Även om jag själv är ateist tycker jag ändå att det kan vara intressant och upplysande att ta del av litteratur kring religion. Som individ i ett samhälle är det emellanåt bra att få lite mer kunskap om de religiösa tankar som på ett eller annat sätt bidragit till att forma den omgivning jag lever i.
Problemen med skrifter kring religion kan dock vara att de emellanåt gräver ner sig i detaljer som är tämligen ointressant för ateisten. Även om jag anser mig vara en hyfsat allmänbildad person med ett minne som fungerar hyfsat tycks jag aldrig kunna lära mig vad som skiljer olika protestantiska inriktningarna åt. Skillnaderna tycks för mig vara så obetydliga och irrelevanta i det stora hela.
Boken De Gnostiska evangelierna, som jag varit och tummat på några gånger, är dock en rätt kort pocket som jag tänkte att jag borde orka med. Med tanke på att jag vid tidigare tillfällen hävdat att jag själv är med i en profan gnostisk sekt är det la samtidigt vara en skyldighet att sätta mig in i vad jag påstår.
Kortfattat var gnosticismen en religiös strömning som existerade i den hellenistiska världen under kristendomens tidiga historia. Den gnostiska inriktningen av kristendomen förlorade den ideologiska kampen mot vad som blev den allmänna, katolska, kyrkan och försvann. Först under senare tid har en del gamla evangelier och texter hittats vilket gett forskare en möjlighet att i högre utsträckning förstå vad gnosticismen gick ut på.
Forskaren Elaine Pages går inom några teman igenom vad som skilde de olika inriktningarna åt men framlägger också en hypotes om varför den gnostiska inriktningen förlorade. För även om de gnostiska evangelierna innehåller budskap som en modern, frihetlig ateist som jag har lättare att ta till mig och acceptera i jämförelse med mer etablerade kyrkliga dogmer - såsom attityden mot kvinnor - innehöll dess budskap också, enligt Pages, fröna till rörelsens undergång.
Gnostikerna förkastade den andliga hierarkin, prästerskapets tolkningsföreträde och satta personlig, inre insikt före den ortodoxa kyrkans gemenskap. Genom att trycka på behovet av en inre resa som vägen till insikt blev rörelsen samtidigt esoterisk och lätt elitistisk utvaldhet och hade svårt att nå ut till de bredare lagren i samhället. Pages försöker helt enkelt sätta in rörelsens texter i sitt sociopolitiska sammanhang och konstaterar att ortodoxin med sin organisation och struktur var bättre lämpad som massrörelse som betonade gemenskap före individualitet och religiös solipsism.
I det stora hela en intressant och läsvärd bok om tidig kristendom för oss som tenderar och somna till olika amerikanska TV-produktioner under julhelgen (eller kanske i första hand byta kanal).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar