Följer en pågående, om nu än långsamt avstannande, debatt på yimby.se kring en krönika som diskuterar möjligheterna att objektivt avgöra vad som är vacker arkitektur. Nu är jag förvisso i tämligen hög gra den relativist när det kommer till det mesta, inte minst skönhetsvärden, men tycker samtidigt att det är en viktig diskussion (givetvis dyker det upp någon som nödvändigtvis kallar alla för lågt stående idioter utan att egentligen framföra några motargument).
Då min bättre hälft blir allt mer trött på mina tirader är detta en ventil för min bottenlösa bitterhet.
Visar inlägg med etikett Nordstan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nordstan. Visa alla inlägg
torsdag 2 september 2010
Nytt och gammalt snyggt ihop
lördag 24 januari 2009
Parkeringspolicyn i Göteborg skapar oenighet
Det finns en sakfråga bland stadsbyggnadsfrågor där politiker inte nöjer sig med luddiga visioner och det är parkeringspolicyn. Vet inte ens om Mona Sahlin tycker det är vidare sexigt, men nog är det en fråga med viss betydelse. I lördagens Gepe* lyfts oenigheten mellan moderater, folkpartister samt kristdemokrater på den ena sidan och socialdemokrater, miljöpartister samt vänsterpartister på den andra. Båda blocken har lämnat in återremisser på en stundande ny parkeringspolicy.
Målkonflikten är uppenbar, dels är det positivt att staden är tillgänglig men det är samtidigt problematisk med allt för mycket trafik i innerstaden samtidigt som kollektivtrafik, gång och cykling är bättre för miljön och tar mindre plats på stadens gator och torg. Det borgerliga blocket har en poäng när de säger att att mindre parkeringsplatser i staden gör den allt mer otillgänglig och risken ökar att folk istället väljer externa köpcentrum.** Samtidigt har s, mp och v vid flera byggärenden under hösten yrkat för lägre P-norm och vill bygga ut och förbättra pendlarparkeringar.
West Edmonton Mall i Alberta, Kanada har världsrekordet med 20 000 parkeringsplatser - Var i helvete ställde vi bilen?
Parkeringsplats som parkeringsplats, tänker säkert många. Men det bör enligt min mening göras en klar åtskillnad mellan besöks- och kundparkeringar i gaturummet och boendeparkeringar i innerstaden. De senare bor på en plats med goda möjligheter att transportera sig på annat sätt. Däremot är situationen en annan för Lerumsbor och andra som verkligen har små möjligheter att klara sig utan bil i sitt dagliga liv. Notera till exempel diskussionen kring ett ombygge från kontor till bostäder i västra nordstaden som pågår på YimbyGBG här och då speciellt denna kommentar av en person involverad i projektet.
Det är tämligen bökigt att köra bil i innestaden och många som gör så har näppeligen börjat på en plats med god kollektivtrafik. Att tro att människor från kranskommuner eller villaområden i någon högre utsträckning skall ställa sin bil halvvägs utanför centrum och byta till någon buss är nog tyvärr orealistiskt. Dessutom ger faktiskt även bilar liv till staden. Att i praktiken separera bort bilen från innerstaden för att den äldre kärnan av staden skall bli en sån där plats där människor skall gå runt och mysa*** medan alla stora inköp görs i bilburna köpcentrum riskar att förvandla innerstaden till en funktionalistisk död zon.
Det är min uppfattning att det inte skall var omöjligt att parkera i Göteborg.Ppå samma sgång som jag blir lätt kräkfärdig av stora parkeringsytor finner jag ofta en rad av bilar längst trottoaren som tecken på liv. Tillåt parkeringar längst trottoarer på så många platser som möjligt, dölj övriga bilar i parkeringshus och få bilisterna att i högre utsträckning anpassa sig till lägre fart på cykelns, kollektivtrafikens och gångtrafikantens villkor.
*Finns ej på nätet för tillfället.
** Ni vet, såna som politiker med glädje ger bygglov till, förser med vägar, planerar för...
*** Observanta läsare har säkert noterat min avsky över seperation av dagligvaruhandel och andra verksamheter.
Målkonflikten är uppenbar, dels är det positivt att staden är tillgänglig men det är samtidigt problematisk med allt för mycket trafik i innerstaden samtidigt som kollektivtrafik, gång och cykling är bättre för miljön och tar mindre plats på stadens gator och torg. Det borgerliga blocket har en poäng när de säger att att mindre parkeringsplatser i staden gör den allt mer otillgänglig och risken ökar att folk istället väljer externa köpcentrum.** Samtidigt har s, mp och v vid flera byggärenden under hösten yrkat för lägre P-norm och vill bygga ut och förbättra pendlarparkeringar.
Parkeringsplats som parkeringsplats, tänker säkert många. Men det bör enligt min mening göras en klar åtskillnad mellan besöks- och kundparkeringar i gaturummet och boendeparkeringar i innerstaden. De senare bor på en plats med goda möjligheter att transportera sig på annat sätt. Däremot är situationen en annan för Lerumsbor och andra som verkligen har små möjligheter att klara sig utan bil i sitt dagliga liv. Notera till exempel diskussionen kring ett ombygge från kontor till bostäder i västra nordstaden som pågår på YimbyGBG här och då speciellt denna kommentar av en person involverad i projektet.
Det är tämligen bökigt att köra bil i innestaden och många som gör så har näppeligen börjat på en plats med god kollektivtrafik. Att tro att människor från kranskommuner eller villaområden i någon högre utsträckning skall ställa sin bil halvvägs utanför centrum och byta till någon buss är nog tyvärr orealistiskt. Dessutom ger faktiskt även bilar liv till staden. Att i praktiken separera bort bilen från innerstaden för att den äldre kärnan av staden skall bli en sån där plats där människor skall gå runt och mysa*** medan alla stora inköp görs i bilburna köpcentrum riskar att förvandla innerstaden till en funktionalistisk död zon.
Det är min uppfattning att det inte skall var omöjligt att parkera i Göteborg.Ppå samma sgång som jag blir lätt kräkfärdig av stora parkeringsytor finner jag ofta en rad av bilar längst trottoaren som tecken på liv. Tillåt parkeringar längst trottoarer på så många platser som möjligt, dölj övriga bilar i parkeringshus och få bilisterna att i högre utsträckning anpassa sig till lägre fart på cykelns, kollektivtrafikens och gångtrafikantens villkor.
*Finns ej på nätet för tillfället.
** Ni vet, såna som politiker med glädje ger bygglov till, förser med vägar, planerar för...
*** Observanta läsare har säkert noterat min avsky över seperation av dagligvaruhandel och andra verksamheter.
måndag 15 december 2008
Mysiga, döda stad
För några dagar skrev gepe om ett förslag som från arkitekten Johan Casselbrant gått via folkpartiets Kerstin Ekman och går ut på att göra Norra Hamngatan till en gågata från Brunnsparken, förbi Gustav Adolfs torg och hela vägen bort mot Göta älv. På denna från trafik fredade yta skall det enligt förslaget fyllas ut med mysiga uteserveringar och folk skall fås att promenera ner till älven:
Folk i allmänhet tycker förstås det hela låter himla mysigt! Jag tänker mer på hur många fel jag kan hitta i ett sådant resonemang och hela idén. De själva pekar på den springande punkten, men till synes utan att förstå. En kort artikel i gepe kan förstås vara missvisande men jag undrar varför denne Casselbrant behövt fundera flera år på något som för mig är tämligen uppenbart.
För att friska upp mig eget minne tog jag en marginell omväg och cyklare på gatan tidigare idag. Det var kanske inte fullt så dött, men det är inget livligt stråk. Och det handlar inte om solen och så värst mycket om bil- och busstrafiken heller. Utan tillgång till mer sofistikerade mätmetoder får jag nöja mig med några enkla observationer. Måhända har jag fel.
När Nordstaden sanerades skedde en uppdelning av Östra och Västra Nordstaden enligt tidens melodi. Östra Nordstaden är allmänt känt i hela landet som Nordstan och är platsen för konsumtion. Det mer bevarade västra delen har en del bostäder men har också många administrativa och officiella byggnader som Rådhuset, Börsen, Tingsrätten, Hovrätten och faktiskt just Stadsbyggnadskontoret. Utbudet av andra lokaler är tämligen modest, dessutom gynnas troligen inte just Norra Hamngatan av de destinationer som faktiskt finns. Skall man till Kronhusbodarna eller styr stegen mot Deliriums ölutbud skulle jag tro att Postgatan och Kornhusgatan är mer naturliga leder om man kommer från Östra Hamngatan.
Kanske framförallt är området något av en återvändsgränd, där Götaleden och älven är en barriär för annat än lite mer långväga bilresenärer (som nu dessutom skall stängas av enligt förslaget). Det är inte alls en död plats, men verkligen inte heller någon stadsdel med något folkmyller. Varför skulle en avstängd gata ändra på det? Den leder ju ingenstans annat än ut till en motorled! Om eller när detta område bebyggs kan situationen förändras. Då får troligen gatan en större genomströmning av människor och då finns det kanske underlag för en uteservering.
Det tycks vara ett exempel på om hur funktionalismens separeringsmani satt sig på den svenska folksjälen. Vi kan tydligen inte föreställa oss platser som har mer än en funktion; här åker vi bil, här skall vi ha det mysigt, här ska vi konsumera och här ska vi gå ut med hunden. Enligt förslaget skall Norra Hamngatan bli en plats där vi har det mysigt. Vid första anblicken tycks de mysiga platserna (parker, grönområden, strandpromenader...) idealiska. Men ligger de som i vad som kan betecknas som återvändsgränder är risken stor att platserna endast besöks sporadiskt. Att det inte är så mycket folk kan ibland vara en fördel - en oas i storstadsdjungeln som till exempel just Kronhusparken i närheten - men det la är inte något som associerad med uteserveringar. Att dessutom använda en given yta till flera saker samtidigt, hemska tanke!
Göteborgs stadsmuseum hade kunnat vara en naturlig destination. Tyvärr har sällan museum den lockelsen som man kanske skulle önska (att planera utifrån hur människor borde vara -aktiva museibyggnader som gillar att promenera- istället för hur de verkligen är -shopaholics med stor bil- är kanske inte alltid så lyckat). Dessutom leder den byggnaden in mig på en annan viktig poäng som måhända kan förklara varför gatulivet är en smula torftigt; husens karaktär. Byggnader som Ostindiska huset, Tyska kyrkan, hovrättsbyggnaden och stadshuset skriker inte precis folklig kommers (mer parti än minut) och fåfängens marknad, även om det förstnämnda huset har de möjligheterna (vilket jag misstänker att det inte haft om det byggts idag).
Folkpartiets Ekman vill göra platsen till en naturlig mötesplats. Lösningen är uteserveringar, antagligen för att uteserveringar oftast finns runt naturliga mötesplatser. Med en synbart vettig logik så skapar alltså uteserveringar mötesplatser. Är det inte måhända tvärtom? Det är mötesplatser som skapar uteserveringar (Muséet har ett fik. Jag kan garantera er att fiket ligger där för att det finns ett museum och inte vice versa). Just varifrån initiativet kommer säger nog en del om hur stadsutveckling sker i Göteborg. Det är arkitekter och politiker i fullmäktige som bestämmer var uteserveringar och restauranger skall finnas, inte kaféägare och krögare. Luktar det inte lite Gosplan?
- Torget har varit stadens mittpunkt och en naturlig mötesplats. Jag vill väcka liv i Gustaf Adolfs torg igen, det kan bli en idealisk plats för uteserveringar, säger Kerstin Ekman (fp). I går lämnade hon in en motion till fullmäktige om att utreda frågan. Casselbrant har på eget initiativ kommit med idéer för hela stråket från Brunnsparken, via Norra Hamngatan och ut på Stenpiren. - Stråket har samma soliga väderstreck men potentialen överstiger Nyhavn i Köpenhamn, säger Casselbrant, som i flera år funderat på varför sträckan är så outnyttjad. I stället för trafik på Norra Hamngatan, vill han se restauranger och uteserveringar i exempelvis Rådhuskällaren. Ett stråk längs Stora Hamnkanalen som får folk att röra sig ner mot älven.
Folk i allmänhet tycker förstås det hela låter himla mysigt! Jag tänker mer på hur många fel jag kan hitta i ett sådant resonemang och hela idén. De själva pekar på den springande punkten, men till synes utan att förstå. En kort artikel i gepe kan förstås vara missvisande men jag undrar varför denne Casselbrant behövt fundera flera år på något som för mig är tämligen uppenbart.
För att friska upp mig eget minne tog jag en marginell omväg och cyklare på gatan tidigare idag. Det var kanske inte fullt så dött, men det är inget livligt stråk. Och det handlar inte om solen och så värst mycket om bil- och busstrafiken heller. Utan tillgång till mer sofistikerade mätmetoder får jag nöja mig med några enkla observationer. Måhända har jag fel.
När Nordstaden sanerades skedde en uppdelning av Östra och Västra Nordstaden enligt tidens melodi. Östra Nordstaden är allmänt känt i hela landet som Nordstan och är platsen för konsumtion. Det mer bevarade västra delen har en del bostäder men har också många administrativa och officiella byggnader som Rådhuset, Börsen, Tingsrätten, Hovrätten och faktiskt just Stadsbyggnadskontoret. Utbudet av andra lokaler är tämligen modest, dessutom gynnas troligen inte just Norra Hamngatan av de destinationer som faktiskt finns. Skall man till Kronhusbodarna eller styr stegen mot Deliriums ölutbud skulle jag tro att Postgatan och Kornhusgatan är mer naturliga leder om man kommer från Östra Hamngatan.
Kanske framförallt är området något av en återvändsgränd, där Götaleden och älven är en barriär för annat än lite mer långväga bilresenärer (som nu dessutom skall stängas av enligt förslaget). Det är inte alls en död plats, men verkligen inte heller någon stadsdel med något folkmyller. Varför skulle en avstängd gata ändra på det? Den leder ju ingenstans annat än ut till en motorled! Om eller när detta område bebyggs kan situationen förändras. Då får troligen gatan en större genomströmning av människor och då finns det kanske underlag för en uteservering.
Det tycks vara ett exempel på om hur funktionalismens separeringsmani satt sig på den svenska folksjälen. Vi kan tydligen inte föreställa oss platser som har mer än en funktion; här åker vi bil, här skall vi ha det mysigt, här ska vi konsumera och här ska vi gå ut med hunden. Enligt förslaget skall Norra Hamngatan bli en plats där vi har det mysigt. Vid första anblicken tycks de mysiga platserna (parker, grönområden, strandpromenader...) idealiska. Men ligger de som i vad som kan betecknas som återvändsgränder är risken stor att platserna endast besöks sporadiskt. Att det inte är så mycket folk kan ibland vara en fördel - en oas i storstadsdjungeln som till exempel just Kronhusparken i närheten - men det la är inte något som associerad med uteserveringar. Att dessutom använda en given yta till flera saker samtidigt, hemska tanke!
Göteborgs stadsmuseum hade kunnat vara en naturlig destination. Tyvärr har sällan museum den lockelsen som man kanske skulle önska (att planera utifrån hur människor borde vara -aktiva museibyggnader som gillar att promenera- istället för hur de verkligen är -shopaholics med stor bil- är kanske inte alltid så lyckat). Dessutom leder den byggnaden in mig på en annan viktig poäng som måhända kan förklara varför gatulivet är en smula torftigt; husens karaktär. Byggnader som Ostindiska huset, Tyska kyrkan, hovrättsbyggnaden och stadshuset skriker inte precis folklig kommers (mer parti än minut) och fåfängens marknad, även om det förstnämnda huset har de möjligheterna (vilket jag misstänker att det inte haft om det byggts idag).
Folkpartiets Ekman vill göra platsen till en naturlig mötesplats. Lösningen är uteserveringar, antagligen för att uteserveringar oftast finns runt naturliga mötesplatser. Med en synbart vettig logik så skapar alltså uteserveringar mötesplatser. Är det inte måhända tvärtom? Det är mötesplatser som skapar uteserveringar (Muséet har ett fik. Jag kan garantera er att fiket ligger där för att det finns ett museum och inte vice versa). Just varifrån initiativet kommer säger nog en del om hur stadsutveckling sker i Göteborg. Det är arkitekter och politiker i fullmäktige som bestämmer var uteserveringar och restauranger skall finnas, inte kaféägare och krögare. Luktar det inte lite Gosplan?
Etiketter:
Centrum,
Johan Casselbrant,
Kerstin Ekman,
Museum,
Nordstan,
Staden,
öl
onsdag 2 januari 2008
Shoppingens nobla konst
På nyårsdagen dog jag.
På det nya årets andra dag anlände jag till Dantes infernos fjärde krets; Nordstan.
Jag har nu återuppstått från de döda!
På det nya årets andra dag anlände jag till Dantes infernos fjärde krets; Nordstan.
Jag har nu återuppstått från de döda!
lördag 15 december 2007
Konsumenter är vi allihopa
Så här i Jultider handlar det mesta om julfrid, tomten och Jesubarnet.... nä, nu ljuger jag; det handlar om konsumtion. Det är så att jag knappt vågar sätta min fot i en affär. Inte för att jag brukar vilja det annars heller, men då beror det på ovilja inte direkt olust. Jag tycker det är riktigt otrevligt att bli trängd ihop med en massa galningar. Tacka vet jag folk på Lillhagen, dem går det säkert att resonera med.
Lagom till (ur ett tidsperspektiv) konsumtionshysterins epicentrum går Tove Lifvendahl, kommunikationschef på Svenskt Näringsliv ut och försöker försvara konsumtionen i SvD. Föga oväntat ligger fokus på miljöfrågan.
Hon vill hävda att det är just konsumtion som är den viktigaste drivkraften i utvecklingen. Utan konsumtion hade vi inte haft dagens billiga mobiltelefoner. Dagens kylskåp drar mycket mindre energi än gårdagens. Utan konsumtion skulle handeln med fattiga länder avstanna, vilket skulle skada deras möjlighet att utveckla sina ekonomier. Icke-konsumtion däremot skulle däremot skada den tekniska utvecklingen.
Jag önskar att jag kunde ha ett så enkelt perspektiv på verkligheten. Likt de få starkt troende som i dagarna hukar i landets kyrkor vänder sig Svenskt Näringslivs mot denna heliga ande som går under namnet den osynliga handen; den som åt alla lycka bär. Själv ser jag inte riktigt hur skeppandet av flera ton av dåligt producerade platsleksaker till Nordstan hjälper någon utom medlemmarna i Svenskt Näringsliv.
*****
Nya spelare presenteras i Nordstan idag efter att ha avslöjats på gårdagens PK ute på GAIS-gården. Mittbacken Markus Halsti från HJK Helsingfors och anfallaren Daniel Morais Reis från América FC i Belo Horisonte (är la lite som Bellevue i Kviberg). Men då de skall presenteras på Nordstan är det la tveksamt om jag orkar ta mig dit, bara tanken att trycka mig in där en vecka innan Julafton! En hel del kan jag göra för min klubb - jag var till och med på Hard Rock Café - men det finns gränser!
*****
Lifvendahl har ett förflutet som såväl kolumnist i Svenska Dagbladet och som ordförande för Muf - hade hon varit man och sosse hade jag kunnat kalla henne pamp.
Lagom till (ur ett tidsperspektiv) konsumtionshysterins epicentrum går Tove Lifvendahl, kommunikationschef på Svenskt Näringsliv ut och försöker försvara konsumtionen i SvD. Föga oväntat ligger fokus på miljöfrågan.
Hon vill hävda att det är just konsumtion som är den viktigaste drivkraften i utvecklingen. Utan konsumtion hade vi inte haft dagens billiga mobiltelefoner. Dagens kylskåp drar mycket mindre energi än gårdagens. Utan konsumtion skulle handeln med fattiga länder avstanna, vilket skulle skada deras möjlighet att utveckla sina ekonomier. Icke-konsumtion däremot skulle däremot skada den tekniska utvecklingen.
Jag önskar att jag kunde ha ett så enkelt perspektiv på verkligheten. Likt de få starkt troende som i dagarna hukar i landets kyrkor vänder sig Svenskt Näringslivs mot denna heliga ande som går under namnet den osynliga handen; den som åt alla lycka bär. Själv ser jag inte riktigt hur skeppandet av flera ton av dåligt producerade platsleksaker till Nordstan hjälper någon utom medlemmarna i Svenskt Näringsliv.
*****
Nya spelare presenteras i Nordstan idag efter att ha avslöjats på gårdagens PK ute på GAIS-gården. Mittbacken Markus Halsti från HJK Helsingfors och anfallaren Daniel Morais Reis från América FC i Belo Horisonte (är la lite som Bellevue i Kviberg). Men då de skall presenteras på Nordstan är det la tveksamt om jag orkar ta mig dit, bara tanken att trycka mig in där en vecka innan Julafton! En hel del kan jag göra för min klubb - jag var till och med på Hard Rock Café - men det finns gränser!
*****
Lifvendahl har ett förflutet som såväl kolumnist i Svenska Dagbladet och som ordförande för Muf - hade hon varit man och sosse hade jag kunnat kalla henne pamp.
Etiketter:
GAIS,
gnäll,
Halsti,
Konsumtion,
Morais Reis,
Människan,
Nordstan,
samhälle,
SvD,
Svenskt Näringsliv
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)