måndag 5 januari 2009

Iskall träningspremiär

Enligt kristen sed sedan medeltiden är trettondagen uppenbarelsens dag (jmf. eng. Epiphany från grekiskans ord för manifestation) då Gud visade sig i Jesu kropp för de tre vise männen.

För den som hoppades på en liknande uppenbarelse och få se en frälsare och fotbollsgud i köttet lär få vänta ännu en tid. Att GAIS gjorde den första träningen till ett jippo var bra tänkt och de hundra någonting som dök upp skall ha en applåt för äkta engagemang. Folk droppade dock av i samma takt som kvicksilvret rasade neråt och själv klarade jag bara av en dryg timme - trots dubbla sockar och långkalsingar.

Lundgren, Björn A., Nicke och Dime? Svårt att säga...

Efter uppvärmningen och avbrännandet av drygt tjugo bengaler började laget med en bollövning. Att från håll försöka hålla reda på vem som var vem bland spelarna var dock svårt. Med sina olika västar såg de mest ut som vältränade och slanka teletubbies. Innan jag anlände oroade jag mig för att inte kunna skilja på knattarna - varav i och för sig en skall vara frånvarande enligt Pude - men nu hade jag svårt att känna igen någon.

Efter en tid gick laget över till tvåmål och då började träningen värma lite. Tyvärr lite sent för mina fötter som blivit allt mer lättfrusna med åren. Inte heller uppvisades någon större instinkt eller farlighet i boxen från någon av spelarna. Bobbie släntrade in - härligt mediaotränad som vanligt - och tog mot Herbert Lundgrens trofe från Gårdakvarnen eller närmare bestämt en plakett av något slag, själva priset skall överlämnas i samband med en resa till Danmark där hängivna supportar hoppas få se Bobbie nicka in ett avgörande mål för Randers FC mot FC Köpenhamn.

---
Med tanke på länken till en intervju med Pude ovan måste jag även slänga in en eloge till Tony Baloghs initiala insats för gais.se. GAIS officiella hemsida har återigen börjar bli en sida som en gaisare kan vända sig till för att få intressant information och extra fluff.

Radhusdöden i P1

Måndagen innehöll - förutom en tacksamt kort arbetsvecka innan nästa helg, om än en kort sådan - ett intressant reportage i Vetandets värld om det minskande bygget av radhus i Sverige. Ja, i alla fall tyckte jag det var intressant; notera kommentaren nedan.

"Ett ovanligt dåligt vetandets värld-program. Okunnigt och dumt pladder hit och dit som inte gav någon behållning alls. Jag lyssnade enbart för att jag själv bor i ett radhusområde på Lidingö, mycket trevligt sådant byggt på 60-talet på Bo gärde. Här på Lidingö finns ju också Sveriges äldsta radhusområde, Canada. Det hade varit mer motiverat att besöka Lidingö-husen än de välkända på Ålstensgatan."
Än så länge enda kommentaren till programmet på dess hemsida - alltid spännande när Lindingöbor får en chans att komma till tals!

Tjugo minuter är ju inte så långt tid men det hans med en exposé över radhusets uppgång och fall under 1900-talet och fram till nutid. Från de tidiga derivaten från det engelska stadsradhuset till radhusbubblorna som symbol för det svenska i teve-produktioner som "Svenska hjärtan" och "Svensson, Svensson" och fram till dess död med med kataloghusens eklektiska villaområden. En utveckling som i mångt och mycket präglas av andra trender som har att göra med synen på samhället kontra individen; från folkhemsmedborgaren i identiska radhus till robinsonardens unika hus som hon hittat i en katalog.

Den intervjuade samtalspartnern frilansjournalisten Dan Hallermar (har en egen blogg med det avskräckande namnet punkhusblogg) kunde givetvis inte heller låta bli att poängtera kännaren- och då kanske inte nödvändigtvis endast arkitekters - aversion mot plottriga och ofokuserade villaområden (han jämför dem med startfältet i schlagerfestivalen*) och för radhusens mer genomtänkta enlighet. Måhända kan uppfattas som snobbism men Hallermar har - enligt mig i alla fall - en viktig poäng att så länge vi inte bor ute i skogen så bor vi aldrig ensamma, något som radhuset förstår men näppeligen den unika kataloghuset.

---
Radhus mitt i betongen

Hallmar nämnde också lite i förbifarten ett vad han tyckte intressant radhusprojekt i Tensta**. Efter lite letande hittade jag området (tror att det är samma område som på bilden ovan) med det lite obehagliga namnet Familjeband (Norénpjäs?). vet la inte riktigt vad jag tycker om det - försöken att bygga stadsradhus i Sverige verkar i allmänhet trevande och fegt. I beaktande av dess läge så är det per defintion trafikseparerat. Det verkar dock intressant att de faktiskt på riktigt spränger in ett radhusområde mitt i ett område av flerfamiljshus i betong, inte bara lite så där på sidan av i en skog och sedan dillar något om att det är bra för integrationen och mångfalden.


* Jag kan säga att för varje år som går har jag allt mindre uppfattning om vad för människor som är med i Schlager-SM. Ett allt mer fragmentariskt mediautbud innebär att inte har en susning om vad som pågår i alla dessa märkliga program om stjärnor som dansar eller åker skridskor eller människor som försöker bli stjärnor elller gifta sig. Framsidorna på kvällstidningarna och skvallertidningarna (som om det är någon skillnad, annat än presstödet) kunde lika väl handla om utomjordingar.
** Tensta i Stockholm; det senare sas nog aldrig i programmet - vi mediakonsumenter örväntas veta allt om Stockholms avarter och miljonprogram. Som Lidingö till exempel, socioekonomiskt identiskt med Hising Island som dock oftast får tillägget i/utanför Göteborg.


söndag 4 januari 2009

Levon pajsar av?

Efter att värvningar skede i en rasande fart och i princip var klara redan innan den sista snedsparken stannade mellan några öde stolsrader på Nya Ullevi har den så kallade fåniga säsongen varit löjligt tyst. Ja, i alla fall efter den där historien om nån tränare eller nått flyttade till Jylland.

En del nagelbandsbitande har dock skett under vintern över framtiden för våra stjärnspelare (om man nu kan tala om stjärnor i västeuropas kanske sämsta liga; största guldfiskarna i skålen?). I och med att det internationella transferfönstret öppnades började det rassla lite i träden kring Gaisgården och enligt en del lösa uppgifter och ett klassiskt pseudouttalande av Wallin om att "[ä]r det rätt pengar så är det klart att vi kan tänka oss att sälja..." kring den armeniske yttern Levon Patjadzjan.
"Ja det finns säkert en del förklaringar men det tänker jag inte gå in på, jag kommenterar inte enskilda spelare på det viset, det känns fel. Jag håller med om att han var i mycket bättre form i våras men jag vill nog stanna vid det och det gäller alla spelare, att det inte känns rätt att offentliggöra sådant."
citat från Jag kan sakna Magasinsgatan

Om vi ser till vårens insatser borde vi gråta blod över denna förlust. Höstens insatser och till exempel ett citat från någon person som jag just nu inte kan komma ihåg namnet på från bloggen Jag kan sakna Magasinsgatan kommer att göra förlusten lättare att ta. Speciellt om det med stor sannolikhet innebär att Wanderson do Carmo är säkrad för nästa säsong, någon som Wallin tydligt antyder (inget kan ju tas för att vara hugget i sten i dessa dagar).

Inga klubbar är nämnda men enligt Eurosport så är det frågan om flera norska klubbar som känner att rulla över några tusen fat olja till den nedgånga industristaden på den svenska västkusten.

---
Armeniern har alltid bokstavligt talat varit ett exempel på samtidens mediers angliska transkiberingar; Levon Pachajyan och Pyunik. När det börjar skrivas om Fyodor Dostoyevsky samt Anton Chehkov på svenska tidningars kultursidor kommer jag och avgående ständiga sekreteraren i Svenska akademin Horace Engdahl hand i hand demonstrera på plattan!

Patjadzjan, som jag konsekvent använt här på min blogg, är är den jag tagit i linje med resonemanget i GK noterar 11 och användes även i en tidig intervju på samma sida, även om det fanns en del andra uppfattningar från kontaktade experter som ville ha in ytterligare något i till det...

Är paniken över nu?

Jag skrev en del i slutet av året om den - som jag uppfattade det - panikartade viljan att rädda biltillverkarna Saab och Volvo genom statligt övertagande. Först genom rektorn vid Handelshögskolan Rolf Wolffs uttalande, där han bland annat hävdade att det inte fanns något egentligt belägg för att staten är en dålig ägare, och därefter i en del regeringsförslag om 28 miljarder där jag inte kunde låta bli att mumla lite om Schumpeter.

Nu verkar den direkta paniken lagt sig en smula och detta manifesteras genom att en annan uppfattning ges plats på DN Debatt där två näringslivsforskare pekar på forskning som skulle visa att statligt ägande skulle vara skadligt för biltillverkarna.

Vad de åsyftar är att statliga företag, som inte har monopol eller agerad på en marknad med svag konkurrens, i regel lyckas sämre än andra. Kärnan till denna fakta torde stå att finna i de oklara mål och målkonflikter som offentliga ägare ofta uppvisar och ställs inför.

Om staten tar över kan vi la börja tillverka riktiga Volvobilar igen!?

Att statliga företag lyckas sämre sett från marknadens perspektiv än från detta perspektiv inte konstigt och behöver inte heller i sig vara ett argument mot statlig ägande i princip. Att en offentlig aktör ser till externaliteter som marknaden inte behöver bry sig om kan ibland vara ett argument just för offentligt drivande av olika verksamheter. I fallet med Volvo och Saab skulle dock effekten i första hand bli att med argument kring arbetslöshet och kris låsa fast stora delar av västsvenskt näringsliv i ett övermoget marknadssegment (Den svenska bilen biter, ur vägen GMiter!) och bromsa in en måhända smärtsam men nödvändigt strukturomvandling för att de politiska parti som skriker högst vill vinna några röster i Trollhättan.

Nä, jag jobbar varken för Volvo eller Saab - hur kunde ni veta det?

---
Lustigt nog använder det en Sifo-undersökning (med 49 procent nej till statligt övertagande och endast 36 procent för) som ett argument för att expertisen har rätt. varför skall vi lyssna till experten om pöblen ändå svarar rätt genom någon osynlig hand?

fredag 2 januari 2009

En politruks viskningslek

Ja, ni vet, en sån där lek där alla sitter i en cirkel och någon viskar en mening i personen till vänsters öra som sedan försöker viska samma sak i nästa öra till vänster och så vidare till det ursprungliga budskapet förvanskats fullständigt efter ett varv.

Det var vad jag tänkte på när jag läste Stora* Maria Abrahamssons ledarkrönika i dagens SvD. Fokus är en förvanskning av budskapet i en av myndighetens rapporter. Och inte vilken rapport som helt, utan rapport 2008:20 Strategier mot fotbollsrelaterade ordningsstörningar, som jag skrivit så sent för några dagar sedan här (där resonemanget dessutom på något sätt samstämmer med förvanskningen). Abrahamsson refererar till en debattartikel på DN Debatt 15/9 2008 där Brås generaldirektör Jan Andersson och verksjuristen Lars Korsell uttalar sig om och kring rapporten:

"Artikelförfattarna föreslog helt sonika att polisen bör använda samma arbetsmetoder mot ordningsstörningar i samband med fotbollsmatcher som vid bekämpandet av exempelvis organiserad narkotikabrottslighet. "

Låter la inte vidare konstigt är också helt i regeringens linje för en hårdare linje mot huliganer, eller hur? Problemet är att det inte finns någon koppling mellan vad de säger på DN debatt och vad som står i Brå:s egen rapport:

"Författaren till rapporten, Lin Nordqvist, skriver tvärtom att ”man inte rakt av kan översätta firmagrupperingarna med den organiserade brottsligheten”. Nordqvist noterar förvisso att det finns likheter, men i studien på hundratalet sidor berör hon kopplingen till organiserad brottslighet på ynka tre rader

Nordqvist berättar att hon påpekade för sin dåvarande chef Korsell att han inte kunde skriva som han gjorde i debattartikeln eftersom det inte stämde med rapportens innehåll. Korsell var dock mycket mån om att det i rapporten gjordes en koppling till den organiserade brottsligheten eftersom det var hans ämne, förklarar Nordqvist."

Den avslutande kängan mot Korsell är verkligen en smula tragikomiskt. Om det dessutom är sant och inte bara ett utfall av intern konflikt är det dessutom tragiskt och farligt. Vad är det för vits att göra rapporter när slutsatserna ändå är förutbestämda? Det är la inte helt osannolikt att minister Beatrice Ask och flera andra inte läst rapporten i sin helhet utan nöjer sig med en Readers Digest-version - i detta fallet inlägget på DN Debatt och använder det som grund för sitt beslutsfattande.
Tara Fitzgeralds karaktär Gloria i Brassed Off skrev också ett beslutsunderlag som beslutfattare struntade fullständigt i

---
Abrahamsson verkar i första hand intresserad av att slänga skit på Brå vars verksamhet inte finns nedtecknad bland nattväktarstatens uppgifter. Jag har även hört andra som har en uppfattning om att Brå driver någon slags en ideologisk-akademisk kampanj och mörkar uppgifter om ökat våld i samhället. Om man beaktar hur svårt och problematiskt kriminalstatistik undrar jag dock inte om de senare ägnar sig åt liknande viskningslekar. Skall dock påpekas att jag inte tagit på det som en livsuppgift att bedöma Brå:s funktionsduglighet.

---
Huliganism och fotbollsrelaterad våld sägs driva iväg barnfamiljer och annat vettigt folk från arenorna. Att i linje med rådande lagstiftning och policy bli betraktad som kriminell kan förstås inte ha något annat än en upplyftande effekt och hjälper till att göra besöket till ett evenemang!

* Har aldrig träffat henne personligen men då hon så ofta säger "lilla du" eller liknande till sina meningsmoståndare så måste hon ju vara stor och ståtlig - eller hur?