torsdag 13 maj 2010

GAIS 0 - 0 DLS

Senkommet, på begäran av vår man i Washington, kommer så slutligen en kort matchrapport, eller kanske snarare en reseberättelse. Befinner mig fortfarande i Göteborg där jag har spenderat två dagar i Landsakrivets depå på Polstjärnegatan med blandade resultat (företagsnämndsprotokollen för Götaverken och EMV tycks ha förkommit!), men lämnar för Öst-Borås i eftermiddag.


Ankom Göteborg en solig men måhända en aning kylig måndag strax efter lunch. Irrade under en tid runt i centrala delar av staden och hämtade upp en nyckel så att jag kunde lämna av min väska vid expeditionens basläger. Sedan gick jag och köpte mig en halv special med äkta mos.


På GP vad det till en början tämligen sparsamt med folk, varav många försökte njuta av solen på uteserveringen, trots att en kall vind drog in från Kopparmärra. Med tiden blev det emellertid smockfullt inne på puben när fler och fler medlemmar i den härligt dysfunktionella grönsvarta gemenskapen strömmade till.


Själva matchen är inte så mycket att orda om, då det ändå är så lång tid som har passerat. GAIS var på många sätt överlägsna det där andra laget under framförallt första halvlek, trots detta var det på matchens sista spark nära att bli en repris från höstderbyt förra året.


Ett derby är alltid ett derby och med tanke på övertaget så kunde en attityd och inställning likt den mot BK Häcken säkerligen krossat motståndarna i första halvlek. Det var inte heller långt ifrån att GAIS fick in ledningsmål. Tyvärr blev så inte fallet, då Aram Khalili, som faktiskt var en smula pigg och användbar första 15-20 minuterna av matchen, och annars så pålitlige derbymålskytten Eyjòlfur Hédinsson missade sina chanser.


GAIS tappade mycket av sitt övertag när Reuben Ayarna skadade sig i slutet på första halvlek. I och med hans bortavaro tappade GAIS dominansen på mittfältet och en spelare lågt ner i banan med förmågan att spela spelöppnande djupledspassningar. Nu har emellanåt inhopparen Romarinho fått stå syndabock i mina och andras berättelser men att han inte kunde spela samma spel som Ayarna var uppenbart. Han bjöd också på matchens delikatess i andra halvlek men GAIS förlorade samtidigt dominansen på mittplan. Detta var emellertid inte något som det där andra laget kunde utnyttja då deras anfallsspel var så pass dåligt och lättläst för den grönsvarta backlinjen.


På vissa sätt är det skönt att slippa en förlust men samtidigt är jag djupt besviken över att GAIS inte lyckades ta tillfället och verkligen köra över en derbymotståndare, också i mål räknat, som uppenbarligen var osäker på sig själv. Dls var likt ett fallfärdigt hus då de bara behövts en lite bättre spark på dörren så hade hela byggnaden rasat samman. Om mannen som stod rätt för att se den uppenbara hands som skulle renderat en straff för oss agerade som en assisterande domare istället för bara linjeman hade detta kanske varit möjligt.


Efteråt fick jag en öl av en bloggläsare (notera det, Peter!) som hemlighetsfullt kunde informera att Göteborgs största band någonsin, Gårdkvarnens musikproletariat (GKMP), planerar att släppa ännu en listetta (men varför är den förra listettan borta från exempelvis youtube?).

1 kommentar:

Peter sa...

Tack. Ölen är noterad. Jag lägger undan en 50-lapp märkt Kropotkin i plånboken.