Politik på läktaren

Häromdagen tillkännagavs att ÖIS tvingas betala ett bötesbelopp på 10tkr för att deras supportrar hängt upp en banderoll med budskapet om att Dawit Isaak - öisare, före detta städare i Lerum och sedan åratal tillbaka fängslad utan rättegång och utsatt för tortyr i Eritrianskt fängelse. Detta tilltag anses vara politiskt av SvFF. Detta efter att Hammarbys matchdelegat anmält banderollen till diciplinkommittén.

Nog kan man hävda att banderollen är politisk men jag skulle vilja hävda att SvFF inte på ett hållbart sätt kan döma ut denna banderoll utan att samtidigt hamna i en obekväm gråzon.

Dawit Isaak hålls fängslad och torteras i strid mot FN:s mänskliga rättigheter. Förvisso är det fritt fram att hävda att bara för att deklarationen och därpå följande konventionen för mänskliga fri- och rättigher är politisk, att det är resultatet av en västerländsk diskurs, trots att Sverige och de flesta andra länder i världen skrivit under och ratificerat.

Jag vill påstå att banderollens budskap är så okontroversiellt i ett svenskt sammanhang att det är ohållbart att bötfälla klubben för detta. För om SvFF vill förbjuda sådana yttringar på arenorna, hur är det då med exempelvis kampanjer mot huliganism, rasism eller för att spola kröken? Kan då inte detta uppfattas som politiskt och bötfällas?

Och hur är det egentligen med "emot den moderna fotbollen"? Är inte det något som SvFF tycker är politiskt?

Provinsstaden Uppsala

Befinner mig tillsvidare och på obestämd tid i den lilla staden Uppsala. En stad jag har mycket begränsade tidigare intryck av. Sådär två timmar i samband med ett bröllop för ett antal år sedan är all tid jag spenderat i Uppsala innan min ankomst.

Med teknikens under - den fluga som brukar kallas för det världsomspännande nätet internet - har jag dock försökt skapa mig en bild med hjälp av exempelvis hitta.se och eniros kartfunktion. Förförståelsen jag fått av staden har inte varit upplyftande. Det känns lite som att flytta ut till Förlunda med ett dekonstruerat Förlunda torg i mitten.

Turligt nog är i alla fall delar av mitt närområde inte fullt så fult sett från markplan med en del hus byggda innan 1960-talet (från den tid det fortfarande fanns hantverkskunnande i bostadsbyggandet), även om huset jag bor i verkligen inte är någon fröjd för ögat (inget signalerar slum så mycket som loftgångar!).

Som de flesta shantytowns och favelas är det hela dock relativt kompakt. Jag misstänker att Uppsalas efterkrigsexpansion skede relativt tidigt, vilket räddat staden för allt för mycket modern stadsplanering. Undantaget är Gottsunda och där bränner de bilar...

IFK Göteborg 2 - 1 GAIS

Ärligt talat vet jag egentligen inte om det är lika väl att försöka ignorera måndagens händelser och låtsas som att matchen aldrig ägde rum.

Dessutom känner jag mig inte riktigt i stånd att ge en rättvis och passande beskrivning av själva matchen. För detta var jag allt för emotionellt involverad och hade kanske druckit någon öl för mycket - skjortan stod rakt ut som en deltagare i bataljen uttryckte det.

Att förlora ett derby är aldrig roligt. Att förlora mot en fascistoid franchise-förening vars identitet i stort går ut på att hata andra i kombination med kälkborgerlig självgodhet (i motsats till min självgodhet som liksom bara är sååå avantgarde!) svider extra mycket.

Men ändå hade kvällen och matchen sina höjdpunkter. Vi fick i alla fall ett mål och litet hopp och jag ramlade som vanligt ner en stolsrad vid målfirande. Eyo kämpande in 1-1 på ett hedervärt sätt med en attityd som, om inte Hindås-statyn funnits med i truppen, hade kunnat ge röster till Herbert Lundgren-trofén. Förra gången Eyo gjorde mål på den lilla satan ramlade jag alltså även då ner över stolarna. Kanske lite på samma sätt som Herbert Lundgrens bror gjorde när Herbert slängde ner honom för trapporna borta på Herkulesgatan.

Var också första gången jag köpte mig en sittplats på den nya arenan. Upplevelserna av att stirra på ett nät under derbypremiären mot Öis var la sådär och nu uppgraderade jag. Inte för att jag använde stolen en enda sekund vare sig före, under eller efter matchen men i alla fall - man börjar la bli gammal.

Troligen sista matchen på plats för mig resten av året och det kommer att bli skralt överhuvudtaget framöver. På grund av arbete tvingas jag bort till en provinsstad i östra Svealand. Nästan så att man vill att något av Stockholmslagen i botten skall klara sig, gärna på ÖIS bekostnad men definitivt inte på GAIS!

Evigt 1950-tal i Kyrkbyn

Läser i morgonblaskan om hur byggnadsnämnden stoppar renoveringar i Kyrkbyn på Hisingen. Försöken att komma åt fuktskador i husen har inneburit att Bostadsbolaget använt sig av material som inte fanns på 1950-talet när husen byggdes.

– Ibland händer det att kulturvårdens intressen krockar med miljöhänsyn, energisparande och buller. Här är det riksintresset som väger tungt. Vi kan gå med på nya putsade fasader, eftersom det fanns på 50-talet och passar bättre i Kyrkbyn, tillägger Sören Holmström.

Historien förtäljer inte om bilarna som ägs av boende och besökande i området i största möjliga mån är tidstypiska Volvo PV 444 eller om de boende verkligen ser till att gå runt i 1950-talskläder när de rör sig ute i området.

Vi kan dock konstatera att myndigheter återigen sätter sig till doms över fastighetsägare på estetiska grunder och en föreställning om att status quo har företräde i vår livsmiljö; det var bättre förr!

– Det blev bakläxa, men något måste göras för att få det tätt i Kyrkbyn. Vi förvaltar ju inte museer, utan hus där folk ska bo utan risk för fukt genom väggar och fönstersmygar, säger Leif Andersson, teknisk chef på Bostadsbolaget.

Vem får bära kostnaden? Ja, inte är det byggnadsnämnden eller byggnadsantikvarien.

Wandersongate

När det gäller den ännu ej avslutade och fullt utreda Wanderson-skandalen saknar jag numera ord och väljer att citera någon gammal gubbe:

Tråkigheter i Delsjön

En tid som denna är det lätt att vara glad men det är
också svårt att vara helt glad över en seger.

GAIS.nu har under torsdagen fått läsa och rapporter om en enskild händelse i samband med
GAIS kanslis fadäs i samband med skyttekungen Wandersons uppehållstillstånd.

Det är inlägg och rapporter som kan backas upp av ögonvittnesskildringar
på hur delar av vårt kansli inte har uppträtt framför allt under arbetstid.

Sammantaget är händelserna av en sådan art att supportrar, supportrar samt ännu fler supportrar inte kan göra något annat än att kraftfullt ta avstånd från samt beklaga det inträffade.

Förutom att det på sikt ger GAIS ett mycket dåligt renommé, så får det ekonomiska återverkningar för föreningen som till exempel att supportrar helt enkelt inte vill komma på hemmamatcherna eller resa till bortamatcher samt att sponsorer inte heller vill förknippas med GAIS.

Detta gör att GAIS till exempel inte kan få de spelare som de gärna vill ha eller ha den ungdomsverksamhet som de gärna vill utveckla.

Samtidigt noterar GAIS.nu det fantastiska och positiva stöd som supportrarna visar när de inte blir bajsade på av sitt egna kansli.

Skäms ta mig fan

---
PS: Avgår, Arby!