BK Häcken 0 - 2 GAIS

En av säsongens kortaste bortaresor går till mina gamla hemtrakter på den gröna ön, där man kan få stå på sköna gamla träläktare för en pizzakartong. Nåja, tydligen kom man inte in med pizzakartong i år och snart så skall träläktaren bort för framtidens material. Tyvärr kunde jag inte delta utan är fast här i Öst-Borås fram till derbyt.

Det klagades en del på gräsmattan från min sida i samband med förra matchen. Även gräset på Rambergsvallen såg fläckigt ut men gräset var i alla fall grön och inte i en sjuklig grågul nyans (jag är färgblind för övrigt) som på nya Gamla Ullevi (där det nya är att inte ha träläktare utan grå betong). Att gräset inte var perfekt var något som BK Häckens tränare beklagade sig över i paus men det var då verkligen inget som störde GAIS spel. Konstigt att bara ett lag hade svårt att spela bollen längst med marken!

1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson (86´28. J. Rundqvist);
6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson;
23. E. Hédinsson, 25. W. do Carmo, 27. M. Celik;
11. T. Lycén (83´18. A. Khalili)

Det snackas emellanåt kring tanken på 4-6-0 i GAIS-kretsar, både från tränare och supportrars håll. Senast GAIS gjorde ett seriöst försök på ett sådant spelsystem var i samband med förra bortamatchen på Rambergsvallen. Resultatet från denna match var inte upplyftande och snart stod det klart att något liknande var på gång när Tommy Lycén startade på topp. Genom att Lycén egentligen är en ytter skapas på detta sätt en flexibel anfallslinje på fyra man, till skillnad när GAIS spelat med en mer tydlig target såsom Pär Ericsson, Björn Andersson, eller Aram Khalili, som gör det svårt för motståndarnas mittbackar att veta vem de skall markera. Lycén, som stod för en lysande insats, började ofta på sin naturliga position till höger och snett bakom sig fick han vulkankraften i en återfödd Eyjólfur Hédinsson som lite oväntat fick starta till höger även han medan Mervan Celik startade till vänster.

GAIS började utmärkt från första stund och skapade flera bra chanser under matchens första tjugo. Jag plitade ner många av dessa på papper men det skulle vara enahanda att räkna upp dem alla. Det skall endast konstatera att dessa involverade alla fyra offensiva spelare. Wanderson do Carmo var bra, precis som hela laget, men för en gångs skull stod han inte ut som den överlägset bästa spelaren; resten av laget höjde sig till hans nivå.

De första tjugo, tjugofem minuterna var GAIS överlägsna. Först därefter tycktes BK Häcken komma in i matchen och börja ge något motstånd överhuvudtaget, de skapar några chanser. Paulinho är deras Wanderson i denna dåliga matchinsats från deras sida, genom att han är den enda som skapar något. Under stora delar av matchen kommer han inte undan den närmast felfria Richard Ekunde som återigen spelar högerback och verkligen dominerar försvarsspelet på sin kant.

Grönsvart dominerar det öppna spelet men det är genom en fast situation som GAIS får sitt välförtjänta ledningsmål. Vi vinner en frispark långt ner på offensiv planhalva, nästan vid mittcirkeln, men med Wanderson spelar detta ingen roll - det är farlig nästan varje gång i vilket fall (tänk Calum Angus mål mot HBK förra säsongen). I straffområdet vinner Fredrik Lundgren nickduellen och får bollen mot mål där deras målvakt Källqvist står i vägen men stöter ut den till derbydödaren och, i denna match, Lukaz Chmajs arvtagare, Eyo, som trycker in 0-1 i mål.

4-6-0 som formation är något av en överdrift och det är kanske inte eventuella formationsförändringar som skall förklara den välförtjänta segern utan att laget som en helhet körde på samma spelidé och fullföljde ända in i kaklet med attityd och löpningar. GAIS stressade ett håglöst Häcken till många misstag (jämför matchen mot AIK). Genom att ge hundra procent i varje situation och jobba hårt vann laget många bollar. Genom att det även fanns spelare som täckte upp så reparerades många av misstagen omedelbart. Emellanåt på ett sådant sätt att misstagen snarare framstod som smarta spellösningar. Reuben Ayarna och Johan Mårtensson var båda utmärkta på mittfältet och raderade ut Häckens anfallspel under stora delar av matchen. Tempot i spelet dikteras av makrillarna och på så sätt går passningarna bra mest hela tiden (jag tittar mycket på snooker just nu, där är det viktigt att komma in i ett bra tempo).

I andra halvlek fortsätter GAIS att dominera även om BK Häcken får till ett rakare spel och skapar en del farligheter. Men snart ligger Häcken ännu ett mål under och ser sällan ut att ha en susning till chans att hämta in någon ledning. 0-2 tillkommer genom att Wanderson, plötsligt långt nere till höger på egen planhalva, slår en lång passning längst mer marken till en Lycén som för med sig bollen och slår ett inlägg mot straffområdet där två grönsvarta spelare löper mot mål. Eyo är först av detta och med kraft flyger bollen i mål.

Det var länge sedan GAIS spelade så bra. Allsvenskan är så jämn att alla lag kan slå alla. Om laget klarade av att få upp motivation och vilja till varje match istället för varannan kan vi gå en tämligen behaglig säsong till mötes.