Enligt kristen sed sedan medeltiden är trettondagen uppenbarelsens dag (jmf. eng. Epiphany från grekiskans ord för manifestation) då Gud visade sig i Jesu kropp för de tre vise männen.
För den som hoppades på en liknande uppenbarelse och få se en frälsare och fotbollsgud i köttet lär få vänta ännu en tid. Att GAIS gjorde den första träningen till ett jippo var bra tänkt och de hundra någonting som dök upp skall ha en applåt för äkta engagemang. Folk droppade dock av i samma takt som kvicksilvret rasade neråt och själv klarade jag bara av en dryg timme - trots dubbla sockar och långkalsingar.
Lundgren, Björn A., Nicke och Dime? Svårt att säga...
Efter uppvärmningen och avbrännandet av drygt tjugo bengaler började laget med en bollövning. Att från håll försöka hålla reda på vem som var vem bland spelarna var dock svårt. Med sina olika västar såg de mest ut som vältränade och slanka teletubbies. Innan jag anlände oroade jag mig för att inte kunna skilja på knattarna - varav i och för sig en skall vara frånvarande enligt Pude - men nu hade jag svårt att känna igen någon.
Efter en tid gick laget över till tvåmål och då började träningen värma lite. Tyvärr lite sent för mina fötter som blivit allt mer lättfrusna med åren. Inte heller uppvisades någon större instinkt eller farlighet i boxen från någon av spelarna. Bobbie släntrade in - härligt mediaotränad som vanligt - och tog mot Herbert Lundgrens trofe från Gårdakvarnen eller närmare bestämt en plakett av något slag, själva priset skall överlämnas i samband med en resa till Danmark där hängivna supportar hoppas få se Bobbie nicka in ett avgörande mål för Randers FC mot FC Köpenhamn.
---
Med tanke på länken till en intervju med Pude ovan måste jag även slänga in en eloge till Tony Baloghs initiala insats för gais.se. GAIS officiella hemsida har återigen börjar bli en sida som en gaisare kan vända sig till för att få intressant information och extra fluff.
För den som hoppades på en liknande uppenbarelse och få se en frälsare och fotbollsgud i köttet lär få vänta ännu en tid. Att GAIS gjorde den första träningen till ett jippo var bra tänkt och de hundra någonting som dök upp skall ha en applåt för äkta engagemang. Folk droppade dock av i samma takt som kvicksilvret rasade neråt och själv klarade jag bara av en dryg timme - trots dubbla sockar och långkalsingar.
Lundgren, Björn A., Nicke och Dime? Svårt att säga...Efter uppvärmningen och avbrännandet av drygt tjugo bengaler började laget med en bollövning. Att från håll försöka hålla reda på vem som var vem bland spelarna var dock svårt. Med sina olika västar såg de mest ut som vältränade och slanka teletubbies. Innan jag anlände oroade jag mig för att inte kunna skilja på knattarna - varav i och för sig en skall vara frånvarande enligt Pude - men nu hade jag svårt att känna igen någon.
Efter en tid gick laget över till tvåmål och då började träningen värma lite. Tyvärr lite sent för mina fötter som blivit allt mer lättfrusna med åren. Inte heller uppvisades någon större instinkt eller farlighet i boxen från någon av spelarna. Bobbie släntrade in - härligt mediaotränad som vanligt - och tog mot Herbert Lundgrens trofe från Gårdakvarnen eller närmare bestämt en plakett av något slag, själva priset skall överlämnas i samband med en resa till Danmark där hängivna supportar hoppas få se Bobbie nicka in ett avgörande mål för Randers FC mot FC Köpenhamn.
---
Med tanke på länken till en intervju med Pude ovan måste jag även slänga in en eloge till Tony Baloghs initiala insats för gais.se. GAIS officiella hemsida har återigen börjar bli en sida som en gaisare kan vända sig till för att få intressant information och extra fluff.
