Nybyggen i Göteborg 3: Oktanten

Alla nybyggen är inte de där stora projekten eller ikonbyggnaderna som får uppmärksamhet i tidningar eller de där nya bilburna medelklassförorterna som smygs in i vår stads utkanter. Det förekommer även mer anspråkslösa nybyggen mitt i staden. Ett exempel på ett sådant som jag flera gånger tittat på från spårvagnsfönstret med nervös nyfikenhet är kvarteret Oktanten i den så kallade hängmattan i Majorna. Här är det inte bara frågan om nybygge utan även restauration av landshövdingehus.

Det är totalt frågan om tre berörda hus i ett kvarter som tidigare innehållit en ödetomt och ett äldre hus i dåligt skick. Ett hus är från 1800-talet och restaureras externt och internt, ut mot Karl Johansgatan byggs ett nytt hus i landshövdingestil (Jag har inte åkt förbi på några veckor så jag vet inte om de nya fasaderna kommit fram bakom presenningar och byggställningar ännu) och ut mot fiskhamnen byggs ett mer modernt hus med inglasade balkonger. Byggherre är jätten JM som på sin hemsida för ovanlighetens skull lyfter fram en del annat än goda kommunikationer, öppen planlösning och hur lätt det är att ta sig därifrån och hur fin utsikten är - även om de också nämns. Dessutom finns det tydligen kvalitéer som citypuls och närheten till caféer, pubar och restauranger. Ja, till och med innegården framhävs som en fördel - kan verkligen moderna människor bo i hus som inte är fristående i uppbrutna kvarter? Tanken svindlar!

Utöver bostäder kommer det finnas två lokaler som kan/kommer hyras ut till butiksverksamhet eller liknande. Så här har vi alltså ett slutet kvarter som byggs med anpassning till de kringliggande husen, med en restaurering istället för en demolering av ett gammalt hus från 1800-talet, butiker i bottenvåningen och även - tycks det som - en del kontor. Så nu undrar ni förstås vad jag har emot det här nybygget. Inget speciellt faktiskt, verkar helt OK. Det enda tråkiga är la att det på något sätt påminner om att det inte byggs så här på platser där det inte anses nödvändigt eller är påtvingar. Kanske dags att påminna lite om betydelsen (om än liten) av att lämna konstruktiva synpunkter till detaljplaner så att man kunde få se lite mer sådana här kvarter bortom den gamla staden.

Det är nämligen så att restaureringen av det gamla huset inte är något som byggherren kommit på själv. I detaljplanen från 2003 framhävs det att det gamla husen i området framhävs i kommunens bevarandeprogram från 1999 som ”mycket värdefulla exempel på landshövdingehus som tillkom under den första epoken i dess historia 1875-1885. Karl Johansgatan 17 har en ovanligt välbevarad interiör med unika detaljer som är kännetecknande för hus byggda av Johannes Andersson.” . Annars hade la allt rivits och ett punkthus planterats på en gräsmatta. Njae, kanske inte men riktigt säker kan man la inte vara .

*****

Skummade även igenom inkomna åsikter från samrådet och då framförallt inlagor från privatpersoner. Det är en smula beklämnande att se att de framförallt består av typiska nimbyister som beklagar sig över att den nya byggnaden skall bli 5 1/2 våning vilket måhända stör deras utsikt. Endast några få verkar se lite längre än näsan och utsikten räcker.

Anfallet forsätter

(hoppa ner en bit om ni vill slippa svammel och dålig satir)

Västra kommandots ledning hade samlats vid en främre observationspost på Marklandsgatan.
Befälet för Division AB Framtiden rapporterar:
- Mina herrar, mina trupper håller precis på att nå ett viktigt genombrott. Snart kommer vår front att flyttas fram åtskilligt vid Högsboleden och rycka allt närmare Kungsladugård.
Deras överbefälhavare tar till orda:
- Detta är utmärkta nyheter mina herrar, Vår stora ledare sänder sina gratulationer från sin varglya i Lindome.
Snart kommer vi kunna få kontakt med våra spaningsbataljoner i Kommando Karl Johan och på sikt även nå fram till våra landstigningstrupper i Masthugget.
Inom kort står vi framme vid stadens portar!
En mörk, ljusskygg man; underättelseofficeren fyllde lismande på:
- Även Östra kommandot gör framsteg. Det sista moståndet i östra nordstan är kraftigt försvagat och nu kommer de främre trupperna från Kviberg allt närmare våra vänner under kommendär Läpstiftet som länge kämpat för vår sak.
Den enda smolken i glädjebägaren är att några av våra tidiga allierade vid Friggagatan har visat sig avvika allt för mycket från revolutionens ideal - men snart är deras minne bort.
Överbefälhavaren tog åter order:
- Mina herrar, framför oss ligger Kungsladugård. De har några av motståndarnas bästa trupper, men de är gamla och små.
Det finns ingen anledning att jäkta, när vi väl omslutit dem kommer de att tyna bort.
Tiden är, som vi alla vet på vår sida.
Staden kommer snart vara död och de förenade förorterna har segrat!

*****

I dagens gepe har det gått att läsa om hur allmännyttan planerar för flera bostäder i Göteborg. I sig några bra, en akut bostadsbrist har länge varit ett problem och allmännyttan har inte precis dragit sitt strå till stacken de senaste åren. Att någon bygger hyresrätter, bara en sån sak!

Havsutsikt?

Jag blir dock lite besviken på vad det är de planerar genomföra. Nio 16-vånings punkthus i majorna/högsbo är orsaken till min tillfälliga (föga tillfällig, om ni frågar min sambo) sinneförvirring ovan. Det finns förvisso några förmildrande omständigheter; det finns redan tillgång till vatten- och avloppsrör, avfart och fjärrvärmenät på de bergsknallar som skall bebyggas nära Högsboleden. Förslaget blir relativt centralt och nära existerande och väl utbyggd kollektivtrafik. Dessutom verkar en hel del tankemöda ägnas åt att bygga energisnålt.

(som en parantes kan nämnas att Göran Hägglund och kd vill riva delar av miljonprogrammet, även om DN spetsat till textens innebörd en smula för ett inlägg på DN Debatt)

Sett ur ett fågelperspektiv är det verkligen en förtätning av staden, men samtidigt är det inte en expansion av staden utan en expansion av det stora område av förorter i Högsbo och Frölunda som sträcker sig söderut.

Att sprida ut några punkthus på några oexploaterade bergsknallar är verkligen inte att bygga och förtäta en stad utan ineffektiv markexploatering av oexploaterad mark. Dessutom brukar områden med punkthus, och de flesta bostadsområden som byggts efter kriget, ha den stora nackdelen att planeras som de är färdiga. Allt är planerat från början och även om det finns gott om plats har det inte lämnats någon plats för framtida bebyggelse eller andra förändringar av området. Det är inte helt lätt att bygga en stad på bergsknallar, men det går faktiskt - föga menlösa gräsmattor på Otterhällan.

Istället skulle jag vilja att stadsbyggnadskontoret i samarbete med allmännyttan och andra bolag skapade möjligheten för en stadsdel med vägnät och trappor som lämpar sig för topografin. Sedan behöver inte allmännyttan bebygga alla tomter direkt utan istället lämna lediga platser för framtida bebyggelse med olika byggherrar och ägare, platser för såväl affärer, bostäder och kontor. Med nuvarande planering förhindras möjligheten av ytterligare förtätning och exploatering.

(med reservationer för feltolkningar. Den gryniga kartan som fanns i gepes pappersupplaga så ut att vara hämtad direkt från Stalins arkiv för planeringen av Moskva. Fick vrida och vända en del på den för att fatta var husen skulle ligga; inte riktigt mina hemkvarter)

Sedan finns det eventuellt en del estetiskt att fråga om husen; meningar likt "fasaden blir av prefabricerade betongskrivor" får mig att rysa, men inte av välbehag. Men allt är tydligen tillåtet när några människor högst upp i husen eventuellt kan se ut i fjärran över havet - att titta på husen la inget intressant alternativ och någon vy över Göteborg framhävs inte heller som något intressant.