Precis som förra året lyckades jag komma iväg till Fjärdingsplan för att kolla på lite Gothia cup. Turligt nog kom jag fram precis lagom till matchstart.
Enskede IK 3-1 Subiaco Junior Soccer Club (P15)
Inledningen på den första matchen var rätt kul. I alla fall för en fotbollsidiot. Direkt så genomförde killarna från Enskede ett utmärkt anfall. En boll gick direkt på sin target-forward som med ryggen vänd tar ner bollen och fördelar till framlöpande mittfältare som direkt spelar vidare en djupledsboll mellan det australienske mittbacksparet för den löpande forwarden att springa på.
Jag riktigt ser hur Enskede-tränaren myser av glädje, säkerligen precis så som han vill att de skall anfalla och nu är hans främre anfallare själv med målvakten. Eller så trodde i alla fall han. Plötsligt står där en försvarare till som enkelt hinner först till bollen och slår upp den.
- Ehh, grabbar... De spelar med libero, tänk på det, tjoar tränaren på stockholmska. Han hade förstås ingen aning om att de spelade med libero.
En miss förstås, men inte så lätt att veta. Han använder sig dock i övrigt av positiva tillmäten från sidlinjen i övrigt. Tränarna för killarna från Perth däremot är av den gamla brittiska skolan. Har skriks det konstant och hela tiden på unga killar som gör fel. Den harmoni och spelglädje som tränaren förmedlade till 15-åringar som rest jorden runt för att sparka runt fotboll på en gräsplan på Hisingen avspeglade sig både i spelet och resultatet.
Älta IF 3 - 0 US Atlantic Patriots (P16)
Ännu ett Stockholmslag som spelar ut ett lag från den engelskspråkiga världen. Medan Subiacos problem för den tillfällige betraktaren tycktes finnas i en tränare som använde sig av en destruktiv ledarteknik på unga tonåringar var problemet som låg bakom amerikanarnas klara förlust av ett annat slag.
Jag har nu i efterhand inte funnit någon internetinformation om det förlorande laget men namnet som en del andra starka indicier tyder på att detta är en av de amerikanska lag som uppstår enkom för Gothia Cup. Någon företagsam person anmäler helt enkelt ett lag till turneringen och sedan får föräldrar köpa platser för sina små fotbollstjärnor till barn.
Det första indiciet torde la vara lagets namn (som för övrigt givetvis förkortas USA) och det faktum att de spelar i blåa kläder med vita siffror (blått och vitt i kombination brukar trots allt förenas med begränsad fantasi och intelligens). Lagets namn och utseende känns helt enkelt för strömlinjeformat och direkt löjligt till och med för att komma från USA.
Det andra indiciet var när en vit, smal soccermom frågade en rultig, svart dito vilken spelare som var hennes son. Minst ett halvdussin föräldrar hade alltså åkt över Atlanten för att heja på sina barn men har ingen koll på övriga ungdomar och föräldrar. Istället stod de mest och filmade sina barn.
Detta avspeglades sedan på plan där de amerikanska ungarna helt enkelt inte spelade och kommunicerade som ett lag. Pojkarna i Älta pratade nästan oavbrutet med varandra medan USA var knäpptysta, så även deras tränare. Allt man hörde var lite tafatta Go Blue! från den vita, smala mamman.
För att spä på med diverse andra fördomsfulla och nedvärderande observationer om det stora landet i väster så hade en av fäderna på sig en stor vit tröja som det stor USA - freedom på i stora, färgglatt skrikiga färger. Skulle gärna vilja se någon liknande svensk motsvarighet till denna kreation. Vad sägs till exempel om Sverige - folkhem, Sverige - arbetslinjen eller varför inte Sverige - ATP-poäng?
Visar inlägg med etikett Gothia Cup. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gothia Cup. Visa alla inlägg
måndag 13 juli 2009
måndag 14 juli 2008
Pojkfotboll på Fjärdingsplan
Säga vad man vill om Gothia Cup och dess arrangör BK Häckens eventuella vinning på densamma - ibland är det skönt att bara kunna glida ner till närmsta bollplan och titta på de bataljer som råkar utspela sig där.
Hade en del tid över på eftermiddagen och tog mig ner till Hisingens San Siro på Fjärdingsgatan för att se om det var något att ha. Cupen vill samla de mesta av sina bästa matcher på Heden, men vad är det roliga med att ta sig ända dit och försöka välja vad man skall stå och vilka lag man skall kolla på? På Fjärdingsplan är det bara en match åt gången och inte så mycket bök. Det är skönt att komma undan allt trams runt omkring en vanlig match med poliser och vakter, trängsel, biljetter som inte går att köpa i lucka, betong och löparbanor samt allt annat som följer med livet som GAIS-anhängare i dessa dagar.
Dessutom skall tydligen tv4-flanen Patrik Ekwall återigen kommentera händelseutvecklingen på Heden 4. Eller, kommentera kanske är fel ord. Var förbi en dag förra året och Ekwall satt uppflugen som en trött padda med en mikrofon som han lite slött gav ifrån sig lite ljud i. Det var la inte precis analys på högsta nivå och i bästa fall så lyckades han få resultatet och lagens namn rätt. Stackars Ekwall hade la varit ute och cocktailat dagen innan och var lite trött. Nä, då är Fjärdingsplan bättre!
Llano 2000 2 - 0 IK Grand Bodö (P18)
Jag kom ditt med min cykel några minuter in i matchen. Att jag kom i början lyckades jag bara lista ut efter ett tag - inga informationstavlor och sånt modernt fjams här inte! Det spanska laget med det fjantiga namnet ('2000' lätt väldigt tufft och avantgare 1998 -tänk bara på datorspel Som Sim City 2000, Gunship 2000 och viruset Windows 2000 - tio år senare låter det bara omodernt och fjantigt) var en rätt seg tillställning. Norrmännen gick mest fram och var stora och välväxta men hade ingen fantasi överhuvudtaget. Några av spanjorerna var både korta och satta - en högerback var inte mer än 1,5m annat än runt midjan - men hade lite mer vilja, även om de flesta anfall slutade med teatraliska svandyk i straffområdet. Båda målen kom på retliga lobbar. den spanska tränaren pladdrade - vamos, vamos! - konstant. Jag var inte imponerad och övervägde att ta mig hemåt igen.
Mullsjö IF 1 - 0 Sollentuna IF Fotboll 1 (P14)
Istället drack jag en kopp kaffe för en tia och väntade in nästa helsvenska möte med fjortisar. Det kan vara lite kul när yngre spelar. Det blir så mycket mer ytor och tempot blir lite högre i och med den kortare speltiden. Även om Mullsjö var lite bättre så var det en rätt jämn match i det stora hela och jag tyckte lite synd om Sollentuna, som allt för ofta sprang offside på sina bästa lägen.
Harrow School 1 - 0 Falu BS FK (P16)
De här två lagen var båda bättre än de två år äldre lagen jag såg först. Harrow School spelade typiskt brittisk fotboll; det finns bara ett tempo och det är högt - sparka och spring! För har den gamla internatskolan Harrow sin egna unika form av fotboll som är en efterlevnad av den tidiga engelska skolfotbollen. Men idag spelade de alltså klassisk association football av den inte fullt så gamla men väl så beprövade arbetarklass-sorten. Tempot chockade till en början dalmasarna som dock kom in i matchen efter ett tag och hade mycket väl kunnat vinna om de gjort första målet. Nu blev det istället Harrow som gjorde detta och Falu BS tappade förtroendet på sig själva, blev allt omständigare och även om de i andra halvlek hade en del chanser så var resultatet rättvist. Sedan kanske jag tyckte att Falu BS var ett bättre lag med lagledare som kommunicerade ut mot sina spelare mellan engelsmännen ägnade sig och konstant press över hela plan medan deras tränare stod och skrek ut olika klyschor som sedan några av pojkarna upprepade som ett eko. Om Falu BS någon gång hade lyckats få upp sitt tempo och pröva Harrows till synes naiva försvarslinje med snabbare bollar så, men det fick man aldrig se.
Hade en del tid över på eftermiddagen och tog mig ner till Hisingens San Siro på Fjärdingsgatan för att se om det var något att ha. Cupen vill samla de mesta av sina bästa matcher på Heden, men vad är det roliga med att ta sig ända dit och försöka välja vad man skall stå och vilka lag man skall kolla på? På Fjärdingsplan är det bara en match åt gången och inte så mycket bök. Det är skönt att komma undan allt trams runt omkring en vanlig match med poliser och vakter, trängsel, biljetter som inte går att köpa i lucka, betong och löparbanor samt allt annat som följer med livet som GAIS-anhängare i dessa dagar.
Dessutom skall tydligen tv4-flanen Patrik Ekwall återigen kommentera händelseutvecklingen på Heden 4. Eller, kommentera kanske är fel ord. Var förbi en dag förra året och Ekwall satt uppflugen som en trött padda med en mikrofon som han lite slött gav ifrån sig lite ljud i. Det var la inte precis analys på högsta nivå och i bästa fall så lyckades han få resultatet och lagens namn rätt. Stackars Ekwall hade la varit ute och cocktailat dagen innan och var lite trött. Nä, då är Fjärdingsplan bättre!
Llano 2000 2 - 0 IK Grand Bodö (P18)
Jag kom ditt med min cykel några minuter in i matchen. Att jag kom i början lyckades jag bara lista ut efter ett tag - inga informationstavlor och sånt modernt fjams här inte! Det spanska laget med det fjantiga namnet ('2000' lätt väldigt tufft och avantgare 1998 -tänk bara på datorspel Som Sim City 2000, Gunship 2000 och viruset Windows 2000 - tio år senare låter det bara omodernt och fjantigt) var en rätt seg tillställning. Norrmännen gick mest fram och var stora och välväxta men hade ingen fantasi överhuvudtaget. Några av spanjorerna var både korta och satta - en högerback var inte mer än 1,5m annat än runt midjan - men hade lite mer vilja, även om de flesta anfall slutade med teatraliska svandyk i straffområdet. Båda målen kom på retliga lobbar. den spanska tränaren pladdrade - vamos, vamos! - konstant. Jag var inte imponerad och övervägde att ta mig hemåt igen.
Mullsjö IF 1 - 0 Sollentuna IF Fotboll 1 (P14)
Istället drack jag en kopp kaffe för en tia och väntade in nästa helsvenska möte med fjortisar. Det kan vara lite kul när yngre spelar. Det blir så mycket mer ytor och tempot blir lite högre i och med den kortare speltiden. Även om Mullsjö var lite bättre så var det en rätt jämn match i det stora hela och jag tyckte lite synd om Sollentuna, som allt för ofta sprang offside på sina bästa lägen.
Harrow School 1 - 0 Falu BS FK (P16)
De här två lagen var båda bättre än de två år äldre lagen jag såg först. Harrow School spelade typiskt brittisk fotboll; det finns bara ett tempo och det är högt - sparka och spring! För har den gamla internatskolan Harrow sin egna unika form av fotboll som är en efterlevnad av den tidiga engelska skolfotbollen. Men idag spelade de alltså klassisk association football av den inte fullt så gamla men väl så beprövade arbetarklass-sorten. Tempot chockade till en början dalmasarna som dock kom in i matchen efter ett tag och hade mycket väl kunnat vinna om de gjort första målet. Nu blev det istället Harrow som gjorde detta och Falu BS tappade förtroendet på sig själva, blev allt omständigare och även om de i andra halvlek hade en del chanser så var resultatet rättvist. Sedan kanske jag tyckte att Falu BS var ett bättre lag med lagledare som kommunicerade ut mot sina spelare mellan engelsmännen ägnade sig och konstant press över hela plan medan deras tränare stod och skrek ut olika klyschor som sedan några av pojkarna upprepade som ett eko. Om Falu BS någon gång hade lyckats få upp sitt tempo och pröva Harrows till synes naiva försvarslinje med snabbare bollar så, men det fick man aldrig se.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)