torsdag 20 november 2008

Det mediala billarmet

Jag bor granne med ett parkeringshus. Som i det flesta fall ger även denna grannen ljud ifrån sig; bilar kör ut och in ur parkeringshuset som används av såväl boende som arbetande människor. Det vanligaste och framförallt mest störande inslaget är dock diverse billarm som går igång. Varför är svårt att sida om; oftast är parkeringshuset tomt och öde när ljudet börjar eka. Kanske har någon gått för nära, måhända har ett löv landat på motorhuven eller kanske har bilen bara tråkigt.
Bilstölder är inte längre en angelägenhet mellan biltjuv och bilägare
I media finns det liknande mekanismer och även om det som sägs skiljer sig åt, på samma sätt som billarm kan låta olika, skapar snart den repetitiva omtuggningen av samma sak snart en monoton medie- och ljudbild.

Det finns förstås många exempel på sådana mediala billarm men det som stör mig mest för tillfället är ljudet som dras igång varje gång någon går förbi Djurgårdens IF:s mörkblåa Mercedes. Frågan som media ställer sig är alltid den samma; kan det ha varit landsortklubben GAIS' tränare Magnus Pehrsson som gått förbi!?
Har inte längre chans på DIF, dissades via telefon.
Larmet från den turbulenta och misskötta klubben har börjat eka inom media med en förutsägbar regelbundenhet på sistone (tror att en del billarm i parkeringshuset går efter någon klocka också). Senast Magnus Pehrsson var på tapeten i alla medier var innan DIF tillsatte sin nya manager Göran Aral. Därefter blev det tyst för en tid. Nu fick klubbens tränare Siggi Jonsson och Paul Lindholm sparken (via telefon; stil och klass!) och medielarmet drar igång igen. Oroliga grönsvarta anhängare börjar oroligt bita på naglarna eller knapra Losec.

Värst i klassen är som vanligt kvällspressen, den media där magkänsla och åsikter är allt, faktakoll och genomtänkta analyser inget. På till exempel fotbolldirekt.se ligger mängder av artiklar som berör MP och DIF uppe på topp. Aldrig att man får se något sådant om ett tränarbyte i Trelleborgs IF. Jag skulle tro att TIF är rätt nöjda med det. Så hade även jag här ute på landsbygden om media inte fått den fixa billarmsidén att tränaren för mitt lag skall bo och verka i Stockholm. Ordförande Christer Wallin går ut starkt och påpekar att MP inte går att köpa för pengar (notera även att Wallin i denna artikel hintar att ekonomin är under kontroll med ett sjunde år i rad med positivt resultat). Men inte tror man att media bryr sig om det. Det är bara ännu en artikel som deltar i kakafonin av omtuggade fraser.
Ett nej är ju inte alltid ett nej...
Samtidigt har ordet nej och dementier för länge sedan förlorat allt värde, bland annat tack vare vår förre statsminister. Tidningar påpekar glatt att GAIS tidigare visat sig vilja sälja om pengarna är det rätta. Att sedan alla försäljningar senare gett ifrån sig mediokra resultat (Ekong i just DIF, Rolle och batongen samt Halsti i Malmö FF, Wilton och sedan Stephenson i AIK) talas det tyst om. Inte heller ser jag något om att även Magnus Pehrsson misslyckade att nå klubbens sportsliga mål; 11:a istället för övre halvan. I media antas GAIS alltid ramla ur och därför ses inte det som något problem utan snarare som en bedrift.
Mellan varven har MP och Pude i alla fall tid över för Tetris
Vidare är det diskutabelt varför en ung tränare med en säsong i allsvenskan skulle vilja byta över till en misskött och turbulent klubb, även om det är hans egen favoritklubb. Inte kan ens gud uppmuntra någon att ansluta till DIF i detta läge? Efter en säsong har MP nu fått möjlighet att själv välja sin trupp för säsongen 2009 på en ny arena. För detta har han bland annat åkt till Island några gånger samt till Brasilien och nu skulle han slänga iväg detta arbete i en stabil klubb för kaos kombinerat med stora förväntningar på Stockholms motsvarighet till Ringön?

Så man kan alltså ta det lungt och le lite åt medias dravel, eller? nä, lite orolig är jag allt fortfarande. När jag letade information till detta inlägg har det nämligen visat sig att Olof Lundh delar min åsikter. Det i sig får mig att ifrågaställa alla mina slutsatser.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Riktigt bra skrivet.

En annan aspekt på det där med att GAIS "alltid säljer" är ju att det har i många fall handlat om folk GAIS kännt sig kunnat, eller till och med velat, avvara. Det var dags för GAIS att gå vidare från Rolle/Gren så försäljningen kom perfekt. Kahri hade haft svårt att platsa på hösten så att sälja för de pengarna var egentligen fullt naturligt.

Olle J. sa...

Förvisso, även om det emellanåt sved så har det sällan varit helt stick i stäv med klubbens ambitioner. Möjligen är undantaget Prince Ikpe Ekong, som klubben ville ha kvar. James Who var också minst sagt deprimerande, men helt bortom klubbens kontroll.

Anonym sa...

Ja Who hade vi ju bara på lån. Beträffande Ekong tror jag de flesta klubbar som ligger tryggt i mitten skulle sålt en gubbe på utgående kontrakt som inte ville förlänga. Men, visst på ett sätt är han ett undantag. Wilton är väl ett annat eftersom han ju lyckades rätt bra även utanför GAIS.

Största poängen är nog ändå att man inte kan jämföra MP och Rolle eftersom när Rolle och Gren såldes ville GAIS byta tränare, för att förnya. Tror iallafall jag.

Olle J. sa...

Ja, även om det kanske inte var bestämt på förhand så såg la Wallin chansen att få ut något av tränarbytet.

Ekong ville ju förlänga givet att klubben mötte hans lönekrav. Ett muntligt avtal bröts när agenten Innocent menade att de talat nettolön. Skulle inte tro att Ekong var värd den lönen från GAIS horisont.

GAIS hade inte lika bra resurser när Wilton såldes och med tanke på hans attityd var det lika bra att sälja. Sedan hade det förstås varit roligt med de där 30 miljonerna som AIK sålde honom för än de 4 miljoner vi fick (uppskattningsvis).

Med tanke på hur ineffektiva de rika klubbarna i Sverige är på att hushålla med sina pengar (jmf. KFF:s omsättning med Stockholmslagen, MFF, IFK) har GAIS fått in pengar som kunnat användas mer optimalt.

Halsti-affären är ett lysande exempel på hur man förädlar pengar i fotbollsvärlden. En finne tas in på bosman, säljs och ungefär motsvarande summa används sedan till att köpa tre islänningar på rea.

Samtidigt behöver GAIS några av de dyra och strikt ekonomiskt ineffektiva spelarna för att ta nästa steg; laget kan inte bara sälja av och bredda truppen i all oändlighet.

Anonym sa...

Nä tror inte man hade sparkat Rolle och Gren men klubbens vilja att behålla tränarstaben är nog betydligt större nu än då, och inte av ekonomiska skäl.

Vi spelar i en serie där även de största, rikaste och bästa klubbarna måste sälja sina bästa spelare då och då. Även GAIS. Det får vi leva med, men vi måste upp på en nivå där vi inte säljer inom landet. Man vet aldrig men förhoppningsvis var Ekong den siste sådana. Att Wanderson och Ekunde försvinner nån dag får vi räkna med. Men jag hoppas innerligt att det inte blir nu och att det blir utomlands istället för till andra allsvenska lag. Dels för prestigen, dels för att inte förstärka konkurrenterna sportsligt och dels av ekonomiska skäl. Känns som helt andra pengar utomlands, Wilton är ju ett bra exempel på det.

Men jag håller med dig, vi måste behålla merparten av de bästa varje år om vi vill klättra.

Halstiaffären känns som en sån grej som bara händer i managerspel men inte i verkligheten... Men jag tycker nästan lite synd om Halsti själv.