Ett rum med utsikt och det gröna gräset på andra sidan

En smula senare än vad jag hade avsett från början publicerade jag nyligen ett gästblogginlägg för Kvillebacken.se, en sida som försöker sälja in Östra Kvillebäcken. Vi i YimbyGBG blev tillfråga och fick fria händer. Jag som förvisso är i exil, men bodde närmast, tog på mig uppgiften.

Är la egentligen inte helt oproblematiskt att skriva åt företag med avseende på trovärdighetsfrågan men jag är ju hyfsat nöjd med Kvillebäcken - ja, i alla fall i jämförelse med andra aktuella byggprojekt. Tyvärr är det ju inte någon vidare tuff konkurrens.

Inlägget handlar om varför jag gärna byter bort min spektakulära utsikt i Uppsala mot utsikten jag hade förr. Vad jag främst lade märke till när jag gick in på sidan för att publicera mig var dock att gräset kan vara grönare på andra sidan. Bloggen använder sig av wordpress som var så mycket snyggare och trevligare än vad blogger.com, som jag använder för denna blogg är. Att överhuvudtaget starta en blogg var ju något av en spontan gärning men så här i efterhand så hade jag nog föredragit wordpress...

Älvrummet till slut

Efter en lång tid av förhalningar gick jag till slut in och kikade i Älvrummet - den temporära byggnad som står vid Lilla Bommen och skall ge invånare i Götelaborg en möjlighet att beskåda och kommentera utvecklingen i den förtätade staden.
Framförallt var det intressant eftersom det från och med idag tillkommigt ytterligare information om det nya Backaplan och området kring Kvillebäcken - inte minst intressant för mig då det berör utsikten från mitt fönster... (men vad in i h-vete, ser att det snöar igen).

Har inte riktigt haft tid eller ork att sätta mig ner och ordentligt läsa igenom planförslaget ännu (saknar skrivare och läsa på en gammal skärm utan möjlighet att anteckna och dra pilar är så tröttsamt), men att gå runt i älvrummet gav mig lite tid och lust (bios politikos har haft lite mer energi).
Istället för att läsa igenom en massa text tog jag och gick bort till de frigolitbitar som skall föreställa framtidens område i dagens så kallade Gazaremsa; Östra Kvillebäcken. Jag har faktiskt fortfarande inte blivit skeptisk och negativ. Förvisso har de inte vågar gå så långt som att använda sig av slutna kvarter, men de har ändock försökt att skapa kvarter med innergårdar och där jag står och försöker mäta avståndet mellan hus och deras höjder med mitt pekfinger genom att gå fram och tillbaka till mitt eget kvarter så går det inte att komma till någon annan slutsats att markanvändandet är relativt effektivt, inte minst i jämförelse med norra älvstranden och för att inte tala om mer traditionella miljonprogram - men det är långt kvar till en konkret produkt.

Jag är förstås lite orolig över vad byggjättarna kommer att göra med förslaget när de får sätta sina klor i det och döda alla impulser om den goda blandstaden; "nä, det här går inte. Våra kunder kräver punkthus, monotoni och stora ytor med parkeringsplatser och gräsmattor för att känna sig trygga!" (se dock det förvånande positiva förslaget som yimby.se har hittat).

Såg i alla fall till min glädje i planförslaget att det förs en diskussion om att tillåta spårvagnar att rulla igenom det nya området norrut mot Backadalen med en pendelstation för tåg. Nu väntar jag bara på att någon sätter igång och lägger ner spårvagnsräls på den där öde boulevarden vid Norra Älvstranden.

Ett nytt Backaplan

För en gångs skull blir jag försiktigt optimistisk när jag läser en artikel om stadplanering i gepe. Gamla B&W (heter la Coop eller nåt nuförtiden, men jag hänger inte med) skall rivas och ersättas med en blandad bebyggelse med plats för kontor, butiker, matställen och bostäder.

Ska rivas!

För utsocknes kan Backaplan beskrivas som en gigantisk sliten parkeringsplats omgiven av stora, ofta nedgångna, butikslokaler som ser ut som sunkiga lador. Det nedgånga ladorna står glest utspridda över i övrigt dött och fantasilöst landskap. Helt enkelt ett köpcentrum anpassat för efterkrigstidens bilism som nu blivit passé och ersatts av modernare gallerior med allt under ett tak.

"Stadsbyggnadskontoret håller på med en fördjupad översiktsplan som siktar mot en radikal omvandling. Backaplan kan bli en ny fräsch stadsdel med hög exploatering. En mix av stora och små butiker, matställen, bostäder och kontor ska ge en trygg blandstad som lever dygnet runt. [...]Förtätningen ställer krav på en stadslik arkitektur, när fackhandel varvas med bostäder och kontor i högre hus[.]"

Både den nya och den gamla sortens köpcentrum gör mig lätt illamående, men bara att någon med inflytande över Göteborgs stadsplanering ger mig ett hopp om en vettig utvidgning av centrala Hisingen. Någon gång kanske segregerade zoner omgivna av menlösa gräsmattor och trafiklösningar inte längre är norm för all så kallad stadsplanering. Att dessutom bygga bostäder på ett ställe där det finns en fungerande kollektivtrafik! Det är nästan för mycket för mitt svaga hjärta...

En artikel om planeringen i Kvillebäcken skall följa i lokalblaskan. Det skall bli intressant läsning, efter den första rundan av diskussioner blev det tyst efter att inblandade arkitekter och planerare fick ta emot mordhot från de kriminella organisationer som har sina lokaler där. det lilla min sambo lyckades luska ut var att de trots allt lutade mot att slänga in en mängd menlösa gräsmattor mellan banala lamell- och punkthus, men i dessa bägge fall så kan det näppeligen bli fulare än idag. Även om en del av de unika affärer och företag som finns i området förstås kommer att slåss ut av internationella kedjor.

Det sägs att det kommer att finnas en öppen utställning av den detaljplaneringen för pöbeln (=röstberättigade medborgare). Jag får ta och ta mig ditt och vara obekväm. är jag riktigt framgångsrik så kanske jag kan trakassera någon politiker med obstinata frågor.

Svenska FBI [efbeäj']

Sedan mitt tidigare inlägg om organiserad brottslighet, där jag gjorde mig lite lustig över Abrahamssons lite ofokuserade rop efter ett svensk FBI, har debatten även kommit till Sveriges framsida och lokalblaskan Gepe.

Häromdagen gick folkpartisten Cecilia Wigström med ett debattinlägg med en riktig kvällstidningsrubrik: "Därför behöver vi ett svenskt FBI". I morgonens tidning fortsatte länspolismästare Krister Jacobsson och polismästare för länskriminalpolisen Klas Friberg med att "Samverkan krävs för att bekämpa kriminella gäng".

Samhällsfara

vad jag tycker är en smula oroväckande är såväl Abrahamsson som Wigströms återkommande referenser till FBI, Cosa Nostra och Al Capone. Jag får intrycket av att journalisten och politikerns verklighetsuppfattning i hög utsträckning styrs av maffia- och polisfilmer från Hollywood. De båda polischeferna drar inte fram med några jämförelser med "Gudfadern", men berättar samtidigt om satsningen med namnet "Alcatraz", som inneburit gripandet av 280 personer (inklusive Clint Eastwood?) av vilka sedan hälften blivit anhållna.

Nåväl, det viktigaste är vilka metoder som anses behövas för att bekämpa den organiserade brottsligheten i samhället. Folkpartier förespråkar förstärkning av rikskrim (vårt "FBI"), buggning och brottsprovokation samt samverkan på nationell nivå mellan Skattemyndigheten, Kronofogdemyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Tullen. Ett samarbete som idag bedrivs på regional nivå i Västra Götaland inom "Alcatraz". Folkpartiet argumenterar för att de kriminella inte bryr sig om länsgränser och att det är viktigt att slå mot brottsligheten på alla nivåer ("Al Capone [...] hamnade till slut bakom lås och bom för skattebrott."; tack vare Kevin Costner!). Polismännen vill istället att arbetet måste skötas på lokal- eller regional nivå och fokus på att hindra nyrekryteringen till kriminella organisationen genom att fånga upp yngre brottslingar.

Även om det spontant känns som att poliser borde bättre koll på sin egen verksamhet än folkpartister som tycks ha sett för mycket på amerikanska polisserier, verkar det dock som poliserna i hög utsträckning talar i egen sak. Att regionala polischefer inte vill se att deras ansvarsområde flyttas upp på nationell nivå är knappast en högoddsare och det är klart att det är något som man kan framföra i lokalblaskan. Att sedan fokusera mycket energi på att fånga upp unga kriminella låter i teorin lovvärd. Men tjena, polisen i Göteborg har aldrig haft resurser att fånga upp alla de ungdomar som har problem i Angered, Bergsjön, Förlunda, Backa och Biskopsgården, oavsett om de sedan blir yrkeskriminella eller bara vanliga socialfall - så varför skulle det funka nu?

*****

Innan jag avslutar blogginlägget tar jag mig en promenad till Hisingens bibliotek, som för en gångs skull är öppet. Passerar den heliga treenigheten Arbetsförmedlingen, Föräkringskassan och Polisen, över Vågmästareplatsen och går upp för Gustaf Dahlensgatan, omgiven av skumma krogar, små restauranger, däckfirmor, motorcykelklubbar och verkstäder. Inga Seven-11, Pizza hut eller Lindex här inte. Om det pågår någon försäljning är det inget jag ser med med mina naiva ögon. Lite på skämt har jag undrat om det är den behändiga närheten till den heliga treenigheten, snarare än nedgånget lätt industri som är lockelsen. Här kan man bråkas med arbetsförmedling och försäkringskassa, innan man tar sig en hövding vid Vågmästarplatsen och kanske hamnar nere på polishuset - allt inom ett par hundra meter!

Den framtida bebyggelsen, när den nu blir av, kommer nog sterilisera miljön ordentligt. Från rivningskontrakt till koncept. Nåja, jag svänger av in i det område med små- och radhus av trä och eternit som ligger precis jämte detta kriminalitetens epicentrum. Några ungar sparkar boll på gräsplanen jämte och här och där står skyltar om grannsamverkan mot inbrott. I övrigt är det lugnt och tyst i villastaden.

Wieselgrensplatsen

På vägen hem går jag en annan väg, mot Wieselgrensplatsen och sina 50-talslimpor och sitt minst sagt levande tidstypiska centrum där små tanter stapplar runt med sina matkorgar. Sedan vidare, landshövdingehus, små thailändska restauranger, skomakare, hemslöjd, kiosker och skumma krogar; hemma.