Genom en komplott av två gigantiska organisationer har jag nu fallit till föga och gått med i facebook. Ni som vet vem jag är i verkligheten kan ju försöka leta upp mig, (kan la vara rätt bökigt med mitt ordinära svenne-namn) så får jag se om jag vill vara kompisar med er!
Hur har då möbelvaruhuset Ikea med detta att göra? Jo, jag återvände till Hisingen för att förberedda det sista i en stundande flytt till Uppsala. Med mycket redan i lådor och behov av en fler flyttkartonger bestämde min bättre hälft och jag för att åka till Ikea, äta där och sedan plocka på oss mer lådor.
När vi fått och betalt våra brickor såg vi att vår favorit-snabbköpskassörska, som vi kommer att sakna, satt där för sig själv och åt. Vi gjorde henne sällskap och det visade sig snart att hon undrade om vi hade något skrivbord ville bli av med. Det var precis vad vi behövde, en datormöbel från Ikea! Så vi kunde gå bort och kolla på den och ge henne ett bra pris.
I samband med detta frågade hon om vi hade facebook så hon kan hålla koll på oss nu när vi inte länge kommer att traska in 2-3 gånger per dag. Min bättre hälft har givetvis facebook men jag har, stoiskt motvals som vanligt, vägrat.
Men på senare tid har det visat sig att allt fler äldre, så kallade vuxna människor har facebook. Det är inte längre som lunarstorm och sånt. Dessutom kommer jag nu att flytta permanent till min fjärde stad. I och med detta är det mängder av människor som man tappat bort. Jag är helt värdelös på att hålla kontakten, sända julkort och sånt där som vuxna människor gör.
Men lite vuxnare har jag nog blivit, börjar förstå värdet att hålla uppe kontaktnät och relationer, och då menar jag inte för min karriär eller något sådant banalt. Jag garanterar dock att jag kommer vara lika motvals och grinig på facebook som jag är på den här bloggen (som jag också var emot från första början), så ni måste verkligen vilja vara mina vänner för att försöka!
Hur har då möbelvaruhuset Ikea med detta att göra? Jo, jag återvände till Hisingen för att förberedda det sista i en stundande flytt till Uppsala. Med mycket redan i lådor och behov av en fler flyttkartonger bestämde min bättre hälft och jag för att åka till Ikea, äta där och sedan plocka på oss mer lådor.
När vi fått och betalt våra brickor såg vi att vår favorit-snabbköpskassörska, som vi kommer att sakna, satt där för sig själv och åt. Vi gjorde henne sällskap och det visade sig snart att hon undrade om vi hade något skrivbord ville bli av med. Det var precis vad vi behövde, en datormöbel från Ikea! Så vi kunde gå bort och kolla på den och ge henne ett bra pris.
I samband med detta frågade hon om vi hade facebook så hon kan hålla koll på oss nu när vi inte länge kommer att traska in 2-3 gånger per dag. Min bättre hälft har givetvis facebook men jag har, stoiskt motvals som vanligt, vägrat.
Men på senare tid har det visat sig att allt fler äldre, så kallade vuxna människor har facebook. Det är inte längre som lunarstorm och sånt. Dessutom kommer jag nu att flytta permanent till min fjärde stad. I och med detta är det mängder av människor som man tappat bort. Jag är helt värdelös på att hålla kontakten, sända julkort och sånt där som vuxna människor gör.
Men lite vuxnare har jag nog blivit, börjar förstå värdet att hålla uppe kontaktnät och relationer, och då menar jag inte för min karriär eller något sådant banalt. Jag garanterar dock att jag kommer vara lika motvals och grinig på facebook som jag är på den här bloggen (som jag också var emot från första början), så ni måste verkligen vilja vara mina vänner för att försöka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar