Visar inlägg med etikett England. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett England. Visa alla inlägg

fredag 14 mars 2008

Staden London - några observationer

Har som sagt nyligen kommit hem från London där jag spenderade fyra dagar. Tänkte skriva några rader om mina intryck av London som stad. Även om jag känner till staden en del sedan tidigare så är det förstås möjligt att mina anekdotiska intryck är en smula vridna och rent ut sagt felaktiga - vi har la alla läst reportage i utländska tidskrifter där någon journalist gått runt några dagar i Stockholms innerstad och sedan dragit fram de mest märkliga slutsatser kring den svenska själens essens eller dylikt. Jag bodde på ett vandrarhem i Southwark strax söder om Themes mellan London Bridge och Tower Bridge. Sedan rörde jag mig i de centrala delarna; City of London, City of Westminster, Kensington and Chelsea, Islington, Camden, Lamberth och Hackney.
Vision av nya Highbury
Nu låter det kanske -med upprabblande av alla stadsdelar - som en väl planerad genomgång av centrala London. Så icke fallet, det var mer effekten av planlöst promenerande kombinerat med ett vaket öga. Var till exempel inte någon längre stund i Islington för så fort jag fick syn på en skylt mot Highbury och ville se hur det gick med ombygget från fotbollsarena till bostäder mummlade min ömma sambo något om att de inte verkade finnas några affärer åt det hållet och istället hamnade vi på ett Starbucks bakom en kontorskrapa så hög och stor att den blockerade mobilsignaler. hade också av vissa cinemanostalgiska skäl lust att ta mig till hållplatsen Shadwell mot Docklands till, men det skulle bara varit dumt.*
Jag och min sambo ironiserade en del om namnen på platser och London och döpte denna hög till" Prince William's Royal Heap"!
Vad jag hört en del tidigare om och inte trodde var möjligt att det var så illa i verkligheten var deras byggnadsteknik. Jag talar förstås i första hand om deras vatten och avlopp. Rör drogs ofta utanför engelsmännens slitna gamla tegelhus. Till och med Towern hade rör utanför väggarna! Som ut var hade vandrarhemmet i alla fall inte heltäckningsmattor. Engelsmännen verkar obenägna att i det stora hela ge upp eller riva ner det gamla och omoderna.
Nya hus i Southwark nära London Bridge Station fotade från Towern
Däremot är de inte rädda för att bygga nytt mitt i det gamla. Om det någon gång varit någon panik kring byggandet av gigantiska glasskrapor i stadens hjärta är det en inställning som numera är besegrad. Om SvD bedriver en kampanj mot ett modernt Stockholm, som är en normal uppfattning på yimby.se så kan nog båda sidor åka till London för att få ammunition. Det byggs nya höga hus både här och där, utan att för den sakens skull riva allt gammalt runt som det gjordes i svenska småstadskärnor när EPA ville bygga ett varuhus. Överhuvudtaget tycks de i London vara beredda att arbeta sig runt problem och befintlig bebyggelse snarare än att rensa hejdlöst för att ge nybyggen sin plats i solen - men nu var jag i och för sig inte i Docklands. Måhända är ett värre problem att de bygger kontor men inga bostäder, stora delar av city of London verkade endast besökas av turister och var en aning själlösa utan alla pubar och små affärer som finns i andra delar av staden.
Rester av London Wall från medeltiden mitt i den moderna storstaden visar var den romerska stadens gräns gick än i dag
Besökte en massa museum, alla gratis (även om bidrag förstås välkomnades); British Museum, Imperial War Museum, Museum of London och Tate Modern. I det stora hela bra museum med mycket att titta på. Eller, jag fattar i stort sett inte ett jota på Tate Modern, men min sambo har talanger och förståelse för sånt. Tyvärr var halva Museum of London stängt på grund av ombyggnad och det fanns ingen historia efter branden 1666 (samma år brann även Varberg - alla andra jämförelser överflödiga...). Trist, men en liten vägg gav ändå en bra illustration av den uppfattning som jag fick av London; efter branden kom det in några förslag om hur staden skulle planeras och byggas men de tyckte sig inte ha råd eller tid och staden byggdes upp i stort som förr. Måhända charmigt, men det kunde kanske inte skadat med mer renässans och mindre medeltid i en av Europas största städers centrum av praktiska skäl.

* "One Gerry Edwards, there's only one Gerry Edwards, one Gerry Edwards, there's only one Gerry Edwards!" [Nej, jag uppmuntrar eller accepterar ej huliganism].

onsdag 12 mars 2008

Tillbaka från ett London där David vann mot Goliat

Som sagt, tillbaka från en Londonvistelse. Det var min första trots att jag i mina tidiga ungdomsår var något av en anglofil - troligen ett derivat av en överkonsumtion av Biggles och likartade krigsskildringar.

Det forndom stora imperiets hjärta och huvudstad är inte en billig stad att vara i, den saken är säker. Något av få saker som är billigare är dock ölen där en pint ale eller stout sällan når 40 kr även på pubar nära turistmål. Så när benen och huvudet var lite trött efter en dags intryck och upplevelser så fanns det alltid fotboll och öl att ta till.

Jag hade verkligen inte som ambition att gå på fotboll, men att titta kostar sällan något. Att stå på en pub och bevittna Chelsea få stryk av Barnsley FC på Oakwell i södra Yorkshire omgiven av flertalet Chelseahatande Londonbor och andra som verkligen inte kan hjälpa att heja på dvärgen, Tykes från kolstaden, mot jätten, Chelsea från världsmetropolen med sina ryska oljepengar.

Medan några överförfriskade cockneys (om det nu finns sådana längre) skrålade "Hata Chelsea"-visor kunde jag med en pint Guinness för 2.60 pund i näven se hur Barnsley-spelarna hejdlöst slängde sig in i livsfarliga närkamper för att åter igen beröva bollen från FA-cupens regerande mästare. FA-cupen är bättre på plats, även om den platsen är en pub i Southwark.

torsdag 6 mars 2008

Fotbollens framtid VIII - Ebbsfleet United?

Den engelska liagfotbollen är den mest genomkommersialiserade fotbollsligan i världen (MLS är för litet och obetydligt för att räknas). På sätt och viss har det länge varit så, flera årtionden innan Sverige gav upp sina amatörideal var professionella fotbollspelare ett faktum på de brittiska öarna. Men det är framförallt sedan bildandet av Premier League som saker och ting verkligen tagit fart. Ståplatserna (terrasserna) är borta och den lokala arbetarklassen har ersatts av medelklass och turister från hela världen som betalt dyra pengar för att uppleva världens bästa fotbollsliga på plats. På VIP-läktaren sitter ägaren som allt oftare (om han ens är där) är en rik affärsman med begränsade kunskaper om spelet i sig men med näsa för en god affär. Klubben är ett aktienoterat bolag och drivs som ett sådant.

Men det finns även ett motstånd mot denna så kallade moderna fotboll. Via en internetsida har 29000 fotbollsfantaster från 80 olika betalat £35 för att vara delägare i sin alldeles egna klubb. Klubben i fråga är Ebbsfleet United i östra Londons utkanter, bland gamla kalenderbitare som undertecknad tills relativt nyligen känt som Gravesend & Northfleet, som spelar i the Conference (femte divisionen).

Det här är inte det första försöker där fotbollssupportar skapar ett alternativ till den enda vägens fotbollsekonomi i England(läs: börsnoterade företag som säljer ett jippo). Vi har till exempel AFC Wimbledon, som är en protest mot hur benknäckarlaget Wimbledon FC flyttades till Milton Keynes 100km bort och fick det nya namnet Milton Keynes Dons. Sedan finns missnöjda Manchester United-supportrar som efter att Glazer tog över klubben tröttnade och bildade United of Manchester samt senare tiders planer bland Liverpool-anhängare som vill samla sig och köpa loss sitt lag från sina två amerikanska ägare.

Men på andra sätt är det något nytt. Medan de andra reagerat mot den moderna fotbollen så för detta projekt med sig globaliseringen in i projektet med nya metoder att leda laget. Ägarna är inte lokal arbetarklass, utan finns över hela världen. Klubben är delvis vald utifrån sitt strategiska läge med goda kommunikationer. Årsavgifterna, som i år kommer att dra in lite över en miljon pund och som köpte klubben, betalas årligen och kommer (så länge antalet medlemmar är konstant) pumpa in en miljon pund i färska investeringar varje år utan stora ägare. Det är inte direkt Premier League-klass på den investeringen, men är en hel del mer än GAIS torde få in från sina medlemmar, även om själva summan per medlem är i stort sett dem samma.

Klubben kommer dessutom att styras med hjälp av många inslag med direkdemokrati via internet. Bland annat lagutagningen. Inför varje match skall tränaren välja ut ett antal alternativa laguppställningar som medlemmarna sedan får rösta på. Det kanske låter helt tokigt för vissa; nog skall en kunnig och insatt tränare kunna göra ett bättre val än tiotusentals glada amatörer? Eller kanske inte. Kommer att tänka på matchen mellan schackmästaren Kasparov och världen 1999, där 50000 personer från hela världen röstade om nästa drag. Kasparov vann, men inte utan gott motstånd. Det gröna fältets schack är inte fullt lika förutsägbart och engelska tränare för motståndare i de lägre divisionerna har näppeligen Kasparovs sinne för strategi.

*****

klyftan mellan ståplatspubliken och klubbens ledning är inte alls så stor i Sverige och GAIS, men även här finns det problem. Det är bra att kunna tala till bönder på bönders vis, men framförallt måste klubbledningen kunna tala med sponsorer och kunna locka till sig ny publik utanför den trogna skaran, som kan tas för given. Samtidigt har ståplatspubliken svårt att finna någon ur sina egna led av casuals, julgranar och skinnvästar som kan erbjuda det som Wallin kan erbjuda. Den ekonomiska verkligheten sätter alltid ramarna, men samtidigt önskar jag att länder som Tyskland, snarare än England kunde vara förebilden för klubbledningar i Sverige. Jag talar i och för sig inte från egen erfarenhet, men jag skall till London i helgen utan planer att gå på fotboll - allt för dyrt och bökigt. Däremot skulle det vara kul att någon gång få fira sin semester i Ruhrs industriområden. Det är inte nödvändigt att se en konflikt mellan ståplatspublik och evenemangspublik, även om utvecklingen kring placeringar på den nya arenan pekar åt den riktningen (även om arenan sällan kommer att bli fullsatt, vilket är Wallins uttalade förhoppninh från årsmötet).

*****

En del saker går dock rätt till. Min sambo fick i veckan erfara att för att komma in på fastighetsbolagets lokala kontor måste man kunna identifiera sig själv som gaisare. Detta kontor ligger i ett kvarter som i princip byggs över den där Häcken som några unga arbetare vid Götaverket brukade spela boll vid; vår ö, vårt lag my ass.

söndag 13 januari 2008

Fotbollens framtid II - dominans och tävlingsbalans

Det har argumenterats att en viktig orsak till den snedvridna konkurrensen i kontinentens fotbollsligor är att europaspelets ökade ekonomiska betydelse. Ta två liknande klubbar, låt båda spela i sitt hemlands högstaliga men låt samtidigt endast en av klubbarna spela ute i Europa. Champions League-spel genererar pengar till den ena av klubbarna som sedan kan använda dessa pengar för ge sina spelare högre löner och dominera på hemmaplan (mellan 1978-96 var sambandet mellan relativa lönekostnader och slutposition i England stort med ett R2=0,92). Om inget händer kommer den ena klubben att ha en relativ fördel nästa säsong, ha större möjligheter att nå kassakon Champions League och ytterligare stärka sin dominans.

Så hur förhåller det sig med Sverige? Ett enkelt men relativt trubbigt instrument för att mäta dominans i en liga är att använda sig av Herfindahls index (HHI), som egentligen är utvecklat för att mäta marknadsdominans inom företagsekonomin. I mitt enkla exempel beräknar jag dominans genom att räkna antalet lag som delar på titlarna i ett land under 12 år (*för min egen lathets skull 13 för Italien, då ett år saknar mästare). Indexet ger ett tal mellan (i detta fall) 0,08 och 1, där 0,08 innebär tolv olika mästare och 1 en mästare med tolv segrar.

Danmark 0,36
England 0,66
Frankrike 0,31
Italien* 0,26
Norge 0,71
Skottland 0,5
Spanien 0,26
Sverige 0,15
Tyskland 0,39


Tolv år är den tid som Premier League existerat i England och avspeglar också en stor del av den tid som pengar har strömmat in till topplagen i många av dessa ligor genom UEFA Champions League, som fick sin nuvarande form några år tidigare. Egentligen är detta simpla och grova index (se att engelska ligan har ett högre index än skottska, vilket är ett exempel på ett diskutabelt resultat) inte mycket bättre än den föreställning man till mans har om olika ligor.
Vi kan dock se att Sverige är den liga av de nio som är jämnast enlig HHI. Teorin att laget eller lagen som spelar i Europa vinner fördelar och på sikt dominerar sin hemmaliga stämmer inte riktigt på Allsvenskan. De chanser till dominans som AIK och HIF fått genom att nå gruppspelet i Europacupen har inte förvaltats och tävlingsbalansen i den inhemska ligan är stor, inte minst i jämförelse med den norska tipeligan där Rosenborg tills nyligen lyckats upprätthålla en total dominans av den inhemska ligan.

En försämrad tävlingsbalans (Competitive balance (CB) på engelska) i den inhemska ligan kan ha dåliga effekter för alla på lite längre sikt; om det är givet på förhand vem som kommer att vinna sjunker intresset för ligan vilket i sin tur minskar intäkter både i form av reklam och publik. Även ligan vinnare blir på detta sätt förlorare. Det skulle därför finnas incitament även för det bästa laget att få inkomster för att upprätthålla en sund balans och på sikt bättre inkomster för alla. Men i och med de stora summa pengar det innebär att spela i Europa har få av storklubbarna råd att ge andra klubbar en chans att vinna ligan.

Vad har detta då med GAIS att göra? Jo, det påstås att en anledning till idén med ett sammanslaget lag i Göteborg att detta skulle ge förutsättningar för ett lag som kan konkurrera på elitnivå istället för tre klubbar som riskerar att existera på marginalen. Men är verkligen konkurrensen så hård? Jag betvivlar inte att klubbdirektörer och ordförande upplever det som så, men samtidigt finns det få ligor där tävlingsbalansen är så jämn som i allsvenskan. Ur tävlings- och marknadssynpunkt hade det troligen varit mycket bättre att slå samman Hearts och Hibs i Skottland än att göra det i Sverige.

En sammanslagning, om den faller väl ut, skulle innebära i teorin att HHI skulle sjunka ytterligare med ännu en klubb i toppen. Ännu en klubb som är stark nog att vinna allsvenskan med möjlighet att ta sig ut i Europa men samtidigt inte stark nog att vinna fördelar nog att dominera den inhemska ligan. Även om det är bra med ett lågt HHI så är det inte bra att ligga allt för nära 0,08. Varken total kaos eller total dominans (låter jag som Thomas Hobbs eller John Locke?) är bra ur en tävlings- eller marknadsynpunkt då det behöver finnas favoriter och utmanare.

Sett ur ett fågelperspektiv skulle inte FC Gothia tillföra allsvenskan något- eller? Jag återkommer...