Vaihela hycklar på

Kan bland annat läsa i gepe om hur Den Lilla Satans klubbdirektör Seppo Vaihela tycket att det är så synd att det rusade in folk på planen efter att AIK besegrat DLS med 2-1 och tagit gottepåsen rakt framför ögonen på dem.

DLS spelare vägrade gå ut och ta emot sitt stora silver, enligt de själva för att det var för osäkert. Min gissning är att det även hade att göra med att de var för besvikna. Lagrell överväger att dela ut pokalen och medaljer på fotbollsgalan i fortsättningen. Hemska tanke att supportar, som faktiskt bryr sig om händelsen får bevittna cermonin!

Folkfest!

Får se nu, hur reagerade egentligen DLS klubbfolk i samband med SM-guldet 2007 när deras supportar stormade planet och deras kapten Wernbloom passade på att göra lite reklam för huliganfirman Wisemen? Ja, då var det folkfest förstås!

Halmstads BK 1 - 3 GAIS

Sista omgången av allsvenskan och alla blickar riktades mot Gamla Ullevi där guldkampen skulle avgöras. Alla blickar? Nej, tack vare att TV4 genom sina rättigheter kunde vissa den objektivt sett minst intressanta matchen av alla på televisionapparater landet runt kunde även vi GAIS:are som befinner oss i exil inom landets gränser följa den sista matchen mot HBK.

En match som avslutade en säsong som känslomässigt kan ha varit den pissigaste sedan annus Horrilibis 2001. Inte bara utifrån det som uppspelade sig på plan, där det inte gick något vidare under en stor del av säsongen, utan kanske framförallt på grund av alla de så kallade skandaler som alla i mer eller mindre mån emanerade från styrelse och kansliets bristande arbete, för att sedan blåsas upp av media.

1. D. Jankulovski;
13. C. Angus, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde (64' 11. T. Lycén);
17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna;
21. M. Lindström (81' 27. M. Celik), 25. W. do Carmo, 23. E. Hédinsson;
18. P. Ericsson (61' 22. B. Andersson)

En relativt liten men dominerande grönsvart klack på Örjans vall var det enda som gav lite värme och stämning (Memmas flagga var på plats, till och med Kvillebäckens grinigaste gubbe - jag har ju flyttat - skymtade förbi på teveskärmen) till en tafflig fotbollsmatch. I alla fall sett till stora delar av matchen. Trots dystra förutsättning, på Örjans vall och annorstädes, skulle dock det hela sluta i stort sett lyckligt.

GAIS spel led av några av de problem som varit tydliga under stora delar av säsongsavslutningen. Johan Mårtensson och Reuben Ayarna är var för sig duktiga spelfördelare men saknar den tyngd och bollvinnarförmåga som jag efterfrågar hos en mittfältslibero. GAIS hade förtvivlat svårt att hålla och vinna boll. Samtidigt misslyckades Pär Ericsson i sin roll som target på topp, hamnade ofta offside, och en lätt labil backlinje rensade återigen ut bollarna till fristående HBK:are.

Det var i alla fall så det yttrade sig under stora delar av matchen. HBK var dock inte mycket bättre och det var kanske inte direkt förvånande att det mesta hände i samband med fasta situationer när ingen av lagen klarade av att föra spelet. Så med Wanderson do Carmos inlägg till Calum Angus 0-1 mål och så även när HBK replikerade till 1-1 innan paus.

Början av andra halvlek var än sämre och det såg ut att bli en vedervärdig avslutning på helgen där den enda ljusglimten är mitt exilskap som innebär att jag slipper cykla igenom Göteborg på måndag morgon där segerrusiga kranskommunare slagit sönder glas och sin omgivning i största allmänhet.

En vändning kunde dock börja skönjas efter ungefär en timmes spel. Till synes av en slump verkade GAIS upptäcka att istället för att slå fram taffliga bollar så kunde man lika väl ta bollen vid fötterna och transportera upp den själv då HBK:s spelare vek undan och inte tycktes ha ork att själva vinna bollen. Med mindre än tjugo minuter kunde så Wanderson göra sitt 18:e mål för säsongen, vilket innebar delad skytteligatitel, och även servera fram till Halgrimur Jónasson med en frispark. Två målpass och ett mål för Wanderboy således i vad vi fortfarande får tro var hans sista match i den finaste av atlet- och idrottssällskap.

Skönt att säsongen är över. När det såg som sämst ut i denna match förbannade jag att jag inte istället åkt in till kontoret och jobbat extra, en söndagsunderhållning som oftast är mer givande än att titta på GAIS på teve, ensam i ett mörkt Uppland. Frågan är la lite vad man skall göra med sin fritid nu när inte GAIS tvingar på mig oro, ångest och apati. Vilket påminner mig: Tommy, om du vill äta korv på Soldaten Svejk så får du e-posta mig, det finns flera med ditt namn i Storstockholm.

Nä, nu är det hög tid för middag! Är av någon outgrundlig anledning lite sugen på pyttipanna...

Hyresrätten och stadens dynamik

Dagens DN Debatt angriper en fråga som jag berörde tidigare och som definitivt har att göra med min nuvarande situation i livet, hur bristen på hyresrätter försvårar rörligheten på arbetsmarknaden.

Utspelet på Sveriges kanske viktigaste sida för offentlig debatt (bortsett från negget på .nu då) är ett gemensamt utspel av ett par socialdemokrater i Stockholmsregionen och VD:n för Fastighetsägarna Stockholm. Jag har verkligen inte kunskaper nog om ekonomin för hyreshusägare och vad det föreslagna ändringarna kan innebära i praktiken.

Jag utgår lite från att socialdemokraterna slår ett slag för hyresrätter för att de anser att dessa i högre utsträckning tillhör deras kärnväljare än bostadsrätt- och villaägare gör och att fastighetsägare vill ha gynsammare förhållanden torde verkligen inte vara någon chock.

(Det är märkligt att jag egentligen är en smula skeptisk till Public Choice som teori men ändå reflexmässigt tänker på samma sätt när jag tolkar politisk retorik)

Bristen på hyresrätter är ett stort hinder för regionens tillväxt och utveckling. Hyresrätten är en mycket viktig upplåtelseform i en modern och dynamisk storstadsregion. En rörlig arbetsmarknad, stor inflyttning och många studerande kräver lättillgängliga bostäder med låg ekonomisk risk. Det är också helt uppenbart att det inte är en låg efterfrågan på hyresrätter som förklarar att det byggs för få nya hyresrätter. Tvärtom är efterfrågan långt större än tillgången, med långa köer som följd.

Jag håller dock ändå med i deras huvudsakliga ståndpunkt om varför hyresrätten är viktig för allas vår gemensamma ekonomiska och sociala utveckling och att detta verkligen inte är något som bara gäller Stockholm utan är lika sant i Uppsala (som i och för sig kan ses som en del av Gross-Stockholm), Göteborg, Malmö och andra tillväxtregioner. Att Bostadsrätten har blivit en till synes riskfri investering med en evig värdeökning är onekligen ett tecken på en bostadsmarknad i obalans. En obalans som försvårar vår viktigaste och mest värdefulla produktionsfaktor, en produktionsfaktor som samtidigt är ett mål i sig självt: Människor.

Verklighetens folk och gråtande barn

Det sägs ofta att den akademiska världen existerar i ett vitt elfenbenstorn, skilt från vanliga människors liv. Icke så! Sedan KD lanserat sin slogan om Verklighetens folk har mina kollegor försökt anpassa sig till detta. Häromdagen erkände exempelvis en kollega frivilligt att hon kollade på Idol och gillade det.

Den stora lyckan var när en vaktmästare kom förbi vid pentryt med en stege och bytte några lampor. Till sin förvåning hittade han en tavla med ett gråande barn undangömd däruppe., som vi placerade på en skänk. Så nu har vi verkligen tagit ett steg närmare verklighetens folk.

Tyvärr förstördes detta framsteg en smula av att samma kollega som tidigare varit vår ledstjärna när hon sa att hon gillade Idol kommenterade tavlan med "Härligt, jag älskar kitsch!". Arbetet får helt enkelt fortsätta tills även vi är del av verklighetens folk.

Noterat kring yrkens status

Jag tror knappast det är att sticka ut hakan att påstå att vissa yrken medför mer prestige än andra, även om det i och för sig inte tvunget är så att alla yrken klingar väl i allas öron.

Satt och bläddrade i någon tidning, tror det var SvD, och såg där en sån där fråga-folk-på-stan-artikel. Nu kan jag inte återge vare sig frågan eller svaren exakt, tyvärr har jag inget fotografiskt minne, men noterade framförallt ett mönster i denna lilla observation på fyra personers svar, alla ungefär lika gamla (strax över 30 är) och boende i Stockholm.

Frågan handlade i vilket fall om vad som gav ett yrke status. Vad som var intressant var på vilket sätt de fyra personerna svarade på frågan. Två personer svarade tämligen rakt på sak och angav även något eller några yrken med status. De andra två var mer svävande och menade lite mer så att status är ju inget som de tänker på och status är att göra något som är roligt.

Vilka yrken hade då dessa personer? Ja, föga oväntat var de första två brevbärare respektive tågvärd mellan de två andra var läkare och arkitekt. Bourdieu hade inte blivit förvånad!