För väldigt länge sedan gnällde jag lite förstrött om ett debattinlägg i Svenska Dagbladet där en chefsrekryterare, Bengt Lejsved, beklagade sig över de låga ersättningarna för svenska verkställande direktörer. Jag irriterade mig inte så mycket som att han föreslog högre löner - även om en rekryterares tårar i detta fall är lika troligt som en fotbollsagents; han talar i egen sak - utan för att jag inte riktigt kunde se poängen med inlägget. Dessutom kom det några dagar senare in en replik där ekonomijournalisten Olle Rossander hävdade att det inte direkt fanns någon akademisk forskning som visat något samband mellan hög ersättning för chefer och långsiktig ekonomisk lönsamhet eller kursutveckling för företagen.
Jag sa att jag skrev om detta för länge sedan. Ja, det var i mitten av augusti. Inte så långt tid i det stora hela, men en eon sedan i den offentliga debatten kring företag och verkställande direktörers kompetens. Postens VD, med 45 brevbärarlöner, blev hårt ansatt och valde trumpet att arbeta gratis. I lördags propagerade etikprofessor Carl-Henric Grenholm för att företag borde utse chefer med andra värderingar. Som om det vore en total överraskning att den som är mest lämpad inte är den som i första hand fokuserar på sin egen plånbok.
Moralpanik mot välbetalda chefer är tämligen symptomatisk i tider med stora varsel. En debattartikel i dagens DN av Jens Galatius och Sten Undin från Handelshögskolan i Göteborg (vars chef opportunt vill förstatliga Volvo) sätter fingret på den springande punkten: "Får en vd betalt efter marknadens impulsiva ryckningar eller kompensation för ett väl utfört arbete?". Enligt deras undersökning av ett femtiotal stora företag visar att så inte är fallet. Ersättningen till VD avspeglar börsutvecklingent, inte utvecklingen i relation till konkurrenterna. Eller annorlunda uttryckt, går börsen bra, så får VD:n bättre betalt även om alla andra företag i branschen lyckas mycket, mycket bättre. Med tanke på att börsmarknaden till en ej försumbar del styrs av nerverna hos tiotusentals spekulanter utan större intresse eller förståelse för realekonomi tycks det verkligen vara ett trubbigt och tämligen lotteribetonat sätt att betala ut ersättning till sin VD. Med det systemet skulle ju även en apa få hög ersättning med lite tur.
Nu skulle jag verkligen vilja se en undersökning som testar sambandet mellan företagens vinst/förlust snarare än kursutvecklingen.
1 kommentar:
Carl-Henrik Grenholm dömdes 1997 för ett brott, jäv.
Skicka en kommentar