Det är flera gånger under senare år då jag gått, cyklat eller åkt buss och spårvagn från oavgjorda matcher och förluster då jag försökt tänka positivt och exempelvis här på bloggen svamla något om spel med mersmak; de grönsvarta laget hade helt enkelt inte levererat, men spelet var bra! Med detta i beaktande är det lite spegelvänt att nu några timmar senare tänka tillbaka på en till siffrorna helt förkrossande seger som samtidigt inte var direkt övertygande sett till GAIS spel. Det var i och för sig den uppfattning som att gick att få från nedre kortsidan - näppeligen en plats för djupare analyser - jag skall dock inte klaga.
Ångest och nervositet drev mig tämligen tidigt till ett redan knökat GP och det var nästan lite trist att den där fotbollsmatchen skulle komma ivägen och störa den goda stämningen. Jag räknade på förhand med förlust 2-0, i denna match. Inte för att jag var mycket medveten om Öis brister bakom två meriterade anfallare, men för GAIS skulle ju detta inte spela någon större roll. Som bekant gör ju inte grönsvart mål på sina chanser.
När då Pär Eriksson gör mål efter sex minuter är den första reaktionen förvåning, delvis förstås för att jag står så långt ifrån. Så här i efterhand kan man lida lite med Öis målvakt som börjar matchen med att springa ut och blockera en boll på väg ut över kortlinjen med knäna och stöta ut den till en framrusande debutant. Eriksson var sedan involverad i en hel del framåt och jag måste säga att jag är nöjd över hans förmåga att vara framme. och hugga på det mesta. Samtidigt var verkligen Öis försvarsspel under all rimlig kritik. GAIS hade en del tur med några av sina avslut och målvakten var som sagt inte matchens bäste spelare, men i många fall så undrade man lite varför det såg så lätt ut när GAIS gjorde sina mål. Ja, i den mån man han tänka mellan målen rasade in i bortre änden av nya Gamla Ullevi.
Innan dess fick vi dock se ett kvitteringsmål av den tjocke Alvaro Santos som visade att även en otränad kille från en fransk frysbox kan prestera bara talangen och målsinnet finns där. Jag såg snabbt vad som komma skulle och försökte gömma mig bakom min bättre hälft som stod framför mig. Spädbarn har ännu inte utvecklat förståelse för att världen existerar oberoende av deras perception (de är la därför de roas av tittut-lekar) och jag reagerar likadant på ståplats. Det hjälpte dock föga - såväl spädbarnen som jag tvingas lära oss den hårda vägen. Tur att vi i det flesta fall har Dime Jankulovski att förlita oss på.
Responsen från GAIS på denna kvittering dröjde en tid men var av det häftigare slaget. Tre mål på under fem minuter var i det närmaste en chock. Det är förstås här jag skall säga något smart och genomtänkt om dem alla men jag har i detta skede svårt att hålla isär alla dessa mål. (en man jag talade med efter matchen hade gått ner för att köpa en öl vid 1-1 och kom tillbaka till läktaren vid resultatet 4-1) En hel del tid efter matchen gick åt till att med öl i hand försöka utröna vem som gjorde vilket mål och i vilken ordning. Det är dock lätt att konstatera några fakta, GAIS fick i stort sett maximal utdelning framåt och kunde i halvtid glida in med en komfortabel ledning, trots att Öis i hög utsträckning lyckades reducera ner stjärnan Wanderson do Carmos utrymme under stora delar av matchen. Wanderson stod förstås för några utmärkta dribblingar, framspelningar och ett spelmål ändå, men det är ju våran Wanderson vi talar om! Från vårt håll lyckades en utmärkt Richard Spong samtidigt skära av mycket av leveranserna till Öis trötta anfallsgubbar.
I andra halvlek hade förstås Öis en liten chans att försöka komma igen och in i matchen genom ett tidigt reduceringsmål. Istället för detta alternativ väljer deras försvarare att spela en fristående Mattias Lindström i staffområdet som lekande lätt kan slå in 5-1 framför en extatisk grönsvart klack. Den sena värvningen från Österrikes Kalle-Anka-Bundesliga (eller vad den nu heter) kan vissa sig ha varit en lysande affär och ett lyft för GAIS offensiv. Inte nog med att han gjorde två mål (även om ett av dessa i realiteten var Pär Erikssons förtjänst), hans inlägg var flera gånger riktigt lysande. Ingen saknar nu Levon Patjadzjan. Förvisso var han rolig att titta på när han sände upp vänsterbackar för att köpa korv men hans inlägg lämnade en hel del övrigt att önska.
Efter 5-1 blir givetvis resten av matchen något av en transportsträcka. Spelarna tappar lite fokus och folk klacken börjar diskutera annat; vädret och sånt. De rödblåa anhängarna stod mest och grämde sig över att de slösade bort sin söndag på denna förnedring istället för buffén på sin golfklubb eller var nu Öregryte-anhängare spenderar sina söndagar. GAIS spel är aldrig riktigt lysande, vilket även Alec påpekade matcher, men med detta resultat i hamn och premiärnerverna överstökade kan vi se fram emot ett ärorikt sammanbrott hemma mot HIF om åtta dagar.
Senast GAIS gjorde fem mål i en seriematch var 5-3 borta mot Västerås SK i superettan 2005, om jag har kollat rätt är detta första gången i allsvenskan sedan säsongsavslutningen och 6-0 borta mot IK Sirius 1974.
Lag [4-3-2-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 3. A. Tobiasson, 20. K. Gustafsson:
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson (72' 23. E. Hédinsson);
21. M. Lindström, 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (66' 14. D. Nicklasson);
18. P. Eriksson (81' 9. G. Baldvinsson)
Ångest och nervositet drev mig tämligen tidigt till ett redan knökat GP och det var nästan lite trist att den där fotbollsmatchen skulle komma ivägen och störa den goda stämningen. Jag räknade på förhand med förlust 2-0, i denna match. Inte för att jag var mycket medveten om Öis brister bakom två meriterade anfallare, men för GAIS skulle ju detta inte spela någon större roll. Som bekant gör ju inte grönsvart mål på sina chanser.
När då Pär Eriksson gör mål efter sex minuter är den första reaktionen förvåning, delvis förstås för att jag står så långt ifrån. Så här i efterhand kan man lida lite med Öis målvakt som börjar matchen med att springa ut och blockera en boll på väg ut över kortlinjen med knäna och stöta ut den till en framrusande debutant. Eriksson var sedan involverad i en hel del framåt och jag måste säga att jag är nöjd över hans förmåga att vara framme. och hugga på det mesta. Samtidigt var verkligen Öis försvarsspel under all rimlig kritik. GAIS hade en del tur med några av sina avslut och målvakten var som sagt inte matchens bäste spelare, men i många fall så undrade man lite varför det såg så lätt ut när GAIS gjorde sina mål. Ja, i den mån man han tänka mellan målen rasade in i bortre änden av nya Gamla Ullevi.
Innan dess fick vi dock se ett kvitteringsmål av den tjocke Alvaro Santos som visade att även en otränad kille från en fransk frysbox kan prestera bara talangen och målsinnet finns där. Jag såg snabbt vad som komma skulle och försökte gömma mig bakom min bättre hälft som stod framför mig. Spädbarn har ännu inte utvecklat förståelse för att världen existerar oberoende av deras perception (de är la därför de roas av tittut-lekar) och jag reagerar likadant på ståplats. Det hjälpte dock föga - såväl spädbarnen som jag tvingas lära oss den hårda vägen. Tur att vi i det flesta fall har Dime Jankulovski att förlita oss på.
Responsen från GAIS på denna kvittering dröjde en tid men var av det häftigare slaget. Tre mål på under fem minuter var i det närmaste en chock. Det är förstås här jag skall säga något smart och genomtänkt om dem alla men jag har i detta skede svårt att hålla isär alla dessa mål. (en man jag talade med efter matchen hade gått ner för att köpa en öl vid 1-1 och kom tillbaka till läktaren vid resultatet 4-1) En hel del tid efter matchen gick åt till att med öl i hand försöka utröna vem som gjorde vilket mål och i vilken ordning. Det är dock lätt att konstatera några fakta, GAIS fick i stort sett maximal utdelning framåt och kunde i halvtid glida in med en komfortabel ledning, trots att Öis i hög utsträckning lyckades reducera ner stjärnan Wanderson do Carmos utrymme under stora delar av matchen. Wanderson stod förstås för några utmärkta dribblingar, framspelningar och ett spelmål ändå, men det är ju våran Wanderson vi talar om! Från vårt håll lyckades en utmärkt Richard Spong samtidigt skära av mycket av leveranserna till Öis trötta anfallsgubbar.
I andra halvlek hade förstås Öis en liten chans att försöka komma igen och in i matchen genom ett tidigt reduceringsmål. Istället för detta alternativ väljer deras försvarare att spela en fristående Mattias Lindström i staffområdet som lekande lätt kan slå in 5-1 framför en extatisk grönsvart klack. Den sena värvningen från Österrikes Kalle-Anka-Bundesliga (eller vad den nu heter) kan vissa sig ha varit en lysande affär och ett lyft för GAIS offensiv. Inte nog med att han gjorde två mål (även om ett av dessa i realiteten var Pär Erikssons förtjänst), hans inlägg var flera gånger riktigt lysande. Ingen saknar nu Levon Patjadzjan. Förvisso var han rolig att titta på när han sände upp vänsterbackar för att köpa korv men hans inlägg lämnade en hel del övrigt att önska.
Efter 5-1 blir givetvis resten av matchen något av en transportsträcka. Spelarna tappar lite fokus och folk klacken börjar diskutera annat; vädret och sånt. De rödblåa anhängarna stod mest och grämde sig över att de slösade bort sin söndag på denna förnedring istället för buffén på sin golfklubb eller var nu Öregryte-anhängare spenderar sina söndagar. GAIS spel är aldrig riktigt lysande, vilket även Alec påpekade matcher, men med detta resultat i hamn och premiärnerverna överstökade kan vi se fram emot ett ärorikt sammanbrott hemma mot HIF om åtta dagar.
Senast GAIS gjorde fem mål i en seriematch var 5-3 borta mot Västerås SK i superettan 2005, om jag har kollat rätt är detta första gången i allsvenskan sedan säsongsavslutningen och 6-0 borta mot IK Sirius 1974.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar