En lagom varm, solig söndagseftermiddag. Nog passar det bra med lite boll! Varför måste då vara så förbannat självklart att GAIS måste kollapsa likt ett Hammarby med en tvåmålsledning?
Det nya underlaget gynnar lagets spelstil och nu kan spelarna återigen ta emot och ner bollar nära kroppen. Speciellt bra att Eyjólfur Hédinsson kommit in lite bättre i spelet utan att spela bort för många bollar. Det hela ser helt enkelt bra ut. Att sedan Wanderson do Carmo lyckas med en helt lysande prestation och dribblar sig förbi tre man innan han avslutar och gör mål redan i tolfte minuten gör ju inte saken sämre. Jag är - förstås - till en början övertygad om att bollen tog på utsidan av nätet, men då varken klacken eller spelarna på plan slutar gapa vågar till och med jag tro på att det är mål.
Med ledningsmålet börjar GAIS falla bak lite i planen och Kalmar FF får tid att börja jobba sig in i matchen. Efter en halvtimme ramlar en boll ut från grönsvart straffområde som smålänningarnas hjärta, hjärna och lungor Rydström - som säsongsarbetade i jordbruket som slåttermaskin innan han blev fotbollspelare på heltid - kan skjuta ett skott i mål på distans. Lite passivt måhända, bollen kunde lika väl studsat på ett ben eller två och att Dime Jankulovski bara står och strirrar känns på något sett acceptabelt. Dime hade i det lägget gjort flera bra ingripanden och skulle göra några bra till innan hans självförtoende försvann fullständigt i andra halvlek.
Oavsett vad Magnus Pehrsson sa eller inte sa i halvtid så var det uppenbarligen helt fel. Det GAIS som kom ut i halvtid hade långt ifrån den inställning som de påbörjat första halvlek med. I försvarsspelet så tvekar i stort sett alla spelare ett ögonblick, något som maskinen KFF aldrig tycks göra när de kommer i sina snabba löpningar. Det blir snart synbart varför Kalmar FF ligger där de ligger i tabellen. Även om det varit lite si och så med deras spel på sistone tycks de nästan oberörda av vad det står för siffror på tavlan och spelar på som vanligt. GAIS anfallsspel får lite energi och fart i och med ett tidigt byte av den blodfattige Tommy Lycén mot en tänd Levon Patjadzjan - som senare lyckas dra på sig en menlös varning och om jag förstår det hela rätt är avstängd i derbyt mot den lille satan - men problemen består i försvarsspelet. När spelarna då och då verkligen försöker stoppa de röd- och vitklädda spelarna kommer de ofta för sent och orsakar istället farliga frisparkslägen. Jag tänker inte gå in närmare på de tre mål som följer för bortalaget - för att skona känsliga läsare - men tänker konstatera att även om det i mångt och mycket ser ut som - och är i viss mån - slarv av Dime är det i grunden frågan om en kollaps i försvaret som helhet. Ytterbackarna Kenneth Gustafsson och Jonas Lundén var allt för lätta att lura bort och springa ifrån matchen igenom.
Även om det känns lite fel så skall ett litet plus ändå delas ut till Björn Andersson, som nödlösning och mittback skapar han återigen mer än i alla fall de flesta av GAIS totalt sex anfallare å långt säsongen 2008.
På något sett blir det hela som en repris av våren där en säkert 2-0 mot Hammarby följdes av ett fullständigt tapp mot KFF med 4-0 efter en bra inledning av matchen.
Lag [4-2-3-1 ]: D. Jankulovski; J. Lundén, B. Friberg da Cruz, A. Tobiasson, K. Gustafsson; J. Mårtensson (66' D. Durmaz), E. Hédinsson (75' Mataõ); T. Lycén (54- L. Patjadzjan), W. do Carmo, D. Nicklasson; B. AnderssonGAIS börjar modigt mot de småländska serieledarna. Backlinjen är högt upp och pressen sker initialt över hela plan. Laget har till en början en mycket bra inställning och även om deras snabba anfallare Patrik Ingelsten hotar några gånger så är det vekligen GAIS som imponerar mest. Framförallt Bobbie Friberg da Cruz agerar säkert i sitt spel och går med allt självförtroende i världen och tar bollen från motståndarna. Även Andreas Tobiasson, som fått hoppa in för den sjuke Ekunde, ser till en början rätt säker ut. Längre fram i matchen hade det nog inte skadat att ha den snabbe Richard i backlinjen, men det var inget som berörde den första halvtimmen.
Det nya underlaget gynnar lagets spelstil och nu kan spelarna återigen ta emot och ner bollar nära kroppen. Speciellt bra att Eyjólfur Hédinsson kommit in lite bättre i spelet utan att spela bort för många bollar. Det hela ser helt enkelt bra ut. Att sedan Wanderson do Carmo lyckas med en helt lysande prestation och dribblar sig förbi tre man innan han avslutar och gör mål redan i tolfte minuten gör ju inte saken sämre. Jag är - förstås - till en början övertygad om att bollen tog på utsidan av nätet, men då varken klacken eller spelarna på plan slutar gapa vågar till och med jag tro på att det är mål.
Med ledningsmålet börjar GAIS falla bak lite i planen och Kalmar FF får tid att börja jobba sig in i matchen. Efter en halvtimme ramlar en boll ut från grönsvart straffområde som smålänningarnas hjärta, hjärna och lungor Rydström - som säsongsarbetade i jordbruket som slåttermaskin innan han blev fotbollspelare på heltid - kan skjuta ett skott i mål på distans. Lite passivt måhända, bollen kunde lika väl studsat på ett ben eller två och att Dime Jankulovski bara står och strirrar känns på något sett acceptabelt. Dime hade i det lägget gjort flera bra ingripanden och skulle göra några bra till innan hans självförtoende försvann fullständigt i andra halvlek.
Oavsett vad Magnus Pehrsson sa eller inte sa i halvtid så var det uppenbarligen helt fel. Det GAIS som kom ut i halvtid hade långt ifrån den inställning som de påbörjat första halvlek med. I försvarsspelet så tvekar i stort sett alla spelare ett ögonblick, något som maskinen KFF aldrig tycks göra när de kommer i sina snabba löpningar. Det blir snart synbart varför Kalmar FF ligger där de ligger i tabellen. Även om det varit lite si och så med deras spel på sistone tycks de nästan oberörda av vad det står för siffror på tavlan och spelar på som vanligt. GAIS anfallsspel får lite energi och fart i och med ett tidigt byte av den blodfattige Tommy Lycén mot en tänd Levon Patjadzjan - som senare lyckas dra på sig en menlös varning och om jag förstår det hela rätt är avstängd i derbyt mot den lille satan - men problemen består i försvarsspelet. När spelarna då och då verkligen försöker stoppa de röd- och vitklädda spelarna kommer de ofta för sent och orsakar istället farliga frisparkslägen. Jag tänker inte gå in närmare på de tre mål som följer för bortalaget - för att skona känsliga läsare - men tänker konstatera att även om det i mångt och mycket ser ut som - och är i viss mån - slarv av Dime är det i grunden frågan om en kollaps i försvaret som helhet. Ytterbackarna Kenneth Gustafsson och Jonas Lundén var allt för lätta att lura bort och springa ifrån matchen igenom.
Även om det känns lite fel så skall ett litet plus ändå delas ut till Björn Andersson, som nödlösning och mittback skapar han återigen mer än i alla fall de flesta av GAIS totalt sex anfallare å långt säsongen 2008.
På något sett blir det hela som en repris av våren där en säkert 2-0 mot Hammarby följdes av ett fullständigt tapp mot KFF med 4-0 efter en bra inledning av matchen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar