fredag 5 mars 2010

Resultat inte alltid funktion av lönekostnad

Visst är det härligt när journalistisk är att med andra ord skriva av en artikel från en annan tidning som inte gjort något annat än att hämtat ut uppgifter från skatteverket? Det är i vilket fall vad som skett efter att Aftonbladets rosa del publicerat en lista på allsvenskans tio mest betalda spelare 2009, vilket sedan ompublicerats både här och där.

Nej, jag är uppenbarligen inte mycket bättre själv. Nu inbegriper uppgifterna alla inkomster, inklusive signeringsbonus, men det är ju rimligen att betrakta som en del av deras lön som betalas ut i förväg. I alla fall i de flestas ögon.

Även om signeringsbonus betalas ut ojämnt över kontraktslängden är det en utgift som drabbar alla klubbar någon eller några gånger per säsong. Det intressanta är således inte i första hand att Ekong kommer överst på listan utan hur många andra Djurgårdsspelare som är med.

Av tio i topp har Elfsborg och Den Lille Satan två spelare var medan Häcken, Malmö FF och AIK har varsin. Fem av tio spelare är således hos klubbarna som hamnade på topp tre. Häcken och Malmö FF är båda på den övre halvan. Djurgården med hela tre spelare på listan hamnade på 14:e plats och lyckades med nöd och näppe rädda sig kvar i högsta serien genom ett kval.

I vanliga fall finns det en påtaglig korrelation mellan lönernas storlek och en fotbollsklubbs framgångar (mellan 1978-96 var sambandet mellan relativa lönekostnader och slutposition i England påtagligt med ett R2=0,92). Djurgårdens IF tycks vara ett lysande exempel som visar att allt inte handlar om ekonomiska muskler utan även på något som sitter mellan axlarna. Lönerna gick dessutom till en komplementspelare på mittfältet och en anfallare som inte kan göra mål.

Av någon anledning är dock Sportbladet valt att lyfta bort spelare som slutat efter följa säsongen. Marcus Allbäck skulle annars ha hamnat överst (däremot inte sagt att Allbäck har en del andra inkomstkällor) och vi ser ju hur bra det gick för Örgryte förra säsongen. Undrar var Alvaro Santos hamnar på listan?

Signeringsbonusar är en stor kostnad som klubbar tar på sig för spelare som sedan allt för ofta inte levererar. Sett till allsvenska klubbars omsättning är inkomsterna dessa spelare får mycket stora. En misslyckad investering är i det närmaste en katastrof, oköpt är ofta det bästa köpet.

1 kommentar:

Anders sa...

Jag som bor i Malmö kan ju se den enorma frustrationen i stan över att det inte går att köpa sig ett guld - inte ens en seger över GAIS kan dom babyblåa köpa sig, inte ens med med ett antal ex-gaisare på och vid sidan av planen. Fotboll handlar helt enkelt om mer än pengar. Fortfarande.