Psykosomatisk korsrygg

Det är mycket som är märkligt med psyket. Nämnde nostalgi häromdagen. Dagen efter var det hög tid för lite psykosomatiska reaktioner.

Då vi haft behov av en bäddsoffa passade vi häromdagen på att köpa en rabatterad sådan på ett större varuhus; således har vi gjort höstens insats för den svenska ekonomin genom lyxkonsumtion - soffan har en divan - samt bilism och urban sprawl. Först var vi dock tvungna att sälja av den gamla soffan; helt okey men ingen bäddsoffa som sagt. Den bättre hälften la upp en annons och en kille ringde och var intresserad, kom förbi idag och hämtade den.

Redan dagen innan hade dock den bättre hälften kommenterat att jag kommer att få ont i ryggen. Vaknar på lördagen och har faktiskt lite ont i korsryggen. Inte så farligt, men det stramar lite. Det blir dock värre och precis lagom till att soffan är uppsläpat från förrådet (ut från källarförrådet, öppna tre dörrar, få in delen i hissen och ut genom en dörr, över innergården och in genom dörren till trapphuset och upp för en trappa och in genom ytterdörren. Totalt fyra gånger) är jag förstås till föga hjälp. Min psykosomatiska ryggskada har anlänt. Kommer alltid lagom till något skall bäras runt, som till exempel vid en flytt.

Ada inspekterar sin nya klösbräda

Hela operationen blir förstås jobbigare och mer smärtsam för mig, jag är till mindre nytta och andra måste stå ut med mitt stoiska lidande (läs: jag gnyr och tigger sympati för att det är sååå synd om mig). Måste säga att jag hellre skulle vilja ha någon mer praktiskt användbart psykosomatisk sjukdom. Alla mina psykosomatiska allergier (de flesta affärer, Nordstan...) innebär mestadels en belastning för andra och mig själv.

Men mest synd är det nog om mig i alla fall!