De där skeppen till Gaza

Under en rätt stressig måndag efter en kortare tids semester, men en påföljande currrywurst-abstinens, har jag knappt hunnit hålla mig uppdaterad kring den pågående utrikespolitiska skandalen. Nej, jag talar inte om klantiga formuleringar i de rödgrönas valmanifest utan om skeppen till Gaza som bordats av Israelisk militär.

Tycker inte att jag direkt sticker ut hakan när jag menar att Israels agerande är en diplomatisk blunder och föga konstruktivt i längden. Efter att ha varit i ett antal tyska bokhandlar under förra veckan undrar man ju vilken respons det hela fått om Henning Mankell råkat träffats av en förlupen kula.

Det förutsägbara och trista är la emellertid hur position och uppfattning hos olika personer i så hög grad styr tolkningen av händelseförloppet - ett förlopp som vi vet väldigt lite om. Om Henning Mankell hade avlidit hade la detta i sin tur givit upphov till en massa kulknapps-teorier som endast CSI på teve hade klarat av att lösa, på strax under en timme dessutom. Vilket håll kulan tagit skulle säkerligen vara en funktion av konspirationsteoretikens uppfattning om staten Israel. Och var inte den där skytten en smula lik Lee Harvey Oswald?

Notera exempelvis denne kålsupare; Anneli Enochson är kristdemokratisk riksdagsledamot och vet redan mer än världens medier tillsammans, för det passar ihop med hennes förutbestämda uppfattning.

Måttet rinner över

Jag gnällde nyligen på en mängd aspekter på det stundande bröllopet och city branding-konceptet Love Stockholm 2010. Efter att ha blommat ut i en tirad mot kungliga hovleverantörer - bland annat har mitt standardkaffes förpackning sedan en tid förvanskats -under eftermiddagskaffet, där detta skattefinansierade jippo givetvis används för att sälja prylar så kommer jag tillbaka till min arbetsplats och kan konstatera att kungen för kronprinsessan till altaret. Detta trots invändningar från bland annat ärkebiskopen:

"Ärkebiskop Anders Wejryd har tidigare sagt att han skulle föredra att kronprinsessan gick in i kyrkan sida vid sida med Daniel med tanke på jämställdheten. Nio präster från Lunds stift har även skrivit ett personligt brev till Victoria där de ber henne att tänka om och sända "en god signal om jämställdhet till andra människor"."

Ja, inte bara är det en ytterst tveksam symbolhandling, utan faktiskt även emot seden i detta land. Inte för att jag i vanliga fall bryr mig om religiösa ceremonier nämnvärt men nu är jag irriterad och tar opportunt tillfället i akt att ont med ont fördriva. Att det bryter mot såväl jämställdhetsideal och traditioner är ju inte direkt upplyftande. Här har la vårt så kallade stadsöverhuvud och hans familjemedlemmar suttit och blivit tårögda till någon romantisk komedi från Hollywood och skall inkorporera detta i sitt skattefinansierade giftemål.

" – Kungafamiljen har respekt för att det finns skiljda uppfattningar men de tycker att det är upp till var och en att välja, och det här är familjens önskan, säger Nina Eldh, hovets informationschef till Aftonbladet. – Det är en statsceremoniell händelse där statschefen för sin dotter, som är Sveriges tronföljare, till altaret – en händelse med stort symboliskt värde, säger hon."

Ovanstående två citat är la rimligen logiskt inkonsistenta med varandra, något som måhända kan förklaras med att Aftonbladet är involverade. Det är ju just att det är ett skattefinansierat statsceremoniellt bröllop som innebär att de inte skall bestämma sådant själv. Om de vill kontrollera sitt eget bröllop får de avsäga sina titlar, kamma sig och skaffa sig ett jobb.

Jag får be mina läsare om ursäkt, men detta stundande bröllop har verkligen drivit på mina republikanska åsikter. Bevara monarkin, kungen i formalin!

Trelleborgs FF 2 - 0 GAIS

Få saker tycks vara så konstanta i det allsvenska spelåret som GAIS förluster mot Trelleborgs FF på Vångavallen. Att förlora mot TFF är alltid väntat och så också i detta fall i en förlust som i viss avseenden liknande som liknade förlusten mot tygbönderna härom veckan men ändå inte - Trelleborg är nämligen uppenbarligen ett sämre lag än Elfsborg med stora skadeproblem som inte borde vinna mot GAIS. I alla fall inte ett GAIS som spelade som under deras formtopp tidigare under vårsäsongen.

32. H. Sillanpää;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson, 23. E. Hédinsson (66´29. Romarinho);
11. T. Lycén (55´18. A. Khalili), 25. W. do Carmo, 27. M. Celik;
21. J. Johansson (77´19. K. Pattersson)

Den första halvleken är inte direkt någon klang - och jubelföreställning då två dåliga lag ägnar mer tid åt att försöka skapa något som liknar ett spel än att faktiskt spela fotboll. GAIS är emellertid klart bäst i försöken att skapa något åt det håller och vinner avsluten med 5 totalt och 2 på mål i jämförelse med ett skott utanför såväl målram som straffområdet som hemmalaget mäktar med.

På många sätt ser det rätt bra ut defensivt under första, men även andra halvlek. Trots att Calum Angus skadade sig senast så är detta inget större problem, då den numera konstanta ersättaren Richard Ekunde har inga större problem att täcka upp som vanligt, även om hans träben givetvis inte hjälper. GAIS problem är inte defensiven i första hand.

GAIS problem är istället det ointressanta och förutsägbara anfallet. I jämförelse med idealet - matchen mot BK Häcken på Rambergsvallen - är de grönsvarta spelarnas anfall nu lättläst för Prahls defensivt strukturerade spelare. Skott och passningar tycks på något sätt sakna kraft och vilja. Passningar når inte fram och skotten på mål tycks knappt få styrfart. Dessutom har laget svårt att utnyttja planens bredd, vilket givetvis gynnar det försvarande laget.

Utan rappa djupledslöpningar och bra bollar från firma Ayarna-Mårtensson är det frapperande hur enkelt de blåklädda försvarsspelarna löser upp de flesta försök till kreativa anfall, även om deras egen förmåga är uppenbart begränsad. Jag skulle säga att grundbulten i detta problem ligger i bollerövringen och att såldes avsaknad av sagda firma och/eller spelare med samma kompetens och inställning ligger bakom att GAIS inte kan spela det spel som vi blev lite bortskämda med under den korta vår då GAIS form pekade uppåt likt en grön raket mot skyn.

Idén byggde mycket på att vinna bollen och sedan snabbt spela framåt till någon av flera djupledslöpande anfallare. Att vinna boll och starta anfall kräver spelförståelse i både defensivt och och offensivt hänseende. Genom att som defensiv spelare veta vart bollen kommer att hamna kan den skicklige bollvinnaren börja löpa redan innan passningen görs eller når fram. I GAIS mittfält och försvar saknades detta mot Trelleborg. Allt som oftast började rusningar ske när passningen redan nått fram till en spelare och då är det verkligen försent och dessutom farligt, då det öppnar upp ytor bakåt. I de fall då GAIS:are trots allt lyckades med detta, saknade dessa spelare oftast den offensiva spelföreståelsen och den bollbehandling som behövs för att passa bollen mot yta eller spelare som löper i djupled. Istället blir det mest rensningar uppåt i plan. I en mittfältsduo med Ejyólfur Hédinsson och mittbacken Hallgrimúr Jónasson saknas denna kombination av kvaliteér i allt för hög grad.

Andra halvlek börjar givetvis med det som inte får hända. Två snabba mål krossar GAIS chanser att ta med sig någon poäng från denna bortaresa. Det första är ett utmärkt distansskott som vrider sig och skruvar in i nätmaskorna bakom den debuterande Henri Sillanpää, som fått ersätta en skadad Dime strax innan match. Distansskott var troligen Trelleborgarens enda alternativ mot ett väl samlat GAIS-försvar och det var minst sagt frustrerande som åskådare att se att det fanns motspelare som kunde hota på distans med ett hårt välriktat skott att jämföra med makrillarnas pyspunkor till avslut. TFF behövde aldrig oroa sig för att gå samma öde till mötes. Sedan följde det andra, och måhända vanligaste, alternativet för ett lag i uppenbart underläge - en fast situation. Återigen en väl placerad boll av ett slag som man önskar att Wanderson do Carmo kunde ha presterat. För övrigt måste det sägas att det är eller vore tråkigt om denna bleka insats och tillställning skulle bli Wandersons sista match i GAIS. Helt klart mindre värdigt än matchen mot HBK i sista omgången 2009, även om Wanderson trots allt var närmast att ge GAIS ledningen i första halvlek med en stolpträff.

Sedan TFF stänger matchen med disciplinerat försvarsspel. Axéns plan B är tyvärr både förutsägbar och väntat. Aram Khalili plockas in för att lyfta upp bollar på, vilket medför att vi vinner luftdueller som norrbaggen, genom en kombination av oförmåga och begränsade möjligheter, misslyckas med. Sedan får Romarinho komma in för att ge mer kreativitet till mittfältet, vilket snarare försvårar problemen som jag gjorde ett utlägg om ovan samtidigt som det garanterar att spelet blir än mer fokuserat kring centrallinjen och än långsammare. Slutligen slängs Kyle "var är bollen?" Pattersson in för att återge den fart till uppställningen, som försvunnit i och med att två långsamma spelare tagits in på bekostnad av löpvilliga mittfältare, vilket inte heller bidrar med mycket annat än någon eller några hyfade inlägg på Khalilis skalle. Givetvis står även domaren bi, som i linje med god svensk domartradition, med att så fort någon önskar hjälpa till att sänka tempot i matchen till en nivå som Trelleborgs försvarare, med nöd och näppe, orkar med.

Enligt rapporter från bussen var det mindre munter stämning än i ett begravningsfölje, även om jag tror att min tjuvrökande rapportör, som jag såg hängandes över räcker under matchen, säkert gjorde ett gott försök att lätta på stämningen.

I många avseenden var detta förhoppningsvis punkten för en svacka som nu pågått en tid. Det måste poängteras, även om det torde vara uppenbart, hur ytterst olämpligt det var av GAIS att ge tre poäng till allsvenskans enligt tabellen sämsta lag. Nu väntar dubbelmöte med en på förhand förväntade avstigningskandidaten Åtvidaberg. Om GAIS inte mäktar med sex poäng, eller i alla fall fyra, är det nog hög tid att se GAIS som den förväntade avstigningskandidaten för hösten 2010.

Måttet är rågat för kungabröllopet

Som republikan har jag försökt andas lugnt och inte hetsa upp sig när kungabröllopet kommer på tal men på något sätt börjar jag nu långsamt närma mig bristningsgränsen för vilka fjanterier jag tyar med.

På 1900-talet fick vi bilder på Stalin, Lenin, Adolf Hitler och Marlboro Man - 2000-talet känns än så länge som en blek kopia

Att under reklampauser bli informerad om att Stockholm Arlanda Airport är Official Love Airport för Love Stockholm 2010 - The Capital of Scandinavia innehåller så mycket irritationsmoment koncentrerade till ett par strofer att det riktigt knyter sig i magen på mig.

Fåniga anglicismer i kubik och detta pågående påstående att Stockholm skulle vara Skandinaviens huvudstad, när alla vettiga människor vet att det är Köpenhamn. Allt inoljat i en rojalistisk veckopress-sörja för en institution helt ur takt med tiden, demokrati och människors lika värde.

GAIS 0 - 2 IF Elfsborg

Med stora problem centralt med Ayarnas och Wandersons frånvaro vore en poäng mot Elfsborg endast något jag närde en svag förhoppning om. Att resultatet sedan blev som det blev skall måhända inte ses som en katastrof men också ett oroande järtecken inför framtiden.

1. D. Jankulovski;
13. C. Angus (26´28. J. Rundqvist), 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson, 17. J. Mårtensson;
29. M. Celik (45´18. A. Khalili), 29. Romarinho (68´19. K. Pattersson), 23. E. Hédinsson;
11. T. Lycén

GAIS började matchen på ett måhända inte lysande men i alla fall lovande sätt med hyfsade intentioner och några goda försök. Efter att gästerna tagit ledningen var vårt lag emellertid i stort sett ute ur matchen. Boråslaget tog ledningen efter nitton minuter genom att högeryttern Bajrami löpte fram genom GAIS mittfält och sköt hårt på distans.

Att ersätta Ayarna med Hallgrímur Jónasson som defensiv mittfältare var kanske lite oväntat men måhända något till vilket Axén kände sig nöd och tvungen. Islänningen har måhända goda defensiva egenskaper och är duktig på att nicka men står sig givetvis slätt som mittfältare och spelfördelare i jämförelse med den under våren utmärkte ghanianen från Boston College. Medan Ayarna stod för en lysande djupledsboll som mycket väl kunde inneburit ledning och seger mot dls så har Hatti, likt de flesta grönsvarta innerbackar, ett träben som näppeligen lämpar sig för en roll som kreatör i vad jag får förmoda är tänkt som ett spelsystem med snabba anfall genom spel mot djupledslöpande offensiva spelare.

Längre upp i banan var det meningen att Romarinho till slut skulle få sin chans att på allvar visa sina kvalitéer som Wandersons kronprins i rollen centralt strax bakom en ensam anfallare. Även om brassen var involverad i flera av GAIS avslut är det återigen nödvändigt att dela ut ett underbetyg till den eviga ersättaren som nu spelat i över 20 matcher utan att göra mål. Detta gör honom till mindre effektiv än Super-Migen, i alla fall om det hade gått att räkna bråk med nolla som täljare.

Om det första målet som gästerna gjorde i högre utsträckning skall tillskrivas Elfsborgs spelares skicklighet snarare än GAIS-spelarnas tillkortakommanden var det andra, och matchavgörande, målet i den 38:e minuten i första hand att beteckna som en försvarstabbe som utnyttjades på ett kompetens sätt. I ett anfall som började med ett långt inlägg från vänsterbacken kunde James Keene, som en och annan kanske kommer ihåg, stå helt obevakad mitt i straffområdet i linje med GAIS backlinje, i vilken ingen tycktes anse att guliganen stod i just deras zon. Med ryggen mot mål kunde denne nicka tillbaka ett upplägg rakt bakåt till skytteligaledaren Avdic, som kunde löpa fram i ytan mellan backlinje och ett mittfält som låg långt därifrån, och bombade in målet på Gerd Müller-vis.

Som en följd av motståndarnas skicklighet och ett lågt självförtroende, som innebär att laget inte vågar spela det anfallsspel som fungerat bäst under senare omgångar, faller lag ner mot defensivt och smalt 4-4-1-1 utan kantspel och möjlighet till omställningar. Tommy Lycén blir på detta sätt isolerad, oavsett hans förmåga att få med sig bollen och komma förbi en och annan Elfsborgare är detta till föga nytta. GAIS försöker vinna bollen genom att tränga ihop sig och när bollen vinns finns det ingen att spela till, då de flesta står inom fyra-fem meter från bollvinnaren. Stor lucka uppstår således mellan mittfältet och anfallet och utan offensiva spelare på kanterna är det svårt att starta ett anfall den vägen eller, i de fal Lycén lyckas få rullning på bollen, spela ut på kanterna från offensivt område. Att spela på en tredjedel av planens bredd, mellan straffområden, är måhända ett bra sätt att försvara men inte ett sätt att anfalla på. Gästerna torde vara nöjda med att GAIS till synes frivilligt går med på att lämna kanterna. Elfsborg inte behöver gå framåt utan stannar hemma med 4-5 man och kan på så sätt enkelt plocka bort de flesta farligheter som förekommer när GAIS sällan får upp mer än två eller max tre man på ytor.
Aram Khalili tas in i paus när Axén aviserar en önska att få in fler bollar i boxen. Khalili vinner bollar men problemet är i stort sett detsamma och en orörlig norrbagge som target är inte mycket bättre än en rörlig Lycén när det inte finns någon att spela med. Efter en tid försöker GAIS få upp någon för Khalili att arbeta med genom att mysteriet Kyle Pattersson tas in. Effekten blir inget annat än en föga dynamisk duo när Pattersson tycks sakna en del av Romarinhos egenskaper utan att tillföra några andra, utom möjligen fart.

En av få, svaga ljuspunkter var att Johan Rundqvist tagit ytterligare ett steg framåt i utvecklingen. Denne fick komma in i första halvlek efter att ännu en spelare i den fördömda fyran, aka GAIS backlinje, Calum Angus, fick gå av skadad med ljumskproblem. Ännu inte en färdig allsvensk spelare men sedan Rundqvist fick chansen från start i matchen mot Kalmar FF, och i stort sett skämde ut sig med felbeslut på felbeslut, så har han tagit ett steg framåt i varje match och kunde här göra en habil insats mot vad som kan förmodas vara något av det tuffaste motstånd som förväntas kan som ytterback i allsvenskan (vilket kanske inte säger så mycket).

Att Rundqvist gjorde bra ifrån sig är emellertid en klen tröst för ännu en skada på en spelare i GAIS. I och med att Johan Mårtensson drog på sig ett gult kort och är avstängd i den sista matchen mot (i skrivande stund med haltande tabell) absoluta bottengänget Trelleborgs FF undrar man om det kommer att finnas något annat än träben och komplementspelare att tillgå i vad som måhända igen är Wandersons sista match. Enligt rykten skall Johan Pettersson nu börjar tröttna på att aldrig få chansen och med tanke på hur det hela ser ut kanske det skulle vara tillfälle att ge honom en chans i vad som säkert blir en förlust i alla fall, så att GAIS lagom till sommaruppehållet återigen rasar ner till sin naturliga elfteplats. Det skulle i alla fall ge mer än att ge Pattersson ännu en chans.

I förbifarten noteras det att Gepe för en gångs skull ha bemödat sig med att sända en journalist hela 300 meter från GP-huset till pressläktaren istället för att återigen ge oss ett TT-telegram. I alla fall om nätbilagan är pålitlig avspegling av papperstidningen för oss exilare. Efter att ha skummat igenom artikeln förstår man varför. Fokus ligger mer på Elfsborg än GAIS vilket gissningsvis beror på att Gepe vill sno åt sig marknadsandelar från BT i tygbyn med omnejd. De flesta GAIS:are har la slutat läsa sportbilagan för länge sedan. Inte ens när jag själv prenumererade på tidningen var det värt besväret att öppna den delen. Utom på fredagar, då Stenbergs Sport & Spel gav lite extraenergi inför helgen. Tyvärr förekommer denna inte på nätet.

För övrigt önskar jag att SEF kunde tänka på oss PPV-betalare och förbjuda trummor på fotbollsläkarna. Guliganernas malande trummande gav mig så när migrän. Nej, istället skulle jag som PPV-åskådare hellre se fler glada färger i form av bengaler och annat skoj! SEF, förbjud trumman - för PPV:s skull, snart den enda publik allsvenskan har!

[Film] 2012

Fredag kväll, förkyld och en smula trött. Vad kan då passa bättre än en katastroffilm som låter en stänga av hjärnan och titta på lite enkel underhållning. Så jag och den bättre hälften hyrde filmen 2012. Att man emellanåt vill stänga av hjärnan betyder emellertid inte att man är hjärndöd. Detta är nog, speciellt med tanke på den budget denna film torde haft, den absolut sämsta film jag sett.

Efter att hafsat sig förbi en bakgrundshistoria och en så kallad vetenskaplig förklaring genom några snabba klipp över sådär 10 minuter så börjar världen gå under, och under och under. Folk springer mellan marken rasar sönder bakom den, de kör bil när marken rasar sönder bakom dem, och de lyfter med flygplan mellan landningsbanan rasar sönder under dem och husen rasar till höger och vänster. Sedan kommer en störtvåg också. Hopblandat i detta är lite banala inslag av släktingar som tar kontakten med varandra för sista gången och förlåter varandra för bråk i forntiden medan världen rämnar kring dem, en rysk miljardär med odrägliga barn och barn som är arga på sin far för att han har skilt sig från deras mor och - givetvis - en hund som överlever allt; en klassisk filmkliché där vuxna människor kan dö i drivor men hundar och barn överlever. I slutändan återförenas givetvis de skilda föräldrarna (att den i grunden töntiga men i grunden godhjärtade styvfadern dör i processen är , likt detta, lite av en parentes) i en lycklig kärnfamilj med en dotter (som dessutom nu klarar av att sova utan att kissa på sig, 5-6 miljarder döda är givetvis ett lågt pris att betala för denna terapi) och en son som börjar kalla sin far för pappa igen. Lägg dessutom till en fattig familj av buddistiska kineser som etno-chict inslag.

Kände ett behov av att skrubba mina ögon med svinto efteråt. Detta inlägg är en varning till alla som ännu inte sett filmen. Gör det inte! Den är så dålig att den inte ens är rolig. 260 miljoner dollar kostade skiten. Den riktiga katastrofen är att de säkert lyckades tjäna in de pengarna.

GAIS 0 - 0 DLS

Senkommet, på begäran av vår man i Washington, kommer så slutligen en kort matchrapport, eller kanske snarare en reseberättelse. Befinner mig fortfarande i Göteborg där jag har spenderat två dagar i Landsakrivets depå på Polstjärnegatan med blandade resultat (företagsnämndsprotokollen för Götaverken och EMV tycks ha förkommit!), men lämnar för Öst-Borås i eftermiddag.


Ankom Göteborg en solig men måhända en aning kylig måndag strax efter lunch. Irrade under en tid runt i centrala delar av staden och hämtade upp en nyckel så att jag kunde lämna av min väska vid expeditionens basläger. Sedan gick jag och köpte mig en halv special med äkta mos.


På GP vad det till en början tämligen sparsamt med folk, varav många försökte njuta av solen på uteserveringen, trots att en kall vind drog in från Kopparmärra. Med tiden blev det emellertid smockfullt inne på puben när fler och fler medlemmar i den härligt dysfunktionella grönsvarta gemenskapen strömmade till.


Själva matchen är inte så mycket att orda om, då det ändå är så lång tid som har passerat. GAIS var på många sätt överlägsna det där andra laget under framförallt första halvlek, trots detta var det på matchens sista spark nära att bli en repris från höstderbyt förra året.


Ett derby är alltid ett derby och med tanke på övertaget så kunde en attityd och inställning likt den mot BK Häcken säkerligen krossat motståndarna i första halvlek. Det var inte heller långt ifrån att GAIS fick in ledningsmål. Tyvärr blev så inte fallet, då Aram Khalili, som faktiskt var en smula pigg och användbar första 15-20 minuterna av matchen, och annars så pålitlige derbymålskytten Eyjòlfur Hédinsson missade sina chanser.


GAIS tappade mycket av sitt övertag när Reuben Ayarna skadade sig i slutet på första halvlek. I och med hans bortavaro tappade GAIS dominansen på mittfältet och en spelare lågt ner i banan med förmågan att spela spelöppnande djupledspassningar. Nu har emellanåt inhopparen Romarinho fått stå syndabock i mina och andras berättelser men att han inte kunde spela samma spel som Ayarna var uppenbart. Han bjöd också på matchens delikatess i andra halvlek men GAIS förlorade samtidigt dominansen på mittplan. Detta var emellertid inte något som det där andra laget kunde utnyttja då deras anfallsspel var så pass dåligt och lättläst för den grönsvarta backlinjen.


På vissa sätt är det skönt att slippa en förlust men samtidigt är jag djupt besviken över att GAIS inte lyckades ta tillfället och verkligen köra över en derbymotståndare, också i mål räknat, som uppenbarligen var osäker på sig själv. Dls var likt ett fallfärdigt hus då de bara behövts en lite bättre spark på dörren så hade hela byggnaden rasat samman. Om mannen som stod rätt för att se den uppenbara hands som skulle renderat en straff för oss agerade som en assisterande domare istället för bara linjeman hade detta kanske varit möjligt.


Efteråt fick jag en öl av en bloggläsare (notera det, Peter!) som hemlighetsfullt kunde informera att Göteborgs största band någonsin, Gårdkvarnens musikproletariat (GKMP), planerar att släppa ännu en listetta (men varför är den förra listettan borta från exempelvis youtube?).

Djurgårdens IF 1 - 1 GAIS

Andra GAIS-matchen som jag ser på riktigt denna säsong, från en plats som näppeligen ger en god grund för bedömning av spel, taktik och individuella insatser. Begivenheten inramades av några öl före och efter match med möjlighet att lära känna fler människor ur den grönsvarta familjen. Som vanligt får man höra, när personer förstår att jag är jag, att de förväntade sig att jag var 60 år gammal med långt skägg och rullator. Med nya människor är det också trevligt att träffa gamla bekanta som, vid första mötet på ett antal månader, som hälsningsfras säger "jag har en starköl i innerfikan" - alltid bra att veta.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (39´28. J. Rundqvist), 4. H. Jónasson, 22. B. Andersson, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna;
23. E. Hédinsson (52´18. A. Khalili), 25. W. do Carmo (67´ 29. Romarinho), 27. M. Celik;
11. T. Lycén

min prognos inför matchen var 2-0 förlust genom ett turligt mål av Djurgården uppföljt av ett kontringsmål i slutet på andra halvlek. Av redan angivna skäl kommer jag här inte ge någon närmare beskrivning och analys av matchen. På en sedvanligt svårspelad plan utspelade sig en föga skönspelat match där 1-1 var ett måhända rättvist resultat, även om GAIS spel gav viss mersmak.

1-0 målet i första halvlek uppkom genom en kombination av otur för GAIS i kombination med ett av få bra avslut från någondera sida under matchen. Kenneth Gustafsson rensade ut bollen rakt i pannan på en Djurgårdsspelare i vänsterytterposition som gav en ofrivillig målpass till en fristående medspelare som avslutade distinkt på halvvolley.

1-1 målet av Wanderson do Carmo var även det måhända turligt men avslutet visade i vilket fall på brassens kvalitéer som avslutare på trånga ytor. Wanderson var i övrigt inte direkt drivande i matchen och bytet som kom relativt tidigt var la i första hand ett sätt att spara honom för nästa, viktiga match. De flesta av oss var mest glada att han inte fick något gult kort, vilket hade förhindrat hans närvaro. Istället gick Tommy Lycén detta öde till mötes genom att dra på sig avstängning i nästa match. Inte ett lika stort avbräck som det skulle ha varit om Wanderson råkat ut för samma öde men faktiskt fortfarande tråkigt. Lycéns insatser i GAIS anfallspel sedan senare matchers försök med ett mer dynamiskt dito, som inte heller fungerade lika bra denna match, har varit goda.

Anfallsspelet tappade mycket när Aram Khalili tidigt fick komma in istället för Eyjólfur Hédinsson, förhoppningsvis inte på grund av någon allvarlig skada. Efter ett så uppmuntrande första inhopp har den norske talangen knappt visat upp några andra kvalitéer är stabil orörlighet, vilket skär sig värre än mina försök till kreativa såser med GAIS ambition att spela dynamiskt och snabbt anfallsspel. Att han fått så pass lite kritik på olika forum torde bero på att många betraktare inte ens lägger märke till att han existerar.

Tyvärr drabbades GAIS återigen av skador i backlinjen och då specifikt på den förbannade högerbacksplatsen, där fjärdevalet, efter Ekunde, Angus och i matchen skadade Jonas Lundén, Johan Rundqvist fick göra ett tidigt inhopp. Ynglingen visade upp god teknik och offensiva kvalitéer på sin kant även om försvarsspelet tycktes andas orutin (i den mån jag kunde bedöma något och i detta fall, från andra sidan stadion, är det faktiskt tveksamt) fast det brukar även Lundéns agerande vara, med 165 fler allsvenska matchers erfarenhet.

Jag vet att Stockholms stadion är K-märkt och att det således inte går att göra något åt vissa av bristerna som fotbollsarena och ärligt talat tycker jag den har sin charm men nog kunde man ändå få in några moderniteter i sammanhanget såsom exempelvis ett match-ur som går att se från bortasektionen utan att skada nacken och måhända någon form av fungerande ljudanläggning. Måhända skall man inte klaga, det gick ju att gå på såväl toalett som att köpa sig öl och korv utan att behöva stå i kö i tio minuter, sådant är ju tydligen omöjligt på nya, moderna, gamla Ullevi. Inför resan till derby ät det nog bäst att jag packar ner såväl sovsäck som kaffetermos och Bullens pilsnerkorv.

Tips: Zonförsvar

Så här timmen innan jag skall bege mig av mot Stockholm för att se GAIS förlora mot DIF så passar jag på att ge ett tips här på SoB.

Zonal Marking är en bra och intressant sida för oss som gillar taktik och formationer. Mer generella artiklar blandas med taktiska analyser av aktuella stormatcher. Efter att tämligen oengagerat läst rubriker om att Zlatan Ibrahimovic misslyckanden i matchen mot Inter exempelvis är det uppfriskande att läsa en artikel som försöker sig på att analysera det hela från ett taktiskt perspektiv istället för att fokusera på en enskild spelare: "Guardiola again included Ibrahimovic to little effect. That’s not to say that the Swede was useless – he wasn’t, but Barcelona struggled to get the ball to him in a static central position, because of the presence of Lucio and Walter Samuel."

Apropå zonförsvar ler jag fortfarande en del åt en detalj i artikeln i Offside kring Hasse Backe som nu tränar New York Red Bulls. Under en av de första träningarna frågar Backe spelarna om hur vana det är med zonförsvar vilket bara tycks förvåna spelarna. Inte heller några yngre tränare, som sitter och kollar på jämte reportern, verkar medvetna eller ens förstå var zonförsvar för något. Man blir nästan chockad; spelar nordamerikaner fortfarande med man-man-förvar 2010?

Ett försvarsspel som nu är så antikvarisk att Otto Rehhagel kunde chocka sina motståndare under EM 2004, när han lät Grekland spela med gammal tysk taktik från Rehhagels ungdom. Det låter ju nästan som att Hasse Backe och MLS skulle bli en åldrad version av Bob Houghton och allsvenskan sådär 35 år senare.

Snabb mat allt långsammare

Jag var på en hamburgerrestaurang i centrala Öst-Borås igår. Det var la en tämligen ordinär vardagskväll sådär runt femsnåret på eftermiddagen - en tidig, bekvämlighetsflaggad middag innan bio helt enkelt.

Det är något som jag börjat notera med hamburgekedjor och är att det ofta tar allt längre tid. Jag misstänker att detta beror på att kedjorna, på grund av konkurrens, försöker erbjuda allt mer olika alternativ till sina kunder. Långsamt håller företagen på att undergräva den rationalitet på vilket deras koncept är grundat.

Är jag helt fel ute att tro att detta är en större trend som nu kommer in från produktionsindustrin? Tänk tillbaka till era skolböcker om modern historia där det oftast, i ett desperat försök att göra Historia intressant för individer som endast var intresserade av sin egen ångest, refererades till Henry Fords slogan att man kan få sin T-Ford i vilken färg man vill bara den är svart. Detta var ett extremt exempel på standardiserad massproduktion. Detta spreds senare till varuhandeln där det löpande bandet blev ett varuband. Slutligen spreds konceptet till snabbmatsrestaurangerna.

Varuproduktion tillverkas inte riktigt så längre. Mängder av företag kan producera billiga varor, för att konkurrera gäller det istället att kunna ge kunden vad just kunden vill ha. Resultatet blir extrautrustning i bilar, snabba modeväxlingar även bland baskläder och juice i limited edition. Nu kan man även göra massa olika val när man skall äta snabbmat. En viktig del för att öka produktiviteten inom industrin var att få ner spiltider genom att arbetarna inte behövde gå runt och hämta saker och ting på olika platser. När jag stod och väntade på min hamburgare kunde jag observera hur mycket arbetaren vid disken fick gå bort någonstans för att hämta eller göra något speciellt.

Självklart iakttar jag detta främst som kund men har även en del information från insidan, då jag under den första tiden i Öst-Borås bodde med två personer som jobbade på denna hamburgekedja. De kunde med irritation förtälja om de olika idéer som företagsledningen kom på för att ge kunderna unika produkter som oftast innebar att det försvårade för deras arbetare. Ju mer arbetaren får gå runt för att hämta en specifik skruvmejsel eller en speciell dipsås desto ineffektivare blir arbetsproduktiviteten.

Med tiden tycks en hel del kunder vänja sig vid denna valfrihet. Själv är jag inte fullt så överförtjust. Det finns, som säkert en del känner till, ett företag som säljer mackor enligt en idé som förenar ett löpande band (nåja, det är bara ett bord) med total valfrihet för kunden. Jag tycker mest det är jobbigt att behöva välja allt. Hur skall jag kunna välja vilken lök jag vill ha på så där på stört när jag inte ens orkar göra ett PPM-val? Konstigt nog har prokrastineringens mästrare, min bättre hälft, inga problem med detta utan tycks faktiskt uppskatta detta.

Vad jag har än svårare att vänja mig vid är den tid det tar att få en hamburgare när alla andra kunder gör aktiva och allt mer avancerade mål. Stoppa valfriheten!

GAIS 0 - 0 Helsingborgs IF

Efter en gedigen - ja, lysande - laginsats mot BK Häcken i förra omgången fanns det nästan inget annat att vänta än platt fall mot allsvenskans för närvarande överlägset bästa lag. GAIS har av tradition bjudit sina anhängare på mediokra insatser efter varje heroisk insats, varför förvänta sig något annat i detta fall?

Kanske var det tur att GAIS mötte ett så pass bra lag att de inte kunde falla ihop i falskt självförtroende som de brukar göra mot lag som HBK och BP? Måhända förstod spelarna själva att en kamp mot Mustasch-maffian kräver en fullgod insats?

Ja, efter Manchaster Uniteds Juicehjältarna och Pannbandsligan i Borås har Helsingborgs IF begåvat oss fotbollsälskare med mustascher på ett gäng framträdande spelare som säger att de inte skall raka av dem förrän den första vinsten. I realiteten skulle jag tro att de där tio tusen tyska bögarna som det talades om i radioprogrammet Hassan för en massa år sedan nu gett kulturellt utslag i landsändan närmast kontinenten. Nåja, vem är jag att döma och nog kunde Wanderson do Carmo passa i en tangorabatt?

1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde (46´7. J. Lundén), 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson;
23. E. Hédinsson, 25. W. do Carmo, 27. M. Celik (75´18. A. Khalili);
11. T Lycén (83´29. Romarinho)

GAIS försökte direkt spela vidare på samma sätt som senast. Snabba djupledslöpningar och positionsbyten i den främre kvartetten avsåg och lyckades också för en tid oroa Helsingborgs förvar.

Till skillnad mot Häcken och även AIK så innebar emellertid inte GAIS press och aggressivitet att HIF tappade fattningen och började slå bort bollen på egen planhalva. För detta har laget som leder allsvenskan allt för mycket självförtroende och även ett lugn som innebär att de inte begår misstag. Ju längre tiden ilade under första halvlek desto mer gled initiativet långsamt över till gästernas fördel. När spelet inte gav utdelning minskade viljan att gå in hundra procent i varje situation och spelare föll hellre tillbaka på säkerhet. Viljan att löpa offensivt minskade på samma sätt och när Johan Mårtensson och kanske framförallt Reuben Ayarna vann bollen på mittplan fanns det ingen djupledslöpare att slå bollen på, i alla fall inte på samma sätt som förut.

Bollen i nät? Nej, en buskboll har fastnad i ett stängsel och för övrigt är nya Gamla Ullevis gräsmatta så grön och platt som bilden visar. Publikantalet tycks emellertid vara detsamma.

0-0 var rättvist sett till första halvlek, fyrtiofem minuter som knappt lett till något vettigt avslut från någondera håll. Detta var något som skulle bestå även under en större del av den andra halvleken. Till stor del kan detta givetvis förklaras med båda lagens samlade och genomtänkta spel som inte gav bort chanser till motståndarna men också tyvärr på den plan som laget spelade på. Med svårigheter att behandla bollen vid tillslaget blev det svårt för många spelare att få till avsluten och många skott så pinsamt felriktade ut när de makligt studsade iväg över sandåkern, likt en buskboll i en Western-film.

GAIS flesta farliga lägen skedde vid fasta situationer, oftast lång ifrån mål, då Wanderson-frisparkar sökte efter den stångande och frustande Fredrik Lundgrens panna. Dessa var dock få och sällan något att hetsa upp sig över. Istället var det HIF som fick de bästa chanserna i samband med en lång serie av hörnor i slutet av matchen. Dime Jankulovski, som ställt till en del besvär för sig själv genom bland annat dålig kommunikation med Halgrimur Jónasson, gjorde en matchavgörande räddning och efter detta sipprade spelet ut i den 0-0 match som matchen såg ut att vara dömt till redan från första början. Ett resultat som också bör ses som rättvist och säkerligen något som båda lagen kan känna sig hyfsat nöjda med.

VM i snooker

Att jag skrivit så pass lite de senaste veckorna beror inte på att jag skulle ha saknat uppslag. Det beror inte heller på att jag har haft för mycket annat att göra. Nej, egentligen handlar det om VM i snooker.

I skrivande stund ligger min final-favorit Dott under mot the Aussie Ace Robertson med 9-7 i finalmatchen som spelas bäst av 35.

För närvarande pågår finalen och det är klart att det inte är lätt att hålla reda på annat när det stöts färgade bollar i parti och minut. Mentalt har jag inte återhämtat mig från den mentala ansträngning det var att se över nio timmar av grinig defensiv-snooker mellan 80-talets gigant Davis och regerande världsmästaren Higgins i kvartsfinalen.

Snooker som sport upptäckte jag för en massa år sedan då jag var arbetslös med kas och låg hemma på soffan mest hela dagen.. Det är en utmärkt ligga-i-soffan-sport och matcherna i VM håller som sagt på i timtal, över flera dagar. Ladda upp mer några lite kaffe och affärens billigaste kakor, luta sig tillbaka och låta den svenska kommentatorn Kim Hartman (samma namn som skådespelerskan som spelar Olga i Allå, Allå, emliga armén, fast man. Han har också fördelen mot de flesta sportkommentatorer i och med att han håller käft när han inte har något att säga) ta över ens liv är bra terapi och tidsfördriv. Det är lite bökigare att följa sporten när man har ett jobb.