Efter en långhelg i England med tillhörande snöfall noterar jag att även en av SvD:s kolumnister, Lars Berge - även han med Umeå-erfarenheter i bagaget, reagerat på engelsmännens inställning till snö på ungefär samma sätt som jag:
"Det är som på film, snö är så romantiskt.", kvittrar kvinnan. Som i the Shining, menar du? Snö i massor. All work and no play makes Jack a dull boy. Inte? Jag försöker koncentrera mig på The Guardian. Tidningen ägnar sin kulturbilaga åt "The joy of snow". Jag läser en rusig essä om snöns skönhet, oskuldsfullhet och anarkistiska möjligheter. Skribenten har uppenbarligen aldrig hackat fram sin bil ur en glaciär av is bara för att sedan höra startmotorn uppgivet tugga. Jag vänder blad. Där möter mig rubriken "How to make the perfect snowball", en steg för steg instruktion till hur man kramar snöbollar. Den, enligt the Guardian, mest romantiska konstarten av dem alla. "Slut dina händer och rotera dem som om du försökte fånga en insekt utan att döda den". Jag suckar uppgivet åt denna ogenerade naivitet. En snöboll kramas naturligtvis med maximal kraft som om du försökte strypa någon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar