Hållbar stad på Älvrummet

På onsdagskvällen så var jag på den tredje uppsättningen av Science Café Göteborg. Den första kvällen hamnade om staden vid älven, den andra handlade om medias roll (vilket jag missade) och denna gång handlade det alltså om hållbar planering.

Eller, tja - vet inte om det var så värst mycket om stadsplanering. Huvudtalaren John Manoochehri, som tidigare under dagen intervjuats av Gepe, verkade mer fokuserat på att designa smarta lösningar som företag kan tjäna pengar på (allt givetvis inlindat i en sockervadd av hållbarhet och nätverk) än något som i så hög usträckning har med stadsplanering att göra.

Det hela hamnade någonstans mellan det självklara och det luddiga och det blev inte så värst mycket debatt överhuvudtaget. De flesta som försökte få till en fråga hamnade la i strikt mening utanför ämnet (?) eller så kunde huvudtalaren inte riktigt svara på det, även om svaret tog lång tid. Det hela blev inte bättre av att en forskare från Chalmers med föga fingertoppskänsla kände att ett medborgarcafé är rätt ställa för att sätta igång lite klassisk akademisk polemik mot huvudtalaren - självfallet med tillhörande name-dropping.

Efter att alla debatter så där halvdött efter långrandig, halvt om halvt intetsägande respons från Manoochehri (lättare att uttala än att stava) så började forskaren från Chalmers återigen orera, när jag smög ut i den friska kvällsluften hörde jag henne säga London School of Economics...

En mer "objektiv" skildring finns på YimbyGBG.

Staden vid älven - Science Café Göteborg

Jag fick för en tid sedan en inbjudan till en av Göteborgs senaste försök att få igång det goda samtalet om vår fysiska miljö - Science Café Göteborg (fråga mig inte varför namnet är engelska-franska-svenska), ett samarbete mellan Göteborgs Stadsmuseum, Vetenskapsfestivalen och Älvstranden Utveckling AB. Ämnet denna första kväll var "Staden vid Älven".

Erasmus-bron i Rotterdam - en tänkt förebild

Arkitektkontoret OlssonLyckefors stod, tillsammans med Chalmers konstnärliga professor i stadsgestaltning, Mika Määtä, för en kortare presentation för att sedan släppa ordet fritt. Presentationen var relativt konkret utan att för den sakens skulle komma med några förslag (arkitekter är som tydligen livrädda för att själva delta i diskussionen de vill skapa). Orden och bilderna var dock relativt bekanta för de som tittat på frågan en tid nu - avståndet från centralen till Götaplatsen är densamma som till Backaplan till exempel, folk anser tydligen alltid att det förra avståndet är kortare. Jag vet inte om det finns någon empirisk grund för detta påstående om Göteborgares rumsliga perception, jag har nämligen den motsatta uppfattningen. Måhända har det att göra med att det finns så mycket möjliga intryck på den ena sträckan medan den andra mestadels är tomrum, eller så kanske det har att göra med att diskussionen om förbindelser mellan fastlandet och Hisingen alltid förs av människor som referar till Hisingen som "andra sidan" - där hugade humaniststudenter har ni ett ämne för en utförlig diskursanalys!

Norra älvstranden - nära men ändå så långt borta!

Nåväl, jag glider som vanligt ifrån ämnet. Utgångspunkten för diskussionen var i alla fall hur det fysiska och sociala rummet skall kunna knytas samman över älven. Som referenspunkter användes kartor som visade det faktiska och upplevda avståndet över älven - det vill säga, över älven och ytor med trafiklösningar och tomhet. Vidare pekade de också på andra städer som binds ihop över en älv, London och kanske framförallt Rotterdam, som goda exempel. När så väl ordet släpptes fritt hade jag på förhand valt att inte delta, även om både jag och ni älskar min röst bör andra få göra sin röst hörd. Salen var tämligen knökat och de åsikter och reflektioner gav både högt och lågt, även om lägstanivån var rätt hög - det är ändå uppmuntrande att det finns medborgare som tar sig tid att tänka och fundera på de mest disparata samhällsproblem.

Millenium-bron i London - ännu en förebild

Notervärt var - och detta påpekades också i slutet av en av arkitekterna- så hamnade fokus på tekniska frågor - för och emot lågbro, cykelbroar, spårvagnstaxi, möjligheter med flodtransporter - snarare än sociala frågor (och tämligen stereotypt var det ett par kvinnor som bidrog mest med det senare - ingen värdering från min sida, bara en iaktagelse som måhända säger en del). Som jag framfört tidigare finns det minst två avgörande fysiska barriärer som skiljer huvuddelen av Hisingen från fastlandet, älven och hamnbanan, och en tredje mental barriär som vi skapar själva - som någon påpekade har vi i Göteborg gjort älven till ett problem snarare än en möjlighet. Om man vill göra sin röst hörd och delta i vad vi som medborgare skall göra med de stora, relativt oanvända ytor som finns en snedspark från 1600-talstadens mitt finns det dock i nuläget en möjlighet.

Science Café Göteborg återkommer:
22 april med Bilder av staden i Göteborgs Stadsmuseum
13 maj med Den hållbara staden i Älvrummet

Ingrepp i Älvrummet

I samband med att detaljplanen för sköna, nya Östra Kvillebäcken släpptes och det kunde konstateras att Yimby GBG:s relativt modesta förslag på en relativt urban detaljplan fått ett litet genomslag dök det också in länk till en smått kryptisk inbjudan till Älvrummet samma kväll.

Jag visste inte exakt vad jag skulle tro när jag passerade förbi bilköerna på Göta Älvbron på min järnhäst. Jag förstod att det hela var kopplat till ett forskningsprojekt som kallas Ingrepp, exakt vad det innebar var jag dock inte vidare klar över. Var la lite halv om halvt orolig att det skulle bli något allt för flummigt (men kanske man får rödvin!?).

Kom i god tid och passade förstås på att kolla in kartorna över Östra Kvillebäcken. Vid dessa fick man samtidigt, tämligen ofrivilligt, höra på en vedervärdig vision om hur detta område skulle gestala sig i framtiden. Det var menat som en berättelse av en boende från framtiden och den gav mig verkligen kalla kårar. Ord som skönt och coolt travades på varandra när en konstlat engagerad kvinnoröst berättade om hur hon brukade äta frukost på sitt favorifik. Detta var alltså inte det flummiga konstprojektet jag talade om, utan ett propagandainslag från våra ledare. Det var lite som när Gudrun Schyman gick på rave-party.

Nu vidare till konstprojektet. En del flum var det nog, även om det måhända säger mer om min obildbarhet än det som faktiskt presenterades. Man fick i alla fall en gratis skrift, "The Politics of Magma" (när Magma användes som en liknelse för samhället så undrade jag om det delvis berodde på att Kroppen genom idéhistorien fått en sådan negativ, reaktionär klang- men jag har inte läst skriften ännu och kanske inte skall uttala mig. ), där de olika deltagarna gör sin grej inom en luddigt formulerad ram som i huvudsak rörde förändring i landskapet/staden och i vissa mer specifika partier handlar om den dialog om Södra Älvstanden som efter flera medborgarförslag återigen blev det självspelande piano som stadsplanering oftast tycks vara för oss lite utanför. Debatten kring dessa frågor var dock inte vidare flummig, även om den kanske inte bidrog med något nytt.

Det finns något ironiskt över det hela när sociologen Chatarina Thörn uttrycker ogillande mot områden som planeras för den kreativa klassen när de flesta närvarande, inklusive hon, kan sägas tillhöra denna klass. Er trasproletära bloggare undantagen givetvis. Samtidigt tror jag många höll med henne och det finns en än större ironi att de områden som tycks planeras för en kreativ klass väcker ogillande hos densamma. Projektets existensberättigande framhävs verkligen av att det saknas förmåga att tänka utanför strikt definerade och givna ramar i hur vi bygger städer, eller snarare bostads- affärs- och kontorsområden, idag.

Östra Kvillebäcken kommer la att bebos av radhusmänniskor, de kreativas föraktade medelmåttiga medelklass, mellan de kreativa i desperation och felriktad välvilja kväver Andra Långgatan. Men så länge vi kan shoppa så är det la lugnt.

---

Måhända kunde titeln blivit Inbrott i Älvrummet. Någon deltagare tycktes hysa en viss förhoppning om att mötet skulle avbrytas av polis. Denna sammankomst var nämligen inte koordinerad eller subventionerad av Älvrummet eller SBK. Göteborgs Kommun tycks inte fullt så repressiv som säkerligen en del kulturarbetare hade hoppats.

---

Notera även att forskningsprojektets skrift - i stor uttsträckning av och för Göteborgare - måste skrivas på engelska för att få forskningsanslag - Snacka om att gå över Kvillebäcken för vatten...

Samråd om nya Backaplan

Det tog lite emot på grund av det göteborgska vårvädret men kvart i bestämde jag mig i alla fall för att cykla ner till Älvrummet för samrådet kring nya Backaplan.

Det hölls ett kortfattat föredrag där huvuddragen i den detaljerade översiktsplanen presenterades. Kanske inte så mycket nytt för de personer likt jag som ögnat igenom dokumenten och uställningen som finns där nere på Älvrummet men i alla fall. Tycker dock att jag fick lite bättre överblick över hur de tänker. Utbyggnaden kommer att ske stegvis och till en början är det bara området Östra Kvillebäcken och därefter den gamla kassaskåpsfabiken som berörs. Flera av de befintliga affärerna nära Hjalmar Brantingplatsen ("Knutpunkt Hjalmar" eller vad det nu var det kallades nuförtiden) kommer att bestå tills vidare. Kanske inte mina favoritbyggnader i hela världen men samtidigt är det nog bra att låta lite av det gamla bestå, vilket kan underlätta förvandlingen.

Efteråt öppnades det upp för frågor. Svaren var ofta tämligen luddiga, då många av frågorna ännu inte är bestämda eller faller bortom stadsbyggnadskontorets ansvarsområde. Någon frågade förstås om hyresnivåerna och svaret var att det inte var något som staden kunde styra, men det var samtidigt intressant att höra att sju bolag är inblandade i Östra Kvillebäcken med både hyres- och bostadsrätter. Öppnar upp för möjligheten att det inte blir ett mono-område.

Sedan var det givetvis någon som skrek efter mer grönska och öppna ytor. Jag hade god lust att replikera med att uppmuntra honom att flytta till Biskopsgården om det var så viktigt för honom och lämna centrala staden ifred. Tanken är trots allt att detta skall bli ett område i centrala staden, men vissa ger aldrig upp tanken på de menlösa gräsmattorna som vägen mot en ljusare morgondag.
Jag lyfte själv frågan om huruvida det skulle bli någon spårväg. Förstås fick jag inget rakt svar, vilket jag inte heller väntade mig. Detta var något som inte riktigt var bestämt och nog ligger på Göteborgs Spårvägars bord. Det är förstås dyrt att lägga spår fick jag höra men jag ville också påpeka att det är billigare (i alla fall samhällsekonomiskt) att lägga in det nu än senare och att det var hög tid att försöka ge lite vettig kollektivtrafik till Backadalen. Sedan tycker de också att spårvägar är mer barriärskapande än en bussgata - måhända dags för spårvägarna att börja tänka på upphöjt spår. Lite som Chicago skulle jag tycka vara häftigt.

Frågan om antalet parkeringsplatser nämndes. Roligt att höra att de höll staden innanför kanalen som något slags riktmärke i detta avseende med runt 0,5 platser per lägenhet. Bostadsbolagen ville förstås ha mer, vi vet ju alla hur deras framtida kunder älskar stora, öde och blåsiga parkeringsplatser.

Älvrummet till slut

Efter en lång tid av förhalningar gick jag till slut in och kikade i Älvrummet - den temporära byggnad som står vid Lilla Bommen och skall ge invånare i Götelaborg en möjlighet att beskåda och kommentera utvecklingen i den förtätade staden.
Framförallt var det intressant eftersom det från och med idag tillkommigt ytterligare information om det nya Backaplan och området kring Kvillebäcken - inte minst intressant för mig då det berör utsikten från mitt fönster... (men vad in i h-vete, ser att det snöar igen).

Har inte riktigt haft tid eller ork att sätta mig ner och ordentligt läsa igenom planförslaget ännu (saknar skrivare och läsa på en gammal skärm utan möjlighet att anteckna och dra pilar är så tröttsamt), men att gå runt i älvrummet gav mig lite tid och lust (bios politikos har haft lite mer energi).
Istället för att läsa igenom en massa text tog jag och gick bort till de frigolitbitar som skall föreställa framtidens område i dagens så kallade Gazaremsa; Östra Kvillebäcken. Jag har faktiskt fortfarande inte blivit skeptisk och negativ. Förvisso har de inte vågar gå så långt som att använda sig av slutna kvarter, men de har ändock försökt att skapa kvarter med innergårdar och där jag står och försöker mäta avståndet mellan hus och deras höjder med mitt pekfinger genom att gå fram och tillbaka till mitt eget kvarter så går det inte att komma till någon annan slutsats att markanvändandet är relativt effektivt, inte minst i jämförelse med norra älvstranden och för att inte tala om mer traditionella miljonprogram - men det är långt kvar till en konkret produkt.

Jag är förstås lite orolig över vad byggjättarna kommer att göra med förslaget när de får sätta sina klor i det och döda alla impulser om den goda blandstaden; "nä, det här går inte. Våra kunder kräver punkthus, monotoni och stora ytor med parkeringsplatser och gräsmattor för att känna sig trygga!" (se dock det förvånande positiva förslaget som yimby.se har hittat).

Såg i alla fall till min glädje i planförslaget att det förs en diskussion om att tillåta spårvagnar att rulla igenom det nya området norrut mot Backadalen med en pendelstation för tåg. Nu väntar jag bara på att någon sätter igång och lägger ner spårvagnsräls på den där öde boulevarden vid Norra Älvstranden.