GAIS 2 -1 Gefle IF

Efter några dagar som i mitt internetliv framförallt präglats av den pågående stormen mot GAIS sätt att hantera publikfrågan var det så dags för faktisk fotboll igen. Protesterna märktes fortfarande i sin konkreta och planerade form genom att publiken matchen igenom höll inne sin sång. Tystnaden ekade emellanåt över nya Gamla Ullevi.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde
11. T. Lycén (55´21. J. Johansson), 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;
25. W. do Carmo;
18. A. Khalili (69´19. K. Pattersson)

Återigen skadebesvär i backlinjen som återigen medförde omdisponeringar i backlinjen där Richard Ekunde hamnade till vänster denna gång. Att den korte men följsamme Ekunde hamnade på kanten och två stora, nickstarka spelare i form av Fredrik Lundgren och Björn Andersson visade sig fungera bra. Gefles spel byggde i mångt och mycket på att spela upp bollar på deras target Dahlberg, ett spel som i stort sett reducerades under första halvlek. Eyos bortavaro har måhända något att göra med Eyjafjallajökull - nästan samma namn.

GAIS var komfortabelt det bättre laget under matchens inledning. i tjugoandra minuten kommer den närmast väntade ledningen. En högerhörna från Wanderson do Carmo dimper ner mitt i straffområdet där Lundgren nickar ner mot grönsvarta spelare nära straffpunkten. Detta leder till ett halvavslut som åker i retur ut till vänster där en omarkerad Lundgren bombar in 1-0 på kraft.

Efter målet gled matchen in ett vardagslunk som man kan tänka sig att många i publiken kände igen från sitt arbete tidigare på torsdagen. GAIS försvarade sin ledning, låg rätt i defensiven och i avståndet mellan försvar och mittfält där Johan Mårtensson och Reuben Ayarna gjorde fullgoda insatser och Gefle presterade i stort sett inget alls.

Inget alls fram tills dess att Jonatan Berg, (AIS-spelare på lån från någon annan klubb under 2006) la sig ner i en brottningsmatch med vår lagkapten. Domaren dömde med glädje frispark som den felfördelade själv valde att ta. resultatet blev mål på en utmärkt slagen frispark; ett fallande löv. Strax innan halvtid hade således Gefle en smula orättvist kvitterat till 1-1. Lundgren är märkbart arg och irriterad över att han tvingas svara på frågor från kommentatorn om vad han tycker om det i halvtid. En inställning som ger mig hopp för andra halvlek.

Ett långt inlägg från Tommy Lycén leder till ett bra avslut av Mervan Celik som Hugosson i motståndarmålet lycka få undan enbart för att lämna en enkel retur för Wanderon att putta in i nätmaskorna. 2-1 till GAIS och ordningen återställd.

Därefter råder det emellertid en del oordning i GAIS spel. Gefle börjar få sitt anfallsspel att fungera bättre och om det är orsaken eller följden av detta vet jag ej, men snart har avståndet mellan mittfält och försvar minskat så att GAIS får svårt att spela sig konstruktivt ur defensiva situationer. Bollen hamnar återigen hos Gefle som lyckas skapa en hel del tryck utan att prestera så hemskt mycket sett till avslut.

En helt acceptabel arbetsseger som knappast bjöd på något skönspel på en illa åtgången gräsmatta. Redan på söndag är det tid för nästa match borta i Halmstad. Om Wanderson kan fortsätta att spela sitt spel, och domaren inte ger försvarsspelare fria tyglar på hans diminutiva lekamen, kan vi med lite tur få en repris på förra säsongens avslutningsmatch.

Örebro SK 0 - 2 GAIS

Efter den dåliga insatsen mot Brommapojkarna hade knappast några förväntningar på denna match. Ett ÖSK som presterat väl förra året och nu vill vara med i toppen som motståndare och konstgräs, ett underlag som GAIS enligt uppgifter inte skall ha vunnit på sedan återkomsten till allsvenskan, tydde snarast på förlust. Men denna säsong har hittills varit något av en Silly Season där allt kan hända och få lags form håller sig längre än en match. Skulle GAIS kunna skärpa sig och utnyttja att motståndet saknade en nyckespelare, Nordin Gerzic, på grund av avstängning?

1. D. Jankulosvki;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén (86´18. A. Khalili), 17. J. Mårtensson (90´27. M. Celik), 6 R. Ayarna, 23. E. Hédinsson;
25. W. do Carmo (90´24. J. Pettersson;
21. J. Johansson

Inte oväntat är det Örebro som börjar bäst. Situationen är emellertid inte hopplös för GAIS. Genom att Johan Mårtensson återigen gjort Reuben Ayarna sällskap på innermittfältet har GAIS återfått en balans i laget som lämpar sig för ett lag i GAIS situation. Det är måhända långt ifrån det Barcelona som Axén påstås försöka efterlikna men det skulle snart visa sig att resultatet borta mot ÖSK avspeglade Barcas resultat borta mot Real Madrid...

Istället för att stå långt upp och lämna ytor bakom sig lyckades dessa båda herrar, som båda i mina ögon gjorde habila insatser, hålla ihop lagdelarna adekvat. ÖSK försökte däremot pressa högt med sitt offensivt formerade mittfält och stressade oftast bort innermittfältets möjligheter att starta GAIS anfallsspel. Denna höga press lämnade en del ytor bakom dem där Wanderson do Carmo fick möjligheter som han till en början inte lyckades förvalta, även om hans arbete underlättades en del när hans bevakare, gubben Kihlberg, fick gult kort efter att ha försökt introducera Wanderson för judons ädla konst.

GAIS svaga sida och ÖSK:s anfallsväg blev inte oväntat våran högersida. Tommy Lycén och Jonas Lundén stod för det svagare defensiva insatserna i vad som i övrigt är att betrakta som en jämngod arbetsinsats från lagets spelare. GAIS offensiv var också inte något att hurra över, då ÖSK:s press isolerade Wanderson kanske framförallt Joel Johansson. Eyjòlfur Hédinsson, som hade det lättare på sin kant, skötte sitt defensiva arbete men kunde sällan bidra med något i offensiven.

Med ett bollinnehav på sådär 35 procent var det inte konstigt att grönsvart fick sina chanser på fasta situationer. Wanderson blev neddragen långt ute till höger på offensiv planhalva. Kenneth Gustafsson slog in bollen i straffområdet från vilken den kom på retur i en båge rakt ut mot en helt ensamstående Wanderson 20 meter från mål som direkt drar till bollen som borrade sig in i nätet och även igenom målvakten Alvbåges händer.

Efter målet blir ÖSK lite nervösa och GAIS kan börja fånga upp och vinna bollar på mittplan. Spelet jämnar ut sig och i halvlekens återstående tio minuter är det en jämn batalj på Eyravallen.

I andra halvlek är det snart tillbaka till det normala när ÖSK med föga framgång försöker få till ett kvitteringsmål. GAIS fokuserar sig på att ligga rätt och arbeta med kontringar. Det är först under de sista tio minuterna av matchen som ÖSK kommer till chanser och då gör det detta med besked. Jag räknar det till att ÖSK, som vann skottstatistiken med nio mot fem, fick sex av dessa avslut under matchens sista tio. Makrillarna håller ledningen med hjälp av två utmärkta räddningar av Dime Jankulovski och en riktigt dålig miss från en hemmaspelare.

Istället är det GAIS som kan utnyttja en omställning. Efter sitt första mål för säsongen tycks Wanderson ha återfått lite självförtroende och är en konstant kreativ förmåga framåt. Vid första tilläggsminuten tar han emot en boll ute till vänster vid mittlinjen. Vänd mot offensiv planhalva lobbar han bollen över sig själv och den ÖSK-spelare som kommer upp i press. Löper fram på kanten med all yta i världen och kan snart se två grönsvarta spelare som rusar mot bortre straffområdet. En delikat långpass till målområdeslinjen avslutas distinkt av nyligen inbytte debutanten från Norge, Aram Khalili och GAIS har säkrat segern. Den först på Eyravallen sedan 2000 och, som sagt, den första på konstgräs sedan återkomsten till allsvenskan.

Kan vi förvänta oss något annat en brakförlust hemma mot Gefle nu?

Arbetskraft och gamla hundar

Under fredagen satt jag och läste igenom en gammal rapport som skrevs 1971 av ett par sociologer som underlag för Invandrarutredningen (kom med fyra SOU:s under åren 1971-1974).

Sociologerna undersöker rekryteringen av jugoslaver till en icke namngiven fabrik i Göteborg. Det enda som uppges är att det är ett mulitnationellt exportföretag som producerar maskindelar med 55 av 61 fabriker utanför Sverige, med totalt 65000 anställda. Det är bara att gissa, torde inte vara så svårt.

Av någon oklar anledning är rapporten skriven på engelska, sidorna är maskinskrivna, stencilerade sidor med tryck endast på ena sidan och med sina över 350 blad börjar den ge vika. En intressant detalj som jag väljer att citera i sin helhet handlar om hur företaget resonerar kring vilka krav de ställer på sin rekryterade personal:

"Experience from foreign labour at the company shows that it is easier to train unskilled farm workers for factory work than to employ unskilled or semi-skilled workers with a little experience from factory work. Those who have been working in agriculture or with fishing are use to stand a good 10 hours work per day, and are used to conduct routine procedures uninterruptedly. Thus, workers who get trained by us to conduct a special type of work having not experience in that what-so-ever, perform much better than others and also they tend to stay longer. Our interest focuses on stability – a factor which becomes increasingly important when mobility of the labour force increases as it is presently doing in Sweden. The costs for training a worker are rather high, and it pays to get serious stable workers who perform well and then stay. "

Är det inte härligt? Arbetare skall ha så lite kvalifikationer som möjligt med sin in i fabriken som möjligt så att de inte har några alternativ, kvalificerad arbetskraft var efterfrågad i Sverige. Speciellt intressant att erfarenhet av industriarbete till och med uppfattas som en nackdel! Det går alltså inte att lära gamla hundar att sitta (eller stå).

Nåja, de slapp i alla fall dyka upp på det lokala kontoren i Pula, Sibenik och Virovitica och på perfekt Arlanda-svenska förklara hur kundorienterade, flexibla och säljande de är eller hur mycket det brinner för företagets produkter.

Brommapojkarna 1 - 0 GAIS

Till en början tänkte jag nöja mig med att länka till förra årets misärresa till Grimsta IP. Sedan kom jag emellertid på bättre tankar. Genom att GAIS släppte in sitt obligatoriska mål efter 50 istället för 90 minuter har laget ökat sin uddamålsförlusteffektivitet med 80 procent, det måste ändå betraktas som ett fall framåt!

Förra gången åkte jag buss från Göteborg. Denna gång hade jag privatchaufför från Uppsala. En man som jag tidigare stött på som hastigast på O´Learys i samband med en GAIS-match förra året hörde av sig och erbjöd plats i hans bil. Det skall verkligen sägas att det här med bloggande emellanåt har sina positivt överraskande fördelar. Jag kanske inte har lika många läsare som blondinbella men det är fråga om spitzekvalität!

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén (59´19. K. Pattersson), 6. R. Ayarna, 29. Romarinho (59´29. M. Celik), 23. E. Hédinsson (73´22. B. Andersson);
25. W. do Carmo;
21. J. Johansson

Då jag inte hade möjlighet eller någon vidare lust att föra anteckningar så kommer denna matchrapport i första hand kretsa kring allmänt gnäll och negg kring laguppställning och spelare.

Någon dag innan match konstaterade Leman i en sammanfattning av mars månad att "bara en idiot skulle flytta på Johan Mårtensson/Reuben Ayarna centralt." Nu är det en sådan lösning som jag får se starta matchen. Genom att att gå att tala med rimligtvis den enda människan som lyssnar på sportradion samtidigt som han står och antecknar under en match (från mitt perspektiv enbart positiva och hedervärda egenskaper) så fick jag i halvtid veta att Mårtensson hade fått avstå start i sista minuten. Med skador som förevändning kan Axén i och med detta i stort sett gå tillbaka till den standfotbollsuppställning som förnedrades på Listerlandet för två omgångar sedan. Det såg väldigt bra ut i 2-3 minuter i början av matchen då det fanns ork och vilja att pressa över hela plan. Sedan började matchen på allvar och GAIS tappade greppet om matchen. Endast under de sista tjugo minuterna av andra halvlek var GAIS det bättre laget och tycktes nästan få kontroll över matchen.

Denna positiva avslutning på första halvlek överlevde givetvis inte pausvilan på ett lite kyligt Grimsta IP. Ja, för publiken i alla fall. Spelarna satt la väl uppvärmda inne i kaffestugan och mumsade på mazarin innan det var tid för ännu fyrtiofem minuters pyjamasparty på mittplan i sina kycklinggula tröjor.

Jag känner mig som en trasig skiva när jag återigen måste poängtera det olämpliga att spela med både Wanderson do Carmo och Romarinho samtidigt. Den senare saknar nästan helt defensiva kvalitéer. Detta lämnar över ett ansvar på Ayarna som denna inte mäktar av. Det är i min uppfattning så att Romarinho gör Ayarna dålig. Samtidigt medför samspelet med Wanderson att spelet på offensiv central yta blir onödigt plottrigt. Även om jag inte känner att jag sett och analyserad situationen tillräckligt så misstänker jag att Romarinho även gör Wanderson dåligt genom att denne söker samma ytor mellan försvar och mittfält som Wanderson vill åt. Möjligen underlättar detta för motståndarnas försvarsspel som kan flytta ner sitt innermittfält och radera dessa ytor på ett sätt som inte går när Wanderson får ytan själv och de måste täcka upp för två mer defensiva mittfältare som kan flytta på bakifrån.

Som jag ser det skulle Ejyolfúr Hédinsson gått in och tagit Mårtenssons plats på innermittfältet. I det stora hela har Eyo i och för sig skött sin roll som tvåvägsspelare på vänsterkanten väl under sina matcher där men jag uppfattar det ändå som att laget skulle få en mycket bättre balans. Med två innermittfältare med defensivt ansvar kan dessutom yttermittfältarna gå fram mer då det finns möjlighet för dessa två att täcka upp på kanterna utan att lämna ytan framför innerbackarna tomt och öde.

I matchen kunde detta fel vid många tillfällen observeras då Brommapojkarna kunde finna vägar för djupledsbollar som skar som en varm kniv genom smör fram till offensiva spelare i centrala positioner. När GAIS försökte så fram bollar centralt hamnade våra bollar i en överbefolkad zon där bollen förr eller senare tappades bort till motståndarna utan att för den sakens skull kommit i närheten av någon riktig farlighet.

Slutligen skall det givetvis efter en förlust likt denna påpekas dålig inställningen tycktes vara hos många spelare. Ett exempel som inte skall tas för att vara unikt var Tommy Lycéns insatts på högerkanten. Under en stor del av hans tid på plan så slickade han linjen, något som jag initialt tolkade som avsiktligt. Efter en tid glömde Brommapojkarna bort att han fanns där. Så gjorde även hans medspelare och efter en tid började jag misstänka att Lycén inte stod där som del av matchtaktiska skäl utan faktiskt gömde sig.

Det är svårt att sia om det är ledarstaben som inte klarar av att få sitt manskap att prestera eller om det är så att GAIS av tradition rekryterar spelare med en mentalitet som innebär att de bara ids med att prestera en fullgod insats varannan match och i första hand mot lag som anses vara lite bättre. Före matchen säger kapten Fredrik Lundgren att "nu vet vi att vi kan spela så, har satt en ribba för oss själva" medan Axén efter matchen kan konstatera att aggressiviten från matchen mot AIK nu saknades och att stämningen i truppen efter förlusten "är ruggigt dålig, och det ser jag ändå som positivt efter det som hände". Mycket snack men det är inget som jag tror på längre. För att göra en parafras av en nyligen skriven kommentar av Blahonga, om dennes tröstlösa supporterskap, så kan vi konstatera att spelarnas inlärningskurva är lika lång, platt och meningslös som västgötaslätten.

Samtidigt verkar detta verkligen inte vara unikt för just GAIS in en allsvenska där en klubb kan vinna stort en match för att sedan bli överkörd i nästa. Det är närmast tragiskt att konstatera att det enda som egentligen krävs för att konkurrera om det allsvenska guldet inte bygger på talang i första hand utan att få tag i spelare som klarar av eller uppmuntra spelare till att klara av att prestera 25-26 gånger på ett år.

När matchen blåstes av såg jag en sammanbiten ordförande som från markplan tittade upp mot Grimsta IP:s skrangliga bortaläktare. Likt en fritidsledare förberedde han sig säkert för att börja lotsa hem en halvfull buss som dominerades av ferielediga skolungdomar med femtio mil hem till Göteborg. Tur att jag hade privatchaufför.

Påskresa genom ett funktionellt landskap

Åkte bil upp till Umeå på onsdagen. Då jag givetvis inte har något körkort satt jag mest och tittade på vad som susade förbi utanför fönstret. Det är tveksamt om det finns någon tidpunkt då Sverige är fulare än så här års. Det blir definitivt inte bättre att uppleva miljön från en bil på en Europaväg.

Efter en tid lämnade vi den nya motorvägen norr om Uppsala. En säkert stor infrastruktursatsning har gett en miljö som känns direkt hämtat från drömbild av framtiden daterat från 1950-talet. Säker bra och effektivt på många sätt men så sterilt och tråkigt. Speciellt större orter som man passerar är rena dystropierna. De mest inbjudande stadskärnorna eller trevligaste villastäderna är inte de som läggs vid eller råkar ut för en motorvägsdragning. Gråa betonghus omgärdade av slask och rondeller vad det mesta av vad man såg. Sundsvall så ut som inspelningsplatsen för Clockwork Orange från bilrutan.

Den enda ort som egentligen fick godkänt på sträckan Uppsala-Umeå var Härnösand. Även Iggesund var lite av ett plus. Iggesunds Bruks pampiga byggnad såg ut att och stod faktiskt över den malande trafiken på E4 Stannade till och fikade på ett kafé i Iggesund där det mesta var udda och gammalt, och hembakat. Lång ifrån industriproducerade miljöer som annars placeras ut längst med våra vägar, oftast som skokartonger. Jag kommer ofta på mig själva att mumla att "form följer ju funktion".