Efter en oavgjort hemmamatch som så när ändade med förskräckelse, om det inte vore för en straffräddning, skulle GAIS nu ge sig på den svårare av matcherna i dubbelmötet mot Åtvid. Det enda som talade för GAIS var det härliga makrillväder som dragit in över Östergötland.
Hemmalagets publiksiffror var på GAIS nivå men genom att arenan är så myclet mindre ger det en bättre inramning för tevetittaren istället för kala betongelement. Istället för detta har hemmalaget sataras på någon ny form av plastmatta som tydligen skall göra det möjligt att spela fotboll. Sådant har man ju inte brytt sig så mycket om i Göteborg, där betong är lösningen på de flesta problem. Fast man kan tänka sig att många i publiken hade uppskattat lite betong att ta skydd under.
1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 4. H. Jónasson, 20. K. Gustafsson (89´14. J. Lindberg);
17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna;
10. J. Florén (89´ 7. J. Lundén), 25. W. do Carmo, 23. E. Hédinsson;
21. J. Johansson (70´18. A. Khalili)
Åtvidaberg började spela fotboll när domaren blåste igång matchen klockan 16. GAIS däremot tog akademisk kvart och det tog femton minuter innan bortalaget började rulla boll överhuvudtaget. Innan dess bankade spelarna mest upp bollen i djupled med samma frenesi som jag bankar på snooze-knappen på morgonen. Under tiden han Åtvidaberg med att producera två mycket bra chanser. Efter elva minuter lyckas en hemmaspelare så när placera in en nick i bortre stolpen efter ett inlägg från vår vänstersida. Det till synes givna målet kan endast undvikas genom en fantastisk enhandsräddning av Dime Jankulovksi. Det är ingen underdrift att hävda att Dime i denna, likt förra matchen, räddar poäng för grönsvart. Utan hans insatser hade matchen varit förlorad redan i halvtid. Vi skall även sända en positiv tanke till målets hörngavel som räddade oss fyra minuter senare, när Åtvids ålderman Kristian Bergström slår till med en utmärkt frispark.
Efter ungefär tjugo minuter så börjar så en lång period då GAIS faktiskt, med försök till objektiva ögon har en lite bättre kontroll på matchen. En period som sträcker sig fram till dess att det är en kvart kvar av andra halvlek. Makrillarna håller mer i bollen och Åtvids farligheter blir mestadels effekten av kontringar, som i och för sig är tämligen farliga vid ett par tillfällen.
Problemet är emellertid att GAIS tycks sakna ett genomtänkt anfallsspel som fungerar. Som jag påpekade i samband med förra matchen har GAIS bättre spelare både till teknik och styrka och skall kunna ta sig igenom Åtvids försvar utan chansartade djupledsbollar. Reuben Ayarnas bollar på djupet är ofta bra, men det saknas under första halvan av matchen förutsättningar att ta tillvara på dessa. Ett frapperande problem är onekligen att vår djupledslöpande anfallare, Joel Johansson, inte lyckas komma till avslut en enda gång under matchen.
Jesper Florén är en del av vad som tycks vara GAIS genomtänkta strategi att rädda sig kvar i allsvenskan genom att låna upp Elfsborgs hela reservlag. I denna match fick han förtroende i Mervans frånvaro, på grund av avstängning, och på Lycéns bekostnad. Det har cirkulerat en hel del negativt om denne blondins liv utanför plan och med tanke på hur han har spelar i de senaste matcherna var det nog ett klokt beslut.
När GAIS slarvar bort en hörna på en variant efter sådär trettiofem minuters spel börjar jag känna en strålande känsla längst med vänsterarmen som jag inte bör känna med tanke på ålder och BMI. jag ägnar resten av halvleken åt att begrunda att sjukvården borde sända eventuella kostnader till GAIS. Nog vore det bra med lite solidaritet mellan två organisationer som präglas av ineffektivitet och bristande struktur.
I andra halvlek ser det rätt plötsligt bättre ut. Det är snart tydligt att nyckeln till att GAIS tar över spelet under stor del av andra halvlek ligger i att förre matchens staffsumpare Prince Eboagwu går ut skadad. Denne ankares frånvaro blir snart tydlig genom att grönsvarta djupledsbollar går fram i mycket högre utsträckning och att Wanderson do Carmo och andra plötsligt får mycket mer utrymme centralt. Det är alltså en skada, snarare än GAIS spel, som i slutändan ger oss segern när GIAS fullständigt tar över mittfältet.
Wanderson står för sju av lagets totalt femton avslut under matchen. Två av de mest spännande sker under den första kvarten av andra halvlek när denne börjar ute till vänster, bryter in i banan och dribblar sig fram längst med straffområdeslinjen innan han söker avslut nära straffpunkten. Tyvärr är hans skott inte vad det var förra året men under andra halvlek kommer hans dribblingar igång och ger en ytterligare dimension till GAIS anfallsspel.
En annan iakttagelse som är svårt att inte göra är hur extremt mycket boll och ytor som Eyjolfúr Hédinsson får på vänsterkanten. Troligen på grund av Wandersons tendens att vandra in och ut från vänster, och dra med sig spelare, i kombination med Eyos löpvillighet är det via vänsterkanten som GAIS anfall kommer. Hade islänningen haft lite mer egenskaper likt en ytter, och mindre så en löpande central mittfältare med placering till vänster, hade detta troligen kunnat ge resultat tidigare. Emellanåt kommer givetvis Kenneth Gustafsson upp på kanten och tillför lite av den dimensionen, men det blir inte riktigt tillräckligt.
I sjuttionde minuten byter Axén in den stillastående dolmen Aram Khalili, som inte imponerat efter sitt målgörande sena debutinhopp mot ÖSK. Även om denne inte imponerat är det givetvis ett helt korrekt beslut. GAIS pressar på rätt bra och då är en djupledslöpare med få måltjuvskvalitéer som Joel Johansson till föga nytta. Efter fem minuter betalar bytet sig. Reuben Ayarna slår en öppnande passning till Kenneth som slår ett inlägg mot målområdet där det, för en gångs skul, finns ett par grönsvarta spelare. Aram får pannan på bollen och nickar ner 1-0.
I och med sitt mål så blir Aram Khalili ironiskt nog överflödig. Åtvidaberg börjar strax pressa på mot ett lag som inte är vana att vinna matcher och det finns få användningsområden för en trögrörlig target, även om han genomför ett par vettiga nickskarvar. Givetvis blir det lite onödigt nervöst men egentligen lyckas hemmalaget med föga mer än ännu en frispark från åldermannen, som denna gång går en bit utanför.
Totalt fyra välbehövliga poäng mot Åtvidaberg som gärna skulle fått vara sex. Har tyvärr väldigt svårt att se hure GAIS skall kunna erövra så många fler segrar mot bättre motstånd än vad som är föga mer än seriens slagpåse. Vi får hoppas att denna seger ger spelarna den mentala styrka som är så viktig i fotboll. Jag räknar emellertid med att lagledningen lyckas banka ner spelarnas självförtroende i skorna igenom lagom till Malmö borta.
Hemmalagets publiksiffror var på GAIS nivå men genom att arenan är så myclet mindre ger det en bättre inramning för tevetittaren istället för kala betongelement. Istället för detta har hemmalaget sataras på någon ny form av plastmatta som tydligen skall göra det möjligt att spela fotboll. Sådant har man ju inte brytt sig så mycket om i Göteborg, där betong är lösningen på de flesta problem. Fast man kan tänka sig att många i publiken hade uppskattat lite betong att ta skydd under.
1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 4. H. Jónasson, 20. K. Gustafsson (89´14. J. Lindberg);
17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna;
10. J. Florén (89´ 7. J. Lundén), 25. W. do Carmo, 23. E. Hédinsson;
21. J. Johansson (70´18. A. Khalili)
Åtvidaberg började spela fotboll när domaren blåste igång matchen klockan 16. GAIS däremot tog akademisk kvart och det tog femton minuter innan bortalaget började rulla boll överhuvudtaget. Innan dess bankade spelarna mest upp bollen i djupled med samma frenesi som jag bankar på snooze-knappen på morgonen. Under tiden han Åtvidaberg med att producera två mycket bra chanser. Efter elva minuter lyckas en hemmaspelare så när placera in en nick i bortre stolpen efter ett inlägg från vår vänstersida. Det till synes givna målet kan endast undvikas genom en fantastisk enhandsräddning av Dime Jankulovksi. Det är ingen underdrift att hävda att Dime i denna, likt förra matchen, räddar poäng för grönsvart. Utan hans insatser hade matchen varit förlorad redan i halvtid. Vi skall även sända en positiv tanke till målets hörngavel som räddade oss fyra minuter senare, när Åtvids ålderman Kristian Bergström slår till med en utmärkt frispark.
Efter ungefär tjugo minuter så börjar så en lång period då GAIS faktiskt, med försök till objektiva ögon har en lite bättre kontroll på matchen. En period som sträcker sig fram till dess att det är en kvart kvar av andra halvlek. Makrillarna håller mer i bollen och Åtvids farligheter blir mestadels effekten av kontringar, som i och för sig är tämligen farliga vid ett par tillfällen.
Problemet är emellertid att GAIS tycks sakna ett genomtänkt anfallsspel som fungerar. Som jag påpekade i samband med förra matchen har GAIS bättre spelare både till teknik och styrka och skall kunna ta sig igenom Åtvids försvar utan chansartade djupledsbollar. Reuben Ayarnas bollar på djupet är ofta bra, men det saknas under första halvan av matchen förutsättningar att ta tillvara på dessa. Ett frapperande problem är onekligen att vår djupledslöpande anfallare, Joel Johansson, inte lyckas komma till avslut en enda gång under matchen.
Jesper Florén är en del av vad som tycks vara GAIS genomtänkta strategi att rädda sig kvar i allsvenskan genom att låna upp Elfsborgs hela reservlag. I denna match fick han förtroende i Mervans frånvaro, på grund av avstängning, och på Lycéns bekostnad. Det har cirkulerat en hel del negativt om denne blondins liv utanför plan och med tanke på hur han har spelar i de senaste matcherna var det nog ett klokt beslut.
När GAIS slarvar bort en hörna på en variant efter sådär trettiofem minuters spel börjar jag känna en strålande känsla längst med vänsterarmen som jag inte bör känna med tanke på ålder och BMI. jag ägnar resten av halvleken åt att begrunda att sjukvården borde sända eventuella kostnader till GAIS. Nog vore det bra med lite solidaritet mellan två organisationer som präglas av ineffektivitet och bristande struktur.
I andra halvlek ser det rätt plötsligt bättre ut. Det är snart tydligt att nyckeln till att GAIS tar över spelet under stor del av andra halvlek ligger i att förre matchens staffsumpare Prince Eboagwu går ut skadad. Denne ankares frånvaro blir snart tydlig genom att grönsvarta djupledsbollar går fram i mycket högre utsträckning och att Wanderson do Carmo och andra plötsligt får mycket mer utrymme centralt. Det är alltså en skada, snarare än GAIS spel, som i slutändan ger oss segern när GIAS fullständigt tar över mittfältet.
Wanderson står för sju av lagets totalt femton avslut under matchen. Två av de mest spännande sker under den första kvarten av andra halvlek när denne börjar ute till vänster, bryter in i banan och dribblar sig fram längst med straffområdeslinjen innan han söker avslut nära straffpunkten. Tyvärr är hans skott inte vad det var förra året men under andra halvlek kommer hans dribblingar igång och ger en ytterligare dimension till GAIS anfallsspel.
En annan iakttagelse som är svårt att inte göra är hur extremt mycket boll och ytor som Eyjolfúr Hédinsson får på vänsterkanten. Troligen på grund av Wandersons tendens att vandra in och ut från vänster, och dra med sig spelare, i kombination med Eyos löpvillighet är det via vänsterkanten som GAIS anfall kommer. Hade islänningen haft lite mer egenskaper likt en ytter, och mindre så en löpande central mittfältare med placering till vänster, hade detta troligen kunnat ge resultat tidigare. Emellanåt kommer givetvis Kenneth Gustafsson upp på kanten och tillför lite av den dimensionen, men det blir inte riktigt tillräckligt.
I sjuttionde minuten byter Axén in den stillastående dolmen Aram Khalili, som inte imponerat efter sitt målgörande sena debutinhopp mot ÖSK. Även om denne inte imponerat är det givetvis ett helt korrekt beslut. GAIS pressar på rätt bra och då är en djupledslöpare med få måltjuvskvalitéer som Joel Johansson till föga nytta. Efter fem minuter betalar bytet sig. Reuben Ayarna slår en öppnande passning till Kenneth som slår ett inlägg mot målområdet där det, för en gångs skul, finns ett par grönsvarta spelare. Aram får pannan på bollen och nickar ner 1-0.
I och med sitt mål så blir Aram Khalili ironiskt nog överflödig. Åtvidaberg börjar strax pressa på mot ett lag som inte är vana att vinna matcher och det finns få användningsområden för en trögrörlig target, även om han genomför ett par vettiga nickskarvar. Givetvis blir det lite onödigt nervöst men egentligen lyckas hemmalaget med föga mer än ännu en frispark från åldermannen, som denna gång går en bit utanför.
Totalt fyra välbehövliga poäng mot Åtvidaberg som gärna skulle fått vara sex. Har tyvärr väldigt svårt att se hure GAIS skall kunna erövra så många fler segrar mot bättre motstånd än vad som är föga mer än seriens slagpåse. Vi får hoppas att denna seger ger spelarna den mentala styrka som är så viktig i fotboll. Jag räknar emellertid med att lagledningen lyckas banka ner spelarnas självförtroende i skorna igenom lagom till Malmö borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar