Många reaktioner kring Sandelins mörkläggningsbomb

För några dagar sedan nu fick journalisten Gunder Sandelin publicerat en artikel på DN Debatt där han anklagade sina kollegor för att mörklägga sanningar om svensk invandringspolitik. Artikeln var la inget lysande exempel på ett vattentätt och väl underbyggt resonemang, men väckte en hel del reaktioner på internet (som på min blogg) men kanske inte så mycket bland övriga debattsidor.

(Genom att inte skriva om det bekräftar man Sandelins konspirationsteori, genom att bemöta den bekräftar man också att det är en konspiration. Journalisterna tar inte upp var riktiga människor tycker. För säkerhets skull nyper jag själv i armen [aj!], förnimmelsen bekräftar att även jag är verklig, frågan är om jag är riktig människa eller bara en robot tillverkad av ondsinta muslimska vetenskapsmän. Tycker ni jag låter korkad? Läs om Nation of Islams syn kring den elaka vetenskapsmannen Yakub)

Oavsett om jag inte har så mycket till övers för Sandelins artikel i sig är reaktionerna intressanta. Jag brukar inte läsa på så många olika bloggar, den digra skörden av inlägg som refererade till den ursprungliga artikeln som jag snabbt varit inne på torde fylla den kvoten för några veckor. Flera av inläggen är mer än lovligt korkade (och då exkluderar jag inte Sandelin-kritiker eller mitt eget inlägg. Det går ibland för snabbt att skriva inlägg och jag glömde att finländare och norrmän inte behövt söka uppehållstillstånd i Sverige sedan 1950-talet) men nog är det här en fråga som av just den anledningen behöver tas upp till mer öppen debatt (enligt SOM-institutets undersökning 2007 rankas denna fråga som den femte viktigaste).

Garanterat är det någon som blir upprörd över den här bilden

En av de bästa bemötanden jag funnit är märkligt nog på Expressen som låter professorn i nationalekonomi Jan Ekberg komma till tals med sitt inlägg "En dålig invandringspolitik kostar - men långt ifrån 300 miljarder". Som nationalekonom tillhör Ekberg näppeligen en grupp som kan anklagas för att väja för fakta för att vara politiskt korrekta när människan reduceras till resursen arbetskraft. Dessutom har jag läst mycket som Ekberg har skrivit (jag tog en magisterexamen i ekonomisk historia med en uppsats kring arbetskraftsinvandring till svensk industri under åren 1950-75) och vet att han, i alla fall i sina vetenskapliga publikationer, sällan drar på de stora växlarna och även att han baserar sina kunskaper på mångt mycket mer data än en tabell från migrationsverkets hemsida som Sandelin gör.

Vad Ekberg krasst konstaterar är att kostnaderna hänger samman med invandrares roll i arbetslivet. Såväl arbetskraftsinvandrare som flyktingar tenderar att vara yngre än den befintliga populationen och har därför potentiellt möjlighet att vara en nettobidragsgivare till landet. Detta förutsätter dock att de kan och lyckas finna en sysselsättning. Under arbetskraftsinvandringens dagar var det en nettovinst för samhället i övrigt, idag är det en kostnad. Enligt Ekberg rör det sig om 40 miljarder eller upp mot 2 procent av BNP. Detta skall jämföras med Sundelins siffror där han säger att en del menar att kostnaden är på 300 miljarder per år (vilket la i princip innebär att en invandrare enbart innebär kostnader och inga intäkter för landet han eller hon bor i).

Så långt vad invandring kostar. Kritiker kommer förstås att ifrågasätta dessa siffror och kanske framförallt ta upp andra kostnader som är svårare att skatta. Som att invandrarungarna har snyggare moppar och erövrar deras blonda kusiner (inaveln är hotat!), uppryckta parkettgolv i allmännyttan och primitiva seder (som om hedersmord och andra brott mot mänskligheten är mer OK så länge de sker i Pakistan än i Sverige). Ja, och sedan är det la nåt om svensk kultur också. Vinster som kebab, Samir Bakaou och en möjlighet för människor att skaffa sig ett bättre liv (oavsett om de tar den chansen eller ej) kommer la inte att tas upp av dessa kritiker.

Internet ger mig så mycket information

I föregående inlägg på bloggen fick jag snart besök av en enveten person med sedvanliga poänger från en person som först bildat sig en åsikt och sedan börjat leta efter argument för att stödja den. Behöver la inte vara så hemskt - är vi inte alla så emellanåt?

Dessa åsikter är dock allt för blåbruna för min smak, samtidigt tycker jag inte om censur. Med hjälp av ett program jag har för att räkna antalet besökare kan jag se varifrån folk kommer. Någon kom från det här internetforumet med små glada svenska fanor. Och där kan man bland annat läsa följande:

"En bra idé är att gå in och debattera på de bloggar som kommenterar det här inlägget kritiskt och visa var de har fel. Många invändningar är rent vansinniga. Jag har kommenterat en blogg själv. Var sakliga, respektabla och schyssta, det fungerar bäst."

Följt av en lista med bloggar där personer kritiserar artikeln på DN debatt. Efter att jag antytt detta i ett svar ändrades snart inlägget från länkar till min och andras bloggar till att stå så här:

"Sandelin-kritiska bloggar (edit: finns ingen anledning att ge bloggarna en rak länk in; klistra in adresserna i webbläsaren):"

Ja, där ser man. Internet är verkligen ett forum för opinionsarbete. Sedan är la tyvärr inte debatter som rör integration och invandringspolitik kanske inte något lysande exempel på hur detta främjar debatten mellan människor utan bidrar snarare till än djupare skyttegravar där stora mängder prefabricerad fakta slängs över krönet mot den hemske fienden och hans blekfeta/svartmuskiga vänner - inte mycket bättre än Västbanken.

Debattör skjuter sig själv i foten

DN Debatt är Sveriges ledande sida för offentlig debatt. Vad som gör att Gunder Sandelins inlägg platsar där kan man faktiskt ifrågasätta. Den före detta pressekreteraren för Bris menar att det finns en konspiration bland landets journalister som mörklägger sanningar om svensk invandringspolitik. Nu menar han att han skadar sin egen karriär genom att lyfta bladet från munnen.

Medan han slänger ut denna anklagelse mot sina kollegor så begår han själv samma fel som han anklagar dem för. Först använder han sig av svepande anklagelser och anekdotisk bevisföring om sin tid som socionom på 1970-talet för att sedan använda sig av statistik på ett selektivt sätt.

Den konkreta grunden för hans argumentation är statistiken över beviljade uppehållstillstånd i Sverige sedan 1980. Inget konstigt med det, trots det är den en del av konspirationen. Inte för att den finns, utan för att den enligt debattören inte redovisats tillräckligt. Under senare år har ungefär tjugo procent varit asylsökande mellan hälften varit anhöriga. Sandelin skjuter sig gärna in ytterligare på gruppen asylsökande varav många inte är kvotflyktingar eller flyktingar enligt FN:s konvention utan fått uppehållstillstånd av humanitära skäl. För Sandelin är det tydligen något smula suspekt över dessa människor från framförallt före detta Jugoslavien, Etiopien, Somalia, Libanon, Iran och Irak som av humanitära skäl fått stanna för att det finns andra där ute i resten av världen som har än större behov av hjälp.

Genom att säga att endast en av tio av de en miljonen uppehållstillstånd under 26 år ges till "riktiga" flyktingar ger han en förvriden bild. Inte mycket tid ägnas åt att en stor del, 30 procent, är från EES-länder, är arbetskraftsinvandrare eller har tillåtelse att stanna i landet för att de studerar här. 35 procent av tillstånden 2006 gavs till människor från EU eller norden. Hälften är anhöriginvandrare, men Sandelin undviker att nämna att i just den tabell han hänvisar till går det lätt att se att endast 1/4 av anhöriginvandrarna är anhöriga till flyktingar - låt oss säga att du får ett arbete i Australien men de vägrar släppa in din fru för att de tycker att det ser dåligt ut i statistiken med anhöriginvandring? (Undrar hur våra kära representanter i Bryssel klarar sig.) Sedan glömmer han förstås nämna att denna miljon människor kanske inte stannat kvar i landet heller (de brukar inte heller dö), att bara räkna immigration och ignorera återmigrationen är la ett vanligt sätt att räkna för vissa människor som vill komma till en given poäng. Alla dessa hemska norrmän och finnar (i 800 år en del av Sverige) som kommer och går som de var deras land också (hoppas norrmännen slänger ut alla svenskar som numera belastar dem så mycket att norrmännen bara känner för att slänga än mer pengar på dem)!

Måhända har Sandelin en del poänger att politisk korrekthet på vissa sätt har hindrat en ordentlig belysning av kostnader och problem med svensk migrationspolitik, men samtidigt använder han sig själv av argument med en ljusbrun nyans. Jag tycker näppeligen att det hör till god journalistisk eller debattklimat att skrika "politiskt korrekt" mot sina motståndare eller anklaga dem för att sitta i elfenbenstorn (som om det går att få en artikel på DN Debatt utan att sitta i något torn)- det är faktiskt lika illa som att säga att det finns nyanser av brunt i deras åsikter. Sandelin menar att rådande debatt styrs av en privilegierad övre medelklass om rynkar åt näsan åt gemene mans åsikter. Jag förstår inte riktigt varför Sundelin anser sig vara en bättre företrädare för denne "Nisse i Hökarängen" som han insinuerar att han känner så väl efter nästan ett decennium som journalist på SVT (måste la vara någon form av 08-motsvarighet till att vara Faktumförsäljare).

Att det finns utrymme för problematiserade av migrationspolitiken är en sak, men att som Sundelin hävda att hans vridna och raljerande skildring kan blåsa bort rökridåerna är bara fånigt. Att någon som delar ut socialbidrag på 1970-talet drar inferens från sina möten med olika grupper då och tror att det ger en aktuell och bra bild av invandrare i gemen nu eller då har tydligen gått fel i det där vita tornet. Sedan kanske han skall använda sig av lite mer än en enda tabell från Migrationsverket som grund för sin analys av ett kvarts sekels migrationspolitik.