En slags gräsrotsrörelse (haha, park - gräs...). Jag läste någonstans för länge sedan att man på något ställe (i N Y C?) gjorde tvärtom. Man fixade en park, sådde gräs och lät folk gå som de ville. Snart hade ett mönster av stigar bildats i parken. Och då fixade man till stigarna med grus eller vad det nu var. Ett slags botton-top perspektiv för att snacka konsultswengelska.
Du kan inte byta utseende på bloggen så där plötsligt utan att förvarna.

Olle J. sa...

Låter ju onekligen som något i hans anda.

Vem har inte sett sin beskärda del av upptampade gångstigar över gräsmattor? Min egen mor har präglats av en uppväxt med "Beträd ej gräset"-skyltar till höger och vänster och har säkert fått miltals av ofrivillig motion på det sättet.

Om man ser på filmen kan man se att de lägger om gräset flera gånger. När man tänker på hur mycket ytan nyttjas känns det befogat. Tyvärr finns det många, många parker i världen som nyttjas så sparsamt att det knappt känns befogat att klippa gräset. Kvantitet är inte tvunget en kvalité i sig självt.

Jag fick ett plötsligt infall att ändra utseendet på bloggen och tycker la det blev rätt bra - fast jag är estetiskt efterbliven. Tycker dock sidan laddar för långsamt...

gardebring sa...

Och för den som vill se videon i lite bättre kvalitet:
http://vimeo.com/440306?pg=embed&sec=440306&hd=1