Att skriva ner någon rapport bär mig emot och därmed är den försenad. Undermedvetet hoppas jag la att det hela skall glida förbi ner i tysthet. Inte för att jag är extremt nedslagen, förlust var ju något jag räknade med, men det svider alltid att förlora mot en så menlös förening som den föga broderliga alliansklubben IFK Göteborg.
Lag: [4-2-3-1]
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (52' 3. A. Tobiasson), 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson (75' 6. R. Ayarna);
21. M. Lindström, 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (69' 22. B. Andersson);
18. P. Ericsson
Sådär, nu orkade jag plita ner laguppställningen. Skall inte gå in närmare på matchens detaljer annat att konstatera att GAIS, återigen får man la säga, ville mer och på många sätt vara bättre än IFK Stockholms avkomma. Fler avslut totalt och även på mål borde ha renderat ett bättre resultat. Att GAIS brännde sina chanser och inte lyckades förvalta en mycket bra start medan en annan fotbollsavkomma, som för närvarande spritter av självförtroende, kan utnyttja en av få chanser fienden får är bara beklagligt.
Laget spelare som sakt relativt bra. Det är då störande på flera sätt. Först och främst givetvis för att vi gick därifrån utan poöng utan för att det visade hur viktigt inställningen tycks vara för GAIS och i vilken mån den allt för ofta saknas. För GAIS ville så mycket mer än den lilla satans förstaelva (tyvärr hade inte domare Stålhammar derbyglasögonen på sig och belönade IFK:s inställning genom att sprida ut gult till grönt och svart). Vad som dock svider mer än att tanken på att en likartad inställning hade kunnat rendera flera trevliga poäng (som ju kan vara bra att ha) mot bottenlag som Djurgårdens IF och Hammarby IF och måhända även ett bättre resultat mot mittenlaget Örebro SK. Att GAIS underpresterar mot lag som vi har en rimlig chans mot och sedan gör en god insats mot lag som vi har begränsade möjligheter att ta poäng mot är inte en sund strategi för överlevnad.
Inställningens betydelse kunde bland annat skönjas i ett bättre fungerande försvarsspel. I många matcher - som exempelvis ÖSK borta - har GAIS defensiva mittfält tillsammans med försvarslinje sjunkigt ner i knät på målvakt. Det har inte funnits några möjligheter att ställa om när bollen vunnits och därigenom hota motståndarna. då våra offensiva spelare isolerats av det glapp som uppstått dem emellan. Istället har rensningarna hamnat hos moståndare i bra lägen. Om ni såg Real Madrid mot Barcelona (2-6) för några veckor sedan kanske ni förstår vad jag menar. Att åka till Real Madrids Santiago Bernabéu och spela med så extrem hög press borde egentligen vara självmord, även för ett lag med kvalitéer som Barcelona. Orsaken till att det fungerar kan troligen härledas till ett mentalt övertag - Barcelona försökte sig på samma taktik borta mot Chelsea en tid senare och där fungerade det inte alls. GAIS behöver våga spela fotboll, även när det inte är derby. För detta räcker det inte att Alexander Axén tittat på Barcelona på teve, han måste kunna förmedla detta till spelarna (i den mån laget nu överhuvudtaget skall kolla på Barcelona för inspiration - finns nog mer kunskap att hämta från Trelleborg).
I och med att Björn Andersson gjorde debut efter sin skada gick laget över till mer av 4-4-2, med Wanderson do Carmo som vänsterytter. I det läget hade GAIS redan stuvat om i backlinjen och satt in Andreas Tobiasson, vilket fick ut en duktig Richard Ekunde på högerbacksplatsen. en del förespråkar 4-4-2 närmast som ett mantra. Jag håller inte med att siffrorna säger att om hur ett lag spelar eller att det ger någon form av frälsning. Om vi dock tittar på det kommande motståndet torde det vara värt att prova på 4-4-2 i just den matchen. Vad jag erfar spelar Kalmar FF med 4-3-3. I det läget är på papperet fem mittfältare onödigt. Fyra mittfältare skall i realiteten kunna kontrollera detsamma. Dessutom kan det finnas poänger att låta Wanderboy börja ute på kanten för att på så sätt få lite utrymme och komma undan Listerby-traktorn Henrik Rydström. Om denne nu kommer känner sig tvungen att flytta utåt för att komma åter vår vän do Carmo torde detta kunna skapa en del ytor för Johan Mårtensson framåt.
Den enda riktiga behållningen med matchen i övrigt var när Fredrik Lundgren tryckte till AZ Alkmaars senaste floppvärvning - det var värt ett gult kort.
Lag: [4-2-3-1]
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (52' 3. A. Tobiasson), 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
8. R. Spong, 17. J. Mårtensson (75' 6. R. Ayarna);
21. M. Lindström, 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (69' 22. B. Andersson);
18. P. Ericsson
Sådär, nu orkade jag plita ner laguppställningen. Skall inte gå in närmare på matchens detaljer annat att konstatera att GAIS, återigen får man la säga, ville mer och på många sätt vara bättre än IFK Stockholms avkomma. Fler avslut totalt och även på mål borde ha renderat ett bättre resultat. Att GAIS brännde sina chanser och inte lyckades förvalta en mycket bra start medan en annan fotbollsavkomma, som för närvarande spritter av självförtroende, kan utnyttja en av få chanser fienden får är bara beklagligt.
Laget spelare som sakt relativt bra. Det är då störande på flera sätt. Först och främst givetvis för att vi gick därifrån utan poöng utan för att det visade hur viktigt inställningen tycks vara för GAIS och i vilken mån den allt för ofta saknas. För GAIS ville så mycket mer än den lilla satans förstaelva (tyvärr hade inte domare Stålhammar derbyglasögonen på sig och belönade IFK:s inställning genom att sprida ut gult till grönt och svart). Vad som dock svider mer än att tanken på att en likartad inställning hade kunnat rendera flera trevliga poäng (som ju kan vara bra att ha) mot bottenlag som Djurgårdens IF och Hammarby IF och måhända även ett bättre resultat mot mittenlaget Örebro SK. Att GAIS underpresterar mot lag som vi har en rimlig chans mot och sedan gör en god insats mot lag som vi har begränsade möjligheter att ta poäng mot är inte en sund strategi för överlevnad.
Inställningens betydelse kunde bland annat skönjas i ett bättre fungerande försvarsspel. I många matcher - som exempelvis ÖSK borta - har GAIS defensiva mittfält tillsammans med försvarslinje sjunkigt ner i knät på målvakt. Det har inte funnits några möjligheter att ställa om när bollen vunnits och därigenom hota motståndarna. då våra offensiva spelare isolerats av det glapp som uppstått dem emellan. Istället har rensningarna hamnat hos moståndare i bra lägen. Om ni såg Real Madrid mot Barcelona (2-6) för några veckor sedan kanske ni förstår vad jag menar. Att åka till Real Madrids Santiago Bernabéu och spela med så extrem hög press borde egentligen vara självmord, även för ett lag med kvalitéer som Barcelona. Orsaken till att det fungerar kan troligen härledas till ett mentalt övertag - Barcelona försökte sig på samma taktik borta mot Chelsea en tid senare och där fungerade det inte alls. GAIS behöver våga spela fotboll, även när det inte är derby. För detta räcker det inte att Alexander Axén tittat på Barcelona på teve, han måste kunna förmedla detta till spelarna (i den mån laget nu överhuvudtaget skall kolla på Barcelona för inspiration - finns nog mer kunskap att hämta från Trelleborg).
I och med att Björn Andersson gjorde debut efter sin skada gick laget över till mer av 4-4-2, med Wanderson do Carmo som vänsterytter. I det läget hade GAIS redan stuvat om i backlinjen och satt in Andreas Tobiasson, vilket fick ut en duktig Richard Ekunde på högerbacksplatsen. en del förespråkar 4-4-2 närmast som ett mantra. Jag håller inte med att siffrorna säger att om hur ett lag spelar eller att det ger någon form av frälsning. Om vi dock tittar på det kommande motståndet torde det vara värt att prova på 4-4-2 i just den matchen. Vad jag erfar spelar Kalmar FF med 4-3-3. I det läget är på papperet fem mittfältare onödigt. Fyra mittfältare skall i realiteten kunna kontrollera detsamma. Dessutom kan det finnas poänger att låta Wanderboy börja ute på kanten för att på så sätt få lite utrymme och komma undan Listerby-traktorn Henrik Rydström. Om denne nu kommer känner sig tvungen att flytta utåt för att komma åter vår vän do Carmo torde detta kunna skapa en del ytor för Johan Mårtensson framåt.
Den enda riktiga behållningen med matchen i övrigt var när Fredrik Lundgren tryckte till AZ Alkmaars senaste floppvärvning - det var värt ett gult kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar