fredag 8 maj 2009

Logik eller panik i fotbollsvåldsfrågan

Sedan fotbollssäsongen började har fotbollsvåld varit i blickfången för mångas uppmärksamhet. Säga vad man vill, men den nya arenan har i vilket fall väckt mer känslor än vad dess småtrista betongyttre tycks antyda. Fotbollsvåld som problem - och jag kanske skall säga att det finns ett sådant problem, även om vissa menar att problemet är tämligen marginellt medan andra tycks se det som det största enskilda ordningsproblemet i Göteborg (moralpanik!) - bör analyseras som vilket problem som helst. I bedömningen av lösningarna på problemet så finns det två vikta ingredienser som bör tas i beaktande. För det första, är återgärderna logiska, kommer åtgärderna ha någon effekt på problemet? För det andra, är åtgärderna rimliga i förhållande till problemet eller är det något i stil med att bekämpa mygg med kärnvapen (eller, omvänt, försöka rensa en norrländsk myr med flugsmälla)? Till effekterna och rimligheten måste även sidoeffekter, alltså sådant som berör tredje part, tas med i beaktandet.

Torsdagen innebar att polisföreträdare i form av länspolismästare Ingemar Johansson ochpolismästarechef för länsordningspolisen Erik Nord fick publicerat ett inlägg på GP:s debattsida där de lade fram någon slags handlingsplan för att lösa problemet.

Den första, och måhända märkligaste, är deras krav på att arenan egentligen borde ha legat utanför centrum. Som person är jag givetvis intresserad av att polisen tänker på hur stadsplanering kan användas för att förebygga brott, men nog verkar det på något sätt märkligt att lyfta fram detta som en lösning. För det första är det givetvis helt meningslöst eftersom arenan är nybyggd och troligen kommer att ligga kvar i flera årtionden framöver. Polisen kanske också skall tänka på att andra överväganden än polisiära har en viss tyngd i planerande av en fotbollsarena, teater, opera eller biograf - såsom tillgänglighet. Att lösa transporter ut till en arena i obygden innebär ju också flera kostnader och är definitivt inte till gagn för tredje part. Politiker i Göteborg har ju i flera år försökt samla så många evenemangsarenor som möjligt på ett litet område, bland annat med detta i åtanke (sedan att den logiken brister i andra avseenden är måhända inte relevant här).

Dessutom undrar jag i så fall lite om vad polisen befann sig när arenan planerades. De två herrarna nämner inte något om att polisen lämnat några yttranden om arenans planering och placering i planprocessen. Eftersom det inte nämner något om detta tycks det möjligt, för att inte säga troligt, att polisen inte hade några förevändningar mot placeringen och i så fall blir ju argument om att polisen tvingats acceptera detta en smula innehållslöst. Vidare är det en öppen fråga om arenaplaceringen har något märkbart inflytande på våldet. Låter mer som polisen försöker skylla ifrån sin egen oförmåga att kontrollera situationen på en extern variabel som dessutom är nära nog omöjlig att ändra på.

Att kategori C (i bästa fall) redan gör upp i ödsliga industriområden är ju ett tecken på att det kanske inte är så värst viktigt i vissa avseenden. Att polisen tror att det är mindre intressant att slåss när det inte finns åskådare verkar märkligt - kolla på youtube. Och att tro att anledningen till att många moderna anledningar ligger utanför staden i första hand beror på våld verkar ju också märkligt. jag skulle vilja påstå att den absolut viktigasta anledningen är att nya arenor läggs i ytterområden hänger samman med markpriser och tillgången på den yta som en större fotbollsarena tarvar. Det blir lite som att Ikea i Bäckebol och Kållered planerades där för att minska risken för upplopp.

Den största kategorin våldverkare och våldsoffer (om man nu vill betrakta dem som offer - den som är med bör leken tåla) är individer som planerar för och i bästa fall också lyckas göra upp firma mot firma. Dessa supportar som vill slåss kommer rimligen att slåss oavsett vilka åtgärder som vidtas. Från mitt perspektiv är det inget direkt problem när de gör upp på något tom plats som inte berör tredje part, problemet är förstås när de istället ryker ihop bland folk, som till exempel på Centralen (ironiskt nog kan huliganer själva bidra till problemets lösning genom självsanering och genom att äldre markerar mot yngre - vissa firmor är ju värre än andra). Att skeppa in bortasupportar direkt till arenan är måhända en enklare lösning, men i det avseendet skall man tänka på att kategori C inte alltid reser med den stora grupp av bortasupportar som är relativt harmlösa.

Efter några resor till Helsingborg blir upplevelsen att polisens försök att vara tuff mot bortasupportar att kategori A känner sig kränkta och att en och annan oskydlig får stryk - av polisen. Alltså, kategori C slåss i alla fall, Kategori A känner sig kränkta. Återstår kategori B således, dessa går måhända att påverka. Man skall dock komma ihåg att en del incidenter sker precis utanför arenan, även om den ligger i obygden. Oavsett kommer det finnas mycket folk utanför arenan före och efter match och att kontrollera detta är något som polisen måste klara av.

Att polisen på senare tid dirigerad stora bortaföljen till krogar innanför vallgraven ("Norra Avenyn" på vulgärt och okunnigt nyspråk) medan Den lilla satans anhängare är på Avenyn och vice versa har jag förståelse för - även om det är trist att de tvunget skall smutsa ner GP. De är ju praktiskt att ha lite kontroll när stora folkmassor rör på sig. Kommer detta nödvändigvis att bli en enklare uppgift om alla skall in med samma kollektivtrafik till en plats ute i Sisjön?

Att förbjuda ståplats är ju något av en ryggmärgsreflex hos kreti och pleti. Den är lika märklig varje gång. Förvisso medför ståplats lite bättre möjligheter för sådana som tänder bengaler och slänger ner föremål (eller relativt sett marginellt problem) att gömma sig i folkmängden men i många fall är fobin mot ståplats baserad på okunskap (polis, media politiker kollar på England, supportar kollar på Tyskland). En personlig favorit är när Mats Härd på gepesporten förbannar ståplatsläktare efter att det skett ett dödsfall utanför Stadio Favorita för en tid sedan. Flera människor gillar ståplats, det skapar stämning, jag har svårt att sitta ner när GAIS spelar och dessutom sker i stort sett inget våldsamt inne på arenorna i dagens läge. Bråket som uppstod i samband med någon blåvitt-match skedde dessutom på sittplats.

"Tio euro för matchbiljett, matchstart 20.00 en fredagskväll, ölen på arenan såldes i enlitersglas och ändå fanns det ingen huliganproblematik att tala om. Nästan så man börjar tro att det inte är ståplatsen, matchstarten eller ölen som är problemet..."
- signaturen districtline talar ut om mötet med tysk ligafotboll på ett gubb-plank...

Greppet att sluta servera alkohol är ju minst sagt ett intressant grepp. Här förslår polisen inte bar att det skall slutas sälja öl på arenan - plastmugg folköl till ståplatspubliken (de som är srkänande odjur, se styck ovan) kostar fyrtio spänn - utan hela centrala Göteborg skall torrlägas vid högriksmatcher. Att alkohol kan leda till våld är måhända ingen nyhet. Denna fredag har Bettan köpt hem en bag-in-box till fredagens tevetittande med gubben Bengt hemma i Hisings Kärra. Kvällen blir inte riktig lyckad och under Singing bee på tv3 uppstår ett gräll som slutar med att Bengan slår sin fru. Tragiskt förstås och alkohol är en erkänd ingrediens i många problem, under de senaste hundra åren har staten försökt dämpa alkoholkonsumtionen med kraftiga restriktioner och även förbud har varit på tal.

I dagens anda av ökad personligt ansvar har det lättats en del på dessa regler. Att då förbjuda alkohol i centrala delar av staden, på för oinvigda till sinnes slumpmässiga vardagsdatum, verkar i det sammanhanget lite väl radikalt. Mer våldsamheter och kriminalitet sker på Avenyn en vanlig helg än bad som sker på en hel rad fotbollsmatcher. Att torrlägga Avenyn verkar dock inte vara på tapeten. Bieffekterna för oss som kan dricka med måtta eller som inte ens är intresserade av fotbollsmatchen är påtagliga, krögarna blir nog inte så glada det heller - speciellt inte de som i vanliga fall inte brukar servera så många fotbollssupportar i vilket fall.

Dessutom undrar man ju vart folk tar vägen. Det finns flera trevliga kvarterspubar inom hyfsad behändigt avstånd på centrala Hisingen och i Lunden dit folk kanske sitter och super till istället. Om polisen tror att huliganer rör sig som fisken i vattnet (men utan mao-keps) och att genom att ta bort vattnet så försvinner även huliganerna är troligen allt för optimistiskt. Risken är la stor att polisen inte längre vet var vattnet (eller fiskarna) är någonstans.

I alkoholfrågan och annat håller jag i mycket med GP-krönikören Thomas Björklund (tack för att vi slapp undan en krönika av firman (sic) Hård-Stenberg):

"[M]an blir ändå häpen när man hör politiker som på fullaste allvar säger: - Man ville ha en ny arena, och så fick man den, ändå blir det bråk. Men hej, inte trodde ni väl att orsaken till huliganproblem i Göteborg begravdes med gamla Gamla Ullevis träläktare. Problemet är lika gammalt som komplext och har inga enkla lösningar, men debatterades i går ibland som vore det helt nytt. Politiker kan låta lite som Olof Palme när han i Hasse & Tages sketch förvånat upptäckte att en liter mjölk kostade över tre kronor. 'Det hade jag inte en aaaning om?'"
- Thomas Björklund, krönikör för GP-sporten


Slutligen så tidpunkten. Polisen beklagar sig över att tevebolagen styr när matcherna skall spelas men att det istället skulle vara samhällsintresset som gör detta. Jag vet inte, personligen har jag den här konstiga idéen att åskådarnas intressen skulle kunna ha något med saken att göra. Jag har inte något direkt emot att högriskmatcher lägs på vardagar. Det får dock finnas vissa gränser. Att spela klockan 17 som de föreslår gör det väldigt svårt för väldigt många att ta sig även till hemmamatcher om de har ett jobb och andra åtaganden i sitt liv. Likt polismännens idé om att flytta hela arenan undrar man lite om det inte vore lika väl om människor tvingades in i ett Panopticon (en person skrev ett liknande förslag på GP:s fria ord där han förespråkade att människor i Sverige skulle spridas upp på lika stora rutor på 50000kvm och separeras med elstängsel - genom att fortplantning skulle bli omöjligt kommer alla samhällsproblem att lösas inom 100 år!).

Risken med det sättet att tänka är ju att kvoten mellan A kontra B+C kommer att skjuta över till de senare. Alltså, förändringen innebär ett minskat antag kategori A-supportar och i viss mån kategori B. I även detta fall är jag en smula tveksam till effekerna kontra bieffekterna för oss som inte tvunget känner ett behov av att slå folk på käften hela tiden.

Överlag är det ett sådant intryck som polisens förslag ger mig. Gemene man, de mer än niotiondelar som kan sköta sig, skall utsättas för flera negativa effekter för att kanske eventuellt göra något åt kärnproblemet.

---
Igår kväll, torsdag, cyklade jag hem från Annedal mot Hisingen via Avenyn. Där var det fullt ös medvetslös. En grupp aspackade affärsresenärer (slips och allt) stod och puttade lite på varandra mitt på cykelbanan. Det är så det blir när man låter affärsresenärerna bo mitt inne i stan, okontrollerade kan de springa ut och göra gatorna osäkra för oss vanliga Göteborgare. det borde inte byggas några hotell i centrala stan och det är nog lika bra att vi även flyttar ut till exempel Svenska Mässan till Sisjön eller Bäckebol också. Alla vet ju att så kallade konferensknullare inte kan uppföra sig.

tisdag 5 maj 2009

Guldkorn från BBC och en spark mot USA

Säga vad man vill i dessa Pirate Bay- och Ipred-tider, men utvecklingen har i vilket fall gått framåt (läs: lägre priser) på vissa områden. Numera är det ju inte särskilt svårt att hitta gamla Tv-serier på Dvd för högst humana priser. Jag har la tankat en del i mina dar, men nog är det smidigt att betala när priserna är humana och utbudet större, både på internet men också i affärerna.


Den senaste veckan har jag (läs: min bättre hälft och sugar momma) köpt in sig i två riktigt bra teveserier för en spottstyvel. Först den brittiska komediserien Coupling. Relationskomedi utan att vara det minsta söt och gullig (shadaim!). Trots att skådespelarna i orginalet talar tydlig och bra engelska kände sig skaparen tvungen att skapa ett Coupling U.S. och som vanligt lär det ha blivit så mycket sämre (jag har inte sett den, men vad jag läst så...) och lades dessutom ner efter en halv säsong eller så. Kanske är det för att amerikanerna har svårt att passa in BBC-produktioner i sina reklamstinkande kanaler, men nog borde det finnas gränser för dumhet? Man undrar ju lite varför tevebolagscheferna tror att amerikaner är så fruktansvärt rädda och ovilliga att se något oamerikanskt på teve - det är ju inte precis nödvändigt att texta Coupling. Kanske för att det är lite mer vågat än vad amerikanerna är vana vid (jo, det kan vara vågat i amerikanska sitcoms, men alltid från något slags moralpanik-perspektiv medan sex i brittiska sitcoms likt Coupling är något naturligt, det är allt annat runt som är roligt) och dessutom innehåller minimalt med våld?


Sedan den andra serien - Jag, Cladius. Har viljat se serien igen sedan den visades på SVT för minst tio år sedan. Ett riktigt guldkorn från 1976 med eminenta skådespelare som Derek Jacobi i titelrollen och exempelvis Brian Blessed som Augustus, men egentligen är det mängder av riktigt, riktigt bra aktörer - Siân Philips som den elaka farmodern (och Augustus andra fru) Livia är lysande i sin manipulativa ondska (enligt imdb skilde hon sig i samma veva från Peter O'Toole, måhända var den processen en inspirationskälla? Fast på informationen för hennes man så skiljde de sig 1979, medan han höll på att spela in Caligula - som ersätter Tiberius, Peter O'Tooles roll, som kejsare innan - mycket skilsmässor var det i vilket fall bland romerska patricier. Tiberius kom efter Augustus och efter dem allihop kom Claudius som möjligen blev giftmördad av Nero, vilken soppa!). Hade den spelats in USA hade de troligen tillsatta en massa snygga människor istället för tränade teaterskådespelare (det var tydligen fallet med Coupling U.S.). Dessutom skulle säkert bolagscheferna tycka att namnen var så bökiga att hålla reda på att de flyttat hela historien till nutida Los Angeles och ersatt kejsardömet med en vingård,ett klädföretag eller måhända ett oljeimperium.

Djurgårdens IF 2 - 1 GAIS

Inför måndagens match är läget följande: GAIS är i många avseenden dubbelt så bra som DIF - dubbelt så många poäng, dubbelt så många segerar, dubbelt så många oavgjorda och hälften så många försluter. Lägg där till att DIF bara orkat med två mål på sex matcher och släppt in 14 så borde det vara uppenbart att GAIS kommer att förlora.

Lag [4-2-3-1]:
1. D. Jankulovski;
16. M. Dahlgren, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 5. G. Gunnarsson (85' D. Morais Reis);
17. J. Mårtensson (68' 23. E. Hedinsson), 8. R. Spong;
21. M. Lindström, 25. W. Do Carmo, 11. T. Lycén (71' 14. D. Niklasson)
18. P. Eriksson


Tidigt under bataljen på Stockholms stadium kan man ana varthän det lutar. GAIS har nämligen förbannat svårt att få bort bollen ur eget straffområde. Det är förstår lätt att kritisera men svårare att göra något åt, faktum är dock att GAIS försvarare gång på gång ger tillbaka bollen eller misslyckas i sina markeringar och sin press. Stod tidigt och försökte lista ut vari problemet ligger. Noterade att laget sätter igång med press ungefär där jag vill att de skall göra - vid eller strax ovanför mittlinjen. Däremot tycks det som att press-understöd inte fungerar i och nära eget straffområde. Istället faller laget och Djurgårdarna kan bara vandra in som om de vore på rymmen från Skansen. Utvecklingen med två mål på två taffliga returer under den första halvtimmen är därför föga förvånande. Det tar alltså 30 minuter för Dif att tangera det antal mål de gjort på föregående 540 minuter i Allsvenskan.

GAIS försvarsspel är under all kritik och tycks ha drabbat av mental kollaps eller är i alla fall väldigt osäkra i sitt agerande. Att Gudmundur Gunnarsson och Mikael Dahlgren inte klarar av allsvenskan är en sak, att Fredrik Lundgren inte fullt ut klarar av positionen som mittback är en annan, men att Richard Ekunde begår så mycket enkla fel är väldigt deprimerande.

Samtidigt är allt frid och fröjd framåt. GAIS fyra offensiva spelare håller alla god allsvensk klass. Wanderson do Carmo är egentligen lysande i denna mörker-match och står för såväl smarta djupledsbollar, framspelningar, dribblingar och avslut. det är också han som står för målet. En djupledsboll når ner till Tommy Lycén - som i övrigt var bra men kanske skulle gjort något mål på sina chanser - som skjuter på målvakten och studsar ut till Wanderboy som slänger upp benet i luften och bombar in 2-1 från utanför straffområdet. Utmärkt mål och också matchens sista - alla mål gjorda på returer.

GAIS offensiv är som sagt bra, ibland riktigt bra och även om laget inte får utdelning är målförsöken mer genomtänkta och mer aggressivt utförade än under exempelvis Rolle-Grens era. Ju längre tiden liden i andra halvlek kommer dock det på många sätt nervösa Djurgården in i sina positioner och den sista kvarten eller så presterar GAIS väldigt lite. Den tillbakabackning som GAIS misslyckas med mot Hammarby lyckas Dif med mot GAIS.

Med tanke på hur försvaret agerar och de matcher som väntar oss innan sommaruppehållet ser läget nattsvart ut. Efter att med elakt flin betraktat Örgryte IS:s öden och äventyr i den allsvenska återkomsten börjar jag misstänka att vi kommer att göra dem sällskap i de nedre regionerna.

---
Med tanke på förra rapportens förbannande av Kodemannen bör det kanske tilläggas att jag tycker att domare Stålhammar skötte sin roll rätt bra - så bra en svensk domare nu kan vara mot GAIS utan att SvFF rensar ut dem. I övrigt måste GAIS sluta låna sina bortaställ av Vägverket, det är tydligt att med dessa på leder motorvägen rakt ner i helvetet (eller i alla fall till Myrvalla och bortamatch mot Myresjö United om några år)!

måndag 4 maj 2009

Allsvenska klubbarnas ekonomi 2008

För några dagar sedan släppte Svenska fotbollförbundet sin årliga kioskvältare Analys av Allsvenskans ekonomi för året 2008. Spännande läsning för oss som lite då och då låtsas förstå oss på hur smörjmedlet i samhället skall spås och bedömas. I samband med vårens årsmöte för GAIS så lovade jag en närmare analys av den grönsvarta ekonomin. Ett löfte som jag givetvis bröt. Nu får man dock chansen att jämföra GAIS med andra allsvenska klubbar och det säger egentligen mer om hur GAIS klarar sig gentemot sina konkurrenter.

Den kanske viktigaste och mest intressanta tabellen är den över redovisat resultat samt driftresultat. Totalt går klubbarna plus 8,2 miljoner och GAIS ligger i detta sammahang bra till på en fjäreplats, om än långt efter de stora ekonomiska vinnarna Halmstads BK (+17,1m) och Kalmar FF (+14,8m). De flesta som är halvt om halvt insatta i fotbollsekonomi förstår förstås att dessa goda resultat till stor del beror på goda försäljningar till utlandet.

Det är tämligen tydligt vilken plats som Allsvenskan har i fotbollens näringskedja och hur dåligt de skulle se ut för många klubbar, med avseende på exempelvis elitlicensen, om det inte såldes någon förädlad talang utomlands. Nettovinsten för Allsvenska klubbar är nämligen tillsammans på +84,4 miljoner, vilket räddar upp ett driftresultat på totalt minus 71,7 miljoner. GAIS -5 miljoner är inte bra men betydligt bättre än många andra klubbar. AIK och Djurgården lyckades inte heller sälja tillräckligt bra och mycket och gick båda back över tio miljoner kronor på grund av detta. Stora inkomstkällor i övrigt är publik (22 procent, som i antal för övrigt sjönk med en fjärdedel per match, men antalet matcher ökade ju med nästan en tredjedel...), reklam (30 procent) och tips- och mediamedel (16 procent).


GAIS, som har ambitioner att växa, har inte riktigt lyckats med detta och intäkterna exklusive spelarförsäljningen sjönk faktiskt - om än marginellt, från 2007. Inte heller inklusive spelarförsäljningar ökade intäker och därmed omsättning så värst mycket, från 40,2 till 42,7 miljoner (en intressant detalj är att SvFF har med Gothia cup som en separat inkomstkategori i sina sammanställningar, även när BK Häcken inte ens är med i allsvenskan. vilket säger en del om turneringens tyngd - om nu bara inte GAIS sålt sin andel...).

Men, men - Kalmar FF har inte så värst mycket högre omsättning och klarar ändå av att vinna guld. Stort underbetyg till klubbar som AIK, Malmö FF och framförallt Djurgårdens IF som med mer än dubbelt så höga kostnader ändå inte kan prestera mer än knappt hyfsade resultat och i DIF:s fall inte ens det. Notera att Gefle och Trelleborg går runt på att gkoka soppa på ett par spikar och något bock- respektive fårhuvud och ändå håller sig kvar. Sverige är, men borde kanske inte vara, en av Europas jämnaste ligor.

Att i hög grad överleva på spelarförsäljningar kan mycket väl vara att leva på lånad tid. Med sämre tider kommer flera allsvenska klubbar få dra åt svångremmen både i år och framöver. Soliditeten i Djurgårdens IF, Trelleborgs FF och Helsingborgs IF är alla mycket nära noll och kan med sämre tider riskera att degraderas på grund av detta (kanske kan rädda kvar GAIS), troligen kommer de dock i alla fall två av dessa kunna räddas kvar genom någon teknikalitet och folk på Närkeslätten kommer återigen börja tugga fradga i åminnelse av tvångsdegraderingen 2004. GAIS har en soliditet på 36 procent och ligger därigenom rätt bra till.

Den genomsnittsliga allsvenska spelaren kännar för övrigt 58000 kr/månad inklusive bonusar. Detta är alltså innan Alvaro Santos godiskonto (faktura sänds direkt från Karamellkungen) började belasta Öis-gården...

lördag 2 maj 2009

Biofobi och "ett dåligt år" [bok]

P.C. Jersild skriver i sin DN-kolumn om biofobi och biologism. Som inledning till sitt resonemang J.M Coetzees nya bok Ett dålig år (även om Jersild använder den engelska titeln Diary of a Bad Year). Samma bok ligger för närvarande på mitt nattduksbord (läs: på golvet). Som Jersild påpekar så är det knappast hans bästa bok, även om jag gillar Coetzees prosa-stil så är jag inte direkt berörd av gubbsjuka vilket mycket av Coetzees liv tycks kretsa kring numera (jag rekommenderar dock den delvis gubbsjuka boken I väntan på Barbarerna), men inbegriper några halvt om halvt intresserade stilistiska grepp där två människors berättelser sammanvävs på varje sida med den bok som den ena av dem författar (gammal gubbe) och den andra renskriver (ung, snygg kvinna som gillar att shoppa).

I boken i boken (om ni förstår vad jag menar) resonerar författaren J.C. som författaren J.M. Coetzee skriver om kring flera olika dagsaktuella frågor. En av dessa är vad som P.C. Jersild, med hänvisning till en annan bok, kallar biofobi. Biofobi är att betrakta som oviljan att förklara fenomen med biologiska förklaringar. Att dra långt dragna slutsatser från ämnet biologi och applicera det på människans samhällen har ju emellanåt varit direkt negativa och felaktiga. I det ljuset är det kanske inte så konstigt att framförallt mer humanisitskt skolade och tänkande individer ryggradsmässigt säger nej till förklaringar som på ett eller annat sätt bygger på biologiska förklaringar. Biologism kan vara ett hot mot såväl jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter. På så sätt blir det lättare att a priori nå slutsatsen att det inte finns någon kunskap inom naturvetenskapen som kan appliceras på vår förståelse av samhället. Vad biofobikern oftast glömmer bort är att det inte nödvändigtvis är så att en slutsats om sakförhållanden ligger till grund för moraliska överväganden; att tonåringar biologiskt sett är idioter innebär inte att vi inte kan försöka göra något åt det i linje med våra normativa ståndpunkter. Om vårt handlande för att nå normativa mål baseras på orealistiska antaganden och fördomar om de samband som orsakar problem är risken stor att problemen förblir olösta.