Efter att för länge sedan ha slutat tro på andra prognoser än de som baseras på krass ekonomisk kalkyl (bollen må vara rund men får ej jorden att snurra runt) tittade jag innan matchen in tio tidningars tips på spelsidorna. 5-5-0 stod det. Stora chanser för oavgjort men klar fördel hemmalaget GAIS således. Personligen var jag inte alls så positiv inför matchen och lutade snarare mot 0-5-5, om jag kunnat få så mycket hybris att jag samtidigt förvandlades till tio personer.
Nä, negget lågt tungt över Gamle Port och även uppe på Preppens när det under en av dagens handskakningar kom fram till att en seger vore väldigt trevligt - som sju sorters kakor, kok-kaffe och den finaste söndagsduken ute i lusthuset - men inget vi trodde på.
Johan Mårtensson var utmärkt i sin roll som Ulvåkers Pirlo. Killen har bra blick och i en match med lite mer ytor hade hans djupledsbollar kunnat få en mer avgörande betydelse för bataljens utgång. HBK var dock relativt tidigt inställd på att spela tillknäppt och lyckades väl med detta.
Under dessa omständigheter skulle man hoppas på att hemmalaget får första målet. Ett bortalag som spelar på säkerhet och som sedan släpper in ett mål hamnar i en jobbig uppförsbacke när de måste omvärdera sin taktik. Ett defensivt bortalag som tar ledningen däremot, har allt att vinna på att fortsätta i samma stil.
Självfallet släpper GAIS in ett mål. En frispark långt ute till höger från Dime Jankulovski och Preppens sett får slås medan laget ännu inte är fokuserade och som ståplatspublik kan man lätt förutspå resultatet när bollen svävar bort mot bortre stolpen och en av HBK:s bästa nickspelare som helt utan problem eller bevakning kan sätta pannan mot bollen. 0-1 och man undrar ju lite vad den där besvikelsen och belastningen Jonas Lundén är någonstans.
Backlinjen i övrigt var hyfsad under matchen. Kenneth Gustafsson var utmärkt både offensivt och defensivt och är numera försvarslinjens starkast lysande stjärna. Richard Ekunde är fortfarande långt ifrån sin toppform för någon säsong sedan men varken han eller Fredrik Lundgren, som har mycket lättare för sig när motståndarna inte fyller på med så mycket folk och han kan fokusera på bollen, behövde egentligen slita ihjäl sig när matchen väl var förlorad.
För nog var matchen förlorad? Det var i alla fall jag tämligen övertygad om efter tio-femton minter in i andra halvlek. Ett tidigare defensivt HBK låste nu Norre Port. Jag kan inte påminna mig att jag såg av ett enda avslut värt att bry mig om från gästerna under den andra halvlek. Hade det varit GAIS som försvarade en ledning på det här sättet hade jag varit övertygad om att de fallit ihop förr eller senare men Halmstads spelare såg ut att ha läget under kontroll.
Orsaken till detta stod inte bara i att finna i ett hårt arbetande defensivt bortalag utan i hemmalagets anfall som i mångt och mycket saknade rörlighet. Det är lätt att bli stillastående när man försöker forcera ett lag som backar hem men det är just det som de eftersträvar. Wanderson do Carmo, som alltid lyckades göra något när han fick bollen, är en sådan spelare som kan skapa chanser från stillastående. Övriga spelare behöver dock röra sig och skapa luckor för varandra för att öppna upp. Det var tyvärr allt för litet av de när GAIS tryckte på för kvittering.
För att skapa oro behöver laget också driva upp tempot och stressa HBK i sitt försvarsspel. Nu försökte GAIS verkligen göra detta men av någon anledning hade matchens domare, Åke Andreasson, själv tagit på sig rollen att hjälpa Halmstad i deras arbete med att sänka matchens tempo. Varje gång GAIS fick upp lite press skulle Andreasson vid nästa avblåsning stå och snacka, flytta bollar eller bara allmänt fördriva tiden. Nu vill jag inte påstå att domaren är del av Illuminati tillsammans med Lars-Åke Lagrell men nog borde han förstå att hans sätt att döma matchen inte direkt gynnade offensiv, snabb och målrik fotboll.
Eyjólfur Hédinsson, som kom in i paus, var lite bättre än de andra på att komma löpande från mittfältet men exempelvis Richard Spong bidrog med mycket litet. Efter att ha lyft nyförvärvet till skyarna under försäsongen och varit överlag positiv till det gamla ungdomsproffset under säsongens inledning är jag nu mycket tveksam till hans plats i förstauppställningen. Som en mer defensiv, bollvinnande spelare jämte Wanderson i startuppställningen bidrog han med väldigt lite. Vattenbärare i all ära men jag såg inte heller att han fyllde en sådan funktion och inte vann han särskilt många bollar heller.
Längre fram var Pär Ericsson från första början låst i mitten som köttbiten i en HBK-burgare. När motståndarnas backlinje tidigt lade sig lågt kunde längre framspel inte använda sig av Pärlans kvalitéer som djupledslöpare på bollar bakom backlinjen och som ensam anfallare var det svårt för honom att komma fri. De få gånger han fick chansen var avslut och passningar uddlösa. Han tycks ha tappat lite av det självförtroende som han besatt i början av säsongen och som GAIS nu verkligen behöver.
När klockan gick över 90 minuter var det mestadels en formalitet för publiken att stå kvar och vänta ut ännu en förlust. Laget visade dock en viss vilja att vinna när de relativt tidigt lyfte upp även Dime vid fasta situationer. I en sådan hotade en kontring och Johan Mårtensson gick in och tog sitt andra kort. Han visste precis vad han gjorde, tog emot kortet och joggade utan en blick åt sidan rakt mot omklädningsrummet. I den stunden tänkte jag att i alla fall en grönsvart spelare lämnade planen med en viss värdighet. Som det kom att visa sig var den sortin på många sätt matchavgörande.
0-2 i detta läge hade måhända endast varit av marginell betydelse för lagets allt mer devalverade målskillnad men var givetvis av avgörande betydelse för matchen oväntade vändning. I matchens absolut sista spark får GAIS en frispark mitt på plan. Alla springer upp till straffområdet utom frisparksskytten Wanderson. Bollen glider mot mål och den engelske inbytaren och debutanten Calum Angus kan presentera sig på bästa sätt genom att toucha bollen i mål. Efter Kalmar hemma, Brommapojkarna borta och mängder av andra sena poängtapp och -förluster i slutet av matcher under åren var det skönt att för en gångs skull få uppleva hur ett motståndarlag straffas för sitt defensiva spel. HBK-spelarna föll ihop som deprimerade bowlingkäglor efter slutsignalen.
Med i alla fall en poäng kunde jag lämna arenan med en viss belåtenhet. Samtidigt är jag trots detta negativ till möjligheterna att vända utvecklingen denna säsong och klara kontrakt för 2010.
Det brukar ibland sägas om den rutinerade Lundby IF-backen Teddy Lucic att han hela tiden anpassar sig för motståndet. Om han spelar i Bundesliga är han en habil Bundesligaback, skulle han spela i division 5 skulle han vara en bra division 5-back. I dagsläget känns det som att GAIS alltid är lite sämre än motståndarna för dagen. Hade vi spelat så som vi gjorde mot HBK i Bromma hade vi troligen välförtjänt kommit därifrån med både en eller tre poäng. Nu är Halmstad ett bättre lag och därför är att GAIS ett bättre lag, precis som vi kunnat hålla nästan jämn fot med Elfsborg och Kalmar denna säsong (vi klarade dock inte av att vara fult så usla som Örgryte, men det finns la gränser...). Som det ser ut nu kommer det inte att fungera.
Läs mer om matchen:
GP, GAIS, HP, HBK
Nä, negget lågt tungt över Gamle Port och även uppe på Preppens när det under en av dagens handskakningar kom fram till att en seger vore väldigt trevligt - som sju sorters kakor, kok-kaffe och den finaste söndagsduken ute i lusthuset - men inget vi trodde på.
Lag [4-1-4-1]Laget ställde för dagen upp med en förstaelva som säkert kallas 4-4-3, exempelvis på GAIS officiella hemsida, men jag snarare skulle beskriva som en 4-1-4-1 där Johan Mårtensson tog en balansroll bakom mitfältet. Sedan ändrades detta om en del i halvtid i och med att Alexander Axén av oklar anledning lyfte bort den kvicke och företagsamma Tommy Lycén från vänstermittfältet (måhända för att han och en viss brasse konkurrerade om samma ytor?).
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (82' 13. C. Angus), 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson
21. M. Lindström, 5. R. Spong (76' 24. J. Pettersson), 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (45' 23. E. Hedinsson)
18. P. Eriksson
Johan Mårtensson var utmärkt i sin roll som Ulvåkers Pirlo. Killen har bra blick och i en match med lite mer ytor hade hans djupledsbollar kunnat få en mer avgörande betydelse för bataljens utgång. HBK var dock relativt tidigt inställd på att spela tillknäppt och lyckades väl med detta.
Under dessa omständigheter skulle man hoppas på att hemmalaget får första målet. Ett bortalag som spelar på säkerhet och som sedan släpper in ett mål hamnar i en jobbig uppförsbacke när de måste omvärdera sin taktik. Ett defensivt bortalag som tar ledningen däremot, har allt att vinna på att fortsätta i samma stil.
Självfallet släpper GAIS in ett mål. En frispark långt ute till höger från Dime Jankulovski och Preppens sett får slås medan laget ännu inte är fokuserade och som ståplatspublik kan man lätt förutspå resultatet när bollen svävar bort mot bortre stolpen och en av HBK:s bästa nickspelare som helt utan problem eller bevakning kan sätta pannan mot bollen. 0-1 och man undrar ju lite vad den där besvikelsen och belastningen Jonas Lundén är någonstans.
Backlinjen i övrigt var hyfsad under matchen. Kenneth Gustafsson var utmärkt både offensivt och defensivt och är numera försvarslinjens starkast lysande stjärna. Richard Ekunde är fortfarande långt ifrån sin toppform för någon säsong sedan men varken han eller Fredrik Lundgren, som har mycket lättare för sig när motståndarna inte fyller på med så mycket folk och han kan fokusera på bollen, behövde egentligen slita ihjäl sig när matchen väl var förlorad.
För nog var matchen förlorad? Det var i alla fall jag tämligen övertygad om efter tio-femton minter in i andra halvlek. Ett tidigare defensivt HBK låste nu Norre Port. Jag kan inte påminna mig att jag såg av ett enda avslut värt att bry mig om från gästerna under den andra halvlek. Hade det varit GAIS som försvarade en ledning på det här sättet hade jag varit övertygad om att de fallit ihop förr eller senare men Halmstads spelare såg ut att ha läget under kontroll.
Orsaken till detta stod inte bara i att finna i ett hårt arbetande defensivt bortalag utan i hemmalagets anfall som i mångt och mycket saknade rörlighet. Det är lätt att bli stillastående när man försöker forcera ett lag som backar hem men det är just det som de eftersträvar. Wanderson do Carmo, som alltid lyckades göra något när han fick bollen, är en sådan spelare som kan skapa chanser från stillastående. Övriga spelare behöver dock röra sig och skapa luckor för varandra för att öppna upp. Det var tyvärr allt för litet av de när GAIS tryckte på för kvittering.
För att skapa oro behöver laget också driva upp tempot och stressa HBK i sitt försvarsspel. Nu försökte GAIS verkligen göra detta men av någon anledning hade matchens domare, Åke Andreasson, själv tagit på sig rollen att hjälpa Halmstad i deras arbete med att sänka matchens tempo. Varje gång GAIS fick upp lite press skulle Andreasson vid nästa avblåsning stå och snacka, flytta bollar eller bara allmänt fördriva tiden. Nu vill jag inte påstå att domaren är del av Illuminati tillsammans med Lars-Åke Lagrell men nog borde han förstå att hans sätt att döma matchen inte direkt gynnade offensiv, snabb och målrik fotboll.
Eyjólfur Hédinsson, som kom in i paus, var lite bättre än de andra på att komma löpande från mittfältet men exempelvis Richard Spong bidrog med mycket litet. Efter att ha lyft nyförvärvet till skyarna under försäsongen och varit överlag positiv till det gamla ungdomsproffset under säsongens inledning är jag nu mycket tveksam till hans plats i förstauppställningen. Som en mer defensiv, bollvinnande spelare jämte Wanderson i startuppställningen bidrog han med väldigt lite. Vattenbärare i all ära men jag såg inte heller att han fyllde en sådan funktion och inte vann han särskilt många bollar heller.
Längre fram var Pär Ericsson från första början låst i mitten som köttbiten i en HBK-burgare. När motståndarnas backlinje tidigt lade sig lågt kunde längre framspel inte använda sig av Pärlans kvalitéer som djupledslöpare på bollar bakom backlinjen och som ensam anfallare var det svårt för honom att komma fri. De få gånger han fick chansen var avslut och passningar uddlösa. Han tycks ha tappat lite av det självförtroende som han besatt i början av säsongen och som GAIS nu verkligen behöver.
När klockan gick över 90 minuter var det mestadels en formalitet för publiken att stå kvar och vänta ut ännu en förlust. Laget visade dock en viss vilja att vinna när de relativt tidigt lyfte upp även Dime vid fasta situationer. I en sådan hotade en kontring och Johan Mårtensson gick in och tog sitt andra kort. Han visste precis vad han gjorde, tog emot kortet och joggade utan en blick åt sidan rakt mot omklädningsrummet. I den stunden tänkte jag att i alla fall en grönsvart spelare lämnade planen med en viss värdighet. Som det kom att visa sig var den sortin på många sätt matchavgörande.
0-2 i detta läge hade måhända endast varit av marginell betydelse för lagets allt mer devalverade målskillnad men var givetvis av avgörande betydelse för matchen oväntade vändning. I matchens absolut sista spark får GAIS en frispark mitt på plan. Alla springer upp till straffområdet utom frisparksskytten Wanderson. Bollen glider mot mål och den engelske inbytaren och debutanten Calum Angus kan presentera sig på bästa sätt genom att toucha bollen i mål. Efter Kalmar hemma, Brommapojkarna borta och mängder av andra sena poängtapp och -förluster i slutet av matcher under åren var det skönt att för en gångs skull få uppleva hur ett motståndarlag straffas för sitt defensiva spel. HBK-spelarna föll ihop som deprimerade bowlingkäglor efter slutsignalen.
Med i alla fall en poäng kunde jag lämna arenan med en viss belåtenhet. Samtidigt är jag trots detta negativ till möjligheterna att vända utvecklingen denna säsong och klara kontrakt för 2010.
Det brukar ibland sägas om den rutinerade Lundby IF-backen Teddy Lucic att han hela tiden anpassar sig för motståndet. Om han spelar i Bundesliga är han en habil Bundesligaback, skulle han spela i division 5 skulle han vara en bra division 5-back. I dagsläget känns det som att GAIS alltid är lite sämre än motståndarna för dagen. Hade vi spelat så som vi gjorde mot HBK i Bromma hade vi troligen välförtjänt kommit därifrån med både en eller tre poäng. Nu är Halmstad ett bättre lag och därför är att GAIS ett bättre lag, precis som vi kunnat hålla nästan jämn fot med Elfsborg och Kalmar denna säsong (vi klarade dock inte av att vara fult så usla som Örgryte, men det finns la gränser...). Som det ser ut nu kommer det inte att fungera.
Läs mer om matchen:
GP, GAIS, HP, HBK
5 kommentarer:
Jag får tacka för väldigt bra läsning. Jag har din blogg som bokmärke och läser då och då. Fortsätt med det intressanta skrivandet.
Tack för bra rapport och för inbjudan till Gamle Port. Hann inte dit, men lyckades ta mig till matchen. Håller helt med om din analys, märkligt nog. Deppigt att se:
1. Den fåtaliga publiken
(särskilt blev jag överraskad av hur liten klacken var) samt
2. Spelet i första halvlek. Segt, ängsligt, torftigt, fantasilöst (med undantag av Wanderboy och Lycén i mitt tycke).
Andra halvlek var spelmässigt mycket bättre, även om det säkert berodde, som du skriver, på att bortalaget tidigt försökte säkra segern. Vilket man ju var rätt nära att lyckas med...
Jag ropade på Axéns avgång och lovade mig själv att bojkotta AIK-matchen, men ändrade mig förstås vad gäller nästa match efter närmare eftertanke. Såkanske vi kan ses på GP den 20:e?
Gamla Ullevi är kanonbra. Över förväntan Dräkterna är skitfula. Mer gröna än grönsvarta.
Men det är alltid magi att se Atleterna.
Gaiser: Jag hade precis tänkt övergå till ointressant skrivande men du har övertygad mig om att fortsätta att skriva om intressanta saker! :-)
Peter: Med tanke på något tidigare inlägg om hur väl ditt resande har gått hittills denna sommar så räknade jag inte med att du skulle hinna ens till matchen.
Såg dock en synnerligen malplacerad medelålders man på GP som, efter att ha läst lite korsord, plockade upp vad såg ut som en kopia av Suetonius "Kejsarbiografier". Han såg la lite rund ut men det går la lite si och så med löpandet har jag förstått och frissan var densamma. Han hade dock aldrig ens varit i Washington D.C.!
Måste va min dubbelgångare i Gbg. Det har under många år funnits en person som ser exakt ut som jag, enligt samstämmiga uppgifter. Och till yttermera visso har vi genom åren vistats på samma svartklubbar, krogar, sportevenemang och delvis rört oss i samma kretsar. Löpningen går framåt. Fyra gånger sedan ankomsten till Sweden. Ingen övervikt att tala om just nu, alla sommaröl till trots.
Han kanske satt och väntade på dig? Hans löpträning går det som sagt lite si och så med. Extrapolera några år så kommer dubbelgångarproblematiken vara ur världen.
Ang. AIK så kommer jag givetvis vara där, e-posta mig när du tror du dyker upp så sänder jag över en bild på mig. Tror mig inte ha någon dubbelgångare i Gbg fast det är förstås svårt att veta i semestertider...
Skicka en kommentar