Få saker tycks vara så konstanta i det allsvenska spelåret som GAIS förluster mot Trelleborgs FF på Vångavallen. Att förlora mot TFF är alltid väntat och så också i detta fall i en förlust som i viss avseenden liknande som liknade förlusten mot tygbönderna härom veckan men ändå inte - Trelleborg är nämligen uppenbarligen ett sämre lag än Elfsborg med stora skadeproblem som inte borde vinna mot GAIS. I alla fall inte ett GAIS som spelade som under deras formtopp tidigare under vårsäsongen.
32. H. Sillanpää;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson, 23. E. Hédinsson (66´29. Romarinho);
11. T. Lycén (55´18. A. Khalili), 25. W. do Carmo, 27. M. Celik;
21. J. Johansson (77´19. K. Pattersson)
Den första halvleken är inte direkt någon klang - och jubelföreställning då två dåliga lag ägnar mer tid åt att försöka skapa något som liknar ett spel än att faktiskt spela fotboll. GAIS är emellertid klart bäst i försöken att skapa något åt det håller och vinner avsluten med 5 totalt och 2 på mål i jämförelse med ett skott utanför såväl målram som straffområdet som hemmalaget mäktar med.
På många sätt ser det rätt bra ut defensivt under första, men även andra halvlek. Trots att Calum Angus skadade sig senast så är detta inget större problem, då den numera konstanta ersättaren Richard Ekunde har inga större problem att täcka upp som vanligt, även om hans träben givetvis inte hjälper. GAIS problem är inte defensiven i första hand.
GAIS problem är istället det ointressanta och förutsägbara anfallet. I jämförelse med idealet - matchen mot BK Häcken på Rambergsvallen - är de grönsvarta spelarnas anfall nu lättläst för Prahls defensivt strukturerade spelare. Skott och passningar tycks på något sätt sakna kraft och vilja. Passningar når inte fram och skotten på mål tycks knappt få styrfart. Dessutom har laget svårt att utnyttja planens bredd, vilket givetvis gynnar det försvarande laget.
Utan rappa djupledslöpningar och bra bollar från firma Ayarna-Mårtensson är det frapperande hur enkelt de blåklädda försvarsspelarna löser upp de flesta försök till kreativa anfall, även om deras egen förmåga är uppenbart begränsad. Jag skulle säga att grundbulten i detta problem ligger i bollerövringen och att såldes avsaknad av sagda firma och/eller spelare med samma kompetens och inställning ligger bakom att GAIS inte kan spela det spel som vi blev lite bortskämda med under den korta vår då GAIS form pekade uppåt likt en grön raket mot skyn.
Idén byggde mycket på att vinna bollen och sedan snabbt spela framåt till någon av flera djupledslöpande anfallare. Att vinna boll och starta anfall kräver spelförståelse i både defensivt och och offensivt hänseende. Genom att som defensiv spelare veta vart bollen kommer att hamna kan den skicklige bollvinnaren börja löpa redan innan passningen görs eller når fram. I GAIS mittfält och försvar saknades detta mot Trelleborg. Allt som oftast började rusningar ske när passningen redan nått fram till en spelare och då är det verkligen försent och dessutom farligt, då det öppnar upp ytor bakåt. I de fall då GAIS:are trots allt lyckades med detta, saknade dessa spelare oftast den offensiva spelföreståelsen och den bollbehandling som behövs för att passa bollen mot yta eller spelare som löper i djupled. Istället blir det mest rensningar uppåt i plan. I en mittfältsduo med Ejyólfur Hédinsson och mittbacken Hallgrimúr Jónasson saknas denna kombination av kvaliteér i allt för hög grad.
Andra halvlek börjar givetvis med det som inte får hända. Två snabba mål krossar GAIS chanser att ta med sig någon poäng från denna bortaresa. Det första är ett utmärkt distansskott som vrider sig och skruvar in i nätmaskorna bakom den debuterande Henri Sillanpää, som fått ersätta en skadad Dime strax innan match. Distansskott var troligen Trelleborgarens enda alternativ mot ett väl samlat GAIS-försvar och det var minst sagt frustrerande som åskådare att se att det fanns motspelare som kunde hota på distans med ett hårt välriktat skott att jämföra med makrillarnas pyspunkor till avslut. TFF behövde aldrig oroa sig för att gå samma öde till mötes. Sedan följde det andra, och måhända vanligaste, alternativet för ett lag i uppenbart underläge - en fast situation. Återigen en väl placerad boll av ett slag som man önskar att Wanderson do Carmo kunde ha presterat. För övrigt måste det sägas att det är eller vore tråkigt om denna bleka insats och tillställning skulle bli Wandersons sista match i GAIS. Helt klart mindre värdigt än matchen mot HBK i sista omgången 2009, även om Wanderson trots allt var närmast att ge GAIS ledningen i första halvlek med en stolpträff.
Sedan TFF stänger matchen med disciplinerat försvarsspel. Axéns plan B är tyvärr både förutsägbar och väntat. Aram Khalili plockas in för att lyfta upp bollar på, vilket medför att vi vinner luftdueller som norrbaggen, genom en kombination av oförmåga och begränsade möjligheter, misslyckas med. Sedan får Romarinho komma in för att ge mer kreativitet till mittfältet, vilket snarare försvårar problemen som jag gjorde ett utlägg om ovan samtidigt som det garanterar att spelet blir än mer fokuserat kring centrallinjen och än långsammare. Slutligen slängs Kyle "var är bollen?" Pattersson in för att återge den fart till uppställningen, som försvunnit i och med att två långsamma spelare tagits in på bekostnad av löpvilliga mittfältare, vilket inte heller bidrar med mycket annat än någon eller några hyfade inlägg på Khalilis skalle. Givetvis står även domaren bi, som i linje med god svensk domartradition, med att så fort någon önskar hjälpa till att sänka tempot i matchen till en nivå som Trelleborgs försvarare, med nöd och näppe, orkar med.
Enligt rapporter från bussen var det mindre munter stämning än i ett begravningsfölje, även om jag tror att min tjuvrökande rapportör, som jag såg hängandes över räcker under matchen, säkert gjorde ett gott försök att lätta på stämningen.
I många avseenden var detta förhoppningsvis punkten för en svacka som nu pågått en tid. Det måste poängteras, även om det torde vara uppenbart, hur ytterst olämpligt det var av GAIS att ge tre poäng till allsvenskans enligt tabellen sämsta lag. Nu väntar dubbelmöte med en på förhand förväntade avstigningskandidaten Åtvidaberg. Om GAIS inte mäktar med sex poäng, eller i alla fall fyra, är det nog hög tid att se GAIS som den förväntade avstigningskandidaten för hösten 2010.
32. H. Sillanpää;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson, 23. E. Hédinsson (66´29. Romarinho);
11. T. Lycén (55´18. A. Khalili), 25. W. do Carmo, 27. M. Celik;
21. J. Johansson (77´19. K. Pattersson)
Den första halvleken är inte direkt någon klang - och jubelföreställning då två dåliga lag ägnar mer tid åt att försöka skapa något som liknar ett spel än att faktiskt spela fotboll. GAIS är emellertid klart bäst i försöken att skapa något åt det håller och vinner avsluten med 5 totalt och 2 på mål i jämförelse med ett skott utanför såväl målram som straffområdet som hemmalaget mäktar med.
På många sätt ser det rätt bra ut defensivt under första, men även andra halvlek. Trots att Calum Angus skadade sig senast så är detta inget större problem, då den numera konstanta ersättaren Richard Ekunde har inga större problem att täcka upp som vanligt, även om hans träben givetvis inte hjälper. GAIS problem är inte defensiven i första hand.
GAIS problem är istället det ointressanta och förutsägbara anfallet. I jämförelse med idealet - matchen mot BK Häcken på Rambergsvallen - är de grönsvarta spelarnas anfall nu lättläst för Prahls defensivt strukturerade spelare. Skott och passningar tycks på något sätt sakna kraft och vilja. Passningar når inte fram och skotten på mål tycks knappt få styrfart. Dessutom har laget svårt att utnyttja planens bredd, vilket givetvis gynnar det försvarande laget.
Utan rappa djupledslöpningar och bra bollar från firma Ayarna-Mårtensson är det frapperande hur enkelt de blåklädda försvarsspelarna löser upp de flesta försök till kreativa anfall, även om deras egen förmåga är uppenbart begränsad. Jag skulle säga att grundbulten i detta problem ligger i bollerövringen och att såldes avsaknad av sagda firma och/eller spelare med samma kompetens och inställning ligger bakom att GAIS inte kan spela det spel som vi blev lite bortskämda med under den korta vår då GAIS form pekade uppåt likt en grön raket mot skyn.
Idén byggde mycket på att vinna bollen och sedan snabbt spela framåt till någon av flera djupledslöpande anfallare. Att vinna boll och starta anfall kräver spelförståelse i både defensivt och och offensivt hänseende. Genom att som defensiv spelare veta vart bollen kommer att hamna kan den skicklige bollvinnaren börja löpa redan innan passningen görs eller når fram. I GAIS mittfält och försvar saknades detta mot Trelleborg. Allt som oftast började rusningar ske när passningen redan nått fram till en spelare och då är det verkligen försent och dessutom farligt, då det öppnar upp ytor bakåt. I de fall då GAIS:are trots allt lyckades med detta, saknade dessa spelare oftast den offensiva spelföreståelsen och den bollbehandling som behövs för att passa bollen mot yta eller spelare som löper i djupled. Istället blir det mest rensningar uppåt i plan. I en mittfältsduo med Ejyólfur Hédinsson och mittbacken Hallgrimúr Jónasson saknas denna kombination av kvaliteér i allt för hög grad.
Andra halvlek börjar givetvis med det som inte får hända. Två snabba mål krossar GAIS chanser att ta med sig någon poäng från denna bortaresa. Det första är ett utmärkt distansskott som vrider sig och skruvar in i nätmaskorna bakom den debuterande Henri Sillanpää, som fått ersätta en skadad Dime strax innan match. Distansskott var troligen Trelleborgarens enda alternativ mot ett väl samlat GAIS-försvar och det var minst sagt frustrerande som åskådare att se att det fanns motspelare som kunde hota på distans med ett hårt välriktat skott att jämföra med makrillarnas pyspunkor till avslut. TFF behövde aldrig oroa sig för att gå samma öde till mötes. Sedan följde det andra, och måhända vanligaste, alternativet för ett lag i uppenbart underläge - en fast situation. Återigen en väl placerad boll av ett slag som man önskar att Wanderson do Carmo kunde ha presterat. För övrigt måste det sägas att det är eller vore tråkigt om denna bleka insats och tillställning skulle bli Wandersons sista match i GAIS. Helt klart mindre värdigt än matchen mot HBK i sista omgången 2009, även om Wanderson trots allt var närmast att ge GAIS ledningen i första halvlek med en stolpträff.
Sedan TFF stänger matchen med disciplinerat försvarsspel. Axéns plan B är tyvärr både förutsägbar och väntat. Aram Khalili plockas in för att lyfta upp bollar på, vilket medför att vi vinner luftdueller som norrbaggen, genom en kombination av oförmåga och begränsade möjligheter, misslyckas med. Sedan får Romarinho komma in för att ge mer kreativitet till mittfältet, vilket snarare försvårar problemen som jag gjorde ett utlägg om ovan samtidigt som det garanterar att spelet blir än mer fokuserat kring centrallinjen och än långsammare. Slutligen slängs Kyle "var är bollen?" Pattersson in för att återge den fart till uppställningen, som försvunnit i och med att två långsamma spelare tagits in på bekostnad av löpvilliga mittfältare, vilket inte heller bidrar med mycket annat än någon eller några hyfade inlägg på Khalilis skalle. Givetvis står även domaren bi, som i linje med god svensk domartradition, med att så fort någon önskar hjälpa till att sänka tempot i matchen till en nivå som Trelleborgs försvarare, med nöd och näppe, orkar med.
Enligt rapporter från bussen var det mindre munter stämning än i ett begravningsfölje, även om jag tror att min tjuvrökande rapportör, som jag såg hängandes över räcker under matchen, säkert gjorde ett gott försök att lätta på stämningen.
I många avseenden var detta förhoppningsvis punkten för en svacka som nu pågått en tid. Det måste poängteras, även om det torde vara uppenbart, hur ytterst olämpligt det var av GAIS att ge tre poäng till allsvenskans enligt tabellen sämsta lag. Nu väntar dubbelmöte med en på förhand förväntade avstigningskandidaten Åtvidaberg. Om GAIS inte mäktar med sex poäng, eller i alla fall fyra, är det nog hög tid att se GAIS som den förväntade avstigningskandidaten för hösten 2010.
2 kommentarer:
Tack för rapporten. Jag väntar fortfarande på din analys avseende Mats Persson-affären. Jesus, bara det faktum att han var på anställningsintervju under en permission från fängelset borde väl få någon på GG att fundera? Ibland öveträffar verkligheten sagan. Vid närmare eftertanke rätt ofta i GAIS:s fall.
Jag vet inte ens om jag orkar ta tag i den frågan. Känns som att det får avvakta tills jag tycker att det finns något att ta ställning till.
Skicka en kommentar