Var nere på stan en sväng för att fixa några ärenden runt 12-snåret. På grund av det instabila värdet och en viss trötthet så tog jag för en gångs skull vagnen istället för cykeln. Efter uträttat ärende spatserade jag runt lite och köpte bland annat tredje numret av det trevliga fotbollsfanzinet Stopper, som jag skrivit om förut. Trots att det är lördag så finns det la ingen vettig fotboll att bella på då landskamper - denna rest från gågna tidevarv - tar upp spelschemat. Om man inte får den äkta varan så går det alltid bra med lite arenapornografi, vilket Stopper är förtjusta i.
Men när man talar om trollen så står de på bron. Ja, faktiskt. En ansamling nationalister står uppradade på bron mellan Nordstans entré och Brunnsparken. En rad med fanbärare står och ser lite lätt imbecilla SA-medlemmar medan någon annan står och tjoar något om ett nationalistiskt magasin och att Sverige är till för svenskarna. Vad skall man göra? Slå ner dem känns lönlöst och inte direkt konstruktivt. Att resonera med dem på en öppen gata känns likaledes meningslöst då det torde råda en tämligen en så omfattande ontologisk diskreptans mellan dem och mig att vardagliga missförstånd mellan mig och den bättre hälften känns väldigt futtiga i jämförelse.
Istället går man därifrån och känner sig lätt äcklad och lite smutsig. Jag kanske skulle slagit någon av dem på käften, men då hade jag kanske inte hunnit åka hem till Kvillestaden på 100-korters övergång. Ja, det är nog bäst att dölja sin oförmåga att agera bakom små praktiska detaljer. Och jag har inte ens en trädgård att odla...
---
Löste fotbollsbristen delvis genom att se en nedladdad repris på första kvalmatchen mellan GAIS och Landskrona BoIS 2005.
Men när man talar om trollen så står de på bron. Ja, faktiskt. En ansamling nationalister står uppradade på bron mellan Nordstans entré och Brunnsparken. En rad med fanbärare står och ser lite lätt imbecilla SA-medlemmar medan någon annan står och tjoar något om ett nationalistiskt magasin och att Sverige är till för svenskarna. Vad skall man göra? Slå ner dem känns lönlöst och inte direkt konstruktivt. Att resonera med dem på en öppen gata känns likaledes meningslöst då det torde råda en tämligen en så omfattande ontologisk diskreptans mellan dem och mig att vardagliga missförstånd mellan mig och den bättre hälften känns väldigt futtiga i jämförelse.
Istället går man därifrån och känner sig lätt äcklad och lite smutsig. Jag kanske skulle slagit någon av dem på käften, men då hade jag kanske inte hunnit åka hem till Kvillestaden på 100-korters övergång. Ja, det är nog bäst att dölja sin oförmåga att agera bakom små praktiska detaljer. Och jag har inte ens en trädgård att odla...
---
Löste fotbollsbristen delvis genom att se en nedladdad repris på första kvalmatchen mellan GAIS och Landskrona BoIS 2005.
2 kommentarer:
Jag fattar vad du menar. I veckan stod äcklen från Sverigedemokraterna på Olskrokstorget. Man blir förbannad och känner sig solkad över att de har varit där man bor.
Glädjande var dock att papperskorgarna var knökfulla med deras propagandaorgan.
Papperskorgar är onekligen en grundpelare i den svenska demokratin!
Skicka en kommentar