lördag 11 juli 2009

Min bästa muskel

Jag har någon muskel, eller nerv, långt ner till höger på ryggen som jag ibland får lite problem med. Åldern tar la ut sin rätt. Ryggen brukar bli bättre av simning men i och med att jag numera cyklar flera mil i veckan så har jag för länge sedan rationaliserat bort det, då jag tycker att cykling är träning nog.

Nu skulle man kanske tro att inläggets titel är förvirrande. Borde det inte stå att det är min sämsta muskel? Njae, den bibringar nämligen vissa psykosomatiska fördelar. För några dagar sedan berättade min bättre hälft att en kompis till henne skall flytta idag.

Ett dygn senare har denna information undermedvetet arbetat sig ner från mitt bakhuvud till muskeln och så kan jag plötsligt inte bära något allt utan får istället gå runt och väsa lite och äska sympatipoäng från min bättre hälft. Här kan man ju inte gå runt och bära på boklådor och möbler (hennes kompis har en vävstol!).

Problemet är nu förstås att min bättre hälft stack för några timmar sedan och jag har fortfarande lite ont i ryggen, trots att jag borde kunna blåsa faran över. Nä, får nog gå och lägga mig lite på soffan och tycka synd om mig själv.

3 kommentarer:

Der Panzerbär sa...

Du får hälla upp en whiskey, fungerar ju även bra i preventint syfte om det emotionella oväder du kommer mötas av imorgon ca 19.50!

Olle J. sa...

Jag och min bättre hälft köpte en portvinsflaska häromdagen - 75 cl med vanlig kork, det vill säga ej återförslutningsbar. Kanske får se till och avsluta den innan matchen så att jag är förberedd för emotionellt oväder.

Anonym sa...

Självömkan är sunt. Tycker ingen annan synd om en för man ta tag i det själv. Portvin är gott men bör väl intas i liten volym?

/Rikard