Gefle IF är den allsvenska säsongens längsta bortaresa och även den svåraste enligt tränare Alec Axén. Gefle har inlett säsongen hyfsad och är inte direkt kända för att ge bort poäng i onödan på Strömvallen.
När matchen går igång exploderar ljudet från en liten med järnhård GAIS-klack var tok-stöttande hörs hela vägen ner till en krog i Hisingen. Återigen ett exempel på den inverterade normalfördelningskurvan som är kvalitéen på gaisklacken; väldigt få eller väldigt många är bra medan ett halvstort stöd är mer ängsligt och avvaktande. De första tio minuterna lyfter sig spelarna mot stödet och börjar starkt. Bara efter nåon minut tar Mattias Lindström ner en höjdboll vid straffområdeslinjen, vänder snabbt och skjuter ett hårt skott på Hugosson i Gefle-målet. Snart kommer ett bra skott från Pär Eriksson också.
Efter den tappra, grönsvarta inledningen får Gelfe koll på sitt eget spel och tar över för en tid. Ett riktigt farligt läge uppstår efter ungefär en kvart och är symptomatiskt för GAIS problem med att få upp bollen till grönsvart spelare vid rensningar. Härföraren Fredrik Lundgren hamnar i en situation strax innanför straffområdet där han hamnar lite snett och rensar ut bollen fyra, fem meter rakt ut på en framrusande bockbrännare, Tommy Lycén löper fram vid siden och knôr på lite bryskt och därigenom får Gefle ett utmärkt frisparksläge vid straffområdeslinjen. Då läget är mitt framför mål är Gefle smarta nog att ställa upp både en vänster- och en högerskytt, vilket försvårar försvarsplaneringen. Att skottet sedan tar i krysset och studsar ut gör inte det hela enklare.
(Så här en bit in i inlägget kanske vi ska ta oss en paus och fundera på en detalj. Vår Fredrik är känd för galen blick och fullständig fokus. Dessutom tuggar han tuggummi rent infernaliskt. Med tanke på hans erkända förmatchspyor är det trevligt för hans lagkamrater att han försöker fräscha upp sin andedräkt. Vad jag undrar är dock om han byter tuggummi i halvtid eller om han kör på samma en match igen. Hur söndertuggat är det och kanske är dessa något som GAIS skulle kunna sälja i souverniraffären på arenan, i en glasask och med tillhörande signatur, datum och match?)
Det är tämligen typiskt att samtidigt som Gefle får ifrån sig flera bra fasta situationer har GAIS dito i stort sett försvunnit i och med Kenneth Gustafssons bortavaro. Återigen slås flera korta hörnor, en av dem skapar dock en väldigt fin chans senare i matchen när Lindström får möjlighet att ta i för allt vad tyget håller från en bakomliggande position samtidigt som Gefles spelare står och sover i målområdet utan att någon rusar ut och täcker. Wanderson do Carmo har några hyfsade frisparkar, framförallt den i slutet på första halvlek som tar i ribbans översida och studsar ut.
Dime blev inte lurad av Gefles försök att utmanövrera honom
Efter de första minuterna i första halvlek står det tämligen klart vilken taktik som Gefle - föga oväntat - använder sig av. Det är en rak 4-4-2 där både mittfält och försvar arbetar hårt som ett kollektiv för att inte släppa till några ytor. Sällan finns det några goda chanser att komma igenom snabbt och GAIS arbetar där fram bollen och försöker finna luckor. Samtidigt är GAIS medvetna om Gefles tråkiga (inte roligt att vara hemmapublik i Gävle alla gånger) men funktionella kontringstaktik och går inte in med allt för mycket folk i den gästridländska spelargröten. Så fort makrillarna tappar bollen i framspelsfasen ställer de om och rusar mot GAIS mål och vår sista utpost; den rosa pantern Dime Jankulovski. Speciellt farlig är den unge och småväxte yttern Jonas Lantto som kommer till fyra avslut. Det hela utvecklar sig en ett låst läge där inget lag vågar öppna upp sig för det andra genom att satsa så värst mycket offensivt. GAIS är definitivt det spelförande laget, har mest boll och kommer också till flest avslut, mycket är dock från distans och är aldrig speciellt farliga.
Totalt har Gefle IF sex avslut, varav fyra på mål. GAIS har 16/6. Flest av dessa har Wanderson med 6/1 och därefter Pär Eriksson med 3/2. Att det blir en del dåliga distansskott är väl att vänta i en match likt denna. Det är dock ett underbetyg att endast två av sex avslut inne i straffområdet går på mål. Båda dessa av Pärlan, vilket kanske kan tolkas som positivt i alla fall.
Mot slutet av den andra halvlek börjar Gefles dubbla mur krakelera en smula och jag börja nära förhoppningar om att detta skall fortsätta i andra halvlek med ett tröttare Gefle som kryper tillbaka upp i knät på målvakten alternativt lämnar fler ytor, en analys som i stort sett delas av killen jämte mig (som det visar sig vara en person som en gång i tiden hade en blogg som refererade till min blogg - tyckte jag kände igenom honom från den gryniga bilden uppe till höger. Min är ju lite tydligare).
Sjävklart blir det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Medan något sådant unikt som en Gefleklack börjar ljuda (ett sällsynt läte som torde intressera fågelskådare) väljer Gefle istället att gå på offensiven och lyfter upp laget en smula. Inte så att att de bjuds på någon hejdlös och frejdig anfallsfotboll men allt är ju relativt. Det är dock tillräckligt för att störa GAIS och istället börjar grönsvart tappa bollarna längre ner i plan. Antalet avslut är jämnt fördelade i den andra halvleken och matchkvalitén sjunker. Gefle har ytterligare lite träkänning och sett till andra halvlek är det är lite tur att vi kommer undan Bockbrännarmetropolen med en poäng.
Backlinjen var återigen inte riktigt så bra som den borde vara. Richard Ekunde verkar inte lika säker på sig själv och vågar därför inte i lugn och ro täcka ut bollen - den färdighet som är hans signum. Fredrik Lundgren begår några misstag i spelet längst med marken, vilket man kanske kan förvänta sig och tvingas lära sig leva med. Jonas Lundén fortsätter att vara en besvikelse, kanske framförallt offensivt men även defensivt - den unge vänteryttern Lantto torde vara hans ansvar (självfallet anser Gepe att Lundén var bäst i GAIS, de vill la att vi ska förlora). Mikael Dalhgren kommer upp på sin kant några gånger och även om jag inte kommer ihåg hans försvarsspel, så verkar han klarat av sin kant hyfsat - föredettingen Jonathan Berg på hans kant sökte sig ofta innåt i banan. Att vi inte släpper in ett mål mot ett kontringslag på bortaplan visar dock på en bättre koncentration överlag. Richard Spong är inte rädd att ta kampen på mittplan. Jonas Mårtensson kommer inte riktigt till sin rätt tyvärr, något jag tycker delvis kan förklaras med hans roll och position. Killen kommer inte riktigt till sin rätt i en så låst match där de inte finns underlag för djupledsbollar från mittfältet.
---
Efter att ha sett matchen på Adas (hade en del beslutsångest inför pubvalet. Adas är visserligen närmare mitt hem men jag har nu börjat vänja mig vid Whoopsy. Noterade dock att den lilla satan skulle spela en match klockan åtta och då skulle det komma en massa dåliga människor dit, därför blev det Adas). På vägen hem råkade jag dock gå in på Kville Biljard och såg den andra halvleken i den matchen mot Hammarby, nästa veckas motstånd. Bajen hade enligt kommentatorerna och en kille jag snackade med (förvånadsvärt analyserande och sansad för att vara en ung blåvitt supporter, var bland annat missnöjd över att Pontus Wernbloom filmar så mycket) bjudit på rena pojklagsförsvaret under första halvlek. Andra halvleken var mer svängig och raka motsatsen mot den match jag precis tittat på. I andra var nästa veckas motståndare Jag hoppades givetvis på 0-0 men ett snyggt mål av något slags vädersträck grusade den förhoppnigen och trots en del försök från Hammarbys sida och på grund av en del tur för det där andra laget bestod resultatet matchen ut. Chanser för en målrik match på onsdag. Vi får dock hoppas att GAIS gör det första, i så fall har vi nog goda chanser att få ytterligare en poäng eller kanske tre.
Laget [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
16. M. Dahlgren, 16. F. Lundgren, 2. R. Ekunde, 7. J. Lundén;
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson (88' R. Ayarna);
11. T. Lycén (66' 14. D. Nicklasson), 25. W. do Carmo, 21. M. Lindström;
18. P. Eriksson (79' G. Baldvinsson)
När matchen går igång exploderar ljudet från en liten med järnhård GAIS-klack var tok-stöttande hörs hela vägen ner till en krog i Hisingen. Återigen ett exempel på den inverterade normalfördelningskurvan som är kvalitéen på gaisklacken; väldigt få eller väldigt många är bra medan ett halvstort stöd är mer ängsligt och avvaktande. De första tio minuterna lyfter sig spelarna mot stödet och börjar starkt. Bara efter nåon minut tar Mattias Lindström ner en höjdboll vid straffområdeslinjen, vänder snabbt och skjuter ett hårt skott på Hugosson i Gefle-målet. Snart kommer ett bra skott från Pär Eriksson också.
Efter den tappra, grönsvarta inledningen får Gelfe koll på sitt eget spel och tar över för en tid. Ett riktigt farligt läge uppstår efter ungefär en kvart och är symptomatiskt för GAIS problem med att få upp bollen till grönsvart spelare vid rensningar. Härföraren Fredrik Lundgren hamnar i en situation strax innanför straffområdet där han hamnar lite snett och rensar ut bollen fyra, fem meter rakt ut på en framrusande bockbrännare, Tommy Lycén löper fram vid siden och knôr på lite bryskt och därigenom får Gefle ett utmärkt frisparksläge vid straffområdeslinjen. Då läget är mitt framför mål är Gefle smarta nog att ställa upp både en vänster- och en högerskytt, vilket försvårar försvarsplaneringen. Att skottet sedan tar i krysset och studsar ut gör inte det hela enklare.
(Så här en bit in i inlägget kanske vi ska ta oss en paus och fundera på en detalj. Vår Fredrik är känd för galen blick och fullständig fokus. Dessutom tuggar han tuggummi rent infernaliskt. Med tanke på hans erkända förmatchspyor är det trevligt för hans lagkamrater att han försöker fräscha upp sin andedräkt. Vad jag undrar är dock om han byter tuggummi i halvtid eller om han kör på samma en match igen. Hur söndertuggat är det och kanske är dessa något som GAIS skulle kunna sälja i souverniraffären på arenan, i en glasask och med tillhörande signatur, datum och match?)
Det är tämligen typiskt att samtidigt som Gefle får ifrån sig flera bra fasta situationer har GAIS dito i stort sett försvunnit i och med Kenneth Gustafssons bortavaro. Återigen slås flera korta hörnor, en av dem skapar dock en väldigt fin chans senare i matchen när Lindström får möjlighet att ta i för allt vad tyget håller från en bakomliggande position samtidigt som Gefles spelare står och sover i målområdet utan att någon rusar ut och täcker. Wanderson do Carmo har några hyfsade frisparkar, framförallt den i slutet på första halvlek som tar i ribbans översida och studsar ut.
Dime blev inte lurad av Gefles försök att utmanövrera honomEfter de första minuterna i första halvlek står det tämligen klart vilken taktik som Gefle - föga oväntat - använder sig av. Det är en rak 4-4-2 där både mittfält och försvar arbetar hårt som ett kollektiv för att inte släppa till några ytor. Sällan finns det några goda chanser att komma igenom snabbt och GAIS arbetar där fram bollen och försöker finna luckor. Samtidigt är GAIS medvetna om Gefles tråkiga (inte roligt att vara hemmapublik i Gävle alla gånger) men funktionella kontringstaktik och går inte in med allt för mycket folk i den gästridländska spelargröten. Så fort makrillarna tappar bollen i framspelsfasen ställer de om och rusar mot GAIS mål och vår sista utpost; den rosa pantern Dime Jankulovski. Speciellt farlig är den unge och småväxte yttern Jonas Lantto som kommer till fyra avslut. Det hela utvecklar sig en ett låst läge där inget lag vågar öppna upp sig för det andra genom att satsa så värst mycket offensivt. GAIS är definitivt det spelförande laget, har mest boll och kommer också till flest avslut, mycket är dock från distans och är aldrig speciellt farliga.
Totalt har Gefle IF sex avslut, varav fyra på mål. GAIS har 16/6. Flest av dessa har Wanderson med 6/1 och därefter Pär Eriksson med 3/2. Att det blir en del dåliga distansskott är väl att vänta i en match likt denna. Det är dock ett underbetyg att endast två av sex avslut inne i straffområdet går på mål. Båda dessa av Pärlan, vilket kanske kan tolkas som positivt i alla fall.
Mot slutet av den andra halvlek börjar Gefles dubbla mur krakelera en smula och jag börja nära förhoppningar om att detta skall fortsätta i andra halvlek med ett tröttare Gefle som kryper tillbaka upp i knät på målvakten alternativt lämnar fler ytor, en analys som i stort sett delas av killen jämte mig (som det visar sig vara en person som en gång i tiden hade en blogg som refererade till min blogg - tyckte jag kände igenom honom från den gryniga bilden uppe till höger. Min är ju lite tydligare).
Sjävklart blir det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Medan något sådant unikt som en Gefleklack börjar ljuda (ett sällsynt läte som torde intressera fågelskådare) väljer Gefle istället att gå på offensiven och lyfter upp laget en smula. Inte så att att de bjuds på någon hejdlös och frejdig anfallsfotboll men allt är ju relativt. Det är dock tillräckligt för att störa GAIS och istället börjar grönsvart tappa bollarna längre ner i plan. Antalet avslut är jämnt fördelade i den andra halvleken och matchkvalitén sjunker. Gefle har ytterligare lite träkänning och sett till andra halvlek är det är lite tur att vi kommer undan Bockbrännarmetropolen med en poäng.
Backlinjen var återigen inte riktigt så bra som den borde vara. Richard Ekunde verkar inte lika säker på sig själv och vågar därför inte i lugn och ro täcka ut bollen - den färdighet som är hans signum. Fredrik Lundgren begår några misstag i spelet längst med marken, vilket man kanske kan förvänta sig och tvingas lära sig leva med. Jonas Lundén fortsätter att vara en besvikelse, kanske framförallt offensivt men även defensivt - den unge vänteryttern Lantto torde vara hans ansvar (självfallet anser Gepe att Lundén var bäst i GAIS, de vill la att vi ska förlora). Mikael Dalhgren kommer upp på sin kant några gånger och även om jag inte kommer ihåg hans försvarsspel, så verkar han klarat av sin kant hyfsat - föredettingen Jonathan Berg på hans kant sökte sig ofta innåt i banan. Att vi inte släpper in ett mål mot ett kontringslag på bortaplan visar dock på en bättre koncentration överlag. Richard Spong är inte rädd att ta kampen på mittplan. Jonas Mårtensson kommer inte riktigt till sin rätt tyvärr, något jag tycker delvis kan förklaras med hans roll och position. Killen kommer inte riktigt till sin rätt i en så låst match där de inte finns underlag för djupledsbollar från mittfältet.
---
Efter att ha sett matchen på Adas (hade en del beslutsångest inför pubvalet. Adas är visserligen närmare mitt hem men jag har nu börjat vänja mig vid Whoopsy. Noterade dock att den lilla satan skulle spela en match klockan åtta och då skulle det komma en massa dåliga människor dit, därför blev det Adas). På vägen hem råkade jag dock gå in på Kville Biljard och såg den andra halvleken i den matchen mot Hammarby, nästa veckas motstånd. Bajen hade enligt kommentatorerna och en kille jag snackade med (förvånadsvärt analyserande och sansad för att vara en ung blåvitt supporter, var bland annat missnöjd över att Pontus Wernbloom filmar så mycket) bjudit på rena pojklagsförsvaret under första halvlek. Andra halvleken var mer svängig och raka motsatsen mot den match jag precis tittat på. I andra var nästa veckas motståndare Jag hoppades givetvis på 0-0 men ett snyggt mål av något slags vädersträck grusade den förhoppnigen och trots en del försök från Hammarbys sida och på grund av en del tur för det där andra laget bestod resultatet matchen ut. Chanser för en målrik match på onsdag. Vi får dock hoppas att GAIS gör det första, i så fall har vi nog goda chanser att få ytterligare en poäng eller kanske tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar