Visar inlägg med etikett Trelleborgs FF. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trelleborgs FF. Visa alla inlägg
måndag 1 november 2010
måndag 24 maj 2010
Trelleborgs FF 2 - 0 GAIS
Få saker tycks vara så konstanta i det allsvenska spelåret som GAIS förluster mot Trelleborgs FF på Vångavallen. Att förlora mot TFF är alltid väntat och så också i detta fall i en förlust som i viss avseenden liknande som liknade förlusten mot tygbönderna härom veckan men ändå inte - Trelleborg är nämligen uppenbarligen ett sämre lag än Elfsborg med stora skadeproblem som inte borde vinna mot GAIS. I alla fall inte ett GAIS som spelade som under deras formtopp tidigare under vårsäsongen.
32. H. Sillanpää;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson, 23. E. Hédinsson (66´29. Romarinho);
11. T. Lycén (55´18. A. Khalili), 25. W. do Carmo, 27. M. Celik;
21. J. Johansson (77´19. K. Pattersson)
Den första halvleken är inte direkt någon klang - och jubelföreställning då två dåliga lag ägnar mer tid åt att försöka skapa något som liknar ett spel än att faktiskt spela fotboll. GAIS är emellertid klart bäst i försöken att skapa något åt det håller och vinner avsluten med 5 totalt och 2 på mål i jämförelse med ett skott utanför såväl målram som straffområdet som hemmalaget mäktar med.
På många sätt ser det rätt bra ut defensivt under första, men även andra halvlek. Trots att Calum Angus skadade sig senast så är detta inget större problem, då den numera konstanta ersättaren Richard Ekunde har inga större problem att täcka upp som vanligt, även om hans träben givetvis inte hjälper. GAIS problem är inte defensiven i första hand.
GAIS problem är istället det ointressanta och förutsägbara anfallet. I jämförelse med idealet - matchen mot BK Häcken på Rambergsvallen - är de grönsvarta spelarnas anfall nu lättläst för Prahls defensivt strukturerade spelare. Skott och passningar tycks på något sätt sakna kraft och vilja. Passningar når inte fram och skotten på mål tycks knappt få styrfart. Dessutom har laget svårt att utnyttja planens bredd, vilket givetvis gynnar det försvarande laget.
Utan rappa djupledslöpningar och bra bollar från firma Ayarna-Mårtensson är det frapperande hur enkelt de blåklädda försvarsspelarna löser upp de flesta försök till kreativa anfall, även om deras egen förmåga är uppenbart begränsad. Jag skulle säga att grundbulten i detta problem ligger i bollerövringen och att såldes avsaknad av sagda firma och/eller spelare med samma kompetens och inställning ligger bakom att GAIS inte kan spela det spel som vi blev lite bortskämda med under den korta vår då GAIS form pekade uppåt likt en grön raket mot skyn.
Idén byggde mycket på att vinna bollen och sedan snabbt spela framåt till någon av flera djupledslöpande anfallare. Att vinna boll och starta anfall kräver spelförståelse i både defensivt och och offensivt hänseende. Genom att som defensiv spelare veta vart bollen kommer att hamna kan den skicklige bollvinnaren börja löpa redan innan passningen görs eller når fram. I GAIS mittfält och försvar saknades detta mot Trelleborg. Allt som oftast började rusningar ske när passningen redan nått fram till en spelare och då är det verkligen försent och dessutom farligt, då det öppnar upp ytor bakåt. I de fall då GAIS:are trots allt lyckades med detta, saknade dessa spelare oftast den offensiva spelföreståelsen och den bollbehandling som behövs för att passa bollen mot yta eller spelare som löper i djupled. Istället blir det mest rensningar uppåt i plan. I en mittfältsduo med Ejyólfur Hédinsson och mittbacken Hallgrimúr Jónasson saknas denna kombination av kvaliteér i allt för hög grad.
Andra halvlek börjar givetvis med det som inte får hända. Två snabba mål krossar GAIS chanser att ta med sig någon poäng från denna bortaresa. Det första är ett utmärkt distansskott som vrider sig och skruvar in i nätmaskorna bakom den debuterande Henri Sillanpää, som fått ersätta en skadad Dime strax innan match. Distansskott var troligen Trelleborgarens enda alternativ mot ett väl samlat GAIS-försvar och det var minst sagt frustrerande som åskådare att se att det fanns motspelare som kunde hota på distans med ett hårt välriktat skott att jämföra med makrillarnas pyspunkor till avslut. TFF behövde aldrig oroa sig för att gå samma öde till mötes. Sedan följde det andra, och måhända vanligaste, alternativet för ett lag i uppenbart underläge - en fast situation. Återigen en väl placerad boll av ett slag som man önskar att Wanderson do Carmo kunde ha presterat. För övrigt måste det sägas att det är eller vore tråkigt om denna bleka insats och tillställning skulle bli Wandersons sista match i GAIS. Helt klart mindre värdigt än matchen mot HBK i sista omgången 2009, även om Wanderson trots allt var närmast att ge GAIS ledningen i första halvlek med en stolpträff.
Sedan TFF stänger matchen med disciplinerat försvarsspel. Axéns plan B är tyvärr både förutsägbar och väntat. Aram Khalili plockas in för att lyfta upp bollar på, vilket medför att vi vinner luftdueller som norrbaggen, genom en kombination av oförmåga och begränsade möjligheter, misslyckas med. Sedan får Romarinho komma in för att ge mer kreativitet till mittfältet, vilket snarare försvårar problemen som jag gjorde ett utlägg om ovan samtidigt som det garanterar att spelet blir än mer fokuserat kring centrallinjen och än långsammare. Slutligen slängs Kyle "var är bollen?" Pattersson in för att återge den fart till uppställningen, som försvunnit i och med att två långsamma spelare tagits in på bekostnad av löpvilliga mittfältare, vilket inte heller bidrar med mycket annat än någon eller några hyfade inlägg på Khalilis skalle. Givetvis står även domaren bi, som i linje med god svensk domartradition, med att så fort någon önskar hjälpa till att sänka tempot i matchen till en nivå som Trelleborgs försvarare, med nöd och näppe, orkar med.
Enligt rapporter från bussen var det mindre munter stämning än i ett begravningsfölje, även om jag tror att min tjuvrökande rapportör, som jag såg hängandes över räcker under matchen, säkert gjorde ett gott försök att lätta på stämningen.
I många avseenden var detta förhoppningsvis punkten för en svacka som nu pågått en tid. Det måste poängteras, även om det torde vara uppenbart, hur ytterst olämpligt det var av GAIS att ge tre poäng till allsvenskans enligt tabellen sämsta lag. Nu väntar dubbelmöte med en på förhand förväntade avstigningskandidaten Åtvidaberg. Om GAIS inte mäktar med sex poäng, eller i alla fall fyra, är det nog hög tid att se GAIS som den förväntade avstigningskandidaten för hösten 2010.
32. H. Sillanpää;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson, 23. E. Hédinsson (66´29. Romarinho);
11. T. Lycén (55´18. A. Khalili), 25. W. do Carmo, 27. M. Celik;
21. J. Johansson (77´19. K. Pattersson)
Den första halvleken är inte direkt någon klang - och jubelföreställning då två dåliga lag ägnar mer tid åt att försöka skapa något som liknar ett spel än att faktiskt spela fotboll. GAIS är emellertid klart bäst i försöken att skapa något åt det håller och vinner avsluten med 5 totalt och 2 på mål i jämförelse med ett skott utanför såväl målram som straffområdet som hemmalaget mäktar med.
På många sätt ser det rätt bra ut defensivt under första, men även andra halvlek. Trots att Calum Angus skadade sig senast så är detta inget större problem, då den numera konstanta ersättaren Richard Ekunde har inga större problem att täcka upp som vanligt, även om hans träben givetvis inte hjälper. GAIS problem är inte defensiven i första hand.
GAIS problem är istället det ointressanta och förutsägbara anfallet. I jämförelse med idealet - matchen mot BK Häcken på Rambergsvallen - är de grönsvarta spelarnas anfall nu lättläst för Prahls defensivt strukturerade spelare. Skott och passningar tycks på något sätt sakna kraft och vilja. Passningar når inte fram och skotten på mål tycks knappt få styrfart. Dessutom har laget svårt att utnyttja planens bredd, vilket givetvis gynnar det försvarande laget.
Utan rappa djupledslöpningar och bra bollar från firma Ayarna-Mårtensson är det frapperande hur enkelt de blåklädda försvarsspelarna löser upp de flesta försök till kreativa anfall, även om deras egen förmåga är uppenbart begränsad. Jag skulle säga att grundbulten i detta problem ligger i bollerövringen och att såldes avsaknad av sagda firma och/eller spelare med samma kompetens och inställning ligger bakom att GAIS inte kan spela det spel som vi blev lite bortskämda med under den korta vår då GAIS form pekade uppåt likt en grön raket mot skyn.
Idén byggde mycket på att vinna bollen och sedan snabbt spela framåt till någon av flera djupledslöpande anfallare. Att vinna boll och starta anfall kräver spelförståelse i både defensivt och och offensivt hänseende. Genom att som defensiv spelare veta vart bollen kommer att hamna kan den skicklige bollvinnaren börja löpa redan innan passningen görs eller når fram. I GAIS mittfält och försvar saknades detta mot Trelleborg. Allt som oftast började rusningar ske när passningen redan nått fram till en spelare och då är det verkligen försent och dessutom farligt, då det öppnar upp ytor bakåt. I de fall då GAIS:are trots allt lyckades med detta, saknade dessa spelare oftast den offensiva spelföreståelsen och den bollbehandling som behövs för att passa bollen mot yta eller spelare som löper i djupled. Istället blir det mest rensningar uppåt i plan. I en mittfältsduo med Ejyólfur Hédinsson och mittbacken Hallgrimúr Jónasson saknas denna kombination av kvaliteér i allt för hög grad.
Andra halvlek börjar givetvis med det som inte får hända. Två snabba mål krossar GAIS chanser att ta med sig någon poäng från denna bortaresa. Det första är ett utmärkt distansskott som vrider sig och skruvar in i nätmaskorna bakom den debuterande Henri Sillanpää, som fått ersätta en skadad Dime strax innan match. Distansskott var troligen Trelleborgarens enda alternativ mot ett väl samlat GAIS-försvar och det var minst sagt frustrerande som åskådare att se att det fanns motspelare som kunde hota på distans med ett hårt välriktat skott att jämföra med makrillarnas pyspunkor till avslut. TFF behövde aldrig oroa sig för att gå samma öde till mötes. Sedan följde det andra, och måhända vanligaste, alternativet för ett lag i uppenbart underläge - en fast situation. Återigen en väl placerad boll av ett slag som man önskar att Wanderson do Carmo kunde ha presterat. För övrigt måste det sägas att det är eller vore tråkigt om denna bleka insats och tillställning skulle bli Wandersons sista match i GAIS. Helt klart mindre värdigt än matchen mot HBK i sista omgången 2009, även om Wanderson trots allt var närmast att ge GAIS ledningen i första halvlek med en stolpträff.
Sedan TFF stänger matchen med disciplinerat försvarsspel. Axéns plan B är tyvärr både förutsägbar och väntat. Aram Khalili plockas in för att lyfta upp bollar på, vilket medför att vi vinner luftdueller som norrbaggen, genom en kombination av oförmåga och begränsade möjligheter, misslyckas med. Sedan får Romarinho komma in för att ge mer kreativitet till mittfältet, vilket snarare försvårar problemen som jag gjorde ett utlägg om ovan samtidigt som det garanterar att spelet blir än mer fokuserat kring centrallinjen och än långsammare. Slutligen slängs Kyle "var är bollen?" Pattersson in för att återge den fart till uppställningen, som försvunnit i och med att två långsamma spelare tagits in på bekostnad av löpvilliga mittfältare, vilket inte heller bidrar med mycket annat än någon eller några hyfade inlägg på Khalilis skalle. Givetvis står även domaren bi, som i linje med god svensk domartradition, med att så fort någon önskar hjälpa till att sänka tempot i matchen till en nivå som Trelleborgs försvarare, med nöd och näppe, orkar med.
Enligt rapporter från bussen var det mindre munter stämning än i ett begravningsfölje, även om jag tror att min tjuvrökande rapportör, som jag såg hängandes över räcker under matchen, säkert gjorde ett gott försök att lätta på stämningen.
I många avseenden var detta förhoppningsvis punkten för en svacka som nu pågått en tid. Det måste poängteras, även om det torde vara uppenbart, hur ytterst olämpligt det var av GAIS att ge tre poäng till allsvenskans enligt tabellen sämsta lag. Nu väntar dubbelmöte med en på förhand förväntade avstigningskandidaten Åtvidaberg. Om GAIS inte mäktar med sex poäng, eller i alla fall fyra, är det nog hög tid att se GAIS som den förväntade avstigningskandidaten för hösten 2010.
tisdag 4 augusti 2009
GAIS 0 - 1 Trelleborgs FF
Förutsättningarna för matchen på måndagskvällen var rätt tydliga. GAIS behövde en seger och för motståndet stod en småstadsförening som är kända för att prestera bra hemma. Borta är de dock rent av usla. På åtta bortamatcher hade Trelleborgs FF vunnit noll, spelat tre oavgjorda matcher och förlorat fem. En föga imponerade poängskörd på 3/8-poäng per match således.
Mot detta ställdes GAIS 12 matcher utan vinst och därför påtagliga behov av att erövra tre poäng på hemmaplan. Sett till Trelleborgs statistik tycktes chanserna inte kunna vara mycket bättre.
När jag så slutligen fått tillräckligt mycket själslig energi för att skriva en kommentar till gårdagens förlust (det är mycket roligare att skriva om segrar, i alla fall har jag ett vagt minne om detta från föregående år) måste jag börja med att i en bitter återblick får vara lite självgod, genom att citera en av mina egna prognoser på ett världsberömt forum:
Min prognos för matchresultatet blev således en HBK-repris; 1-1 genom en sen forcering där inbytte Holmqvist gör sitt första och enda mål denna sin andra sejour i grönsvart.
Med lite distans kan man le åt denna aningslösa, naiva optimism (sorry, memma!).
Vidare måste jag passa på att hylla Tom Prahl (ingen annan tränare kan prestera så väl med begränsade resurser) och Trelleborgs FF som förening för att de är så duktiga att arbeta utifrån sina förutsättningar. Alla, från klubbledning till spelare tycks förstås sin roll och position i svensk fotboll och försöker inte vara något annat. I det avseendet skiljer sig Trelleborg markant från en annan klubb som jag kan tänka på, en klubb som nu får skörda de sura frukterna av hybris.
I min laguppställning ovan kallar jag det 4-2-3-1. Det är egentligen bara en slags gissning. Under de senaste matcherna har jag valt att skriva 4-1-4-1 då det varit så tydligt hur spelarna legat i sina utgångspositioner. Med Richard Spong på plan är det ingen större risk att man någonsin får någon klar bild, hans utgångsposition är något av ett unikum. Mannen kan möjligen hyllas för sin inställning men med sitt hejdlösa springa runt och sparka vilt omkring sig så bidrar han inte med mycket i övrigt. Exempelvis Johan Mårtensson kan också jaga och vinna boll men klarar även emellanåt av att slå en passning rätt. Med sin centrala roll på mittfältet så var Spong i många avseenden en direkt belastning.
Mot detta ställdes GAIS 12 matcher utan vinst och därför påtagliga behov av att erövra tre poäng på hemmaplan. Sett till Trelleborgs statistik tycktes chanserna inte kunna vara mycket bättre.
Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 13. C. Angus, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson, 8. R. Spong (64' 23. E. Hédinsson);
21. M. Lindström, 29. Romarinho (78' 11. T. Lycén), 25. W. do Carmo;
18. P. Ericsson (71' 32. T. Holmqvist)
När jag så slutligen fått tillräckligt mycket själslig energi för att skriva en kommentar till gårdagens förlust (det är mycket roligare att skriva om segrar, i alla fall har jag ett vagt minne om detta från föregående år) måste jag börja med att i en bitter återblick får vara lite självgod, genom att citera en av mina egna prognoser på ett världsberömt forum:
"[jag tror] att TFF kommer att köra med en mycket låg backlinje. Prahl ser, enligt kommentar i gepe, detta som en sexpoängsmatch och att det är viktigast att inte förlora matchen. Lär köra på kontringar. Med den föraningen kan vi vänta oss att TFF kommet att försöka efterlikna HBK i andra halvlek för en tid sedan. Då kan faktiskt Tobias Holmqvist kommit in i precis rätt tid. Lång som en flaggstång och någon att slå bollar på, nu när SBoV har blivit fotbollsinvalid. Nu får man la hoppas att GAIS pressar på för seger och inte kvittering i andra halvlek. Förnuftet säger oss tyvärr att det lutar mot det senare."
Min prognos för matchresultatet blev således en HBK-repris; 1-1 genom en sen forcering där inbytte Holmqvist gör sitt första och enda mål denna sin andra sejour i grönsvart.
Med lite distans kan man le åt denna aningslösa, naiva optimism (sorry, memma!).
Vidare måste jag passa på att hylla Tom Prahl (ingen annan tränare kan prestera så väl med begränsade resurser) och Trelleborgs FF som förening för att de är så duktiga att arbeta utifrån sina förutsättningar. Alla, från klubbledning till spelare tycks förstås sin roll och position i svensk fotboll och försöker inte vara något annat. I det avseendet skiljer sig Trelleborg markant från en annan klubb som jag kan tänka på, en klubb som nu får skörda de sura frukterna av hybris.
I min laguppställning ovan kallar jag det 4-2-3-1. Det är egentligen bara en slags gissning. Under de senaste matcherna har jag valt att skriva 4-1-4-1 då det varit så tydligt hur spelarna legat i sina utgångspositioner. Med Richard Spong på plan är det ingen större risk att man någonsin får någon klar bild, hans utgångsposition är något av ett unikum. Mannen kan möjligen hyllas för sin inställning men med sitt hejdlösa springa runt och sparka vilt omkring sig så bidrar han inte med mycket i övrigt. Exempelvis Johan Mårtensson kan också jaga och vinna boll men klarar även emellanåt av att slå en passning rätt. Med sin centrala roll på mittfältet så var Spong i många avseenden en direkt belastning.
Spongs ersättare värmer upp på GAIS-gården För att få behålla jordfräsar-kvalitéerna på plan men inte drabbas av det kontraproduktiva passningsspelet föreslår jag att någon gammal gräsklippare på GAIS-gården målas om i grönsvart och får nummer 8.
Nåväl, måste dock sägas att backlinjen fungerade hyfsat. Calum Angus var duglig och Richard Ekunde gjorde faktiskt en av sina bättre matcher - kanske underlättade att spela tillsammans med en mittback för en gångs skull. Med en låg backlinje hos motståndarna och en relativt säker grund hos GAIS blev det mestadels distansskott under matchen.
Givetvis var det tempo som behövdes för att GAIS skulle ha någon chans att bryta sig igenom Trelleborgs försvar. Detta uppnåddes också under delar av andra halvlek. Som åskådare ställdes man inför en kamp där individuella kvalitéer och kreativitet ställdes mot stabilt grundspel. Det är i alla fall så jag väljer att betrakta det. Som jag sagt tidigare försöker inte Trelleborg vara något de inte är. De vet givetvis att GAIS spelare på många positioner besitter bättre individuellt kvalitéer. GAIS anfallsspel bygger - om nu det är rätt ord - på att ett par spelare med hjälp av sin teknik och kreativitet skapar lägen.
Så länge tempot hålls uppe finns det hopp men målet väntat låter vänta på sig. Det är givetvis klart att i en match som denna är det första målet helt avgörande. Ju längre tiden går desto större betydelse kan och kommer ett sådant mål att få.
Alexander Axén har vid ett eller ett par tillfällen skrytigt om hur mycket fotboll han ser på teve. Jag vet inte hur mycket Tom Prahl, AA tittar på teve men uppenbarligen har han inte missat det mest uppenbara. Grönsvart är dålig på att försvara sig vid fasta situationer och då specifikt mot bollar som går mot bortre stolpen. Således kämpar Trelleborgs spelare sig till fasta situationer och slår konsekvent bollen mot just bortre stolpen. Redan i första halvlek får de ett mål bortdömt för Offside. Detta är givetvis inget som GAIS tycks förmögna av att ta till sig, utan fortsätter att missa markeringar. Målet är förstås givet och med 0-1 måste nu makrillarna jaga för kvitteringen. Som jag konstaterat redan innan matchen måste då Tobias Holmqvist tas in på plan. Lång och ståtlig så vinner han knappt en nickduell och ersätter samtidigt GAIS ende anfallare i ett läge där laget ligger under på hemmaplan mot ett lag som aldrig vunnit på bortaplan denna säsong (ja, tills nu alltså).
Vad man kan konstatera är att i spelet framåt går det måhända att leva på spelarnas kreativitet. Att försvara sig mot fasta situationer kräver dock en väl inövad och genomtänkt taktik. Likaså krävs det någon slags spelidé för att bryta ner ett lag med ett genomtänkt grundspel som täcker ytor och förvarar en ledning.
Strax innan TFF får sitt mål så är deras spelare nere i skona. Skillnaden i individuella kvalitéer (de där kvalitéerna som fått "alla" att det inte finns någon chans att GAIS ramlar ur allsvenskan) börjar ta ut sin rätt när tempot är högt nog. En vital skillnad mellan Trelleborgs FF och GAIS är att när skåningarna gör mål ger de spelarna energi och ork att spela vidare, av tidigare erfarenheter vet vi att mål gör GAIS spelare rädda att förlora.
Speciellt dålig för laget var Mattias Lindström, som efter några inledande goda prestationer går från bottennapp till bottennapp. Genom att konstant gå in i banan eller byta kan försöker den långsamme och begränsade yttern sig på att skapa lägen för att istället stå i vägen för spelare. Att han sedan skaffar sig ett andra gult kort genom hands i straffområdet och därmed är avstängd från nästa match är en av få saker som ger en lite hopp om en poäng på Rambergsvallen på torsdag.
Laget har återigen fått en gyllene chans, kanske den sista, då andra bottenlag förlorar. En seger mot det svaga bortalaget Trelleborg hade varit ett steg mot markant stabilare mark i tabellen. När sedan publiken, samma som för inte så länge sig vallfärdade till GAIS-gården för att ge stöd och försöka vara positiva, inte oväntat visar sitt missnöje väljer tränare Alexander Axén att agera som ett sårat barn och ger en syrlig kommentar om låga publiksiffror som gör att upprörda supportar hörs. Du är väldigt långt ifrån att träna ditt älskade AIK eller något annat lag med liknande publiksiffror, Axén. Kanske inte vidare smart att gnälla på sina arbetsgivare.
Efter målet begav jag mig, vad som börjar bli lite av en vana, till de tomma ytorna nära familjesektionen och försökte distansera mig från de uppenbart döfödda försöken att skapa någon kvittering (och jag vill inte dra ner de som sjunger på och stöttar på läktarna med min uppgivna tystnad och apati). Samtidigt undrar jag om det inte finns risk för vårdnadsprövning för de där föräldrarna som drar med sig sina barn, klär dem i vackra färger, och drar in dem i denna förbannade tillvaro.
Om inte Alexander Axén förstår att det inte längre går att skylla ifrån förluster på skador och säga att de är på rätt väg utan att det behövs en påtaglig förändring, så betvivlar jag att han är rätt man att leda GAIS under resten av säsongen. Problemet är måhända att GAIS gett honom ett treårskontrakt och därför är surrade vid masten i ekonomiskt.
I intervjun som länkas ovan påstår han att han alltid spelar med de elva bästa spelarna som finns tillgängliga varje match. Det är förstås alltid lätt att se frälsningen i den eller de spelare som inte får spela eller nyss kommit till klubben. Jag betvivlar dock skarpt att det är de elva bästa spelarna som väljs ut, utan de spelare som Alexander Axén valt att satsa på. Nu är några av dessa direkt under isen och andra spelare måste få ta deras plats. Inte bara för att de faktiskt kan vara bättre, utan för att vissa att det finns en konkurrens i klubben. Kanske hög tid att Wanderson do Carmo får starta på bänken till exempel, med Mervan Celik och Tommy Lycén på kanterna, eller ge Johan Pettersson lite speltid innan han tröttnar på klubben eller...
fredag 17 april 2009
Trelleborgs FF 3 - 0 GAIS
Det är aldrig roligt att försöka skriva ihop något efter en menlös förlust mot ett lag som Trelleborg, ett motståndarlag skapat av en perfektionist som Tom Prahl i en intetsägande landsort. Det är således mer pliktkänsla än glädje som i detta läge får mig att skriva ihop en snabb sammanfattning.
Sin vana trogen börjar GAIS att släppa in ett tidigt mål. Det blåser mycket på Vångavallen och i första halvlek har hemmalaget vinden i ryggen. Det blir således lätt att slå långa bollar på djupet och detta utnyttjas tidigt när en högt uppdragen, loj backlinje i något bortaställ från Vägverket (måhända har laget återigen glömt tröjorna och lånat några vägarbetare?) ser sig förbisprunga av boll och spelare, Marcus Pode, som rullar in 1-0. Lojast av dem alla är Mikael Dahlgren som, trots att han nu fick spela högerback, inte rosade marknaden. Backlinjen är återigen ett problem, vilket också Alec tycks se då två av spelarna blir utbytta relativt tidigt i andra halvlek. Precis som tidigare tycker jag mig se (står på Whoopsy och talade lite med bargrannen om hur nära kameran går bollinnehavaren - det är omöjligt att se några linjer i spelet) hur framförallt yttrarna faller för snabbt och inte vågar gå upp och möta. Istället hamnar de någonstans mittemellan och försvaret kollapsar som ett korthus. Tidigare har jag tänkt några blasfemiska tankar om att det är bra att Fredrik Lundgren är skadad och inte kan spela som nyinskolad mittback - jag har nu svängt i den uppfattningen och nog är det så att det behövs en Lundgren någonstans i GAIS defensiva del för att det skall finnas någon hjärta i försvaret, Jonas Lundén - återigen blek - och Dime Jankulovski tycks i alla fall inte lyckas med detta. Jag saknar dessutom Kenneth Gustafsson. Denne veteran, som oftast får ta skott för negativa kommentarer, saknades i alla fall offensivt. Genom att hans vänterfot saknades på plan gick GAIS över till att slå korta hörnor, vilka föga förvånande ledde till väldigt lite.
Återigen sin vana trogen är det först när man ligger under som GAIS spelare gör ett riktigt försök att spela boll och pressar därefter Trelleborg under de följande tjugo minuterna med ett regält bollinnehav men frapperande få avslut. Grönsvart spelar omständigt och plottrigt och i min trötta hjärna börjar jag famla efter ett Clausewitz-citat om hur ju längre en offensiv pågår utan att vinna ett avgörande, dessto närmare kommer den anfallande sidan förlust (lämna gärna ett korrekt citat som kommentar!). Som sagt, Trelleborgs rakare spel vinner med tiden över Wanderson do Carmo har återigen svårt att nå upp till de högst ställda förväntningar vi med rätta har på honom. En av få ljusglimar i matchen är den offensiva viljan och inställningen hos tre andra offensiva spelare; Mattias Lindström, Tommy Lycén och Pär Eriksson. De räcker dock inte till för mycket framåt utan stöd och med ett försvar som spelar mer för sig själva än som en lagdel kan de snart avväpnas av ett tryggare Trelleborg.
Direkt i andra halvlek börjar GAIS - som vanligt igen - släppa in ett mål. Dime räddar en boll och blir sedan nedputtad alternativt nedramlad av en Trelleborgare i målområdet och kan därigenom inte effektivt avvärja den retur som blir 2-0. Tveksamt belust av domaren i det läget. Förvisso kan jag objektivt tycka att målvakter borde få stå ut med lite mer även i målområdet, men med tanke på att domaren vanemässigt brukar blåsa för det minsta lilla i målvaktens favör kunde han gjort så även i detta fall.
Med två mål i baken (ja, snart match mot BK Häcken...) finns det inte mycket till kreativ inställning kvar hos bortalaget och istället för Trelleborg öka på förnedringen med ett snyggt (rent objektivt snyggt alltså, egentligen var det skitfult) frisparksmål. Lycén passar även på att dra på sig ett andra gula kort och blir därmed utvisad och avstängd mot BK Häcken på söndag.
Efter tre omgångar kan vi slänga eventuella ambitioner om en plats på övre halvan och att truppen kan ta nästa steg ur hågen och inse att det återigen handlar om att i första hand säkra ett nytt kontrakt. För det behöver vi ungefär 25 poäng till.
Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (68' 14. D. Nicklasson), 2. A. Tobiasson, 3. R. Ekunde, 16. Dahlgren (57' G. Gunnarsson);
8. R. Spong (74' 23. E. Hedinsson), 17. J. Mårtensson;
11. T. Lycén, 25. W. do Carmo, 21. M. Lindström;
18. P. Eriksson
Sin vana trogen börjar GAIS att släppa in ett tidigt mål. Det blåser mycket på Vångavallen och i första halvlek har hemmalaget vinden i ryggen. Det blir således lätt att slå långa bollar på djupet och detta utnyttjas tidigt när en högt uppdragen, loj backlinje i något bortaställ från Vägverket (måhända har laget återigen glömt tröjorna och lånat några vägarbetare?) ser sig förbisprunga av boll och spelare, Marcus Pode, som rullar in 1-0. Lojast av dem alla är Mikael Dahlgren som, trots att han nu fick spela högerback, inte rosade marknaden. Backlinjen är återigen ett problem, vilket också Alec tycks se då två av spelarna blir utbytta relativt tidigt i andra halvlek. Precis som tidigare tycker jag mig se (står på Whoopsy och talade lite med bargrannen om hur nära kameran går bollinnehavaren - det är omöjligt att se några linjer i spelet) hur framförallt yttrarna faller för snabbt och inte vågar gå upp och möta. Istället hamnar de någonstans mittemellan och försvaret kollapsar som ett korthus. Tidigare har jag tänkt några blasfemiska tankar om att det är bra att Fredrik Lundgren är skadad och inte kan spela som nyinskolad mittback - jag har nu svängt i den uppfattningen och nog är det så att det behövs en Lundgren någonstans i GAIS defensiva del för att det skall finnas någon hjärta i försvaret, Jonas Lundén - återigen blek - och Dime Jankulovski tycks i alla fall inte lyckas med detta. Jag saknar dessutom Kenneth Gustafsson. Denne veteran, som oftast får ta skott för negativa kommentarer, saknades i alla fall offensivt. Genom att hans vänterfot saknades på plan gick GAIS över till att slå korta hörnor, vilka föga förvånande ledde till väldigt lite.
Återigen sin vana trogen är det först när man ligger under som GAIS spelare gör ett riktigt försök att spela boll och pressar därefter Trelleborg under de följande tjugo minuterna med ett regält bollinnehav men frapperande få avslut. Grönsvart spelar omständigt och plottrigt och i min trötta hjärna börjar jag famla efter ett Clausewitz-citat om hur ju längre en offensiv pågår utan att vinna ett avgörande, dessto närmare kommer den anfallande sidan förlust (lämna gärna ett korrekt citat som kommentar!). Som sagt, Trelleborgs rakare spel vinner med tiden över Wanderson do Carmo har återigen svårt att nå upp till de högst ställda förväntningar vi med rätta har på honom. En av få ljusglimar i matchen är den offensiva viljan och inställningen hos tre andra offensiva spelare; Mattias Lindström, Tommy Lycén och Pär Eriksson. De räcker dock inte till för mycket framåt utan stöd och med ett försvar som spelar mer för sig själva än som en lagdel kan de snart avväpnas av ett tryggare Trelleborg.
Direkt i andra halvlek börjar GAIS - som vanligt igen - släppa in ett mål. Dime räddar en boll och blir sedan nedputtad alternativt nedramlad av en Trelleborgare i målområdet och kan därigenom inte effektivt avvärja den retur som blir 2-0. Tveksamt belust av domaren i det läget. Förvisso kan jag objektivt tycka att målvakter borde få stå ut med lite mer även i målområdet, men med tanke på att domaren vanemässigt brukar blåsa för det minsta lilla i målvaktens favör kunde han gjort så även i detta fall.
Med två mål i baken (ja, snart match mot BK Häcken...) finns det inte mycket till kreativ inställning kvar hos bortalaget och istället för Trelleborg öka på förnedringen med ett snyggt (rent objektivt snyggt alltså, egentligen var det skitfult) frisparksmål. Lycén passar även på att dra på sig ett andra gula kort och blir därmed utvisad och avstängd mot BK Häcken på söndag.
Efter tre omgångar kan vi slänga eventuella ambitioner om en plats på övre halvan och att truppen kan ta nästa steg ur hågen och inse att det återigen handlar om att i första hand säkra ett nytt kontrakt. För det behöver vi ungefär 25 poäng till.
söndag 6 april 2008
TFF 3 - 1 GAIS
(först publicerat på bloggen Bobbie till VM 2010)
Eftersom jag inte såg matchen på plats jag skall jag inte gå in i några detaljer på olika spelares insats; den tveksamma äran lämnar jag gärna över till de stackars satar som fått begrunda sitt lags öde de trettio milen hem.
Knappt tretusen hade bemödat sig besväret att ta sig till idrottsplatsen denna soliga söndag vid den skånska Rivieran. De tillresta grönsvarta supportarna vann - i alla fall i den mån det går att bedöma av TV-ljudet - läktarslaget överlägset. GAIS ställde på plan upp med exakt samma startelva som i premiären mot Elfsborg.
Så blev det 3-0 på under trettio minuter. I ett försök att vara rimligt objektiv så beror resultatet i första hand på ren och skär tur för TFF och en del individiuella misstag hos GAIS: en dålig rensning av Tobiasson; en katastrofal hörnvariant av Kenneth et cetera. Samtidigt hade atleterna faktiskt flera farliga avslut. Som vanligt (det vill säga som förra säsongen) ligger mycket av problemen i GAIS anfallspel att finna i att det dels tar för lång tid att transportera boll och komma till avslut och dels bristande potens i avsluten. Bollen rullade istället TFF:s väg allt för ofta, speciellt när det grönsvarta försvaret försökte rensa.
I halvtid ledde GAIS avsluten på mål med 4-3 med den uppenbara skillnaden att utfallet i mål var 0-3. Jag gick och pinkade och köpte mig en till stor stark för att härda ut.
Efter halvtid tog MP ut Lundén och satte in Daniel Morais Reis, flyttade ner Bobbie som högerback och gick över till 4-3-3. Det tog ungefär halva andra halvlek innan GAIS verkligen började sätta press på Trelleborg. Samtidigt öppnades det upp för en del farliga kontringar för hemmalaget. Problemen i GAIS forsatte i stort som förut medan TFF försvarade sin ledning och levde snabba omställningar. GAIS passningspel var emellanåt under all kritik, några spelare visade en slapp inställning och Suma fortsatte att göra fel beslut. Bäste anfallare i grönsvart var mittbacken Björn Andersson som från höger kunde skjuta in ett distinkt skott till 3-1 via ribbans undersida. Några andra bra lägen skapades, inte minst genom Levons insatser på högerkanter, men bättre än så blev inte resultaten.
*****
Satt som tur var på Ada's istället för i Trelleborg och suckade. När matchen pågått i några minuter kom det in en gubbe som gick och ställde sig i vägen, frågade en ur personalen om de inte visade blåvitt och när hon svarade nekande muttrade han ljudligt "era jävla idioter". Framkom inte om det var det handfull gaisare som var på plats och kollade på matchen eller personalen han menade eller både och. Sedan beställde han en stor stark som han snabbt drack upp och muttrade irriterat medan han gick ut. Det är märkligt hur dåliga mödrar var på att ge sina barn ett sinne för allmänt hyfs och uppförande även för femtio, sextio år sedan; allt var inte bättre förr. Om nu blåvitt var betydde så mycket för honom hade han kunnat traska över bron och vara på plats lagom till andra halvlek - förväntade han sig att personalen skulle byta match på de andra gästernas bekostnad för att göra honom glad eller var det bara givet för honom att den match han ville se skulle visas, medan jag varit där dagen innan och vänligt hört mig för?
Knappt tretusen hade bemödat sig besväret att ta sig till idrottsplatsen denna soliga söndag vid den skånska Rivieran. De tillresta grönsvarta supportarna vann - i alla fall i den mån det går att bedöma av TV-ljudet - läktarslaget överlägset. GAIS ställde på plan upp med exakt samma startelva som i premiären mot Elfsborg.
Så blev det 3-0 på under trettio minuter. I ett försök att vara rimligt objektiv så beror resultatet i första hand på ren och skär tur för TFF och en del individiuella misstag hos GAIS: en dålig rensning av Tobiasson; en katastrofal hörnvariant av Kenneth et cetera. Samtidigt hade atleterna faktiskt flera farliga avslut. Som vanligt (det vill säga som förra säsongen) ligger mycket av problemen i GAIS anfallspel att finna i att det dels tar för lång tid att transportera boll och komma till avslut och dels bristande potens i avsluten. Bollen rullade istället TFF:s väg allt för ofta, speciellt när det grönsvarta försvaret försökte rensa.
I halvtid ledde GAIS avsluten på mål med 4-3 med den uppenbara skillnaden att utfallet i mål var 0-3. Jag gick och pinkade och köpte mig en till stor stark för att härda ut.
Efter halvtid tog MP ut Lundén och satte in Daniel Morais Reis, flyttade ner Bobbie som högerback och gick över till 4-3-3. Det tog ungefär halva andra halvlek innan GAIS verkligen började sätta press på Trelleborg. Samtidigt öppnades det upp för en del farliga kontringar för hemmalaget. Problemen i GAIS forsatte i stort som förut medan TFF försvarade sin ledning och levde snabba omställningar. GAIS passningspel var emellanåt under all kritik, några spelare visade en slapp inställning och Suma fortsatte att göra fel beslut. Bäste anfallare i grönsvart var mittbacken Björn Andersson som från höger kunde skjuta in ett distinkt skott till 3-1 via ribbans undersida. Några andra bra lägen skapades, inte minst genom Levons insatser på högerkanter, men bättre än så blev inte resultaten.
*****
Satt som tur var på Ada's istället för i Trelleborg och suckade. När matchen pågått i några minuter kom det in en gubbe som gick och ställde sig i vägen, frågade en ur personalen om de inte visade blåvitt och när hon svarade nekande muttrade han ljudligt "era jävla idioter". Framkom inte om det var det handfull gaisare som var på plats och kollade på matchen eller personalen han menade eller både och. Sedan beställde han en stor stark som han snabbt drack upp och muttrade irriterat medan han gick ut. Det är märkligt hur dåliga mödrar var på att ge sina barn ett sinne för allmänt hyfs och uppförande även för femtio, sextio år sedan; allt var inte bättre förr. Om nu blåvitt var betydde så mycket för honom hade han kunnat traska över bron och vara på plats lagom till andra halvlek - förväntade han sig att personalen skulle byta match på de andra gästernas bekostnad för att göra honom glad eller var det bara givet för honom att den match han ville se skulle visas, medan jag varit där dagen innan och vänligt hört mig för?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)