GAIS 0 - 1 Trelleborgs FF

Förutsättningarna för matchen på måndagskvällen var rätt tydliga. GAIS behövde en seger och för motståndet stod en småstadsförening som är kända för att prestera bra hemma. Borta är de dock rent av usla. På åtta bortamatcher hade Trelleborgs FF vunnit noll, spelat tre oavgjorda matcher och förlorat fem. En föga imponerade poängskörd på 3/8-poäng per match således.

Mot detta ställdes GAIS 12 matcher utan vinst och därför påtagliga behov av att erövra tre poäng på hemmaplan. Sett till Trelleborgs statistik tycktes chanserna inte kunna vara mycket bättre.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson, 8. R. Spong (64' 23. E. Hédinsson);
21. M. Lindström, 29. Romarinho (78' 11. T. Lycén), 25. W. do Carmo;
18. P. Ericsson (71' 32. T. Holmqvist)

När jag så slutligen fått tillräckligt mycket själslig energi för att skriva en kommentar till gårdagens förlust (det är mycket roligare att skriva om segrar, i alla fall har jag ett vagt minne om detta från föregående år) måste jag börja med att i en bitter återblick får vara lite självgod, genom att citera en av mina egna prognoser på ett världsberömt forum:

"[jag tror] att TFF kommer att köra med en mycket låg backlinje. Prahl ser, enligt kommentar i gepe, detta som en sexpoängsmatch och att det är viktigast att inte förlora matchen. Lär köra på kontringar. Med den föraningen kan vi vänta oss att TFF kommet att försöka efterlikna HBK i andra halvlek för en tid sedan. Då kan faktiskt Tobias Holmqvist kommit in i precis rätt tid. Lång som en flaggstång och någon att slå bollar på, nu när SBoV har blivit fotbollsinvalid. Nu får man la hoppas att GAIS pressar på för seger och inte kvittering i andra halvlek. Förnuftet säger oss tyvärr att det lutar mot det senare."

Min prognos för matchresultatet blev således en HBK-repris; 1-1 genom en sen forcering där inbytte Holmqvist gör sitt första och enda mål denna sin andra sejour i grönsvart.

Med lite distans kan man le åt denna aningslösa, naiva optimism (sorry, memma!).

Vidare måste jag passa på att hylla Tom Prahl (ingen annan tränare kan prestera så väl med begränsade resurser) och Trelleborgs FF som förening för att de är så duktiga att arbeta utifrån sina förutsättningar. Alla, från klubbledning till spelare tycks förstås sin roll och position i svensk fotboll och försöker inte vara något annat. I det avseendet skiljer sig Trelleborg markant från en annan klubb som jag kan tänka på, en klubb som nu får skörda de sura frukterna av hybris.

I min laguppställning ovan kallar jag det 4-2-3-1. Det är egentligen bara en slags gissning. Under de senaste matcherna har jag valt att skriva 4-1-4-1 då det varit så tydligt hur spelarna legat i sina utgångspositioner. Med Richard Spong på plan är det ingen större risk att man någonsin får någon klar bild, hans utgångsposition är något av ett unikum. Mannen kan möjligen hyllas för sin inställning men med sitt hejdlösa springa runt och sparka vilt omkring sig så bidrar han inte med mycket i övrigt. Exempelvis Johan Mårtensson kan också jaga och vinna boll men klarar även emellanåt av att slå en passning rätt. Med sin centrala roll på mittfältet så var Spong i många avseenden en direkt belastning.

Spongs ersättare värmer upp på GAIS-gården

För att få behålla jordfräsar-kvalitéerna på plan men inte drabbas av det kontraproduktiva passningsspelet föreslår jag att någon gammal gräsklippare på GAIS-gården målas om i grönsvart och får nummer 8.

Nåväl, måste dock sägas att backlinjen fungerade hyfsat. Calum Angus var duglig och Richard Ekunde gjorde faktiskt en av sina bättre matcher - kanske underlättade att spela tillsammans med en mittback för en gångs skull. Med en låg backlinje hos motståndarna och en relativt säker grund hos GAIS blev det mestadels distansskott under matchen.

Givetvis var det tempo som behövdes för att GAIS skulle ha någon chans att bryta sig igenom Trelleborgs försvar. Detta uppnåddes också under delar av andra halvlek. Som åskådare ställdes man inför en kamp där individuella kvalitéer och kreativitet ställdes mot stabilt grundspel. Det är i alla fall så jag väljer att betrakta det. Som jag sagt tidigare försöker inte Trelleborg vara något de inte är. De vet givetvis att GAIS spelare på många positioner besitter bättre individuellt kvalitéer. GAIS anfallsspel bygger - om nu det är rätt ord - på att ett par spelare med hjälp av sin teknik och kreativitet skapar lägen.

Så länge tempot hålls uppe finns det hopp men målet väntat låter vänta på sig. Det är givetvis klart att i en match som denna är det första målet helt avgörande. Ju längre tiden går desto större betydelse kan och kommer ett sådant mål att få.

Alexander Axén har vid ett eller ett par tillfällen skrytigt om hur mycket fotboll han ser på teve. Jag vet inte hur mycket Tom Prahl, AA tittar på teve men uppenbarligen har han inte missat det mest uppenbara. Grönsvart är dålig på att försvara sig vid fasta situationer och då specifikt mot bollar som går mot bortre stolpen. Således kämpar Trelleborgs spelare sig till fasta situationer och slår konsekvent bollen mot just bortre stolpen. Redan i första halvlek får de ett mål bortdömt för Offside. Detta är givetvis inget som GAIS tycks förmögna av att ta till sig, utan fortsätter att missa markeringar. Målet är förstås givet och med 0-1 måste nu makrillarna jaga för kvitteringen. Som jag konstaterat redan innan matchen måste då Tobias Holmqvist tas in på plan. Lång och ståtlig så vinner han knappt en nickduell och ersätter samtidigt GAIS ende anfallare i ett läge där laget ligger under på hemmaplan mot ett lag som aldrig vunnit på bortaplan denna säsong (ja, tills nu alltså).

Vad man kan konstatera är att i spelet framåt går det måhända att leva på spelarnas kreativitet. Att försvara sig mot fasta situationer kräver dock en väl inövad och genomtänkt taktik. Likaså krävs det någon slags spelidé för att bryta ner ett lag med ett genomtänkt grundspel som täcker ytor och förvarar en ledning.

Strax innan TFF får sitt mål så är deras spelare nere i skona. Skillnaden i individuella kvalitéer (de där kvalitéerna som fått "alla" att det inte finns någon chans att GAIS ramlar ur allsvenskan) börjar ta ut sin rätt när tempot är högt nog. En vital skillnad mellan Trelleborgs FF och GAIS är att när skåningarna gör mål ger de spelarna energi och ork att spela vidare, av tidigare erfarenheter vet vi att mål gör GAIS spelare rädda att förlora.

Speciellt dålig för laget var Mattias Lindström, som efter några inledande goda prestationer går från bottennapp till bottennapp. Genom att konstant gå in i banan eller byta kan försöker den långsamme och begränsade yttern sig på att skapa lägen för att istället stå i vägen för spelare. Att han sedan skaffar sig ett andra gult kort genom hands i straffområdet och därmed är avstängd från nästa match är en av få saker som ger en lite hopp om en poäng på Rambergsvallen på torsdag.

Laget har återigen fått en gyllene chans, kanske den sista, då andra bottenlag förlorar. En seger mot det svaga bortalaget Trelleborg hade varit ett steg mot markant stabilare mark i tabellen. När sedan publiken, samma som för inte så länge sig vallfärdade till GAIS-gården för att ge stöd och försöka vara positiva, inte oväntat visar sitt missnöje väljer tränare Alexander Axén att agera som ett sårat barn och ger en syrlig kommentar om låga publiksiffror som gör att upprörda supportar hörs. Du är väldigt långt ifrån att träna ditt älskade AIK eller något annat lag med liknande publiksiffror, Axén. Kanske inte vidare smart att gnälla på sina arbetsgivare.

Efter målet begav jag mig, vad som börjar bli lite av en vana, till de tomma ytorna nära familjesektionen och försökte distansera mig från de uppenbart döfödda försöken att skapa någon kvittering (och jag vill inte dra ner de som sjunger på och stöttar på läktarna med min uppgivna tystnad och apati). Samtidigt undrar jag om det inte finns risk för vårdnadsprövning för de där föräldrarna som drar med sig sina barn, klär dem i vackra färger, och drar in dem i denna förbannade tillvaro.

Om inte Alexander Axén förstår att det inte längre går att skylla ifrån förluster på skador och säga att de är på rätt väg utan att det behövs en påtaglig förändring, så betvivlar jag att han är rätt man att leda GAIS under resten av säsongen. Problemet är måhända att GAIS gett honom ett treårskontrakt och därför är surrade vid masten i ekonomiskt.

I intervjun som länkas ovan påstår han att han alltid spelar med de elva bästa spelarna som finns tillgängliga varje match. Det är förstås alltid lätt att se frälsningen i den eller de spelare som inte får spela eller nyss kommit till klubben. Jag betvivlar dock skarpt att det är de elva bästa spelarna som väljs ut, utan de spelare som Alexander Axén valt att satsa på. Nu är några av dessa direkt under isen och andra spelare måste få ta deras plats. Inte bara för att de faktiskt kan vara bättre, utan för att vissa att det finns en konkurrens i klubben. Kanske hög tid att Wanderson do Carmo får starta på bänken till exempel, med Mervan Celik och Tommy Lycén på kanterna, eller ge Johan Pettersson lite speltid innan han tröttnar på klubben eller...