Fokus på bollen

Jag har länge irriterat mig på det. När man står på en läktare kan man själv välja sin fokus. Så länge man inte är väldigt trött eller har någon allvarlig nackskada är det en minimal ansträngning att flytta blicken en bit och titta på hur laget ställer upp i sitt försvarspel. hur spelare löper eller till exempel om målvakten står långt ut. Detta är sällan något man får tillfälle till när matchen sänds på TV. Jag kommenterade detta redan i en analys av bortamatchen mot Djurgårdens IF:

"Samtidigt måste jag säga att det är orättvist att skriva en sammanfattning utifrån teve-bilder. Jag är säker på att kameran smyger lite närmare bollen för var år som går, snart är det omöjligt att få någon överblick över spelet överhuvudtaget. Var är yttermittfältaren, hur står backlinjen, var finns ytor? Helt omöjligt att avgöra på teve, det är la viktigast att tittarna skall kunna se spelarnas dribblingar och frisyrer än att få någon uppfattning om matchen. Dessutom var det någon praktikant igår som tvunget ville vissa missade DIF-chanser om och om medan man från publikens brölande kunde ana att något viktigt hände på plan."

(Ja, får en liten egokick av att citera mig själv!)

Tysk målfokus

Nu har detta även uppmärksammats på DN:s kultursidor och därmed upplyfts från gnälligt , subjektivt tyckande från min sida till lag och absolut sanning! Skribenten Ingrid Elam uppvisar en distans till TV-bilderna vi aldrig lär höra från någon anställd på TV4:
(hon har dock någon sexualteoretisk hypotes om fokuset på mål före förspel som jag inte riktigt köper. Däremot hennes klagan om att repriser helt tappar bort förspelet till målen)

"Att se fotboll på tv är som att gå på knattematch: all uppmärksamhet vilar på bollen. Kameran följer bollföraren och kommentatorerna springer efter, de berättar för oss vad det är vi ser. Men fotboll är också det som pågår där bollen inte är: Någon börjar springa längst ut på vänsterkanten för att söka rätt position. Någon annan lämnar ett farligt hål för motståndaren att rinna in i. Endast de gånger under en televiserad match då bildproducenten låter hela planen synas kan man uppfatta spelets geometri och förstå varför fotboll kallas det gröna fältets schack."

Jag kan inte riktigt precisera var jag läste det, men jag kommer att tänka på något som skrivits om fotboll på TV i Brasilien. Där är tydligen situationen än värre. Bilden lär tämligen konsekvent fokusera på den bollförande spelaren och ger väldigt lite överblick. Den bortglömde iakttagaren - kan de ha varit Fredik Ekelund i Sambafotboll? - ville mena att det hänge samman på den brasilianska inställningen att dribblingen på många sätt är viktigare än målen och påpekade också att det för honom/henne synliggjorde att Europeisk fotboll alltid visas på samma sätt enligt någon osynlig norm för hur fotboll skall produceras. Måhända sant, men då vill i alla fall jag ha fler utzoomade bilder på hela plan.

*****

När det gäller boken Sambafotboll av Fredrik Ekelund, som jag själv äger i pocket, kan jag inte förlåta att Ordfronts förlag okänsligt bytt ut bilden på framsidan från hårdryggversionen med Pelé och Garrincha till Ronaldo! Tämligen opportunt och okänsligt då Pelé och framför allt Garrincha är förgrundsgestalter i boken, Ronaldo är mer av en bifigur.

Garrincha dribblar runt
I övrigt är just det hjul- och kobenta naturbarnet (läs:alkoholist och till synes korkade) Garrincha - Botafogos svar på Levon Patjadzjan - en mycket god representant för de brasilianska synsättet där fotboll i första hand handlar om att dribbla av vänsterbackar än att göra mål och vinna matcher.

*****

Nu när EM är över på svensk del vill jag gärna ha mer fokus på den aspekt av EM som var viktigtast från första början, hur går det med den där altanen som Dime Jankulovski skulle bygga under uppehållet?