Capo di Tutti Kvillebäcken

För en tid sedan greps Salvatore Lo Piccolo på Sicilien. Av många utpekad som ersättare för Provenzano som ledare för den sicilianska maffian. Det tycks som ledande mafiosi grips på löpande band. Men det har verkligen inte alltid varit så. Under årtionden underskattades, skyddades och ignorerades problemet med organiserad brottslighet på ön i Medelhavet. Först med Falcone och hans medarbetares hårda arbete har den Italienska staten nått avgörande framgångar mot den skuggstat som länge hållit ön i ett hårt grepp. Falcone själv mördades med hjälp av en bomb placerad under en väg 1992, men - kanske för första gången i ön historia - dog inte kampen mot maffian för det.

SvD:s Maria Abrahamsson försöker dra paralleller till situationen i Sverige. Inte för att jag vill utmåla mig som en expert på den sicilianska maffian, men jag tycker Abrahamssons jämförelse haltar. Även om mycket av maffians historia är höljt i dunkel är det ett unikt exempel som troligen inte kan jämföras med någon annan situation. Dessutom gör hon vad som knappast kan beskrivas som något annat än ett självmål:

"Vilken lärdom bör vi dra av detta? Jag vet inte exakt hur den italienska polisen jobbar men svaret är givet. Inrätta ett svenskt FBI efter den modell som rikspolischefen har skissat"

Att svaret är givet när man inte har någon koll på hur föredömet arbetar känns minst sagt märkligt.

Men det är inte bara för Abrahamssons haltande argumentation jag intresserar mig för frågan. Siciliens maffia är unik, men så kallad organiserad brottslighet i Sverige arbetar med samma modus operanti som en maffiafamilj. Måhända med skillnaden att en siciliansk mafioso inte är så teatralisk och öppen med sin verksamhet. För att ta ett för mig ytterst lokalt exempel: I och med planerna för ett nytt Kvillebäcken har stadsplanerare hotats till livet av MC-knuttar som inte vill att deras lokal skall rivas för nya bostadsområden i den del av Hisingen som i med kvällspressretorik kallats Gazaremsan.

Tyvärr verkar det som stadsplanerarna i slutändan valde det i min minst attraktiva alternativet för det framtida Kvillebäcken (min sambo grävde långt ner på kommunens hemsida för att försöka hitta någon information). Jag är föga förvånad förstås. Arkitekter och stadsplanerare tycks inte kunna se fungerande stadsbild om den så hoppade upp och bet dem i ändan. Nåja, det kan näppeligen bli mycket fulare än vad det är nu. Tyvärr kan inte det egentliga problemet inte byggas bort. De kriminella kommer att hitta nya lokaler. Kanske det behövs lite hårda tag ibland, även om det skulle bära mig emot att hålla med Abrahamsson - utav ren princip alltså.

Bristande irritation

Tyvärr har jag inte riktigt något ämne för min blogg idag. Tycks som irritationen sviker mig. Nåja, kanske en sanning med motivation. Klart det är saker som irriterar mig, men inget som är värdigt en rubrik här!

Eller?

Lite skall jag kunna skaka fram från det världsomspännande nätet som kallas internet.

*****

Rök utan eld i Nordstan. Synd att inte hela skiten brann ner. Varje gång jag av någon anledning tvingas in i östra nordstan känner jag direkt hur luften går ur mig. Jag kan inte andas och blir instinktivt aggressiv. Det är det som kallas att shoppa och är en fritidssysselsättning för miljontals människor i framförallt västvärlden och på andra ställen där väldigt många människor har mer tillgångar än behov.

*****

Tydligen pågår det någon slags gala om fotboll på teve. Inget som jag lägger någon energi på. Jag uppskattar fotboll för spelet, inte för stjärnor, glamour, skvaller, dåliga uppträdanden och fjantiga tal. Varför sänds sådan skit egentligen? Fast det är klart, för att vara tv4 så...
Dessutom är föga förvånande ingen spelare i GAIS nominerade. Men sedan fick inte Karl-Alfred spela mer än sex landskamper heller.

Åka gratis spårvagn

Västtrafik fortsätter med sina storkontroller av spårvagnsåkare, denna gång vid Gamlastadstorget på linjerna 4, 8 och 9. 7,4 procent av resenärerna visade sig sakna giltigt färdbevis. En märkbart högre siffra än tidigare kontroller vid Botaniska (3,9%) och Frihamnen (4,6%) där även jag kontrollerades två gånger.

Biljettkontrollanternas arbetsledare säger sig inte ha en aning om varför siffran var så pass mycket högre. Måhända inte särskilt politiskt korrekt att häva ut sig att betalningsmoralen är bättre hos Frölunda- och Hisingsbor än bland boende i Angered. Men det är tryggt att se att inte endast moderater stjäl från skattebetalarna.


Med risk för att låta som en gnällig gubbe, men tjuvåkande innebär lägre inkomster för spårvägarna, och lägre inkomster för spårvägarna leder på sikt till högre priser och mindre turer. Tjuvåkarna stjäl från mig.

I alla fall låter det väldigt bra och politiskt korrekt. Tyvärr, när det gäller offentliga bolag i Göteborgsområdet, är risken stor att ökade inkomster endast leder till ökad kommunal uppbackning av Den Lille Satan i blått och vitt.

Om skolan är vi alla experter

När skolan kommer på tal anser sig alla veta vad som är fel. Det är kanske inte så konstigt då vi (nästan) alla själva har spenderat otaliga år i denna institution. I gårdagens Svenska Dagbladets debattsida brännpunkt raljerar en professor i spanska om den svenska flumskolan.

Inger Enkvist ser roten till det onda i 1960-talets antiauktoritära strömningar och normlöshet. Jag undrar om det inte är att slå in öppna dörrar? Speciellt så om man presenterar argumenten i en djupblå morgontidning som SvD.


Nu skall även jag passa på att vara expert på skolan, fast det nu är många år sedan jag lämnade den. Men samtidigt borde väl redan 1980- och 90-talets skola, som jag gick i, vara ett offer för detta flum? Min upplevelse var då rakt inte att det var dessa sidor av skolan som gjorde att jag inte trivdes eller lärde mig. Snarare var det bristen på sånt flum som utrymme för mig som individ att uttrycka mig som jag saknade mest. Man kan tycka att flumskolan skulle ha etablerat sig i slutet av 1980-talet, men det är inte riktigt min högst personliga uppfattning. Jag tror inte heller att elever hade någon respekt för lärare i Biskopsgården eller Bergsjön då, lika lite som jag tror att elever i Örgryte, Näset eller i Vasastan nödvändigvis saknar respekt för sina lärare idag.

Skolan existerar näpperligen i ett vakuum. I senare delen av sitt inlägg pekar Enkvist på följderna av bristen på auktoriteter leder till klotter och sen som en röd tråd direkt mot gängbildning och kriminalitet. Problem som då rimligtvis skulle varit mycket mindre före sent 1960-tal, eller?

Ligger inte sanningen någonstans mitt emellan Caligula, rotting och tvång å ena sidan och skolk, flum och frivillighet å den andra? Jag tror att jag lärt mig mer i flumskolan som Enkvist målar upp som ett hot än den tröga, grå institution jag var inlåst i. Samtidigt kan jag ofta ha en skeptisk hållning gentemot min sambos Waldorfskola. Flum, tänker jag.

Är det inte så att den moderna skolan kräver starkare lärare som inte längre kan gömma sig bakom en auktoritär institution? Har det helt gått Enkvist förbi att det finns mängder av exempel hur det i auktoritära skolmiljöer existerat och frodats just det hon anklagar flumskolan för att orsaka?

Jag har verkligen inte lösningen för hur skolan skall lösa sin pedagogiska uppgift. Jag är inte ens en expert på skolan. Men jag tror verkligen inte allmänt raljerande om flum och normlöshet är lösning på något.

Som nihilist tycker jag nog i slutändan att normlöshet är bra; bara ungjävlarna slutar bära fula kepsar inomhus, drar åt livremmen och lär sig tala vettigt!

Vem får sparka boll?

Den svenska fotbollen är avslutat för i år och det europeiska tranferfönstret är stängt, men det är alltid något på gång inom fotbollen. Det som inte minst är viktigt i dessa tider för svenska klubbar torde vara vilka begränsningar på spelartruppen som är att vänta nästa säsong och framöver.

I dagarna har förbundsordförande Lars-Åke "Bra för svensk fotboll!" Lagrell gått ut med ett uttalande som stödjer en ytterligare avreglering på spelarmarknaden. I år har endast tre spelare utanför EU/ESS fått ingå in en spelartrupp samtidigt. Men numera tycker Lagrell att reglering "är för krångligt alla inblandade." En motström mot öppnade marknader för sojourner i fotbollens värld är det ökade kravet på ett givet antal "home-grown-players" i klubben och truppen.

En anhängare för regleringar FIFA:s Sepp Blatter som föga oväntat tror sig kunna diktera regler och restriktioner för EU. Europeiska kommissionen tycks dock vara föga imponerad av herr Blatters vilja att kringgå unionens regler om fri rörlighet för arbetskraft för medlemsländernas invånare. Olika lösningar på situationen tycks dock pågå där regler kring spelarens bakgrund i klubben eller landet snarare än hans nationalitet i sig sätts i fokus. För närvarande måste en 25-mannatrupp för UEFA-cupen eller Europacupen innehålla tre spelare tränade i landet i tre år mellan 15-21 års ålder och ytterligare tre spelare måste vara tränade tre år i klubben under samma ålder. Nästa säsong kommer dessa krav stiga till fyra+fyra spelare.


Även jag håller i princip håller med EU:s hållning om fri rörlighet för arbetskraft. Men som supporter är det alltid extra roligt att se en ung spelare ta klivet från ståplats ut på plan. Det är det och tillhörande klubbhjärta som ger status till en komplementspelare likt Martin Dohlsten. Enligt säkra källor kommer minst fyra spelare i GAIS nästa säsong vara födda och uppvuxna i landshövdingehus och fyra till födda och uppvuxna i landsshövdingehus i Gårda. Kravet kommer läggas in som extra punkt i klubbens stadgar vid ordinarie föreningsmöte.

Ni vet var ni läste det först!