Äntligen Fettisdag och hemmatärningsmatchpremiär för GAIS! Nu går vi således mot ljusare tider - så länge vi inte tittar ut genom fönstret, alltså. Väderleken pekade återigen på dåligt väder. Mörker, duggregn och motvind mötte mig på Göta älvbron när jag cyklade mot den väntade förlusten. Att GAIS - som nyligen fått stryk mot något amerikanskt högstadielag - skulle klara av att vinna mot IF Elfborg torde la vara att hoppas på för mycket? Jag begärde på förhand inte mycket mer än ett gott försök och ett grönsvart mål, för att driva bort måltorkedemonerna denna regniga tisdagskväll.
Vått konstgräs borgade i min föreställningsvärld för ett underlag i Elfsborgs smak - de brukar ju trots all vattna sin hemmakonstgräsplan även i spöregn. Det var därför lite förvånande att bortalaget, som dessutom spelat fler försäsongsmatcher än hemmalaget, började den första halvtimmen av matchen förvånansvärt nervöst och direkt taffligt. De har dock de bästa anfallen och får ett skott i stolproten tidigt i matchen. GAIS har bättre och mer vårdat spel även om farligheterna är få.
Den som direkt och i stort sett matchen igenom imponerar på mig är nyförvärvet Richard Spong. Med en rätt inställning i defensiven - kanske lite för bra inställning emellanåt - och smarta, enkla bollar framåt kan han måhända bidra med den trygghet i det defensiva som i mångt och mycket tycktes försvinna i GAIS efter Ekongs Jesus-hallis. Medan han höll hyfsad koll på defensiven på mittplan skede de flesta uppspel från en duktig Jonas Lundén som bidrog starkt offensivt samtidigt som han fick tampas med någon snorunge på Elfsborgs vänsterkant (Med namnet N. Hult - vem fan är det!? på den gamla goda tiden hade den ungen suttit fast vid någon vävstol). Lundén har i mina ögon växt under den senaste säsongen och vi får la hoppas att utvecklingen håller i sig. Ett minus på mittfältet var tyvärr återigen Ejyolfur Hédinsson som agerar osäkert och slår bort många bollar rakt på motspelare, oacceptabelt för en defensiv inner.
Framåt var det givetvis Wanderson do Carmo som stod för kreativitet och dribblingar. Det har diskuterats en del om Wanderson borde placeras längre ut på kanten för att få mer yta men denna match var han på sin vanliga plats som offensiv inner (sedan behöver ju verkligen inte positionen för de tre offensiva mittfältarna vara huggna i sten, speciellt nu när vi nästan saknar naturliga yttrar kan spelarna lättare byta positioner under pågående match. Dessutom finns det ingen i dagens GAIS som fungerar så bra på små ytor som vår Wanderson). Han hade inte heller några större problem att finna några ytor mot det lite loja Boråslaget, som spelade med ett brett lag, i den här matchen.
Efter ungefär en kvart får GAIS en frispark långt ute till höger som tas av Kenneth Gustafsson. Vänsterinlägget går mot bortre stolpen och P-böndernas målvakt verkar inte riktigt få grepp om den. Istället kan Richard Ekunde efter en del möda och tumult få in bollen i nät och ge GAIS ledningen - hans första mål sedan en träningsmatch 2007 för övrigt. Efter målet lyfte sig GAIS ytterligare och det började bli riktigt trevligt spel för de drygt tusen åskådarna på Valhalla IP. Och istället för att släppa in ett kvitteringsmål så fixar sig Wanderson till en till synes (dock på långt håll från där jag stod) billig frispark långt nere till vänster, en frispark som han tog själv och retsamt enkelt slog in i mål (uppenbarligen Juninho Prenambucano målet på Elfsborgs TV-sida och tog till sig; han upprepade bedriften i Lyons hemmamatch mot Barcelona senare denna kväll). 2-0 till GAIS några minuter innan halvtid alltså.
Halvtidskaffet smakade rävpiss, men fungerade i alla fall till att värma händerna på.
I andra halvlek sjunker kvalitén på spelet en hel del. Samtidigt börjar Elfsborg få grepp på situationen och GAIS blir stundtals tillbakatryckta mot eget staffområde. Deras tryck är dock inte allt för övermäktigt och med en del tur lyckas laget hålla nollan, GAIS kommer tillbaka och i sista kvarten är spelet mer jämt. Det som ger lite nerv till andra halvlek är två neddragningar i straffområdet av unge Pär Ericsson. Framförallt den första väcker en del känslor hos såväl publik som spelare och det blir en del tjafs och puttande. Jag stod bra till och tyckte att båda incidenterna var följden av tuffa med schysta kamper om bollen. Domaren tappar dock lite grepp och lyckas inte hålla en jämn nivå på bedömningarna under andra halvlek. Värmlänningen, som agerar ensam anfallare, stångar på matchen igenom med en frejdig attityd och vinner en del nickdueller. Alltså återigen en anfallare som än så länge känns mer som ett frågetecken än ett utropstecken. Det sista utropstecknet som gränsvart haft på den positionen spelade i gul tröja och blev utbuad i samband med att han kom in under andra halvlek.
Bytena i båda lagen dröjde i övrigt relativt sent för att vara en träningsmatch, bortsett från något halvtidsbyte hos di gule. Men någon halvtimme kvar blev dock bytena frekventa och Johan Mårtensson, Johan Pettersson, Mikael Dalhberg, Gudjon Baldvinsson kom in och, precis mot slutet, även Reuben Ayarna som gick in för en Richard Ekunde som fick en hård smäll men förhoppningsvis inte några några bestående men. (tror det tog mot huvudet). Inga av dessa inbytta spelare han lämna något bestående intryck på mig genom sin insats. Noterade dock att Baldvinsson, vars kvalitéer det florerat en del illavarslande rykten kring, inte verkade fullt så ovän med bollen som det påstås - i den mån det går att bedöma från en så kort tid som vänsterytter.
Magnus Jonsson som stod i mål denna match gjorde en god insats även om han och laget i övrigt hade en del tur. Dime skall vara skadad, vilket han väl brukar vara under försäsongen - måhända är det något som behöver renoveras i familjen Jankulovskis hus igen?
Nu har de byggts upp några förväntningar och illusioner som eventuell kan krossas redan på onsdag nästa vecka när Qviding IF står för motståndet. Anfallsspelet behöver dock ses över. Elfsborg var överlag det sämre laget sett till individuella insatser och bollbehandling men när deras spel fungerade kom de fortare och bättre till avslut än GAIS. Dessutom var backlinjen och försvaret lite osäker initialt - kanske lite konstigt med bara gamla spelare - måhända har tränarna ändrat om lite i försvarsspelet?
Lag [4-2-3-1]: 12. M. Jonsson;
20. K. Gustafsson (74', 16. M. Dahlgren), 2. R. Ekunde (91', 6. R. Ayarna), 3. A. Tobiasson, 7. J. Lundén;
8. R. Spong, 23. E. Hédinsson (65', 17. J. Mårtensson);
14. D. Nicklasson (79', 9. G. Baldvinsson), 25. W. do Carmo, 11. T. Lycén (64', 24. J. Pettersson);
18. P. Ericsson
Vått konstgräs borgade i min föreställningsvärld för ett underlag i Elfsborgs smak - de brukar ju trots all vattna sin hemmakonstgräsplan även i spöregn. Det var därför lite förvånande att bortalaget, som dessutom spelat fler försäsongsmatcher än hemmalaget, började den första halvtimmen av matchen förvånansvärt nervöst och direkt taffligt. De har dock de bästa anfallen och får ett skott i stolproten tidigt i matchen. GAIS har bättre och mer vårdat spel även om farligheterna är få.
Den som direkt och i stort sett matchen igenom imponerar på mig är nyförvärvet Richard Spong. Med en rätt inställning i defensiven - kanske lite för bra inställning emellanåt - och smarta, enkla bollar framåt kan han måhända bidra med den trygghet i det defensiva som i mångt och mycket tycktes försvinna i GAIS efter Ekongs Jesus-hallis. Medan han höll hyfsad koll på defensiven på mittplan skede de flesta uppspel från en duktig Jonas Lundén som bidrog starkt offensivt samtidigt som han fick tampas med någon snorunge på Elfsborgs vänsterkant (Med namnet N. Hult - vem fan är det!? på den gamla goda tiden hade den ungen suttit fast vid någon vävstol). Lundén har i mina ögon växt under den senaste säsongen och vi får la hoppas att utvecklingen håller i sig. Ett minus på mittfältet var tyvärr återigen Ejyolfur Hédinsson som agerar osäkert och slår bort många bollar rakt på motspelare, oacceptabelt för en defensiv inner.
Framåt var det givetvis Wanderson do Carmo som stod för kreativitet och dribblingar. Det har diskuterats en del om Wanderson borde placeras längre ut på kanten för att få mer yta men denna match var han på sin vanliga plats som offensiv inner (sedan behöver ju verkligen inte positionen för de tre offensiva mittfältarna vara huggna i sten, speciellt nu när vi nästan saknar naturliga yttrar kan spelarna lättare byta positioner under pågående match. Dessutom finns det ingen i dagens GAIS som fungerar så bra på små ytor som vår Wanderson). Han hade inte heller några större problem att finna några ytor mot det lite loja Boråslaget, som spelade med ett brett lag, i den här matchen.
Efter ungefär en kvart får GAIS en frispark långt ute till höger som tas av Kenneth Gustafsson. Vänsterinlägget går mot bortre stolpen och P-böndernas målvakt verkar inte riktigt få grepp om den. Istället kan Richard Ekunde efter en del möda och tumult få in bollen i nät och ge GAIS ledningen - hans första mål sedan en träningsmatch 2007 för övrigt. Efter målet lyfte sig GAIS ytterligare och det började bli riktigt trevligt spel för de drygt tusen åskådarna på Valhalla IP. Och istället för att släppa in ett kvitteringsmål så fixar sig Wanderson till en till synes (dock på långt håll från där jag stod) billig frispark långt nere till vänster, en frispark som han tog själv och retsamt enkelt slog in i mål (uppenbarligen Juninho Prenambucano målet på Elfsborgs TV-sida och tog till sig; han upprepade bedriften i Lyons hemmamatch mot Barcelona senare denna kväll). 2-0 till GAIS några minuter innan halvtid alltså.
Halvtidskaffet smakade rävpiss, men fungerade i alla fall till att värma händerna på.
I andra halvlek sjunker kvalitén på spelet en hel del. Samtidigt börjar Elfsborg få grepp på situationen och GAIS blir stundtals tillbakatryckta mot eget staffområde. Deras tryck är dock inte allt för övermäktigt och med en del tur lyckas laget hålla nollan, GAIS kommer tillbaka och i sista kvarten är spelet mer jämt. Det som ger lite nerv till andra halvlek är två neddragningar i straffområdet av unge Pär Ericsson. Framförallt den första väcker en del känslor hos såväl publik som spelare och det blir en del tjafs och puttande. Jag stod bra till och tyckte att båda incidenterna var följden av tuffa med schysta kamper om bollen. Domaren tappar dock lite grepp och lyckas inte hålla en jämn nivå på bedömningarna under andra halvlek. Värmlänningen, som agerar ensam anfallare, stångar på matchen igenom med en frejdig attityd och vinner en del nickdueller. Alltså återigen en anfallare som än så länge känns mer som ett frågetecken än ett utropstecken. Det sista utropstecknet som gränsvart haft på den positionen spelade i gul tröja och blev utbuad i samband med att han kom in under andra halvlek.
Bytena i båda lagen dröjde i övrigt relativt sent för att vara en träningsmatch, bortsett från något halvtidsbyte hos di gule. Men någon halvtimme kvar blev dock bytena frekventa och Johan Mårtensson, Johan Pettersson, Mikael Dalhberg, Gudjon Baldvinsson kom in och, precis mot slutet, även Reuben Ayarna som gick in för en Richard Ekunde som fick en hård smäll men förhoppningsvis inte några några bestående men. (tror det tog mot huvudet). Inga av dessa inbytta spelare han lämna något bestående intryck på mig genom sin insats. Noterade dock att Baldvinsson, vars kvalitéer det florerat en del illavarslande rykten kring, inte verkade fullt så ovän med bollen som det påstås - i den mån det går att bedöma från en så kort tid som vänsterytter.
Magnus Jonsson som stod i mål denna match gjorde en god insats även om han och laget i övrigt hade en del tur. Dime skall vara skadad, vilket han väl brukar vara under försäsongen - måhända är det något som behöver renoveras i familjen Jankulovskis hus igen?
Nu har de byggts upp några förväntningar och illusioner som eventuell kan krossas redan på onsdag nästa vecka när Qviding IF står för motståndet. Anfallsspelet behöver dock ses över. Elfsborg var överlag det sämre laget sett till individuella insatser och bollbehandling men när deras spel fungerade kom de fortare och bättre till avslut än GAIS. Dessutom var backlinjen och försvaret lite osäker initialt - kanske lite konstigt med bara gamla spelare - måhända har tränarna ändrat om lite i försvarsspelet?
1 kommentar:
Tack för matchrapporten. Vad skulle man göra utan dessa sanningens ord från en självgod och bitter Kropotkin?
Skicka en kommentar