Malmö FF borta. Den sista resan innan ett långt uppehåll för att några små snorungar skall spela fotboll på Sveriges bästa arenor. En av dessa är Malmös nya arena Swedbank stadion, där man inte ens kan betala med kort. Arkitektoniskt tycks inspiration ha hämtats från något Dr. Who-avsnitt på den tiden den gode doktorn spelades av Tom Baker. Inne var det bättre, men som skattebetalande medborgare och åskådare tycker jag nog Göteborg fick mer arena för pengarna - lite sämre men mycket billigare!
Både resan och matchen förstördes för egen del delvis av en efterhängsen förkylning som under matchen övergick i en kraftig huvudverk som plågade mig hemresan igenom. Min uppfattning av själva matchen präglades av detta och jag vågar mig därför inte på några mer raffinerade analyser.
Jag var negativt inställd till den här matchen från första början. Att resa med gubb-bussen gjort mig näppeligen mindre negativ. Jag var så negativ att när Wanderson do Carmo gjorde mål efter sådär tjugo minuter från en närmast icke-existerande vinkel var något av det första jag tänkte att nu kommer inte förnedringen bli totalt, 3-1 låter ju så mycket bättre än 3-0. För övrigt utmärkt framnickning av Pär Ericsson som vann duellen mot två motspelare.
Innan målet hade nämligen Malmö FF imponerat mest. Jag lovade tidigare att jag skulle undvika analyser men jag gissar att orsaken stod att finna att i GAIS delvis omdanade spelsystem med tre centrala mittfältare och två yttrar skapades allt för mycket handlingsutrymme för motståndarna på kanterna. Det verkar i alla fall också varit Alexander Axéns uppfattning som efteråt berättade för Gepe att han gick över till 4-4-1-1 i halvtid på grund av detta.
I försvarsspelet ger jag ett plus till Mikael Dalhgren som blivit bättre. Under första halvlek såg jag honom flera gånger göra flera goda bedömningar och bryta av crossbollar på sin kant. När han vid ett tillfälle avvaktade och inte pressade på en malmöit som kom på hans kant var det en man bakom mig som började skrika om hur värdelös han inte var som gick in i närkamp. Att rusa på tekniskt skickliga yttrar som ytterback kan dock allt för ofta sluta i att hela försvaret blottas medan man själv går upp på läktaren och köper korv. Att göra sådana avväganden på ett bra sätt är det som skiljer en bra ytterback från en dålig. Jag vet dock att uppfattningen av Dalhgren är delade.
Skånepågarna var alltså överlägsna sett till sin teknik men deras avslut lämnade mycket övrigt att önska - i alla fall från ett himmelsblått perspektiv - 20 skott men bara sju på mål. Dime Jankulovski var duktig som räddade flera giftiga avslut. Det är svårt att lasta honom för 1-1-målet strax innan paus. Ett skott på distans tog på GAIS-spelare (jag är osäker på vem) och ställde Dime som inte hade en chans på det skottet.
Malmö FF har haft extrem måltorka (fem matcher utan nätkänning) och agerade bitvis skärrat efter vårt ledningsmål. Att de nu fick ett mål direkt innan paus var psykologiskt väldigt viktigt för dem och det är troligen därför de gick ut med ett bättre självförtroende i andra. Andra halvlek hade knappt börjat innan nån ung kille med detta nyfunna självförtroende dribblade sig igenom ett inte fullt så självsäkert GAIS-försvar och satte in ledningsmålet. Men jag blev förstås inte upprörd - allt gick ju enligt planen.
Nu följde dock ett inte helt oväntat mönster med Rolle-Gren i ledningen. Malmö FF blev mer fokuserade på att försvara sin ledning än att spela fotboll. Istället för att utnyttja sitt självförtroende och sin tekniska överlägsenhet lämnade de över spelet till GAIS och det visade sig att medan de unga spelarna är tekniska, så är försvarsspel inte någon konkurrensfördel. i den allsvenska konkurrensen Inte så att GAIS på något sätt fick dominera men vi fick till tre av våra fyra avslut på mål under den andra halvleken. Misstag i deras försvarslinje - återigen två spelare som skall upp och störa Pärlan - ledde till yta för en framlöpande Ejyolfur Hedinsson som vid mållinjen smart spelar fram till en fri Wanderson ,som mitt framför det svartklädda bortaföljet som snart tokrusade mot målet, slog in 2-2. Jag tjoade till lite, hoppade runt ett tag och väntade snart återigen på 3-2-målet.
Både resan och matchen förstördes för egen del delvis av en efterhängsen förkylning som under matchen övergick i en kraftig huvudverk som plågade mig hemresan igenom. Min uppfattning av själva matchen präglades av detta och jag vågar mig därför inte på några mer raffinerade analyser.
Lag [4-3-3]:
1. D. Jankulovski;
16. M. Dahlgren, 3. A. Tobiasson (66' 4. H. Jonasson), 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
23. E. Hedinsson, 6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson (46' D. Nicklasson)
21. M. Lindtröm (76' 27. M. Celik), 18. P. Ericsson, 25. W. do Carmo
Jag var negativt inställd till den här matchen från första början. Att resa med gubb-bussen gjort mig näppeligen mindre negativ. Jag var så negativ att när Wanderson do Carmo gjorde mål efter sådär tjugo minuter från en närmast icke-existerande vinkel var något av det första jag tänkte att nu kommer inte förnedringen bli totalt, 3-1 låter ju så mycket bättre än 3-0. För övrigt utmärkt framnickning av Pär Ericsson som vann duellen mot två motspelare.
Innan målet hade nämligen Malmö FF imponerat mest. Jag lovade tidigare att jag skulle undvika analyser men jag gissar att orsaken stod att finna att i GAIS delvis omdanade spelsystem med tre centrala mittfältare och två yttrar skapades allt för mycket handlingsutrymme för motståndarna på kanterna. Det verkar i alla fall också varit Alexander Axéns uppfattning som efteråt berättade för Gepe att han gick över till 4-4-1-1 i halvtid på grund av detta.
I försvarsspelet ger jag ett plus till Mikael Dalhgren som blivit bättre. Under första halvlek såg jag honom flera gånger göra flera goda bedömningar och bryta av crossbollar på sin kant. När han vid ett tillfälle avvaktade och inte pressade på en malmöit som kom på hans kant var det en man bakom mig som började skrika om hur värdelös han inte var som gick in i närkamp. Att rusa på tekniskt skickliga yttrar som ytterback kan dock allt för ofta sluta i att hela försvaret blottas medan man själv går upp på läktaren och köper korv. Att göra sådana avväganden på ett bra sätt är det som skiljer en bra ytterback från en dålig. Jag vet dock att uppfattningen av Dalhgren är delade.
Skånepågarna var alltså överlägsna sett till sin teknik men deras avslut lämnade mycket övrigt att önska - i alla fall från ett himmelsblått perspektiv - 20 skott men bara sju på mål. Dime Jankulovski var duktig som räddade flera giftiga avslut. Det är svårt att lasta honom för 1-1-målet strax innan paus. Ett skott på distans tog på GAIS-spelare (jag är osäker på vem) och ställde Dime som inte hade en chans på det skottet.
Malmö FF har haft extrem måltorka (fem matcher utan nätkänning) och agerade bitvis skärrat efter vårt ledningsmål. Att de nu fick ett mål direkt innan paus var psykologiskt väldigt viktigt för dem och det är troligen därför de gick ut med ett bättre självförtroende i andra. Andra halvlek hade knappt börjat innan nån ung kille med detta nyfunna självförtroende dribblade sig igenom ett inte fullt så självsäkert GAIS-försvar och satte in ledningsmålet. Men jag blev förstås inte upprörd - allt gick ju enligt planen.
Nu följde dock ett inte helt oväntat mönster med Rolle-Gren i ledningen. Malmö FF blev mer fokuserade på att försvara sin ledning än att spela fotboll. Istället för att utnyttja sitt självförtroende och sin tekniska överlägsenhet lämnade de över spelet till GAIS och det visade sig att medan de unga spelarna är tekniska, så är försvarsspel inte någon konkurrensfördel. i den allsvenska konkurrensen Inte så att GAIS på något sätt fick dominera men vi fick till tre av våra fyra avslut på mål under den andra halvleken. Misstag i deras försvarslinje - återigen två spelare som skall upp och störa Pärlan - ledde till yta för en framlöpande Ejyolfur Hedinsson som vid mållinjen smart spelar fram till en fri Wanderson ,som mitt framför det svartklädda bortaföljet som snart tokrusade mot målet, slog in 2-2. Jag tjoade till lite, hoppade runt ett tag och väntade snart återigen på 3-2-målet.
Bild från gais.se foto av Lars Ekström(jag syns på bilden som gubben i svart)
3-2-målet kom dock aldrig och istället kunde man glädjas åt en poäng på bortaplan. Laget visar gång på gång kapacitet att utmana och ta poäng av förväntade topplag (Malmö FF prestation är ju direkt dålig i beaktande av att deras lönebudget rimligen är mycket större än GAIS). I många avseenden speglade matchen vår hemmamatch mot Hammarby för en tid sedan, då vi trots överlägsenhet lämnade över taktpinnen till ett meodikert lag. Efter det långa uppehållet måste dock GAIS börja vinna mot lag som faktiskt är sämre än vad vi är; såsom Brommapojkarna.
Hallgrimur Jonasson gjorde debut som mittback i andra halvlek. Med tanke på att jag stod på andra sidan arenan och hade huvudvärk så var min blick inte det bästa, men nog såg det lovande ut.
---
Resans tema:
GAIS i Superettan 2010 - Tillbaka i Eliten!
---
Matchens citat:
"Jag fick snabbt ihop 42 kronor. Om jag fortsatt plocka upp mynt hade det räckt till picknicken på hemresan."
GAIS lagkapten Fredrik Lundgren ställde sig som sköld, när mynt och tändare regnade över huvudskadade Dime Jankulovski under behandling i slutminuterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar