Efter ett antal VM-matcher börjar nu tålamodet tryta. Upplevelsen är som två gånger fyrtiofem minuter tinnitus. Jag åsyftar givetvis den långa, sydafrikanska trumpet som med sitt monotona läte dominerar VM-slutspelet i Sydafrikas ljudbild. En vän till mig uttalade nyligen uppfattningen att ljudet från Vuvuzelan än värre än att lyssna på Robert Pärlskog, och som skåning torde han ändå vara van vid påfrestande läten.
Nu skall det verkligen påpekas att jag inte är för förbud. Själv är jag en hängiven anhängare av publikljud i alla dess former. Även om jag har en preferens emot trummor - mer känt som dieseldriven analvibrator - inom läkarkulturen så måste jag ju acceptera att vissa klackar använder sig av en sådan, även om jag starkt tar avstånd från sådant i min klack.
Det finns däremot enligt min uppfattning en distinkt skillnad mellan Vuvuzelan och de flesta andra instrument som använts och används på läktare; trummor och andra trumpeter. Det går säkerligen att diskutera vilken funktion musik och sång spelar på idrottsläktare. Jag skulle förmoda att det i många avseenden inte skiljer sig från många andra sammanhang där musik har en roll i det sociala - oavsett om vi talar om arméer, fackföreningsrörelsen, frikyrkorörelsen eller någon annan form av folkrörelse eller sammanslutning. Inte är det osammanhängande vrål man hör när det skall drickas en snaps, i alla fall inte de första 5-6 snapsarna. Inte ens middagcermonin i "Vi på Saltkråkan" eller den av min lågstadiefröken så älskade "Raketen" sjönk ner till vuvuzelans nivå.
Musiken och sång skapar samhörighet och stämning samt - och detta är speciellt viktigt i fotboll - ger stöd i kampen. Vuvuzelan har, som jag ser det, ingen av dessa funktioner. Återigen - jag är verkligen inte för några förbud men vill i vilket fall ta bestämt avstånd från ett sådant beteende. Vuvuzela är inte pluralism och tolerans utan dränker alla andra uttryck i ett brus av entonighet.
Visst kan även oljud ha en funktion. Exempelvis på derbyt mot den lilla satan häromåret, då det användes missljud för att störa hemmalagets allsång till hade detta ett specifik syfte. Vuvuzelan tycks helt sakna funktion. Jag är tacksam att jag inte bor i Sydafrika (vilket det givetvis finns många fler, och mer viktiga orsaker att vara glad över) men om några snorungar börjar tjuta med en sån där bakom mitt öra på en fotbollsmatch skall ni få se på läktarvåld. Avstängning från fotboll kan nog ses som en befrielse om denna anti-musikaliska farsot sprider sig till svenska läktare.
Nu skall det verkligen påpekas att jag inte är för förbud. Själv är jag en hängiven anhängare av publikljud i alla dess former. Även om jag har en preferens emot trummor - mer känt som dieseldriven analvibrator - inom läkarkulturen så måste jag ju acceptera att vissa klackar använder sig av en sådan, även om jag starkt tar avstånd från sådant i min klack.
Det finns däremot enligt min uppfattning en distinkt skillnad mellan Vuvuzelan och de flesta andra instrument som använts och används på läktare; trummor och andra trumpeter. Det går säkerligen att diskutera vilken funktion musik och sång spelar på idrottsläktare. Jag skulle förmoda att det i många avseenden inte skiljer sig från många andra sammanhang där musik har en roll i det sociala - oavsett om vi talar om arméer, fackföreningsrörelsen, frikyrkorörelsen eller någon annan form av folkrörelse eller sammanslutning. Inte är det osammanhängande vrål man hör när det skall drickas en snaps, i alla fall inte de första 5-6 snapsarna. Inte ens middagcermonin i "Vi på Saltkråkan" eller den av min lågstadiefröken så älskade "Raketen" sjönk ner till vuvuzelans nivå.
Musiken och sång skapar samhörighet och stämning samt - och detta är speciellt viktigt i fotboll - ger stöd i kampen. Vuvuzelan har, som jag ser det, ingen av dessa funktioner. Återigen - jag är verkligen inte för några förbud men vill i vilket fall ta bestämt avstånd från ett sådant beteende. Vuvuzela är inte pluralism och tolerans utan dränker alla andra uttryck i ett brus av entonighet.
Visst kan även oljud ha en funktion. Exempelvis på derbyt mot den lilla satan häromåret, då det användes missljud för att störa hemmalagets allsång till hade detta ett specifik syfte. Vuvuzelan tycks helt sakna funktion. Jag är tacksam att jag inte bor i Sydafrika (vilket det givetvis finns många fler, och mer viktiga orsaker att vara glad över) men om några snorungar börjar tjuta med en sån där bakom mitt öra på en fotbollsmatch skall ni få se på läktarvåld. Avstängning från fotboll kan nog ses som en befrielse om denna anti-musikaliska farsot sprider sig till svenska läktare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar