Även om jag vill inbilla mig själv att jag har ett mångfacetterat intellekt är sanningen den att jag föredrar konkreta problem som på något sätt går att greppa, vrida på och kanske till och med kvantifiera. Konst är något som jag har svårt för. Ibland gillar jag något men kan sällan förklara varför. Eller så hittar jag på något som verkar trovärdigt - man vill ju inte framstå som en barbarisk tölp som inte har en aning om de franska expressionisterna.
Samma sak gäller därför form och design. Av slump (läs:lathet och oordning) ligger fortfarande söndagens gepe vid datorn. Uppslaget är formgivaren Lars Jonssons förslag för södra älvstranden. Jag läste inlägget i söndags men läser det nu igen för att se om jag får någon annan uppfattning - nej, det verkar inte som det.
Jag läser meningar och ord som rumsbildning, blickfång, kompletterande formelement, sammansatt flerfacetterad känsla. Som tur är finns det en tecknad skiss till inlägget så att det blir lättare att omvandla de diffusa och svårfångade orden till konkreta objekt i min hjärna. Jag nickar instämmande åt vissa saker och låtsas för mig själv att jag förstår vad han menar med andra saker.
Sedan spräcker Jonssons illusionen. Han blir helt enkelt - ur mitt perspektiv - helt galen:
Nu när alla (som räknas) har sagt sitt om södra älvstranden vet jag inte riktigt vad poängen med något är längre. Vi kan la lika väl låta Göran Johansson och några politruker bestämma allt direkt. Det är la änna ändå så det blir i slutändan i alla fall...
Samma sak gäller därför form och design. Av slump (läs:lathet och oordning) ligger fortfarande söndagens gepe vid datorn. Uppslaget är formgivaren Lars Jonssons förslag för södra älvstranden. Jag läste inlägget i söndags men läser det nu igen för att se om jag får någon annan uppfattning - nej, det verkar inte som det.
Jag läser meningar och ord som rumsbildning, blickfång, kompletterande formelement, sammansatt flerfacetterad känsla. Som tur är finns det en tecknad skiss till inlägget så att det blir lättare att omvandla de diffusa och svårfångade orden till konkreta objekt i min hjärna. Jag nickar instämmande åt vissa saker och låtsas för mig själv att jag förstår vad han menar med andra saker.Sedan spräcker Jonssons illusionen. Han blir helt enkelt - ur mitt perspektiv - helt galen:
"En badanläggning i söder ges en form av en svagt öppnad hjärtmussla. Det skulle bli en hemlighetsskapande gestaltning i miljön och visa på att det ryms så mycket mer bakom. Nämligen hela staden Göteborg. Musslan blir då dels symbol för gångna tider, den gamla hamnen, Carolus Rex. Baktill mynnar ju också Kungsgatan, den historiska anslutningen till området. Musslan blir symbol för dåtid och nutid. Och man badar i den. Det formmässigt egenartade energiverket blir en motsats till den vackra musslan. Detta hus med sin märkvärdiga kraftpotential får en ny gestaltning. För att få en något större helhet på huset putsas stenytorna, därefter målas det med naiva stora blommor, stjälkar och annat. En fantasifylld form om framtida energiutvinning. Här blir det alltså muralmålningar och svängarna tas ut. Plåtkonstruktionerna målas också färgstarkt och vackert. Här ligger ett kraftpaket."Hjälp, jag vill ut!? Hur och på vilket sätt är musslan en symbol för dåtid och nutid - och varför skall man bada i den? Har det något med Venus att göra eller? Om man har en examen i konsthistoria kanske det går att låtsas att man förstår exakt vad han menar men jag erkänner villigt att jag inte fattar något alls - framförallt inte varför jag skulle bli må bra av det.
Nu när alla (som räknas) har sagt sitt om södra älvstranden vet jag inte riktigt vad poängen med något är längre. Vi kan la lika väl låta Göran Johansson och några politruker bestämma allt direkt. Det är la änna ändå så det blir i slutändan i alla fall...
5 kommentarer:
Haha, mycket roligt! Det tossiga förslaget har iaf den fördelen att vi för första gången i världshistorien kommer att få en stadsplaneringsdebatt där ordet "fallos-symbol" är frånvarande.
Japp.
Måhända finns det någon gyllene medelväg mellan stela, monotona kontorsbyggnader i betong och glas å den ena sidan och att förbehållslöst lämna över södra älvstranden till fria, radikala konstnärer direkt från Valand å den andra.
Jag tycker du är lite kritisk i överkant, förslaget är ju inte speciellt "far out". I stort sett så följer det bara de ideér som redan har presenterats av andra, men med lite friare former av de enskilda husen.
Täthet och intim skala är najs. Men å andra sidan så tycker jag Kungshöjd är ett väldigt intressant stadsparti. Om det finns något ställe i Gbg som påminner Manhattan så är Kungshöjd med Otterhällan som från älven sett tornar upp sig med kraftfulla husvolymer. Det vore intressant om man på Skeppsbron skulle kunna kompletera detta med några kraftfulla volymer, t.ex ett eller annat höghus. Så jag ger tummen upp åt förslaget!
En annan sak man faktiskt bör fundera på är hur stort inslaget av offentliga byggnader ska vara. I Älvstrandsmodellen finns det ju inte plats för några extravaganser. Men hur vettigt är det? Jag har inget svar på det.
Njae, det är ju inte så "far out" så länge man inte läser de sista styckena. Får lite intrycket att han inte känner sig tillräckligt radikal och bara måste göra något som drar blickarna till sig. Inlägget skall i första hand ses som ett resultat av min milda förvåning över förslaget med snäckan och de naiva målningarna.
Måhända - och nu utgår jag från hans skiss - skulle husen behöva vara lite högre och det är nog en hopplös illusion att få någon träbebyggelse i området (även om jag hörde att EU -alltid detta EU - nu godkänner trähus upp till sex våningar...).
Men att ha några högre, runda byggnader vid kanten och sedan jämnare, lägre bebyggelse i slutna kvarter är jag positiv till.
Som vi alla vet: Götelaborg ligger vid medelhavet!
Göteborg är nog tyvärr för litet för att vara radikalt eller ens förnuftigt.
Dessutom pratar vi la om ett område som ska stå klart om tio år eller så.
Skicka en kommentar