Direkt när jag såg reklamfilmen för TV-serien Hollywoodfruar så förstod la jag och de flesta andra vad det handlade om och vilka reaktioner som skulle följa. För er som haft turen att missa det hela totalt är det någon serie med 3-4 svenska kvinnor som är hemmafruar i Hollywood. Jag vet inte riktigt hur många de är för de ser likadana ut allihop och jag har inga planer att se programmet.
Att göra teveprogram på rika hemmafruar är en variant på ett allt vanligare format där vi som tittare med varierande grad avundsjuka och fasa skall betrakta livet för de rika. MTV kanske har den värsta versionen i form av My Super Sweet 16, där ofantligt bortskämda och odrägliga barn planerar och genomdriver sitt födelsedagskalas.
Lite oväntat valde dock en av dessa Hollywoodfruar, Anna Anka (tur att hon inte hette Kajsa), att skriva en krönika på blogg- och debattsidan Newsmill och debatten spred sig snart till övrig media. Till slut kunde jag faktiskt inte låta bli och smög lite skamset in och läste vad hon skrev (jag länkar inte för att uppmuntra till sådant beteende; vare sig mitt eller debatten i sig).
Kontentan var la ungefär vad jag väntade mig. Anna Ankas världsuppfattning påminner skarpt om en amerikansk 1950-talsidé över livet för den övre medelklassen.
Efter att ha läst igenom hennes resonemang om könsroller, barnuppfostan och hur man behandlar tjänstefolk kan jag inte direkt bli upprörd. Det finns helt enkelt inget att diskutera. Anna Ankas världs- och värdeuppfattning är helt skilt från min. Har helt enkelt inga gemensamma referensrammar i de frågor hon tar upp och att på något sätt försöka skapa en debatt eller diskussion är rätt meningslöst.
Det är lite som att resonera med en taliban. Förutsättningarna för att nå en gemensam ståndpunkt genom att diskutera frågan är troligen nära noll. Problemet, om man vill se det som ett sådant, är att denna person är medborgare i ett demokratiskt samhälle. Ett demokratiskt samhälle där olika människor lever i olika världar.
Att göra teveprogram på rika hemmafruar är en variant på ett allt vanligare format där vi som tittare med varierande grad avundsjuka och fasa skall betrakta livet för de rika. MTV kanske har den värsta versionen i form av My Super Sweet 16, där ofantligt bortskämda och odrägliga barn planerar och genomdriver sitt födelsedagskalas.
Lite oväntat valde dock en av dessa Hollywoodfruar, Anna Anka (tur att hon inte hette Kajsa), att skriva en krönika på blogg- och debattsidan Newsmill och debatten spred sig snart till övrig media. Till slut kunde jag faktiskt inte låta bli och smög lite skamset in och läste vad hon skrev (jag länkar inte för att uppmuntra till sådant beteende; vare sig mitt eller debatten i sig).
Kontentan var la ungefär vad jag väntade mig. Anna Ankas världsuppfattning påminner skarpt om en amerikansk 1950-talsidé över livet för den övre medelklassen.
Efter att ha läst igenom hennes resonemang om könsroller, barnuppfostan och hur man behandlar tjänstefolk kan jag inte direkt bli upprörd. Det finns helt enkelt inget att diskutera. Anna Ankas världs- och värdeuppfattning är helt skilt från min. Har helt enkelt inga gemensamma referensrammar i de frågor hon tar upp och att på något sätt försöka skapa en debatt eller diskussion är rätt meningslöst.
Det är lite som att resonera med en taliban. Förutsättningarna för att nå en gemensam ståndpunkt genom att diskutera frågan är troligen nära noll. Problemet, om man vill se det som ett sådant, är att denna person är medborgare i ett demokratiskt samhälle. Ett demokratiskt samhälle där olika människor lever i olika världar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar