Tyvärr SD, ni kom försent

Kommer inte vara hemma på söndag, valdagen till EU-parlamentet. Därför var jag tvungen att poströsta vilket jag också gjorde igår eftermiddag på vägen hem från stan. Efter att ha gjort min medborgerliga plikt (eller vad man nu skall kalla akten att lägga en liten bit papper i ett kuvert) så kom jag hem och upptäckte att jag fått post - vad trevligt!

Det visade sig vara från ett parti som heter Sverigedemokraterna som ville ge mig två röstkort och berätta vilka fina idéer de hade och att de skulle företräda vad jag och alla andra svenskar egentligen tycker om de blir invalda till EU-parlamentet. Det låter ju onekligen bra, det är ju klart att jag vill ha representanter som röstar som jag egentligen tycker.

Men nu kom alltså brevet försent, jag har redan röstat. Det var la för tråkigt!

Köttgrytor och affischer

Med ett EU-val som obönhörligt kommer allt närmare, som ännu en säsong av vinterkräksjukan, har affischer börjat dyka upp både här och var (äntligen kommer oanvändbara vägimpediment till användning!).


Den som roat mig mest har varit folkpartiets, som säger att de vill röra runt i grytorna. Jo, det är klart att kandidaterna vill komma fram till de feta köttgrytorna som en post i Bryssel kan innebära. Fast det kanske inte var det de menade. På bilen ovan, för övrigt tagen från folkpartiets egna kampanjhemsida, passar den i övrigt bra ihop med dansband-affischer och traktor-dragande.

En tröttsam blandning av menlöst och pekoral är vad i stort sett alla partier sätter upp både här och där. Budskapen som framförs klarar sällan av det berömda och ack så vetenskapliga skitsnackstestet; att vara emot det som texten förespråkar är helt enkelt ohållbart eller idiotiskt. Vem är egentligen officiellt för korruption och svågerpolitik?

Men det är ju så lätt att klaga. Hur skulle man själv göra för att med en mening sammanfatta att man vill göra något positivt inom en gigantisk djungel av politruker och lobbyister i ett komplext politiskt system och som, med hjälp av en budget på sådär 120 miljarder Euro, sätter en policy för en region med en halv miljard invånare?

Som PR-nisse är det nog rätt lätt att resignera och nöja sig med något vagt positivt. Det är nog lättare att sälja konserverad gröt.

Konsumenten åt alla lycka bär

Bara för några dagar sedan beklagade jag mig över den förminskning av det offentliga får genom att medborgaren får genom att reduceras till konsument/brukare.

Läser i dagens lokala morgonblaska om att väljarna sviker valet till EU-parlamentet.

Går vidare till Svenska Dagbladet på nätet och där får jag syntesen av detta: Nu skall vi ställa konsumentkrav på EU!

"Den europeiska konsumentorganisationen BEUC har med Sveriges konsumenter och ytterligare 42 andra medlemmar i hela Europa tagit fram en ”konsumentpakt” bestående av åtaganden på åtta centrala områden. Kandidater till parlamentet kan ansluta sig till pakten för att visa att de tar ställning för sina väljare i deras egenskap av konsumenter. Det kan ske via konsumentorganisationen i deras hemland eller via den gemensamma webbplatsen, där det går att se vilka som anslutit sig hittills."

Det är bara som konsumenter vi små människor kan relatera till och förstå EU. Det hela känns väldigt betryggande tänker jag, kisar mot mot Faltron w1934s-skärm, lyfter min Rörstrandkopp och tar en sipp av Willys Örtte pepparmynta. Allt fungerar ju så bra så jag tror jag röstar blankt!

Om betyg och sånt

Jag har redan tidigare, när denna blogg var ung och fräsch, påpekat att när det kommer till skolan anser vi oss vara experter då vi alla varit där. Det samma torde gälla betyg, för alla har vi fått betyg.

Under en längre tid har betyg, gärna i en tidig ålder, varit en hjärtefråga för utbildningsminster Björklund. Nu har han lagt fram ett förslag där han förordar en sexgradig skala (A till F) + streck för de som inte ens når upp till underkänt på grund av skolk.

Vad som mest oroar mig över Björklund är mitt starka intryck av att han är rent ut sagt anti-intellektuell.

Jag har idag hört respektive läst två motiv bakom hans betyg; "Betyg är ett incitament för att plugga" som jag läst i Svenska Dagbladet och på radios ekot resonerade han kring fler steg i betygsskalan då han menar att lärare redan hittar på extra steg när de pratar om VG+ och liknande. I det senare fallet vill jag påpeka att jag hörde exakt samma sak från lärare när jag fick betyg enligt den gamla skalan från 1-5. Men i och för sig kan jag hålla med, då jag började på gymnasiet gick jag över till det nuvarande systemet som onekligen var begränsande. Det största irritationsmomentet har dock på lite längre sikt varit den inflation som skett i betygen. Ett VG när jag gick på gymnasiet är snarare ett MVG idag. Om någon arbetsgivare mot förmodan skulle sitta och räkna på mitt betygssnitt gentemot en annan yngre, men i realiteten jämbördig aspirant skulle jag förlora på sifferexercisen. Enligt de senaste rapporterna från skolverket föreligger också ofta ett problem där olika skolor ger helt olika betyg för samma kunskaper.

Men det största problemet är trots allt varför man inte i större utsträckning frågar sig vad som egentligen är syftet med detta spel med skalor. Varför skall barn och ungdomar se betyg som incitament för att försöka lära sig något? I Björklunds värld verkar sådana människor inte finnas, det är en gammal hederlig syn på utbildning där barnen kommer in på led, får en stämpel i pannan och sorteras in i lämpliga fack medan ungarna socialiseras och lär sig att bli bedömda enligt en godtycklig skala gömd bakom en imaginärt exakt betygskala. Allt med syftet att sortera arbetskraften. Är det verkligen vettigt att försöka lura i barn att deras betyg har någon avgörande betydelse för deras arbetsliv? de skulle satsat mer tid på att välja rätt föräldrar bo i rätt område och -vilket kanske är lite lättare att påverka- lära sig att kyssa (rätt) arslen. I ett modernt samhälle är kvantifieringsbara färdigheter på väg ut, det tillhör Fordismen och den andra industriella revolutionen.

Jag rekommenderar även Sven-Eric Liedmans dissektion av EU:s riktlinjer för sina medlemsstaters utbildning i Dagens Nyheter för en tid sedan. det är upplyftande med en bildad man som reder ut begreppen istället för att stå och skrika om flumskolan och kräva ordning och reda med betyg på fredag.

Vem får sparka boll?

Den svenska fotbollen är avslutat för i år och det europeiska tranferfönstret är stängt, men det är alltid något på gång inom fotbollen. Det som inte minst är viktigt i dessa tider för svenska klubbar torde vara vilka begränsningar på spelartruppen som är att vänta nästa säsong och framöver.

I dagarna har förbundsordförande Lars-Åke "Bra för svensk fotboll!" Lagrell gått ut med ett uttalande som stödjer en ytterligare avreglering på spelarmarknaden. I år har endast tre spelare utanför EU/ESS fått ingå in en spelartrupp samtidigt. Men numera tycker Lagrell att reglering "är för krångligt alla inblandade." En motström mot öppnade marknader för sojourner i fotbollens värld är det ökade kravet på ett givet antal "home-grown-players" i klubben och truppen.

En anhängare för regleringar FIFA:s Sepp Blatter som föga oväntat tror sig kunna diktera regler och restriktioner för EU. Europeiska kommissionen tycks dock vara föga imponerad av herr Blatters vilja att kringgå unionens regler om fri rörlighet för arbetskraft för medlemsländernas invånare. Olika lösningar på situationen tycks dock pågå där regler kring spelarens bakgrund i klubben eller landet snarare än hans nationalitet i sig sätts i fokus. För närvarande måste en 25-mannatrupp för UEFA-cupen eller Europacupen innehålla tre spelare tränade i landet i tre år mellan 15-21 års ålder och ytterligare tre spelare måste vara tränade tre år i klubben under samma ålder. Nästa säsong kommer dessa krav stiga till fyra+fyra spelare.


Även jag håller i princip håller med EU:s hållning om fri rörlighet för arbetskraft. Men som supporter är det alltid extra roligt att se en ung spelare ta klivet från ståplats ut på plan. Det är det och tillhörande klubbhjärta som ger status till en komplementspelare likt Martin Dohlsten. Enligt säkra källor kommer minst fyra spelare i GAIS nästa säsong vara födda och uppvuxna i landshövdingehus och fyra till födda och uppvuxna i landsshövdingehus i Gårda. Kravet kommer läggas in som extra punkt i klubbens stadgar vid ordinarie föreningsmöte.

Ni vet var ni läste det först!