Vårfinal för oss sektmedlemmar

Jag är medlem i en sekt.

Ikväll är det våravslutning för sektens medlemmar. Några tusen flagellanter samlas för gemensam andakt och sång, späkelse och självbefläktelse i en jolle av betong.

Sörplar på perolator-kaffet och konstaterar krasst att ingen vill bro i Örebro. Det här kan bli hur smärtsamt som helst.

Rapport kommer senare.

Eklektiska upplevelser

En helgdag i maj: Om man är lite uppmärksam i sin vardag - eller lördag - hinner man få lite intryck. Dagen började med att det var miljöfest på torget. Ett sådant där inslag som kanske inte direkt attraherar mig. Åsneridningen var förvisso gratis men endast om man vägde under 40 kg - jag gillar dock åsnor. Vi skall inte ens tala om hoppborgens lockelser.

Kvilletorget - allt var kanske inte bättre förr...

På väg den löjligt varma majdag så kunde jag inte låta bli att traska runt ett varv och upptäckte en liten utställning vid sidan om och hamnade i en diskussion med en företrädare från fastighetsägare på centrala Hisingen - FCH och en från Älvstranden Utveckling. Jag passade på att spy lite galla över detaljplanen vid Wieselgrensgatan och Hitlerdal... förlåt Hildedal.

*****

Skäms som en hund att erkänna det men sedan åkte jag bil till Freeport - Designer Outlet Village utanför Kungsbacka. Om jag inte visste att jag fått en smäll mot bakhuvudet och en sur min skulle jag skylla på en ring på fingret. Skvalet av musik redan på parkeringsplatsen ger mig gåshud. Inte av välbehag skall tilläggas. Samtidigt skall vi ha sympati för min bättre hälft som måste dras med en vuxen, obstinat, passivt-aggressiv femåring så fort vi befinner oss nära ett köpcentrum.

Freeport - ingen hamn i sikte dock, och varorna är inte helt gratis

Något som jag kommer att tänka på när jag vandrar varvet - för de som inte har varit där så kan jag berätta att Freeport består av ett cirkulärt gångstråk utomhus omgivet av affärer i trähus; vi talar kapitalistisk småstadspastisch - är att de, möjligen medvetet, troligen omedvetet, använt sig av Camillo Sittes tankar (se det här inlägget för en trevlig sammanfattning) från tidigt 1900-tal. Genom att stråket är cirkulärt men byggnaderna mer kantiga så skapas mycket mer vyer än i en miljö med vinkelräta gator. Betvivlar la i och för sig att det var enbart kommersiella vyer Sitte tänkte på i första hand, men i alla fall. Måhända är det värt en tanke att även den medeltida staden har kvalitéer som kan tilltala morgondagens storföretag.

*****

Undrar vad marknadshyran är, det ligger trots allt lite avsides

För att utnyttja vädret och resan maximalt så åldrades vi snabbt tjugo år och åkte ut till Tjolöholms slott (nej, Tjoflöjt-namnet är inte ett uttryck för att den Dicksonska familjen smittats av göteborgshumor i senare led). Detta bygge i Tudor-stil ger ett helt annat perspektiv på begreppet hus i park om man säger så. Måste även tillägga att gargyler och andra bisarra skulpturer är underskattade i modern arkitektur. Att bygga i Tudor-stil år 1900 var förstås tämligen anaktoniskt och vulgärt. Det skulle la vara som att försöka bygga funkishus idag - helt osannolikt och märkligt, eller hur?

Pelare på övervåningen försvårar storbildsvisning av bortamatcher - varför tänkte de inte på det från början?

Sedan åldrades vi säkert ytterligare ett par decennium och åkte förbi Bräutigams, numera endast i Fjärås, för marsipan-inköp. Fram till början av 1990-talet drev släkten Göteborgs kanske mest fashionabla konditorier i den lokal som numera är ett vattenhål med viss grönsvart anknytning - Dubliners. Då och då dyker det dock upp berättelse om hur folk stött på gamla tanter och gubbar, besökare och göteborgare i exil, som lite förvirrat frågat om vägen till Bräutigams.

Malmö FF 1 - 1 GAIS

Typiskt GAIS. När man hoppas eller till och med räknar med en seger blir det förlust eller möjligen oavgjort efter krampaktigt spel - som senast mot IFK Norrköping - och när man mer eller mindre räknar med noll poäng och endast hoppas slippa förnedringar - som årets bortamatch mot Kalmar FF - så sitter man (läs: står, skriker och bankar) där och känner sig bestulen på två poäng efter att ha dominerat mot ett förväntat topplag. Är det någon som undrar varför jag kallar mig själv för bitter?

För visst är Malmö FF ett storlag - att GAIS en gång i tiden var, och återigen hoppas bli, ett storlag är något vi oftast glömmer bort när det väl kommer till match. Som många andra neggare förväntade jag mig förlust. Nere i soliga Skåne hade Rolle och Batongen bytt ut träningsoveraller mot matchade finkläder (måhända en delbetalning i Italienska kläder när Zlatan Ibrahimovic gick från Ajax i Amsterdam till Juventus i Turin) var förväntningarna troligen stora bland de över 13 000 åskådarna. Endast en liten klick grönsvarta på en av Sveriges kanske bortasektioner hoppades på ett mirakel.

Jag var inte en av dem. Som lat marginalare valde jag att avnjuta (?) matchen på en krog vid Wieselgrensplatsen, alltid en vinst när man slipper ta sig över älven. Wieselgrensplatsen after dark - när det vanligtvis dominerande inslaget av äldre tanter gått hem för att se rapport, äta kvällsmat och gå och lägga sig.

Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; K. Gustafsson, B. Friberg da Cruz, A. Tobiasson, D. Durmaz; D. Nicklasson (74' E. Hédinsson), W. do Carmo (82' J. Lundén), L. Patjadzjan; D. Morais Reis (64' S. Suma).

GAIS började direkt med en mycket bättre inställning än mot Norrköping. Förvisso underlättade det att MFF inte spelade med samma köttmur som nämnda maoistiska motståndare, men nog var passningsspelet och de raka lösningarna mycket bättre än senast. GAIS vann många bollar på mittfältet medan motståndarnas spel främst utmärktes genom deras blonda lintott Ola Toivonen som förenade sitt oskuldsfulla blonda leende med sitt ökänt fula spel utan att åka på något kort för sina armbågar och allmänna armviftande - i en härlig matchsekvens går Daniel Nicklasson in hårt på mittfältet och markerar för att visa var skåpsfan skall stå, en Nicklasson som var bra i första men som försvann en del i andra. Gårdakvarnarna Prince Ikpe Ekong och Fredrik Lundgren var båda återigen bollvinnare som inte slarvade bort bollarna i onödan och titt som tätt lyckades få iväg nån boll på djupet eller ut på kanterna utan att först spelat igenom hela backlinjen via målvakt och tillbaka till defensivt mittfält. Den första kvarten hade malmöiterna inte något att komma med och GAIS skapade en del farliga lägen som tyvärr inte utnyttjades maximalt. Efter den första kvarten fick pågarna en bra period i fem-tio minuter men sedan var det mest grönsvart igen. Tur det, Dime Jankulovski stod nämligen med en lågt stående sol i ögonen hela första halvlek. Bobbie Friberg da Cruz är återigen en följsam och duktig mittback samtidigt som ytterbackarna lyft sitt spel sedan senast. Framförallt Kenneth Gustafsson kommer ofta upp på sin vänsterkant och lyckas till och med springa offside. Lite plus till David Durmaz också som skötte sitt defensiva jobb bra mot en ojämn, kringflackande Gunnilsepojk innan denne gick av skadad. Ju längre halvleken led desto mer började jag tänka på Kalmar FF borta, där ett positivt spel straffades med ett mål i slutet och en total kollaps i andra. Men jämförelsen i min stressade hjärna var inte rättvis. Matchen mot kalmariterna var en jämn kamp men här dominerade de rättrogna. 0-0 i halvtid.

I andra halvlek börjar GAIS med samma attityd och för en gångs skulle belönas det. Bara några minuter in i halvleken ramlar bollen bort till en omarkerad Levon Patjadzjan som med ett disktinkt skott längst med marken kan göra sitt första mål i den vackraste av tröjor och 0-1. I den här matchen var Levon tillbaka i gammal storform efter några mer anonyma insatser. Han fick mer bollar att arbeta med och var inblandad i många dueller. Med ledning på bortaplan gör MP vad jag bedömer som ett vettigt byte när Daniel Morais Reis tidigt får gå ut för Sheriff Suma. Brasseanfallaren har slitit på men inte fått ut så värst mycket och har dessutom den föga hedervärda vanan att ramla ihop som en säck potäter så fort han kommer nära straffområdet. Om jag inte visste bättre kunde man tro att storheter som Jörgen 'Sockiplast' Pettersson var en stor idol bland brasilianska ungdomar. Tyvärr tar inte Suma riktigt vara på den här möjligheten. Även om han är teknisk och snabb både med och utan boll så har han ännu inte riktigt förstått det här med lagspel. Även om det i första hand är frågan om att springa på kontringar efter ledningsmålet så finns det oftast passningsalternativ. Istället rusar Suma som oftast mot närmsta hörnflagga.

Malmös anfall består framförallt av att de vaskar fram ett dussin hörnor varav en del blir farliga. Undantaget är ett stolpskott av den finske före detta premier league-spelaren Jonathan Johansson som annars oftast skjuter förvånansvärt uselt. Mot slutet börjar MFF:s spel mattas och jag börjar verkligen hoppas och även tro på tre poäng. Tidigare har jag hela tiden hållit hårt i bordskanten vid alla farligheter men nu börjar jag slappna av och släpper greppet. Därför måste jag ta på mig en del av ansvaret för vad som sedan hände. Matchuret har gått förbi 90 spelade minuter och går närmar sig slutet på stopptid när fienden får en frispark vid deras vänstra långlinjen. Inbytte utomjordingen Alf, som för lite mer än 30 år sedan kraschade i Frölunda, snor åt sig några extra meter inåt plan och slår ett inlägg som Dime försöker boxa bort men hindras av egna spelare (Prince Ikpe Ekong tror jag det var) och den ramlar hos en motståndare som klipper till, bollen studsar mot insidan av bortre stolpen och sen via Andreas Tobiasson i eget mål. Ridå och ytterligare ett oavgjort resultat i protokollet.

Men någon form av stoisk distans så är måhända oavgjort i Malmö inte så värst illa och vi fick i alla fall igång målskyttet med två mål - om än det ena i fel nät. 1-1 är på något löjligt sätt bättre än 0-0, även om det suger att vi inte håller nollan. Nu får vi tro och hoppas på några poäng hemma mot Örebro SK. Risken är dock stor att det blir en repris av matchen mot IFK Norrköping.

En gång hus i park, alltid hus i park

Sitter och kollar igenom ett förslag till detaljplan för nya bostadshus vid Wieselgrensgatan. Det här är alltså någon eller några kilometer från den mycket mer uppmärksammade planerna vid Backaplan på vars samråd jag var för ett antal veckor sedan. Närområdet består av byggnader i 1940- och 50-talstil och består i huvudsak av hus i park. Dessutom ligger ned nära den nybyggda så kallade trädgårdstaden Hildedal - en idyll i nyfunkis som av någon anledning ger mig lätt illamående de få gånger jag passerar förbi.

trädgårdstaden Hildedal

När närområdet skall bebyggas så är svaret givet på förhand. Eftersom husen runt omkring är kringspridda bland menlösa gräsmattor så måste även den nya bebyggelsen vara av samma skrot och korn. Slutna kvarter och blandstad (ett uttalat mål!) är inte att tänka på förstås. I sammanfattningen av förslaget till ny översiktsplan för Göteborg anges området som mellanstad där det skall kompletteras och blandas.

Detaljplanen ger oss åtta bostadshus i park med 3-4 våningar. För handel hänvisas till Bjurslätts torg och nya Lidl vid Swedenborgsplatsen. I kapitlet om service är den första meningen "I området skall det undersökas om det finns möjligheter att anlägga en hundrastplats.". Ja, här blandas funktioner hej vilt och kringliggande bebyggelse kompletteras - NOT! Rätta mig om jag har fel, men var det inte Gunnar Myrdal som sa att i framtidens bostadsområden skulle medborgaren endast gå ut med hunden - allt annat i medborgarens liv skulle ske någon annanstans (eller i hemmet förstås). Är det inte den inställningen som vi behöver vända oss emot?

Kan man inte nästan känna stadspulsen!?

Mellan alla diskussioner om vad skall hända mer centralt förvandlas till pajkastning, gnäll och storartade projekt som krymper när visionerna krockar med den ekonomiska verkligheten (se till exempel höghuset i Gårda, tornen vid Posthuset, fortsätter staden i realiteten växa i form av sprawl (sockerbitar på Hisingen och småhus i Gunnilse) och funktionsdelade bostadskvarter med hus i park som i bästa fall ligger nära ett förotscentrum likt Bjurslätts torg (porslinsfabriken).

I princip och med en grov förenkling är området som planeras för här en rundar trekant med väg vid basen och kullar och natur på sidorna. Är det då verkligen nödvändigt att placera runt en massa gräsmattor runt husen? Skulle det inte kunna gå att till exempel bygga slutna kvarter med en högre fasad mot vägen för att dämpa bullret mot innergårdarna och eventuellt bryta upp de slutna kvarteren mot bergsluttningen? Finns det ingen möjlighet att ge möjligheter för någon pizzeria, kiosk, butik eller kontor i bottenvåningarna mot Wieselgrensvägen? Nej, en gång funktionsdelade hus i park, alltid hus i park! Undrar om det inte står något om det i Bibeln, någonstans i slutet...

GAIS 0 - 0 IFK Norrköping

När jag står där på läktaren och lider mig igenom de sista minuterna av denna vedervärdigt dåliga match så undrar jag lite kring vilken mening jag skall börja matchrapporten med. I skrivande stund kan jag inte komma ihåg dem alla; inte någon champagne on ice men måhända lite pissljummen lättöl; superettan här kommer grönsvart; pengarna tillbaka...

Man behöver la inte vara så värst perceptiv för att förstå att detta var en dålig match?

Lag: [4-2-3-1] D. Jankulovski; K. Gustafsson; A. Tobiasson, B. Friberg da Cruz; D. Durmaz; P. Ikpe Ekong, F. Lundgren; D. Nicklasson (76' B. Andersson), W. do Carmo, L. Patjadzjan (68' J. Gudmundsson); M. Memelli (45' E. Hédinsson)

Nu skall det kanske sägas att med lite perspektiv (läs: upplevelse av ytterligare 45 minuter) var inte första halvlek så värst dålig från GAIS sida. Förvisso kom laget inte till så värst många vettiga avslut men det gjorde verkligen inte bottengänget IFK Norrköping heller. Migen Memelli kom då slutligen in som anfallare i en startuppställning och lämnade i halvtid, fortfarande utan att ha gjort mål i en allsvensk match för sitt klubblag. Nu tycker jag inte han var så värst dålig, han nickskarvade fram en massa bollar till Norrköpings målvakt men var i övrigt inte helt värdelös. Får la tro att de var hans brist på matchtempo och flås snarare än hans insats som ledde till det bytet. Han var helt enkelt inte den frälsare som vissa tycks se i super-Migen, men inte heller så dålig som en del befarat och ansett. Det enda glädjeämnet som jag såg i första halvlek var Prince Ikpe Ekong som inte bara var utmärkt som bollvinnare utan även bidrog offensivt. Bra, tänkte jag, nu måste la tvivlarna som inte förstår den defensiva mittfältgigantens storhet bli nöjda. I andra halvlek gör han mig besviken, mycket besviken, genom att slå bort bollar på motståndarna på sätt som jag inte trodde var möjligt.

Nu var det verkligen inte bara Prince som kom ut som en annan, sämre spelare, till andra halvlek. Oavsett vad MP sa till dem i halvtid så fick det knappast önskad effekt. Maken till dålig inställning, kassa passningar och alibilöpningar får man leta efter. Genom att ta ut super-Migen hamnar laget i en bekant situation; det finns ingen anfallare kvar på plan. Wanderson do Carmo försöker och är emellanåt riktigt kreativ, men någon striker är han inte. Dessutom förlorar vi honom för hans bästa position. Ingen nyhet för någon och det är förstås lättare för mig som sitter och gnäller framför en datorskärm än MP som måste fatta ett beslut med fyra anfallare som går och skadar sig konstant, men att upprepa gamla misstag en gång... När GAIS har bollen finns det i nästan aldrig mer än en eller två spelare i boxen. Om det skulle visa sig att det finns fler spelare där inne börjar någon kladda på bollen - så vackert när spelet fungerar men så frustrerande när det gått i baklås - och så tappas den bort till inkast, eller hörna, eller någon obskyr frispark som den lätt sinnesrubbade domaren hittar på.

De enda som får godkänt över hela matchen är möjligen Wanderson och Bobbie Friberg da Cruz som ofta är säker och elegant samt Dime Jankulovski som agerar tryggt de gånger han behöver göra något. Övriga i försvaret var snarare säkerhetsrisker. Jag förstår inte varför Andreas Tobiasson nästan varje gång hamnar med ansvaret att sökta uppspelet. Han är la så lite Beckenbauer man kan bli och är verkligen inte rätt man att ha bollen framför fötterna när någon motståndare gör en rusning.

IFK Norrköping kom definitivt till Göteborg med siktet inställt på en poäng, krympte ytor och spelade på kontringar. Inte vackert, men i deras situation kan man inte anklaga dem för det.

Ibland klagar äldre människor över att tevespel förstör ungdomen. Jag tycket inte det har drabbat mig - jag är inte ens så värst ung längre - men nog har det skadat mig en del. När jag trött och besviken staplar ut från betongh-vetet så tänker jag att något måste la ändå göras för att få tillbaka denna chans att göra mål och hänga på den övre halvan? Dra upp haken på 1541:an så att floppyn åker ut, vända på 5 1/4'' av plast till första sidan och första halvlek, knappa in LOAD"GAIS",8,1 och köra om matchen. Ser jag någon av spelarna på sta'n imorgon får jag la gå fram och fråga om jag kan få pengarna tillbaka. De tjänar definitivt mer än vad jag gör. Kanske kan köpa det där GTA4 som alla talar om är så farligt nu för tiden. Commando Libya är ju bannlyst av Barnjournalen så de kan man ju inte spela...