Självgod och bitter

Elfsborg 1 - 0 GAIS

2010-11-09T15:50:00.000+01:00

Matchrapport.

GAIS 1 - 3 Trelleborgs FF

2010-11-01T09:11:00.000+01:00

Matchrapport.

Gelfe IF 1 - 0 GAIS

2010-10-26T11:29:00.000+02:00

Matchrapport.

GAIS 0 - 1 Örebro SK

2010-10-21T14:17:00.000+02:00

Matchrapport på den nya bloggen.

Helsingborgs IF 0 - 1 GAIS

2010-10-04T11:22:00.001+02:00

Jag testar att byta från blogspot - som jag börjar bli lite trött på - till wordpress och inlägger finns därför att läsa på mina nya, lite halvfärdiga nya blogg här.

GAIS 2 - 1 BK Häcken

2010-09-30T14:52:00.002+02:00

Efter först sex omgångar utan vinst är det med ett lättat hjärta jag sätter mig ner för att skriva en matchrapport. Samtidigt är det svårt att veta vad som skall sättas på bränt, som inte enbart känns som sockersöta plattityder; även om jag ser att det finns en hel del problem att ta tag i så är det svårt att kritisera så här mindre än ett dygn efteråt, då allt är täckt i ett rosa skimmer.

1. D. Jankulovski;
26. J. Tamandi, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson, 4. H. Jónasson;
10. J. Florén (61´T. Lycén), 29. Romarinho (89´A. Khalili), 23. E. Hédinsson;
21. J. Johansson

GAIS började matchen rätt bra och hade klart överhanden den första kvarten. Spelarna förde en aggressiv press som fick gästerna att begå flera enkla misstag. Vad jag kanske framförallt la märke till var de ytor mellan motståndarnas försvar och mittfält som Romarinho ofta lyckades få. Oavsett den kritik som som jag riktat mot den brasilianska mittfältaren är det näppeligen en nackdel att just någon med hans teknik får utrymme nog att ta emot bollen.

När matchen vände började det emellertid bli tydligt för mig varför Romarinho fick sådana ytor. Ett viktig del av Häckens matchplan var nämligen att gå hårt på Johan Mårtensson. Den defensiva mittfältaren fick flera kraftiga smällar under matchen. När GAIS inledande kämpartakter och entusiasm svalnade en smula blev det allt svårare att få upp spelet från försvar i och med att motståndarna spelare med många spelare centralt. Hallgrímur Jónasson gjorde en god insats som spelförstörande mittfältare. Någon spelkreatör är han emellertid icke, även om hans bollbehandling tycktes mig vara bättre än senast.

Den stora kämpen matchen igenom kunde vi istället finna i mittförsvaret. Björn Andersson gjorde en heroisk insats i båda straffområdena. I försvaret så var hans viktigaste insats att försöka ta hand om motståndarnas duktiga huvudspelare Ranegie. Motståndaranfallaren sökte sig ofta ur mot smurfen Jimmy Tamandi (inte för att 179cm är kort - jag är i det häradet själv - men i jämförelse med Anderssons 191cm så...). Att följa efter Ranegie när situationen krävde utan att för den sakens skull lämna ett stort tomrum i försvarets hjärta var något som Björn för det mesta klarade av utmärkt. För att ytterligare accentuera Braveheart-vibbarna så fick han under andra halvlek en Terry Butcher-bandana efter en dust med Makondele. Framåt var Andersson ett konstant hot genom att han hejdlöst och skoningslöst nyttjade sin tyngd för att på alla upptänkliga sätt vräka sig mot bollen vid fasta situationer. Fasta situationer har för övrigt återigen börjat bli något man kan tro på när Romarinho går in som exekutor. Kenneth Gustafsson slog endast någon enstaka frispark och den var en klar besvikelse.

Men som sagt, GAIS ägde den första kvarten av första halvlek. Därefter var det mest BK Häcken som höll i taktpinnen. 0-0 i paus fick kännas som ett rättvist resultat och ur en grönsvart synvinkel var det närmast lite lyckosamt.

Ledningsmålet kom så efter endast fem minuter in i andra halvlek på ett nästan bisarrt sätt. Träbenet Jónasson slog upp ett utmärkt inlägg mot straffområdet där det blev hårt kamp i luftrummet. Den dubbla förloraren i denna kamp var den matchen igenom trakasserade Mårtensson, som först förlorade nickduellen mot Häckens mittback och sedan blev slagen till backen där han blev liggande en god stund. Denna personliga tragik gick emellertid i dur för oss betraktande supportar som såg bollen gå i mål. Först på reprisen blev det tydligt att rövbacken skallade bollen i eget mål innan han bankade ner Mårtensson.

Ledning för GAIS men på plan såg det inte helt stabilt ut. I paus bytte Häcken in Paulinho som med sin teknik kunde kombinera med den alltid lika starka Ranegie. Framåt åt andra hållet hade GAIS endast Joel Johansson. Johansson är snabb på att springa, men fick i övrigt inte ut mycket. Även om han, och även Jesper Florén, ibland kom förbi motståndare följdes detta upp av slarvigt, närmast nonchalant agerande därefter. GAIS kunde inte punktera matchen och då hände det som jag bara satt och väntade på. Tamandi sträckte ut sin arm och orsakade en straff som sedan sattes precist och med kraft i övre vänstra krysset - helt omöjligt för Dime Jankulovski att rädda.

Jag såg matchen framför datorn med hörnsnäckor i öronen, så att min bättre hälft skulle kunna kolla på teve (delvis har det även en ekonomisk förklaring. Det är lite billigare än att beställa hem ppv och även om bilden inte är perfekt så är ppv-sändningarnas bild inte heller något att hänga i julgranen). Det hade sina sidor. Vid några tillfällen ställde jag mig upp så snabbt så att sladden inte räckte till och hörlurarna ryktes ur öronen i kombination med mildare whiplash. Vid andra tillfällen så tillrättavisades jag av min bättre hälft som tyckte jag var allt för ljudlig; " de hör inte vad du säger!". Hade jag stått under operation av någon i vit rock hade jag nog befunnit mig på Lillhagen vid det här laget.

Alla känslor av hopplöshet från matchen mot HBK välde nu över mig och under en tid hängde jag över soffkanten jämte mig likt en utmattad boxare över repet. Den temporära frälsningen dröjde turligt nog inte allt för länge. Efter ännu en nickduellsbatalj i Häckens straffområde ramlade bollen fram till derbyhjälten i kvadrat och Häckendödare av rang (Lukasz Chmaj är onekligen passerad), Eyjòlfur Hédinsson som kunde skjuta in 2-1 med endast tio minuter av ordinarie tid kvar. Eyo har inte varit på topp under stora delar av säsongen men den kämparvilja och de löpningar han gjorde matchen igenom är onekligen viktiga för att GAIS skall kunna vinna matcher nu mot slutet.

Givetvis var detta inte nog, utan Häcken fortsatte att skapa chanser. De sista femton minuterna (lång tilläggstid) var en plåga där endast en patenterad reflexräddning av den före detta rosa pantern höll getingarna borta från poängskörd på bortaplan. Ur mina subjektiva ögon kändes poängen som en bragd men tittar vi till statistiken så var det nog någorlunda rättvist: 14-11 i avslut, 7-6 på mål, jämt bollinnehav på 51-49. 17-6 i frisparkar samt 0 - 6 i gula kort (varav två till samma spelare, som visades av plan mot slutet av matchen) pekar på hur hårt Häcken gick i närkamperna och väljer man att se fotboll som en kampsport så var denna match ett gott exempel på detta.

Nu väntar två matcher som GAIS inte torde ha några förväntningar på. Helsingborg och Örebro är tvåa respektive trea i allsvenskan. GAIS har inget att förlora och mycket att vinna och vi får hoppas att spelarna, nu mer lite råg i ryggen och den färska erfarenheten att kamp lönar sig, tar detta på rätt sätt och gör det bästa av situationen. En poäng mot någon av dessa lag torde vara att beteckna som fullt godkänt.

GAIS 1 - 1 Halmstads BK

2010-09-23T15:42:00.002+02:00

Nu sitter man där igen och försöker tvinga ur sig en matchrapport som kan innehålla föga annat en besvikelse och frustration; ett föga tacksamt eller lustgivande arbete, som trots allt tar en del tid. Nåväl, upp i sadeln igen! Efter lite mellansnack med signaturen Kalle i kommentarerna till den senaste matchen angående priset för oss exilare, så nöjde jag mig att beställa matchen på nätet. En tjuga billigare och dessutom finns det ingen anledning att se matchen framför soffan; det går ändå inte att luta sig tillbaka och njuta av en GAIS-matchn.

Inför matchen antecknar jag följande: Det finns egentligen gräns för hur viktig denna match är. Att kalla det en sexpoängsmatch är nästan att ta i i underkant. HBK har inför matchen varit helt värdelösa på bortaplan. På elva matcher har de endast en vinst - mot AIK, vilket inte GAIS mäktade med - och en oavgjort match - lite oväntat mot MFF. Kan inte GAIS vinna denna match finns det inga matcher GAIS kan vinna och laget har således inget att göra i allsvenskan överhuvudtaget.

Axén dillade inför matchen om ett rakare spel medan bortalagets tränare Jacobsson talade om GAIS på fasta situationer. någon myt som tycks drivas fram av de flesta tränare, som tydligen inte sett någon match med GAIS sedan Wanderson var i form - GAIS är helt urusla på fasta situationer, både offensivt och defensivt.

1. D. Jankulovski;
26. J. Tamandi, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson (87´18. A. Khalili), 17. J. Mårtensson;
10. J. Florén, 23. E. Hédinsson, 27. M. Celik (74´14. J. Lindberg);
21. J. Johansson (69´11. T. Lycén)

Startuppställningen innehöll för första gången Jimmy Tamandi. En värvning som jag ställde mig skeptisk till men ändå intressant. Tamandi gjorde ett positivt och stabilt intryck, speciellt i första halvlek. I övrigt innehöll laget inga speciella överraskningar. Joel Johansson fick chans från start på topp efter att Axén arbetat sig igenom alla tekniska yttrar. Halgrimur Jónasson fick återigen spela defensiv mittfältare, vilket han sköter hyfsat - även om han går lite väl bryskt fram och orsakar en del onödiga frisparkar.

Att Eyjolfúr Hédinsson fick rollen som tia i uppställningen är något som fick mycket kritik efteråt bland neggare men jag vidhåller att det var ett i flera avseenden bra beslut under vissa premisser. Även om hans teknik brister för rollen så har han en hög arbetskapacitet, är löpvillig, kämpar och fyller på. Detta fungerar enligt mig relativt bra i första halvlek. Däremot fungerar det inte i andra halvlek. Orsaken till detta har att göra med det som Axén talade om innan match. När GAIS spelar med ett rakare spel får vi ut det mesta av Eyos goda kvalitéer utan att hans brister blir allt för mycket av ett problem. När GAIS sedan går över till sitt sedvanliga nervösa bolltrillande (läs: bolltappande) efter halvtid blir det mer pinsamt. Att traska runt och dribbla lite hit och dit som prästens lilla kråka på mittplan är Romarinho med lämpad för (till vilken nytta kan man fråga sig).

Tillbaka till matchen i första halvlek: GAIS är onekligen bättre. Att vara bättre mot allsvenskans rimligen sämsta bortalag torde dock inte vara någon större bedrift. Bollinnehav på 62 procent, 6-3 i avslut, varav 2-1 på mål visar på en matchutveckling som speglar matchen. GAIS leder nämligen med 1-0. Målet tillommer i den tjugoförsta minuten genom att Kenneth Gustafsson slår en frispark långt ute till höger. Björn Andersson - återigen mittback - vinner i kampen i den kollektiva rusningen från vänster mot mitten och nickar in bollen i det högra hörnet. Detta sker efter att bisittaren Niklas Karlström talat illa om GAIS frisparkar och hörnor i flera minuter. Egentligen höller jag med, men det skadar ju inte att han fick svar på tal.

Vi går således in i halvtid med viss anledning till tillförsikt. Nej, stryk det. När GAIS gör en god halvlek under Alexander Axén kan vi vara rätt säkra på att det blir annat av i nästa halvlek. Efter sidbytet går GAIS ut som rädda kaniner och det tar inte långt tid att fatta att detta knappast kan bli någon seger (neggaren kafka frågade sig med rätta om tränaren gett spelarna valium i omklädningsrummet). Det tar nästan tio minuter innan GAIS på allvar ens kommer in på motståndarnas planhalva och den offensiva ansträngningen leder knappast till mer än att HBK får ett skott i stolpen i sitt därpå följande anfall.

I minut 60 står ser jag en av de mest patetiska filmningar jag sett denna säsong. Deras högerytter slänger sig hejdlöst tre meter från linjemannen i höjd med straffområdeslinjen och linjedomaren viftar ivrigt för frispark. Då är jag säker på att de skall få sitt ledningsmål, då det kombinerar dåligt sportmannaskap från motståndarnas sida, en felaktig domarinsats och en frispark från en ytterposition. Så blir ej fallet men det blir allt mer tydligt att kvitteringsmålet bara är en fråga om tid och nu börjar klockan gå extremt långsamt.

Av någon anledning tänker jag mer och mer på Kierdorf...

En del i sammanbrottet har att göra med motståndartränaren. Under första halvlek har de försökt slå bollar som hela tiden nickats bort av mittbacksduon Andersson och Fredrik Lundgren. HBK:s tränare noterar detta problem, gör ett byte och tar in Anselmo för att ta tag i frågan och löser på så sätt många av lagets anfallsproblem. jag upprepar: tränaren identifierar ett problem, kommer på en lösning och genomdriver lösningen. Kan ni tänka er att detta är möjligt?!

Kier... Axéns motdrag kommer i 69:e minuten. Joel Johansson - en djupledslöpande anfallare som inte lyckas prestera något framåt vid en ledning - ersätts av Tommy Lycén. En ersättare som som sedan, i minut 84, genom ett dåligt bollmottagande på mittplan efter resning (vad som måhända kan kallas en "braslianare" efter år av att se Daniel Morais Reis och Romarinho "hantera" bollen i slutminuterna vid uddamålsledning) som efter lite lagom studsande letar sig förbi bortre stolpen till 1-1.

GAIS tappar poäng och har inget att bjuda emot. När man tittar på GAIS i andra halvlek skulle man tro att det var Helsingborg borta mot Inter år 2000 eller slutminuterna mot Argentina 2002. Men nej, det är faktiskt HBK anno 2010, som trots denna borta-viktoria har en tolfteplats i allsvenskan. Det sägs emellanåt att HBK egentligen är exakt lika bra varje år och att det endast är de andra lagens kvalitéer som varierar. I så fall skulle allsvenskan 2010 vara en relativt bra årgång i svensk fotboll. Jag betvivlar starkt detta - HBK är dåliga, men GAIS är sämre.

GAIS på väg mot nya äventyr

Även om tabellen säger något annat så fastslår jag härmed att i min sinnevärld (och det finns anledningar att betvivla att det finns en existerande verklighet bortom mina sinnen) har GAIS åkt ur allsvenskan. Jag kommer att fortsätta att se matcherna (för så dum-lojal är jag) och fortsätta skriva matchanalyser (se föregående parantes). Anledningen är att nu inträder det lugn som endast en säkerställd degradering till skänka mitt fotbollsliv.

Kalmar FF 3 - 1 GAIS

2010-09-18T18:14:00.010+02:00

Matchrapporten kommer snabbt denna gång. Jag har lite tid över, då brödet jag håller på att jäsa och ärligt talat så vill jag ha det överstökat. Inte värt att prokrastinera denna skit som jag kladdat ner på baksidan av en text med det upplyftande titlen Corporatist Environmentalism and Industrial Policy - The Swedish Pulp and Paper Industry and the 1969 Environment Protection Act. Det riktigt skrämmande att i ljuset av matchanteckningarna på baksidan, så framstår det närmast som intressant och roligt.

Innan match blir Axén intervjuad och beter så där lagom stressat och otrevligt. Försöker lassa över allt på de så kallade experterna som tippat att GAIS skall komma ut och det inte är någon press på laget och så vidare. Genom att poängtera att de/han inte är stressade förstärks bara just det intrycket för mig som tittare.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson, 23. E. Hédinsson;
11. T. Lycén (76´10. J. Florén), 29. Romarinho (71´18. A. Khalili), 27. M. Celik;
22. B. Andersson (71´21. J. Johansson)

Uppfattade inte direkt laguppställningen innan match som något direkt hoppingivande. Romarinho har inte lyckats visa mycket på alla de chanser som han fått och är en lyxlirare som näppeligen är lämplig för matcher då GAIS behöver jobba hårt för poäng (jag hoppas du stannade på bussen, Memma!). Vidare är han inte någon spelare som slår de smarta djupledsbollarna. I och med såväl Wandersons som Ayarnas frånvaro finns det inte mycket av kreatörer på mittfältet.

Björn Andersson får starta på topp igen och även om jag kan se viss potential i att ha en tung target framåt, som förhoppningsvis kan få igång ett fungerande samarbete med någon eller några av de offensivare mittfältarna så innebär det även en försvagning bakåt. Richard Ekunde och Fredrik Lundgren har sällan fungerat väl ihop. Hade det inte varit bättre att lyfta upp Lundgren på mittfältet?

Jag ser alltså mycket negativt på matchen redan från början när jag häller upp min folköl. Begrundar det vettiga att dricka alkohol i samband med sorgestunder som en GAIS-match anno 2010. Är detta måhända tecken på ett osunt förhållande till berusningsdrycker? "Dricks av livsnjutare" står det på burken - jo, tjena!

Det tar inte så lång tid innan planerna går ur stå. I sjätte minuten rycker en Kalmarspelare förbi Eyjólfur Hédinsson till vänster och slår ett inlägg som nickas in till 1-0. GAIS-spelarna verkar mest stirra på bollen och det är nog kapten Lundgren som får ta på sig det största ansvaret. Det första av Lundgrens försvarsmisstag och även just nämnde Eyo lyckades med att slå bort mången boll till närmsta motståndare under matchens gång.

Vid denna tidpunkt kommer jag osökt att tänka på någon av Douglas Adams Liftarens guide till Galaxen-böcker som innehåller en blåvals inre monolog när denne faller ner från himlen mot en säker död. Jag väcks emellertid ur denna dvala genom att en bekant ramsa börjar eka över det som vanligt blåsa Fredrikskans; GGG, AAA, III, SSS - hata GAIS! Detta håller på i några minuter och återkommer gång och gång under matchen. Kan inte säga att det är besvarat från min sida, har väldigt svårt att alstra upp några känslor för KFF överhuvudtaget och jag förstår faktiskt inte riktigt hur man kan ta sig ton när man snart skall sitta på Guldfågeln Arena.

Nä, hög tid för matchens gåta: Vad är det som dribblar och springer men aldrig kommer till mål?

När man har kommit sådär halvvägs in i första halvlek så redogör kommentatorn för bollinnehavet som är 68 procent till hemmalagets favör. Hela spektaklet har helt enkelt många likheter med måndagens match mot de där andra laget i Göteborg. När GAIS skall få bollen så skall det spelas tiki-taka med träbenen. En av få som inte har träben - Asperger-Romarinho - upprätthåller samtidigt en central roll där han för det mesta joggar runt i sin egna lilla värld.

GAIS anfallsspel, när ett sådant förekommer, sker oftast genom långa bollar ut till Tommy Lycén som breddar brett och högt ute till höger. Det enda som vinns genom detta är att vi får några hörnor och frisparkar som Kenneth Gustafsson tyvärr tafflar bort. Tyvärr, säger jag, då jag är förhållandevis positivt till Kenneth i övrigt. Hans insatser vid fasta situationer lämnar emellertid en hel del övrigt att önska. Efter en tid ersätts han vid fasta situationer av Romarinho, som faktiskt är en förbättring.

En brist med att slå upp bollarna mot Lycén är att Björn Andersson blir i det närmaste helt överflödig i anfallsspelet. Att använda sig av honom däruppe kräver att man i första hand använder honom för det han klarar av; som en target med begränsad förmåga. Som spelet artar sig blir han i det närmast osynlig och dyker bara upp då och då för att illustrera hur begränsad hans bollteknik är.

Efter ungefär en halvtimma börjar hemmaspelarna tänka på halvtidsvilan coh GAIS får ihop en del halvchanser som givetvis i de flesta fall rinner ut till intet innan det hinner bli riktigt spännande. Som fotbollsmatch är den objektivt sett ingen vidare och jag kan tänka mig att de flesta neutrala åskådare (om det nu finns några sådana) är rätt glada när första halvlek är över. GAIS har givetvis noll avslut på mål och inte så värst mycket pekar på att GAIS skall kunna vända detta.

Det är emellertid inte kapten Lundgrens uppfattning när han blir intervjuad direkt efter att domaren blåst av. Uppenbart irriterad över att kommentatorn tråkar honom för hans roll idet insläppa målet bemöter han frågorna med en tokoptimism som jag har svårt att uppfatta som något annat än ironi snarare än självbedrägeri: - Vi har tagit över händelserna helt, kvitteringen hänger i luften. Vi har haft riktigt många farliga målchanser. En replik som lite senare följs av - sedan börjar jakten på vinstmålet! (neggaren Evelina skrev ner citaten, själv var jag för uppgiven för att lägga orden på minnet) En möjligt tolkning av detta är givetvis också att det är dold kritik av Axén och eventuellt också övriga spelare och ledare.

Direkt vid avspark skapar GAIS en nästanchans när Romarinho dribblar fram och passar Mervan Celik, som var tämligen osynlig i första halvlek då allt gick fram på högerkanten. Detta följs emellertid direkt av en handfull halvchanser mot GAIS-målet och matchens ordning är återställd. Endast Dime Jankulovski håller en viss spänning vid liv (spänning för Kalmar-anhängarna alltså) genom ett par jätteräddningar.

Att Dime gör bra insatser är av mindre betydelse i längden, då de flesta spelare mest halkar runt och tänker att deras agenter gör jobbet. Jobbet att skaffa dem nya kontrakt när GAIS ramlat ner i Superettan. Den professionella fotbollens logik är ju nämligen den att vid en degradering är det nästan ingen spelare som känns vid att de kan haft något med saken att göra (jämför här med Kalmar FF-bekantingen Kasse-Lasse Johansson).

Efter sextiofem minuter får man reda på att AIK tagit ledning mot BK Häcken och går upp på samma poäng som GAIS och några minuter senare så skjuter Kalmar FF in 2-0. Direkt i samband med omstart byts Andersson och Romarinho in för Aram Khalili och Joel Johansson och om detta skulle ha någon effekt är det i vilket fall för sent i detta läge.

Det hinner bli 3-0 innan Mervan Celik skjuter in 3-1 med matchens sista spark. Ett rätt snyggt mål men i det skedet har nog alla gett upp och Kalmar FF-spelarna har nästan börjat lunka ut till omklädningsrummet (de verkar ha mysigt där).

Den bittra sanningen är den att GAIS inte har i allsvenskan att göra. Nästa match är HBK borta och jag vet ärligt talat inte om jag kommer orka skriva en matchrapport om den. I alla fall inte om det inte blir fråga om en hejdundrande vinst. Bara det att jag betalar för att se GAIS spela torde vara jämförbart med att betala inträde för att sitta av 90 minuter i Abu Ghraib-fängelset. Att sedan dessutom skriva hem om det är väl lite väl magstarkt. Måhända om jag sänder rapporten direkt till Amnesty...

Dyr skit

2010-09-17T12:27:00.005+02:00

Då man råkar bo på fel sida av Sverige och läser en del i de så kallade rikstäckande morgontidningarna kan man emellanåt inte hjälpa att notera en del lokala Stockholmshändelser i bläddrandet. En sådan följetong i Svenska Dagbladet har varit avtalet mellan Stockholms läns landsting och Sodexo (av någon anledning har de tydligen släppt h:et), som bland annat levererar mat till sjukhusen.

Tidigare har det noterats att de industriellt producerade matlådorna undersökts och det visar sig att maten innehåller upp till 20 olika tillsatser och en del av de svarta lådorna som maten kommer i exploderat (och jag som trodde svarta lådor var designade för att tåla en hel del...). Jaja, tänkte jag - det är ju klart att det blir så när maten skall vara billig.

I dagens artikel, som jag av någon anledning börjar läsa (måhända trött på valreportage) så visar det sig dessutom att Sodexo har förvanskat en kundnöjdhetsundersökning för att slippa betala vite, det är tydligen så att enligt "avtalet med Stockholms läns landsting ska Sodexo själva (sic!) utvärdera sjukhusmaten de levererar. Om inte 75 procent av patienterna är nöjda med maten kan sjukhusen begära vite, vilket flera sjukhus gjort."

Onekligen en briljant blunder att låta företaget självt utvärdera om de uppfyller avtalet, ingen risk för jäv där inte! Men, men - maten blir ju billig och alla vet ju om att sjukhusmat av hävd är dålig, så är det ju när det skall vara billigt. Om intet annat så kom man la ihåg det från det att man gick i skolan och maten skulle kosta en femma eller något sådant per portion.

Sedan läser jag vidare och får reda på vad Landstinget betalar för denna billiga mat som produceras i en fabrik i Märsta - 74:43 kronor exklusive moms (som landstinget inte betalar). jag upprepar det igen 74:43 kronor för fabriksproducerad mat med mängder av tillsatser.

Nyligen kom restaurangportalen Gastrogates senaste undersökningen av lunchpriser i Sverige. Den visade att en snittlunch på restaurang i Stockholm kostar runt 77 kronor, vilket är högst i Sverige. Landsting är momsbefriade, och om priset ska jämföras med en vanlig restauranglunch skulle Sodexos matlådor alltså kosta 93 kronor styck.

Fantastiskt! Föreställ dig att du är chef för en avdelning med 20 patienter som behöver mat. Om man då tar och sänder ut en undersköterska till närmsta pizzeria, där denne köper 10 pizzor (en halv pizza räcker långt om man är sängliggande) och se till att få till bra med rivna morötter och sallad. lägg där till att undersköterskan släntrar in på mataffären och köper mjölk.

Jag snålar inte med mina patienter och köper en pizza som kostar 70 kronor (inklusive sallad men exklusive läsk). Tar man bort 12 procent moms och lägger till säg 300 spänn för undersköterskans lön och arbetsgivaravgifter samt mjölken så hamnar man på sådär 46 kronor per portion. Maten är rimligen godare, inte uppvärmd och innehåller säkert mindre tillsatser också. Det är inte bara jag som raljerar, enligt en tidigare artikel förekommer detta redan.

Jag har mycket svårt att se hur Sodexos industriella tillverkning inte skulle kunna konkurrera med ett ad hoc-inköp på pizzeria. Kontentan är att det inte spelar någon roll för sjukvårdens effektivitet att lämna över ansvaret på privata underleverantörer istället för att göra det inom den egna organisationen om ledningen är fullständigt dumma i huvudet. Man får nästan hoppas att några av dem är mutade för att man inte fullständigt skall tappa hoppet om människors förmåga att fatta rationella beslut.

Går man in på svd.se och söker på sodexo så finns det en hel del att läsa om denna föga tilltalande, dåligt uppvärmda och troligen direkt hälsovådliga soppa. Inte för att jag tar ställning men man kan la tycka att landstingsvalet borde bli ovanligt enkelt i Stockholms län i år...

DLS 2 - 1 GAIS

2010-09-14T08:29:00.005+02:00

Det är länge sedan jag varit så onervös inför ett derby mot den lille satan. I våras tog jag tåget ner till Göteborg och anspänningen var enorm. Kanske inte minst för att tabellen då såg annorlunda ut än nu i höst - GAIS såg ut att vara det bättre laget. Resultatet blev en 0-0 match. Så nu var jag nästan inte nervös alls, då jag uppfattade förlusten som given på förhand.

Innan matchen utfrågas Alexander Axén om hur GAIS skall vinna. Svaret är på fasta situationer och genom omställningar. Pjät, tänker jag - GAIS och fasta situationer handlar om att släppa in mål, inte göra dem och med tanke på hur ovilliga laget är att springa på djupet låter omställningar näppeligen som något som kommer att fungera i realiteten.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson (86´10.J. Florén), 17. J. Mårtensson;
27. M. Celik (45´11. T. Lycén), 14. J. Lindberg, 23. E. Hédinsson (67´21. J. Johansson);
22. B. Andersson

Matchuppställningen som presenterades innan match i sviterna av Ayarnas olyckliga skada - var minst sagt märklig och det var tämligen uppenbart att det knappast kunde vara så som GAIS skulle spela, med ett centralt block av fyra mittbackar. Istället formerades laget snart som en relativt väntat 4-2-3-1 med Björn Andersson som topp. Mervan Celik fick - suprise, suprise - spela ytter istället, där han under första halvleks gång bytte med Eyjólfur Hédinsson vid något tillfälle. Onekligen en kampbetonad laguppställning som gav mig ett svagt hopp att vi i alla fall inte skulle bli förnedrande.

GAIS började helt OK och pressade bra över hela plan, vilket gjorde det svårt för motståndarna att få fram bollar till den snabbe djupledslöpare de hade på topp. Men jag undrade om och hur GAIS skulle orka med detta under någon längre tid, snart torde GAIS tappa i koncentrationer och bjuda på luckor mellan försvar och mittfält.

Framåt får GAIS nån eller annan halvchans i samband med några inlägg men det är tämligen tydligt att GAIS saknar ett fungerande anfallsspel. Speciellt tydligt är det i öppet spel, då laget har svårt att spela sig ur och framåt på mittplan. Dls kommer igång efter ungefär tolv minuter, då Mervan Celik tar i lite för kraftigt och ger motståndarna en frispark långt ute till höger i höljd med straffområdeslinjen. När jag skriver något snarlikt brukar det innebära att motståndarna gör mål. Icke så i detta fall, men nu följer ett par minuter som av hårt press där GAIS tillslut släpper in ett mål när ett inlägg från högerkanten kan språngnickas in av en motståndare; 1-0. Hemmalaget låter nämligen två-tre spelare löpa in i straffområdet, vilket försvårar för försvarsspelarna. Kanske något GAIS kunde testa istället för att dutta runt och ställa sig på rad med ryggen mot mål strax utanför staffområdet?

Efter målet är GAIS inte ens tvåa på bollen och blir helt enkelt utspelade. Mittfältet är förlorat och en ensam Björn Andersson kan inte göra mycket. Jonas Lundén har svåra problem på sin kant, Richard Ekunde blandar och ger, även om han är den enda spelare som har en hyfsad chans att följa med deras snabba anfallare. Endast Kenneth Gustafsson är något att hänga i julgranen och slår ett par hyfsade hörnor och frisparkar.

Jag trycker i mig några Coop chokladflarn, köpta som tröstmat, som jag sköljer ner med mitt svarta perkolator-kaffe och hoppas att matchen skall ta slut, för detta är bortom spänning. Under pausen byter jag om för att kunna gå ut och springa så fort matchen är över.

Inget pekar på att vis skall vända detta. Men i detta läge sker det ändock vissa ljusningar. Hemmalaget har nämligen börjat bli självsäkra och bekväma, bäst illustrerat av Stefan Rehns paddansikte från vilket ett par trötta grisögon avmätt stirrar ut över ännu en victoria. Tommy Lycén - GAIS svar på George Best (mer utanför plan...) - kommer in och en kombination av lathet och en viss arbetsmoral släpper in GAIS i matchen.

Från minut 50, då Björn Andersson fick ett gult kort när han gick hårt fram vid ett inläggsläge, och framåt började GAIS få ett visst grepp om spelet och skapade en del halvchanser. Den förlösande händelsen var Jonas Lindbergs frispark till vänster, fyrtio meter från mål, som Störst bäst och vackrast nickade åter ner vid målvaktens högra stolpe.

1-1 och nu tycktes GAIS för en tid ha tagit kommandot. i 68:e minuten byter Axén ut Eyo och släpper in Joel Johansson, drar ner Björn och drar ut Lindberg till vänster i en 4-4-2. Den lilla satan tycktes vara nedtryckt i brygga och GAIS börjar plötsligt skapa chanser, utan att få bollen i mål. Kommentatorerna börjar aningslöst snacka om att det nu är fördel GAIS och blablabla. Vad jag börjar tänka på är förra årets höstderby, då jag stod i slutet av matchen och bankade skallen mot ett stålräcke.

En tanke som givetvis får effekt i slutet av matchen, då den där killen på topp får en utmärkt boll, gör en utmärkt löpning och slår in 2-1 från en vinkel som en grönsvart spelare inte hade klarat ut. jag skriker "Förbannade förlorare" och börjar banka lite på inredning och dörrar. Katterna springer nervöst fram och undrar om jag är sjuk. Sedan får de dessutom en tämligen billig straff, som Dime Jankulovski klistrar och räddar klubben från förnedring.

När matchklockan slår om från 89.59 till 90.00 tar jag på mig skorna och ger mig ut och joggar. Fem minuters tillägg betyder inget, då GAIS saknar lagmoral för att vinna matcher på tilläggstid (att släppa in mål på tilläggstid däremot). Nåt snack om att motstån... fiendens målvakt räddar Fredrik Lundgrens nick på mållinjen låter inte osannolikt och tämligen typiskt.

Istället för att uppleva den skiten och för att inte resignera stoppar jag in musik i öronen och springer ut i mörkret.

I come old friend from Hell tonight
Across the rotting sea
Nor the nails of the cross
Nor the blood of Christ
Can bring you help this eve

Den som gissar grupp och låt vinner noll derbypoäng och bottenstrid.

Hallstahammar tur och retur del IV

2010-09-11T08:54:00.003+02:00

Fortsättning från del I, II och III.

Så där stod man med en pigg 77-åring i Hallstahammars bruks källare och hade precis fått reda på att det var just brukets och inte Bultens arkiv jag kommit till. Två sekunder av tankar kring att jag gått upp tidigt och åkt buss till porten till mörkaste Västmanland (mörkrets hjärta torde vara Surahammar, vars bruksarkiv är otillgängligt tills vidare, men Västmanlands arkiv jobbar på det) helt i onödan.

Sedan säger gubben att det fixar han och så går vi upp ur källaren och tar bilen ner till Bultens före detta kontor Kanalhuset en bit nedanför brukets kontorshus (bild till höger).

Gubben traskar in genom porten och jag släntrar efter i släptåg. Han tjoar på en kvinna och frågar efter en person, som snart hittas bakom en hylla. Även Kanalhuset är numera något slags företagshotell och mannen med nyckeln är någon slags revisionskonsult. Miljön är emellertid långt ifrån vad man associerar med revisionskonsulter. Lokalerna ser knappt ut att ha renoverats sedan 1960-talet då huset byggdes och revisorns rum skärmas av med ett galler bakom vilket en stor, hårig hund ligger och sover.

Vi får nyckeln och går ner i arkivet och rotar runt lite. Där tycks finnas det mesta jag kan önska mig. Styrelseprotokoll, företagsnämndsprotokoll, personalhandling, inklusive anställningspapper för alla utomnordiska arbetare från i alla fall 1960 och framåt, von Kantzows och flera andras egna handlingar och vad som ser ut som all korrespondens som företag haft under ett par årtionden. Det är så mycket att jag knappt klarar av att få någon översikt på en timme.

Nöjd stapplar jag upp efter denna förundersökning. I fortsättningen får jag höra av mig till revisionskonsulten, som har nyckeln. Vi hinner dock inte tala med honom, då han står vid porten när vi kommer upp med ett koppel i handen. Vi hinner knappt säga hej fören hunden i andra änden av kopplet drar iväg honom bortom synhåll. Jag får ett visitkort av kvinnan på kontoret istället.

Brukshotellet i Hallstahammar

Gubben skjutsar mig tillbaka och vi hinner även titta lite snabbt på Idrottshallen på andra sidan av vägen, byggt på Bultens bekostnad och jämte den det daghem med plats för sådär 30-40 barn som von Kantzow lät bygga för sina anställda 1948, tror jag. Bakom detta, vid Skanssjön, ligger brukshotellet. Byggt på 1940-talet av Bulten och bruket med de tillhörande husen Snobbebo (dubletter) och Mobbebo (enkelrum), med ungkarlsrum för tjänstemän. Hotellet var så hårt knutet till ortens ledande verksamheter att utgifter drogs direkt från lönen. Det krävdes faktiskt tillstånd att ens få betala kontant.

Hotellet, idrottshallen, bostäderna, daghemmen, lärlingsskola, teater och kapell - allt byggdes av företaget. Det är inte svårt att kalla detta för paternalism från företagets sida. Man skall dock inte glömma att det var brist på arbetskraft från mitten av 1940-talet fram till 1970-talet var det konkurrens om arbetskraften, det var därför företaget rekryterade finnar och italienare. Utan den extra service som företaget gav orten skulle det varit än svårare att behålla arbetskraften. Med tiden började emellertid samhället, staten och den offentliga sektorn att ta över (och kontrollera) i allt högre grad. Som jag varit inne på tidigare är det inte bara arbetstagarna som kan anklagas för att ha blivit institutionaliserade, så också företagen som nu sällan behöver bekymra sig i samma utsträckning över att ge sina anställda tämligen basal service.

Sjön - och därmed såväl Kanalhuset som hotellet - är en del av Strömholms kanal, en viktig vattenled för bergsbruken i dessa delar av Bergslagen. Tack vare kanalen är det möjligt att åka båt från Mälaren till Smedjebacken via Fagersta, Ramnäs (som köptes upp av Bulten och tillverkade kättingar till skeppen som tillverkades vida Götaverken och Eriksberg, samt världens sista Lancashiresmedja nedlagt 1964) och Surahammar.

Givetvis hade gubben haft något slags ansvar för hotellet ett sorgebarn, som lånats ut till företag som Sodexho. Detta tills en företagare i turistnäringen (från Boden av alla ställen) köpte tomtmark på andra sidan sjön i spekulationssyfte för framtida egnahem och gubben, som vanligt, fick ett infall och ringde upp och erbjöd mannen att köpa hotellet också när han väl var igång. Nu lovade en skylt utanför huvudingången "århundrades kräftskiva" (eller var det till och med årtusendets?) till helgen.

När gubben stannar sin gamla bruna Volvo (hopsatt med delar från Bulten får vi utgå ifrån) vid busshållplatsen tackar jag så mycket för hjälpen och rundturen. Det är ett tag till bussen går och jag traskar runt lite i Ange... Hallstahammars centrum. Solen har kommit fram och så också befolkningen som skänker ett behagligt sorl och lite folkliv. Några unga killar i keps och mjukisbyxor går fram och snackar med en skrubbefar som "ska in till stan" och mittemot diskuterar en grupp afrikanska (jag vågar inte placera dem närmare) män på det där sättet som bara afrikanska män kan diskutera; det är för mig svårt att avgöra om de talar om priset på kyckling eller ett pågående inbördeskrig i deras hemland.

Två tomma kontorshus som nu är företagshotell, ett uppköpt brukshotell, nybyggda hus med verksamhetslokaler vid centrum. Måhända är det närheten till Västerås (som nu börjat distansera sig från Bergslagen - vilket en äldre kollega lite missnöjt noterat - och nu säger sig tillhöra Mälardalsregionen) som hjälper till men detta var kanske inte riktigt vad jag väntat mig på en plats där de stora arbetsgivarna nästan försvunnit (men tydligen ännu inte utslagna och har några hundra anställda eller så). Det ser nästan ut som den gamla industriorten går mot en ny vår. Och behöver ni rörmokare i eller nära Hallstahammar, så vet ni vart ni skall vända er!

Hallstahammar tur och retur del III

2010-09-08T10:58:00.002+02:00

Fortsättning från del I och del II.

Så stod jag slutligen vid platsen för mitt möte med "den sura gubben från Hallstahammar." Detta i en miljö strax norr om Hallstahammars centrum, som bättre stämde överens med min bild av småort. På ena sidan vägen ett bageri, utanför vilket ett par män i blåställ stod i kö, och på andra sidan vägen ett L-format hus med en tatuerare på framsidan och en pil mot baksidan som visade var rörmokaren höll hus.

Snart svängde det in en gammal bil från gatan och in på bakgården. Ut steg en äldre man i 70-årsåldern (77 skulle det senare visa sig) med ett par kassar. Det visade sig snart att den sura gubben var väldigt trevlig. Han bar om ursäkt för att han kom sent, men hans fru behövde visa varor och affärerna öppnade först klockan tio. Jag kikade på mitt armbandsur som vars visare pekade på 10.02. han behövde först lämna av varorna till sin fru, och vi traskade runt till L-husets längre framsida, där det fanns dörrar till några bostäder, och lämnade över varorna till sin fru.

När vi gjort detta gick vi bort mot bilen och han frågade om jag ville ha kaffe, vilket jag givetvis aldrig tackar nej till. Vid mig jakande svar så började han direkt traska mot rörmokeriet. Det visade sig snart att gubben ägde hela L-huset, vilket en gång i tiden bland annat innehållit en livsmedelsaffär (där tatueraren nu huserade) och även ett postkontor (där rörmokeriet nu befann sig).

Bakgrunden var tämligen intressant. Gubben jobbade på Bulten hela sitt liv, började vid 14 års ålder år 1947 och jobbade sedan på ekonomikontoret i alla år. År 1981 hoppade så hans ena son av skolan - något som sällan är vidare bra - men speciellt inte det året, då arbetslösheten var hög. Så såg han i tidningen att rörmokeriet gått i konkurs och på ett infall ringde han till kommunen (som ägde huset) och frågade om han fick hyra rörmokeriet, vilket han givetvis fick. Numera jobbade båda hans söner på rörmokeriet och han ägde som sagt huset.

Detta hus var alltså situerat i Hallstahammars gamla kärna och efter att ha sökt lite på internet så fann jag denna bild (ett vykort) över dåtidens downtown Hallstahammar. Efter att ha hört denna historia åkte vi så till arkivet, placerat i källaren till ett kontorshus som numera innehöll flera småföretag, efter att ha stått tomt i många år. Kontorshuset låg mitt emot en återvinningscentral som tydligen inte var vidare populärt, då över hundra långtradare dagligen kom in för att dumpa av metallskrot. Gubben sade lite skamset att han bidragit till detta genom att ha varit involverad i försäljningen (han visar sig vara involverad i flera fastighetsaffärer, men det verkar mest vara att en massa ansvar lämpats över honom än ett helt fritt val) som ledde fram till etableringen av Stena Recyclings fragmenteringsanläggning.

Så kommer vi ner i källaren och börjar bläddra lite. Kan direkt peka ut några roliga detaljer, som en arkivpost för en man med ett italienskt klingande namn som fått ett lån från företaget för att köpa en cykel. Gubben kan genast fylla i att denne man kom och sökte jobb men blev först nekat. Då bad han om att i alla fall få göra ett arbetsprov och gjorde en ljuskrona. Efter det anställdes han på stuts och bodde fortfarande i Hallstahammar, sådär femtio år senare. Efter ett litet tag märker jag att det är något som inte riktigt stämmer:

- Men det här är ju Hallstahammars bruks papper, säger jag.
- Ja, var det inte bruket du ville kolla på? svarar gubben.
- Nej, jag ville kolla på Bultens arkiv.
- Ja, det verkar ju vettigare - de tog in en massa italienare - men det arkivet har inte jag så mycket med att göra.

hade jag åkt till Hallstahammar helt i onödan? upplösning kommer i det fjärde och sista avsnittet!

Hallstahammar tur och retur del II

2010-09-03T08:00:00.002+02:00

Fortsättning från Hallstahammar tur och retur del I - en ekonomisk-historisk bildningsresa, nu med bilder (bilderna är snodda från internet, då min kamera krånglade)!

Så jag ringer upp den "arga gubben i Hallstahammar" och förklarar varför jag, den förmodade telefonförsäljaren, har ringt till honom. Det visar sig mycket riktigt att han varit bortrest och det är förvånansvärt enkelt att fixa ihop en tid - tisdag nästa vecka utanför en rörmokare, sjuttio meter öster om spåret klockan tio. Han undrar om det kommer att ta långt tid och jag tvekar någon sekund innan jag vräker ut mig att det kan jag inte veta, men det tar säkert inte någon lång tid, jag vill bara titta på det.

När jag kollar upp tiderna för att ta mig med buss till Hallstahammar, via Västerås, märker jag att jag inte har något optimal resval, antingen kommer jag för tidigt eller på håret. Med tanke på att det finns en viss risk för att missa bytet i Västerås väljer jag att åka redan kvart över sju på morgonen. Jag vågar ju inte ringa "den sura gubben i Hallstahammar" och ändra på tiden!

Asea och busshållplatsen i Västerås

Så jag sätter mig till bussen och åker till Västerås på tisdagens morgon. Resan går hyfsat snabbt och smärtfritt. Även bytet är smärtfritt. När jag hoppar på bussen och häver fram en femtiolapp säger dock busschauffören att "de inte tar emot kontanter". "Aha", säger jag och hinner givetvis på bråkdelen av en sekund tänka på att jag måste springa bort till någon kiosk och köpa biljett, vilket bussen inte kan vänta på och jag får vänste på nästa buss en timme senare. Ytterligare en sekund senare fyller han på med "men vi tar kort!" och vrider runt en kortläsare med möjlighet att slå in pinkod och allt, inte vad jag väntade mig på en skranglig landsortbuss. "Nä, ser man på. Västerås ligger i framkant säger jag" vilket mannen replikerar med att "ja, något måste vi ju vara i framkanten på" svarar han, vilket efter ömsesidigt leende avslutar denna korta vardagskonversation i vad som i det närmaste bokstavligt talat var i skuggan av Aseas torn.

När jag sedan stiger av vid Hallstahammars busstation tror jag för ett ögonblick att somnat till ordentlig på bussen och jag blivit körd hela vägen till Angereds, inte Hallstas, centrum. Endast bristen på spårvagnar säger min blick något annat än att detta är ett förortcentrum från 1960-talet. Ja, lite som Tuve centrum helt enkelt!

Hallstahammars gågata, teatern skymtas på avstånd

Innan resan hade jag sökt efter fik på internet och hittat två i hela Hallstahammar, varav ett vi gågatan i förortscentrumet i rött tegel. Givetvis visar det sig att fiket håller på och renoveras (och har bytt namn) och inte slår upp portarna för nypremiär fören på fredagen. Jag tittar mig runt och ser till min förnöjsamhet att en av matvaruaffärerna i centrum gör reklam för Grana Padano med texten "en smak av Italien", då italienska arbetskraftsinvandrare är vad som tagit mig till platsen. Som ett äkta förortscentrum (och som Tuve centrum) finns två dominerande matvarukedjor i centrumet, samtidigt som Lidl - denna nykomling på den av kommunen planerade oliogopolmarknadsplatsen - har sitt serietillverkade fulbygge vid rondellen i utkanten av centrum. Centralt placerad, vid torgbildningen, finns givetvis en stor mutter och bortom den en rätt söt teater, gissningsvis 1940- eller tidigt 1950-tal med tidstypisk neonskylt och allt!

Gamla stationsbyggnaden känns lite snyggare än den moderna väntkuren på perrongen.

Då jag faktiskt har gott om tid så traskar jag runt en del i det utmärkta vädret och hinner dessutom hitta platsen där mötet med den "sura gubben från Hallstahammar" skall äga rum, innan jag traskar tillbaka mot centrum. På vägen hinner jag dessutom få en skymt av den gamla tågstationen, som av någon märklig anledning känns tämligen avskärmat från centrum med en grönområde ett litet radhusområde i senmodernistisk stil (sent 1980-tal gissar jag). När Hallstas centrum planerades var troligen bilen, och inte tåget framtiden. När Hallstahammar fick en station i och med att linjen Kolbäck - Ramnnäs blev klart för trafik 1899, vilket bidrog till ortens tillväxt och etablering, var det säkerligen annorlunda.

Tillslut beställer in en kaffe och en dammsugare på en smörgåsbutik (annars finns det gott om pizzerior) som jag hittar på andra sidan centrumet i ett påfallande nytt och urbant byggt hus. Det i grunden anspråkslösa etablissemanget med sina platsstolar är frapperande fräscht och ljust. Väggdekorationerna består av manga-strippar där texten i pratbubblorna är på franska. Globaliseringen har tagit några kliv sedan det blev möjligt att åka till Ramnäs.

I nästa nummer: mötet med "den sure gubben från Hallstahammar"!

Nytt och gammalt snyggt ihop

2010-09-02T13:56:00.003+02:00

Följer en pågående, om nu än långsamt avstannande, debatt på yimby.se kring en krönika som diskuterar möjligheterna att objektivt avgöra vad som är vacker arkitektur. Nu är jag förvisso i tämligen hög gra den relativist när det kommer till det mesta, inte minst skönhetsvärden, men tycker samtidigt att det är en viktig diskussion (givetvis dyker det upp någon som nödvändigtvis kallar alla för lågt stående idioter utan att egentligen framföra några motargument).

Ett sent inlägg i debatten hänvisar till östra Hamngatan i Göteborg och skillnaderna mellan östra (totalsanerat) och västra nordstan (gamla hus) och menar att nybyggen inte passar ihop med klassiska hus. Jag håller emellertid med en av mina gamla vapendragare från gbg.yimby.se (som för övrigt jobbar i ett av husen på västra sidan) att det är genom variation mellan hus som stadens skönhet framträder som bäst. Förvisso tycker jag att östtyska nordstan är trist men det betyder inte att blandning är omöjligt eller dåligt. Kom att tänka på bilden ovan, som jag tog i före detta östberlin i våras, som ett gott exempel på en stilig blandning (tvärgata till Friedrischstrasse, stax norr om Checkpoint Charlie).

Hallstahammar tur och retur del I

2010-08-31T17:06:00.005+02:00

Då denna historia är lite långrandig för en blogg - människor har ju inte tid för längre berättelser nuförtiden - så skall jag dela upp den i mer än en del. Som bakgrundsinformation kan det vara värt att veta att jag i min forskning intresserar mig för företagsarkiv som källor för att ta reda på hur svenska industriföretag rekryterade utländsk arbetskraft under efterkrigstiden.

På tisdagen åkte jag tur och retur till Hallstahammar. En på flera sätt intressant resa med en kul förhistoria. Det hela börjar med en önskan att åka dit för att kolla på Bultfabriks AB:s - i vardagligt tal Bultens - arkiv. Detta finns inte hos någon arkivinstitution utan ligger kvar i källaren i de som förr var Bultenkoncernens huvudbyggnad, numera ett företagshotell, i utkanten av den västmanländska orten.

Bulten, som finns på sätt och viss finns kvar än i dag, och så även dotterbolaget Kanthal, som senare fusionerades ihop som Bulten-Kanthal, var ett företag som efter kriget blev ett stort på att levererade skruvar, muttrar och andra fästelement till svensk och utländsk verkstadsindustri.

Tillsammans med det från dessa företag fristående Hallstahammar AB kom denna industrikoncern att fullständigt dominera orten, och expanderade kraftigt under den minst sagt drivne och framgångsrike disponenten Hans von Kantzow. Denn industriledare hade patent på legeringen Kanthal - sammansättning av hans namn och Hallstahammar - som han upptäckt av ett misstag (Serendipity som det heter, med ett svåröversatt engelskt begrepp) när han arbetade vid Degerfors Järnbruk (där han som nyinflyttad ingenjör var den drivande kraften bakom bildandet av Degerfors IF 1907). Om man skall tro hälften av av det som står i en biografi som skrevs av en anställd i samband med hans 40:e år som disponent för koncernen var denne man, med rötter i skeppsbroadeln, en kombination av snille-industrialist, den schumpeterska entrepenören, förkroppsligande av Hegels världsande och Fantomen.

Enligt min ena handledare, vars mor arbetade som sekreterare för Bultens personalchef en gång i tiden, var det en pensionär som har ansvar för detta arkiv. Arkivet är intressant, då företaget var tidigt med att anställa italienare (fick en tilldelning vid en genom statens försorg kollektiv rekrytering under 1947) och gjorde också så vid ett flertal tillfällen under 1950- och 1960-talet. Det var la bara att ringa honom tänkte jag. Förra tisdagen ringde jag två gånger, på för- och eftermiddagen. På onsdagen ringde jag en gång. Inte svar någon gång och jag tänkte att han är la bortrest och tänkte att jag ringer näste vecka istället.

På fredag förmiddag ringer det så på kontoret. I mitt rum är det fyra personer som delar på samma telefonnummer (det rings rätt sällan, både till och från rummet) men alla har varsin telefon, telefoner som ringde simultant. Luren lyftes upp av en av mina kollegor, som inte är vidare rapp i käften i vanliga fall och inte mer så när han blir svarslös och stressad. Från min plats kunde jag betrakta hur min kollega försökte flika in någon monolog som tycktes utspela sig i luren, "ehhh..... nä.... det här är en institution..... nä.... Uppsala universitet.... vi ägnar åt oss forskning.... jag kanske skall fråg..... nä.... ok........... hej då."

Min kollega vände sig till oss andra i rummet och utbrast att "det var nog det konstigaste samtalet jag varit med om! Någon sur gubbe från Hallstahammar ringde och trodde att jag var en telefonförsäljare som ringde från detta nummer!". Efter att ha förklarat för mina kollegor att telefonförsäljaren var jag (som ringt hela tre gånger under en vecka!) så fick jag givetvis genast ringa upp igen, och tänkte att detta kunde ju ha börjat på ett bättre sätt...

To be continued...

GAIS 0 - 1 Djurgårdens IF

2010-08-28T14:17:00.003+02:00

Det är återigen med föga glädje som jag sätter mig ner för att försöka mig på någon slags matchrapport från fredagens batalj mot GAIS vad som under modern tid varit klubbens kanske främste Stockholmsantagonist, att en gaisare en gång i tiden startade klubbens fotbollssektion var uppenbarligen ett misstag.

Jag förde återigen tämligen noggranna anteckningar under matchen - ja, i alla fall första halvlek - men med tanke på hur trist det är att knacka ner dessa rader kommer jag att hålla mig relativt kort. Vi kan inledningsvis konstatera att klubbens försök att lyfta publiksiffran en smula med att erbjuda årskortsinnehavare att ta med en vän gratis gav föga utslag på puliksiffran, som snarare höjdes av en god tillströmning av apor.

1. D. Jankulovski;
2. E. Ekunde, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
6. R. Ayarna;
10. J. Florén (56´21. J. Johansson), 29. Romarinho (63´11. T. Lycén), 14. J. Lindgren (71´18. A. Khalili); 23. E. Hédinsson;
27. M. Celik

I och med Mårtenssons avstängning kunde laget ännu inte en gång mönstra sin kanske starkaste komponent i form av duetten med Rueben Ayarna som defensiva mittfältare i en 4-2-3-1-uppställning. Jag väljer att kalla uppställningen för en 4-1-4-1 utifrån vad jag uppfattade som Ayarnas positionering i förhållande till övriga mittfältare de gånger TV-bilden gav mig en sådan överblick. Det skall inte tolkas som en mer offensiv uppställning, då yttrarna inte var vidare offensivt lagda. Innan matchen reagerade jag på DIF:s tränare Lennart Wass beskrivning av GAIS som "ett rätt så offensivt lag som gärna fyller på med mycket folk i boxen i sina anfall", vilket är ett påstående som jag inte alls håller med om. När GAIS får mycket folk i boxen beror det mest på situationer när GAIS får långa anfall som aldrig tycks leda till avslut. Annorlunda uttryck så övervägs GAIS närvaro i straffområdet med att motståndarna vid det laget utan problem kan ha sex-åtta man där vid det laget.

Istället fick Romarinho (eller Rogga, Romario, Sipiao eller va fan killen nu skall kallas) chansen, vilket Axén innan match kommentarade med "hoppas Romario tar chansen". Detta var något han delvis gjorde genom att han stod som skytt i några av GAIS bästa avslut (dock utan att spräcka sin nolla i grönsvart tröja). Detta kunde emellertid inte kompensera hans brister som ställer oss frågan hur GAIS kan få plats med en spelare som endast tycks kunna dribbla.

Sedan är det förstås en delvis öppen fråga om GAIS har någon anfallare heller, Mervan Celik är näppligen optimal för den rollen och kommer troligen aldrig att leverera i tillräcklig utsträckning på en sådan position. Då han gärna vill komma rättvänd mot mål från längre ner i banan - precis som Romarinho - saknade GAIS egentligen anfallare under en stor del av matchen. Då yttrarna sällan tycktes ligga längre upp än de förmenta anfallarna/centrala mittfältarna fanns det sällan något genomtänkt anfallsspel att tala om. Då gräsmattan, som vanligt, var undermålig bestod GAIS spel framåt av halvdåliga, långa sidledspassningar som var svåra att genomföra men sällan vann någon yta eller djup att tala om.

Situationen medförde att GAIS stopp upp bra på mitten, vilket också gav lagets de flesta av deras fåtaliga chanser i första halvlek. Även om Djurgårdens passningsspel var klart bättre så tenderade de emellanåt att göra fatala misstag när de sattes under press nära eget straffområde. Detta hade en måltjuv måhända kunnat utnyttja på ett bra sätt, men en sådan saknas i grönsvart. Det är helt enkelt ett uttryck för at GAIS saknar ett eget anfallsspel som inte bygger på motståndarnas misstag samtidigt som det saknas någon som kan utnyttja dessa chanser. En spelare som brukar kunna flaxa till det å det grövsta för sitt lag är som jag förstår det Djurgårdens kapten och måvakt Pa Dembo Touray, som också gjorde så men samtidigt gjorde flera bra räddningar och således räddade tre poäng till Stockholm.

Framåt tycktes Djurgården inte ha mycket utan hotade mestadels från distans. Det såg ut att GAIS i alla fall skulle klara av att hålla 0-0 till halvtid men då kände domaren Martin Strömbergsson att han skulle få lite uppmärksamhet och tilldömde gästerna en farlig frispark efter att en spelare sprungit in i vårt fysiska praktexemplar Fredrik Lundgren, som behövt minst sagt cirkusakrobatiska konster för att lyckats undvika situationen. Muren ställs tydligen upp en smula fel och Sharbel Touma kan skruva runt bollen på sidan av detta i det hörn som Dime Jankulovski lämnat åt rasande muren.

I andra halvlek tappar jag hoppet totalt som inte ens ett ökar tryck från klacken kan lyfta mig ur. En bit in i andra halvlek - säg mellan minut 55-60 - skapar GAIS så en rad goda chanser (Joel Johansson har precis bytts in men jag vet inte om just det var avgörande) men snart rinner detta goda spel ur sanden och jag ger hoppet om några poäng att tala med. Även om laget får till ett par halvchanser till är det inte mycket som hotar gästarna och tiden rinner iväg i rasande fart - skulle GAIS någonsin kunna göra ett mål på tilläggstid, så som motståndare ofta gör mot GAIS?

Innan matchen hade jag tänkte göra en uppskattning, en prognos, av hur många poäng som GAIS behöver under de sista tio matcherna för att ha tre lag bakom sig efter omgång trettio. Nu har jag ingen större lust med det, GAIS kommer att dela ut trepoängare till de flesta lag efter oss i tabellen att en sådan uträkning skulle bli allt för osäker. Laget är återigen inne i vad som egentligen bör betecknas som en kronisk svacka och jag kan inte se att GAIS kan räddas kvar i allsvenskan genom annat än att vi får en smula tur med de andra lagens resultat.

GAIS 1 - 1 Brommapojkarna

2010-08-24T13:49:00.001+02:00

Missade matchen på grund av att jag var på konferens i Söderfors. När jag kommer tillbaka till kontoret och nervöst laddar upp gais.se för att se resultatet känner jag hur den halsbränna som den rikliga maten på konferensen gett mig omedelbart förvärras.

Kick-off goes Hellweek

2010-08-23T09:52:00.003+02:00

Sitter på kontoret och fördriver tiden i väntan på bussen som skall ta oss till ett tvådagars upptaktsmöte. Upptaktsmöte är det svenska, byråkratiska för Kick-off. På min arbetsplats är emellertid populära anglicismer något som riskerar att leda till syrliga kommentarer och jag förväntar mig inte heller den känsla av väckelsemöte som jag föreställer mig att privata tjänstebolag ägnar sig åt på sina Kick-offer. Vi skall istället gå och kolla på ett järnbruk.

Jag kan också förvänta mig slippa teambuilding (japp, anglicism i gen) i form av att låta folk ramla och hoppas att någon bakom dem tar emot och stoppar fallet. En kollega som gick i pension innan sommaren ägnade en tid i sitt avskedsanförande åt att återberätta en sådan incident på en potatisåker i Västerbotten, någon höstkväll på slutet av 1970-talet. Att på en individualistisk arbetsplats som min ägna sig åt sådant är rimligen uteslutet.

Däremot kom jag i fredags på den perfekta team-building kick-offen för välbetalda tjänstemän. Jobbade sent och jag och min bättre hälft åt middag på en känd hamburgerrestaurang. Att placera in ett kontor medelålders tjänstemän att utföra det arbete som personalen gör på ett sådant ställe, där lönen knappt ens är hälften än för privata tjänstemän som åker på kick-offer, skulle kunna vara ett intressant tilltag som skulle få den skrikande jönsen Gordon Ramseys Hells Kitchen att blekna i jämförelse.

Real Pucko

2010-08-18T09:29:00.009+02:00

Med kort uppdatering längst ner

Det finns få fotbollsklubbar i världen som jag har så lite respekt för som Real Madrid. Det som fick mig att bli påmind om detta var - den kanske inte så oväntade - nyheten att även Mesut Özil lämnat Werder Bremen för Real Madrid, tätt efter sin landslagskollega Sami Khedira från VfB Stuttgart. Övergångssummorna skall vara 15 respektive 14 miljoner euro - totalt runt 275 miljoner svenska kronor.

Jag har tittat en del på bundesliga under den gånga säsongen och därmed emellanåt sett Özil och Khedira spela. Egentligen inget konstigt, båda har haft rätt bra säsonger och de hålla båda bra klass. Problemet med Real Madrid är att det var rätt enkelt att notera detta redan innan VM om man tog sig tiden att titta på dem spela, på plats eller till och med på TV. Sådant är emellertid tydligen under Reals värdighet.

Styrelsemöte hos Real Madrid

Nej, här noterar Real spelarna när de lyckas i ett välorganiserat, ungt och lovande tyskt landslag inför världens blickar och priset givetvis stiger flera, flera miljoner. Då är Real där och hugger och får givetvis också betala relativt höga övergångskostnader, då alla vet att Real Madrid inte kan hantera pengar och sprätter runt med sina sedlar som en full turist.

Real Madrid är måhända en av världens klubbar med världens bästa spelare men underpresterar nästan alltid i förhållande till sina resurser. Att en sådan uppenbar (när det kommer till fotboll) paltskalle som Florentino Pérez får härja fritt med miljarder är ju ett synbart tecken på detta. Vi kan vara säkra på att Pérez - mannen som sålde och avfärdade Claude Makélélé med citatet nedan inte köpte Khedira för det defensiva ansvar han tar, utan för hans löpningar framåt.

We will not miss Makélelé. His technique is average, he lacks the speed and skill to take the ball past opponents, and ninety percent of his distribution either goes backwards or sideways. He wasn't a header of the ball and he rarely passed the ball more than three metres. Younger players will arrive who will cause Makélelé to be forgotten.

Om Real lagt hälften av pengarna på bra scouting och sett till att beslutfattare var personen med förmåga att värdera talangscouternas bedömningar så hade Real varit världens bästa klubblag, inte platsen ditt guldbollen-vinnare går för att påbörja karriärens solnedgång. Nu skall det la i och för sig säga att detta är förvånansvärt vettiga och prisvärda värvningar för att vara Real Madrid, men det kanske inte säger så mycket. Smarta klubbar köper spelarna innan VM, inte efter.

Jag prognostiserar att Real kommer sluta tvåa i spanska ligan och åka ur i kvartsfinalen i Champions League denna säsong också. Men jag tror nog jag skiter i det och kollar på Bundesliga istället, mer fotboll och mindre trams.

Uppdatering: Simon kuper framför i sin krönika i Financial Time några intressanta synpunkter om storklubbar som spenderar mycket pengar och varför Manchester City är bättre på detta än exempelvis Real Madrid; "Avoid buying stars of World Cups. Real Madrid – experts at buying the wrong players – signed two young Germans who shone in South Africa. But a month’s tournament is a rather small sample on which to judge a player."

AIK 1- 0 GAIS

2010-08-16T08:08:00.003+02:00

Efter att ha snurrar runt i de östberlinska delarna av Söder som byggdes i samband mer murens fall, hittade jag ett par rättroende i denna säsong en av få matcher jag får äran att se på riktigt.

Emellanåt klagar jag över att det är så svårt att få en överblick av taktik och den övergripande matchutvecklingen på teve, när det obönhörligen skall zoomas in på någon jöns som klarat av en dragning på mittplan eller motsvarande. Nå, överblicken blir inte bättre från nedre kortsidan heller och även om jag förstår att bortasupportar inte prioriteras (vilket den grönbruna, illaluktande, pisserännan förtäljde bättre än något annat - det är klart att SvFF tycker att bortapublik är bökigt överhuvudtaget) men nog kunde svenska nationalarenan kosta på sig en storbild till (av en storlek som varje övre medelklassvilla med självaktning har numera), så att mer än en tredjedel av publiken kunde se repriser? Så, för att försöka skriva en någorlunda vettig matchrapport, tvingade jag mig själv att nu på måndagsmorgonen titta igenom ett sammandrag.

1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 4. H. Jónasson, 20. K. Gustafsson;
10. J. Florén (71´21. J. Johansson), 17. J. Mårtensson (77´24. J. Pettersson), 23. E. Hédinsson, 11. T. Lycén;
14. J. Lindberg (64´29. Romarinho);
27. M. Celik

Det står snart ganska klart att GAIS inte åkt till Solna för att vinna, utan för att inte förlora. Endast några dagar efter att ha talat om ambitionen att spela Europa-spel ger detta lite av ett löjes skimmer över lagets målsättning. Det var inte på något sätt klart vilket lag det var som försökte överleva i bottenstriden och vilket lag som siktade mot Europa, om man säger så.

Ett återkommande problem, som jag tjatat mig trött på vid det här laget, är att GAIS oftast inte har mer än en spelare inne i straffområdet vid strukturerade anfall. Om laget har ambition att vinna matcher så går det inte att ha så lite folk som helt går med i anfallen - så enkelt är det. Låg i soffan under söndagen och slötittade lite på Klubb-TV Hammarby (tidigare känt som TV Sport) och roade mig med att kolla hur många spelare som var i straffområdet när bollen kom dit i de båda lagen Hammarby och Assyriska (lag med ambitioner att vinna). Ytterst sällan var det färre än två och oftast var det tre spelare på plats när inlägget eller passningen kom och så blev det 3-2 också. Då GAIS saknar en given målskytt (Joel Johansson stärkte inte direkt sina aktier som måltjuv genom att missa bollen vid et öppet läge i andra halvlek) så går det inte att lita på att en person skall klara av att avgöra matchen och det är inte nödvändigtvis så att försvaret blir bättre bara för att anfallet är helt uddlöst.

Mervan Celik blev allt för ensam där uppe. Att som naturlig ytter agera topp tarvar enligt min uppfattning ett bra understöd, då han ändå överlag är bättre vänd mot mål än som ensam target som jagar hopplösa bollar. Det är la i vissa avseenden helt OK att GAIS yttrar har många defensiva ansvar, men när ett lag drar ner en anfallare av två till mittfältet så kan yttermittfältarna inte fortsätta att spela som om det vore 4-4-2. För övrigt så vill vi nog har Tommy Lycén så lång ifrån uppspelsfasen som möjligt, med tanke på några av de bollar han slog bort. låt oss kort konstatera att Reuben Ayarnas uppspel var saknade.

Några korta notiser om andra spelare ger att Richard Ekunde är värdelös med boll men onkeligen en följsam försvarare. Jonas Lindberg kom inte in i matchen lika bra som tidigare men var defintivt bättre än hans ersättare Romarinho, som endast tycktes kunna utföra dribblingsräder i sidled.

Straffen för något av en bagatell för det svenska fotbollsförbundets representationslag som med lite hjälp av undersidan på ribban kunde ta ledning i slutet på matchen som ljudmässigt präglades av hemmasupportarnas fulla repertoar av hatramsor.

Som det ser ut tycks jag missa matchen mot Brommapojkarna (och således ingen rapport), vilket jag kanske mest är tacksam för.

I censurens klor

2010-08-11T11:32:00.004+02:00

Som mina trogna läsare vet är jag intresserad och engagerad i stadsplaneringsfrågor. Detta intresse har la inte varit lika aktivt i och med flytten till Uppsala, då jag överlag finner orten rätt ointressant i många avseenden. Som vanligt är det närmast omöjligt att få bo i en miljö som jag uppskattar och jag har måhända resignerat en smula över att återigen försöka mig på en så kallad bostadskarriär, utan pengar och kontakter. Det blir la till att sitta ute i miljonprogrammet och resignera som medborgare.

På senare tiden har det varit en del debatt i lokalblaskan, vilket har satt fart på mig igen. På relativ kort tid skrev jag två yimby-artiklar, som kan ses som respons på den lokala debatten. Först som svar till Nimby-resonemang i mitt närområde och sedan mot en artikel av ett par lokalpolitiker som jag tyckte andades lite väl mycket av paternalism gentemot människor som vill bo i staden (familjer med små barn som bor i centrum vill egentligen bo ute på landet, de vet bara inte om det själva).

Tyvärr har jag i samband med detta stött på ett intressant problem. Givetvis vill jag även kommentera artiklarna direkt på tidningens hemsida, för att så att säga bidra till en levande debatt och framföra synpunkter. men av någon anledning raderades mina kommentarer på dessa artiklar nästan omedelbart. Det visar sig efter en tid att det finns någon tjomme med exakt samma namn som jag som har som vana att skriva elaka kommentarer. Den liberala tidningen UNT raderar således allt jag skriver, oavsett vad som faktiskt står i kommentarerna. Jag testade till och med att skriva i ett inlägg (inom parantes) att jag inte är han den där andra med exakt samma namn, men utan resultat. Har nu e-postat dem, men utan resultat.

En annan flitig debattör med snarlik uppfattning i stadsplaneringsfrågor, vars kommentarer får stå kvar orörda, rekommenderar att jag skall ringa till redaktionen. Så det är i det läget man är nuförtiden - det skall behövas ett telefonsamtal för att få tillstånd att kommentera på en liberal tidnings internetsida. Samtidigt strömmar SvD:s och DN:s kommentar-fält över av mer eller mindre öppet idiotiska kommentarer.

GAIS 3 - 2 Mjällby AIF

2010-08-08T11:57:00.003+02:00

Det var inte med någon större glädje jag satte mig ner i soffan för att se på GAIS mot Listerlandets stolthet - Mjällby AIF. Efter den förnedrande uppvisning i gladfotboll som denna glesbygdslag uppvisade i början av säsongen.

Ja, när man talar om glesbygd så är det nog det jag tänkte på när tevekamerorna gjorde ett panorama över läktarna strax innan matchstart. Efter att ha läst gnäll på .nu innan matchen om hur trist och jobbigt det är att gå på GAIS kan vi se att det verkligen avspeglar sig på publiken. GAIS tappar såväl klack som sittplatspublik och kom denna gång inte ens över tretusen åskådare.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (78´21. J. Johansson), 4. H. Jónasson, 22. B. Andersson, 20. K. Gustafsson;
10. J. Florén, 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 23. E. Hédinsson (60´11. T. Lycén);
14. J. Lindberg;
27. M. Celik

När jag såg uppställningen var jag en smula kluven. Nog för att jag tyckte det verkade lovande att använda sig av Jonas Lindberg i en offensiv roll på mittfältet, men var lite tveksam till Mervan Celik som ensam anfallare, då jag undrade om han klarade av den rollen. I matchen mot Malmö senast slutade det oftast med att han sökte ytor långt ute på kanterna och GAIS hade på grund av detta aldrig någon avslutare i straffområdet. Som tur är visade det sig till slut att båda dessa detaljer skulle fungera väl, även om det tog en tid.

En halvtimme närmare bestämd. Det var först då som GAIS började hota ett bortalag som inte kontrollerade spelet men hotade nästan varje gång de kom till anfall. Det var ungefär då som den utmärkte, respektlöse, Lindberg verkligen började komma rätt in i matchen genom att han fick den där eftertraktade ytan mellan försvar och mittfält och kunde komma rättvänt mot mål (det är i detta som skillnaden ligger mellan en offensiv mittfältare och en släpande forward, som arbetar mer med ryggen mot mål).

GAIS kunde även hota direkt i djupet genom genomskärare från längre ner i banan, oftast genom Reuben Ayarna. Detta försvårades emellertid oftast av motståndarlaget bäste spelare, den åldrade mittbacken Rosengren, som läste dessa djupledsbollar och tog ett steg upp för att fånga in dem. Turligt nog var inte övriga spelare i Mjällbys backlinje av samma kaliber, när bollarna kom bortom bagarsonens räckvidd kunde GAIS hota på djupet med hjälp av Celiks snabbhet. Även om han inte är vidare bra på huvudet så är han samtidigt stark nog i kroppen för att hålla bort motståndarna och kan således samtidigt hjälpligt bidra till att hålla uppe bollen för att GAIS skall kunna fylla på med andra spelare, så länge någon annan är villig att löpa utan boll.

Innan vi går vidare till glädjebeskeden framåt, så skall jag kort nämna mina omdömen om de defensiva mittfältarna. Ayarnas djupledsbollar är ett utmärkt anfallsvapen och ger GAIS spel en extra dimension, speciellt då de ofta går längst med backen, vilket passar våra offensiva spelare bättre än höjdbollar. Emellertid tycker jag att han väljer det svåra alternativet lite väl ofta och är lite slarvig i försvarsspelet, där han allt för ofta orsakar frisparkar. I det defensiva spelet var Johan Mårtensson mycket bättre och onekligen ett föredöme.

Det första målet tillkom genom att Lindberg gick ut som högerytter och slog ett inlägg mot bortre stolpen där Eyjólfur Hédinsson nickade ner bollen. Gamle mjukisbyx-Asper famlade en smula i räddningen av den hårda nicken och det var den enklaste saken i världen att nicka in bollen för Celik (även om jag kommer ihåg ett tillfälle då Kenneth Andersson lyckades missa ett sådant läge i det svenska landslaget). Se där, fördelen med två spelare i boxen vid inlägg!

Det andra målet går emot allt jag skrivit ovan om våra defensiva mittfältare och skedde bara några minuter efter det första. Uppspelet var en hög långboll som levererades av Mårtensson. Det betyder dock inte att jag har fel (har jag någonsin fel?!), utan visar måhända på fördelarna att göra det oväntade. Spelet var öppet och lagdelarna långt utsprida i båda lagen vid detta tillfälle (Mjällbys spelare var la ivriga att gå framåt för att försöka kvittera och tog tid på sig bakåt) och det var därför klokt att inte spela via mittfältare i detta läge. Genom en rockad stormade Eyjo och Celik fram som ett anfallspar och återigen, avsiktligt denna gång, kunde islänningen nicka ner till talangen från Biskopsgården som sparkade in 2-0.

Eyjo har med rätta fått en del skit för sina senaste insatser och lördagens var måhända inte lysande men det går inte att ta ifrån honom att hans löpvilja in i boxen gav GAIS den numerär framåt när Lindberg var ute och letade ytor och skapade oreda. Det är detta mantra som jag skrivit om flera gånger, minst två spelare i straffområdet vid anfall för att skapa ytor och dra isär försvaret. Även Jesper Florén skall ha en eloge för en fin insats som ytter och han kom också till ett par bra avslut genom att tråla runt i straffområdet när GAIS satte press.

Efter det andra ledningsmålet rasade Mjällbys struktur samman. De grönsvarta spelarna radade upp chanser och det var enbart tur och några desperata försvarsinsatser som räddade kvar gästerna i matchen inför andra halvlek. Det var inte svårt att hålla med bisittaren Henrik Lemans mantra om att matchen inte är över så länge Mjällby kan få in ett mål och jag förstod precis vad som avsågs - GAIS brukar ofta kunna komma ut som ett sämre lag i andra.

Det tog fyra minuter för Mjällby AIF att ta kontroll över matchen och förstärka sitt självförtroende på bekostnad av hemmalagets. Förvånar det någon att målet tillkom genom kaos och förvirring i samband med att bortalaget fick en frispark strax bortom ena kanten på straffområdet?

I och med målet gick jag in i ett mörkt mål i femton minuter. Skrek och bankade så att katten, som annars inte brukar bry sig det minsta när jag tillrättavisar honom, stirrade skräckslaget på mig när jag skrek ut mina tirader över GAIS oförmåga att upprätthålla en tvåmålsledning. Det är svårt för mig att återge någon form av objektiv och sansad analys av dessa femton minuter. Nog dominerade mink- och sillskändarna men i mitt sinne höll jag metodiskt på att gå igenom åminnelsen av alla ledningar som GAIS tappar under åren. Satt och grubblade över Daniel Morais Reis och passivt agerande när GIF Sundsvall kvitterade i 94:e minuten sommaren 2008 när jag och GAIS började komma tillbaka från denna vinter av självförakt.

Efter 60:e minuten började vårt lag återigen ta kommandot över matchen och bortalagets press avtog. Tyvärr klarade spelarna inte av att få in bollfan i målhelvetet och jag satt som på nålar. I 86:e minuten gjorde en försvarare i motståndarlaget oss den goda tjänsten att bryskt och oförsiktigt sträcka ut benet i straffområdet. Genom att Mårtensson illustrerade denna regelvidrighet för domaren genom att ramla fick GAIS en möjlighet att avgöra matchen. Björn Andersson kunde, nu när inte Wanderson nödvändigtvis skall slå lösa straffar i midjehöjd, säkert slå slå in 3-1.

Klart och betalt? Givetvis inte! Genom en frispark en bit bortom hörnet på straffområdet kunde gästerna nicka in 3-2 några minuter senare och jag började maniskt tänka På Kalmar FF både en och två gånger innan domaren blåste av matchen. Låter det hela en smula bekant?

Jonas Lundén kom återigen in i laget i Ekundes bortavaro och gjorde en bra insats. Han drog givetvis på sig en skada i samband med en bra skottretur. Förändringar i GAIS backlinje till bortamatchen mot AIK. Låter la också en smula bekant. Nu blir emellertid den där värvningen av Jimmy Tamandi, som jag kritiserat, plötsligt ett möjligtgenidrag (serendipidy är ett fint engelskt ord).

Inför Mjällby-matchen

2010-08-05T08:32:00.004+02:00

På lördag är det ännu en av de där viktiga matcherna som GAIS säsonger i allsvenskan brukar bestå av; ett gott resultat anses nödvändigt för att klara av att hålla näsan ovanför vattenytan.

Emellanåt har man emellertid lite extra motivation till att önska ett gott grönsvart resultat och tre sköna nya poäng. Bilden ovan visar det första jag ser när jag kommer in på mitt kontor varje morgon. Nej, det är inte min kollegas handduk som jag tänker på.

---

För övrigt tycker jag Jonathan Wilson skrev en bra krönika om fördelen med 4-2-3-1 gentemot ett 4-4-2, som jag tycker tydliggör varför hur GAIS kunde komma in i matchen mot Malmö genom att släppa en anfallare för en kreatör på mittfältet:

To begin with, if the playmaker operates close to the holding pair, the team cannot be "broken" into attacking and defensive sections as Holland and Argentina were at the World Cup (which is an advantage for those sides that believe in a possession-based approach). By definition, by being only a short pass away from the creator, the two midfield holders are more involved in the attacking aspect and at least one of them can be encouraged to press forwards at times, as Xabi Alonso did for Spain, and as Seydou Keita does for Barcelona. So immediately the range of attacking options is increased.
There is also an impact on the creator himself. Playing a touch deeper offers him three advantages. He is nearer the two holding players, who can be considered his protectors, which makes it harder physically to intimidate him, while his more withdrawn position means he is farther from the opposing holding midfielders, harder to pick up and thus likely to have more time on the ball (not that Xavi or Cesc Fábregas really needs more time on the ball; one of the joys of watching Spain or Barcelona recently, or Holland or West Germany of the 70s, is their willingness to give the ball to a man under pressure, trusting his technique to release it and change the angle of attack).
The creator is also more likely to receive the ball facing goal – or at least to have time to turn so he is facing goal – with three team-mates ahead of him (as opposed to one ahead and two alongside) and the potential of others breaking from deep, and so he becomes something more like an old-fashioned playmaker than a second striker who tends to receive the ball with his back to goal. That, in theory, should make the transfer of ball from back to front quicker and thus make a side more penetrative (the example of Chile's 3‑3‑1‑3 at the World Cup suggested that leaving players perpetually high up the pitch helps in terms of pressing and regaining the ball quickly, but can lead to the retention of possession at the expense of penetration). As Juan Román Riquelme points out, a playmaker is only effective if he has players available for whom to make the play.

Total sömnbrist

2010-08-04T16:34:00.003+02:00

Sömn är en del av vardagen. Vardagen struktureras av livspusslet och för att ge oss lite vardagsångest producerar våra vetenskapsmän återkommande rapporter om hur många brödskivor vi skall äta, hur långt vi skall promenera och huruvida chips och bananer ger oss cancer. För en tid sedan fick vi också veta att vi skall sova sju timmar, både för mycket och för lite är tydligen skadligt enligt några amerikanska forskare (läs: smarta, drivna icke-amerikaner som rekryterats till amerikanska universitet?).

Det är nästan så att jag får lite ångest över att stapplade ur sängen trekvart efter att klockan ringde första gången. Men det var hårdare förr kan jag säga, 1964 till exempel, hade en del män som jag (mellan 20-64 år) det verkligen tufft. I alla fall om vi får tro Socialstyrelsens rapport Hemarbete och Servicekontakter, en tidsanvändingsstudie publicerad 1965. Jag citerar härfrån ekonomiske historiken Rodney Edvinssons artikel "Ekonomisk tillväxt, genusarbetsdelning och obetalt hemarbete i historisk belysning" från Historisk Tidskrift 129:1 (2009):

En del konstigheter förekommer dock, exempelvis att bara 95 procent av männen ägnade sig åt aktiviteten "vila/sömn". Man kan undra om det är rimligt att 5 procent av männen över huvud taget inte sov under dygnet. Jag har tolkat det som en felkodning och antagit att alla personer ägnade sig åt "vila/sömn" under ett dygn.

Ja, där har vi det svart på vitt; forskarna gör bara tolkningar av vad de tycker är rimligt och tvingar på sin förförståelse på materialet! Skandalöst är var det är. Nej, det är lika väl att stänga av datorn här i det akademiska elfenbenstornet och åka hem. Kan man hoppas på 95 procent chans till "Sömn/Vila"? Chansen för nederbörd är la i all fall lite närmare 100 procent.

Inflation i nordkoreanska straff

2010-08-02T16:43:00.006+02:00

I bland annat DN kan man läsa den nyhet som i alla fall jag också förväntade mig efter Nordkoreas resultat mot Portugal. Efter tre förluster straffas nu tränaren enligt nyheterna med 14 timmars straffarbete om dagen tills vidare. Redan vid ankomsten skall laget har skällts ut i sex timmar i typisk, nedbrytande kulturrevolutionär stil.

På många sätt tragiskt, i den mån det stämmer överens med verkligheten (det finns ju alltid en anledning till att betvivla nyheter på Nordkorea och en del av de hemska rapporterna kanske skall bedömas på samma sätt som Kim Il-Jongs eskapader på golfbanan).

Och givetvis finns det anledning att uppmärksamma den Nordkoreanska regimens beteenden (som att det tydligen skall ha infört arvssynden - skuld i rättsfrågor ärvs i tredje ledet). Samtidigt tycker jag ana mig något av en inflation i dylika nyheter, även från seriösa medier som då just Dagens Nyheter (AB torde vara ett exempel från den oseriösa sidan - notera att både DN och AB har artiklar skrivna av egen personal och inte av TT, som annars brukar vara fallet numera).

Fyller nyheter från Nordkorea funktionen som ett underhållande tragikomiskt inslag som skall få läsarna att dra på mungipan, då det ändå är så långt borta, inget vi kan göra något åt och dessutom vet man ju hur nordkoreaner är? Att skratta åt Kim Il-Jong börjar bli lite av vardagsmat, som en gammal sketch från den svenska televisionens guldålder som ansågs vara väldigt roligt på den tid det begav sig men numera egentligen är rätt trist och inaktuell.

Kanske skulle det behövas en ordentlig artikel om situationen i Nordkorea istället för fem tragiska men i sin absurditet roande anekdoter? Det finns la en rad andra direkt tragiska stater som inte får samma uppmärksamhet för att de mest är så där vardagligt genomkorrumperade och diktatoriska utan en kitschig fernissa av Stalinism i kombination med väckelsemöte.

Malmö FF 1 - 0 GAIS

2010-08-02T08:11:00.003+02:00

Efter matcherna mot Åtvidaberg så stundade så di blåe, storklubben i diftongernas himmel på jorden. Med tanke på att Malmö FF ligger tvåa i tabellen och är i god form hade jag - och säkert de flesta med mig - inte några större förhoppningar på denna match. Istället låg fokus för min del på hur GAIS skall hantera Wanderson do Carmos frånvaro.

En del av mig har närt förhoppningar att denne fixstjärnas frånvaro från den grönsvarta natthimmelen möjlig skulle kunna lösa upp den gordiska knuten som är GAIS anfallsspel. En Wanderson i form är ett skänk från ovan men en Wanderson ur form är snarare något av en bromskloss.

1. D. Jankulovski;
2. Ekunde, 4. H. Jónasson (45´7. J. Lundén), 22. B. Andersson, 20. K. Gustafsson;
10. J. Florén, 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 23. E. Hédinsson (72´11. T. Lycén);
27. M. Celik, 18. A. Khalili (45´14. J. Lindberg)

I den mån det går att bedöma uppställningen via tevesändningar började GAIS med ett 4-4-2 där Aram Khalili skulle agera bollmottagare och huvudspelare med Mervan Celik i den ovana rollen som den kvicke, tekniska anfallaren som hänger längst fram och söker utrymmen vid motståndarnas backlinje. Detta tycktes fallera under första halvlek på grund av ett par omständigheter.

Som den ytter han är van att spela sökte Celik oftast ytor ute på ena kanten, bakom en ytterback. Detta var inte fel i sig men ledde till ett antal problem. Först och främst så lämnade det kvar en anfallare, som Malmö inte tycktes ha några större problem att kontrollera. Det var ytterst sällan Aram Khalili syntes i bild att det från mitt perspektiv närmast krävs kremlologisk spetskompetens för att bedöma hans insats. Istället för att som ensam central anfallare ta sig an den förvisso otacksamma men för en man med hans höljd över marken lämpliga uppgiften att stångas med mittbackarna vid eventuella inlägg tycktes han söka efter icke existerande ytor mellan två mittbackar och två försvarande centrala mittfältare. Måhända går det till norrmannen försvar säga att han inte fick vidare mycket bollar att arbeta med när det väl fanns centrala ytor, i det avseendet är frågan om hans osynlighet delvis en öppen fråga. Om det från Axéns sida var avsett att Khalili skulle fylla samma funktion som Wanderson på denna position så är det inte annat än direkt korkat.

Aram Khalili är den osynliga mannen till höger om Stalin

Eyjòlfur Hèdinsson bidrog initialt till en lösning på några av dessa brister i det centrala genom sin vilja att löpa in mer centralt. Detta avtog allt mer under matchens gång. Inte heller lyftes han spel i andra halvlek, såsom senast mot Åtvidaberg då han kom med mycket mer i spelet efter paus. Istället kom Tommy Lycén med tjugo minuter kvar och bidrog med mycket mer i spelet. Synd att han tydligen feströker så mycket att han inte har Eyos lungor.

Förändringarna som skedde i GAIS spel genom förändringar i speluppställningen från två till en anfallare innebar vissa fördelar, som jag återkommer till lite längre ner, men en fundamental brist i GAIS anfallsproblem kvarstod; oavsett vem det är så måste någon alltid och obönhörligen någon fylla på med fart i bortre straffområdet för att GAIS anfall skall bli något att räkna med. Det är oberoende om grönsvart har någon naturlig målskytt eller ej. Eyo har i sina bästa stunder kunnat bidra med detta, men det skall inte vara beroende av person och position.

För att slutligen lämna anfallsspelet bakom oss (vilket jag gärna gör) fick jag även intrycket - och detta kan vara fel uppfattat av mig - tyckte jag att Mervan Celik oftare sökte sina ytor på högerkanten. Med tanke på att Jesper Florén, som huserade på denna kant, känns mer som en ytter än Eyo på andra kanten. Måhända var det en tanke bakom detta genom att överbelasta ena kanten och därigenom komma till situationer som möjliggör bollar in i boxen till Khalili vid första och Eyo vid andra stolpen eller genom snabba överflyttningar till Kenneth Gustafsson för inlägg. Det verkade i så fall inte fungera som avsett.

En del av problemen som GAIS hade framåt emanerade emellertid från längre ner i plan. Om vi börjar med mittfältet så kunde vi här se en kraftig förändring från första till andra halvlek. Genom att ta bort Khalili och lyfta in Jonas Lindberg i en central offensiv mittfältsroll kunde GAIS i andra vinna kampen om mittfältet och på så sätt skapa förutsättningar för anfall. Reuben Ayarna och Johan Mårtensson - som båda gjorde hyfsade insatser enligt min mening - blev båda tillbakapressade under första halvlek och avståndet till den tänkte, osynliga, länkspelaren centralt blev stort. Genom att Lindbergs imponerande insats i vad som i praktiken var hans debut (några minuter mot Åtvid senast räknas knappast) kom GAIS mycket bättre in i spelet och gav de två mer defensiva spelarna någon att länka samman med; både spelet med och utan boll blev bättre och det kändes om att Lindberg inte gjort något annat än att spela allsvensk fotboll i hela sitt liv.

Den taktiska omdispositionen bidrog givetvis, men så även en bättre inställning hos spelarna samt en sämre dito hos motståndarna; som min kontakt på plats hoppades på så drabbades ifif av Rolle-sjukan, där en uddamålsledning i paus ofta kombineras med att lämna över spelet till motståndarna. En perfekt kombination för GAIS som tyvärr inte gav frukt, vilket berodde på bristerna i anfallsspel som jag tog upp tidigare

Jag väljer att fortsätta med en tematisk snarare än kronologisk skildring av matchen och går således vidare med försvarsspelet. Även om GAIS brister i anfallsspelet är det som fått mest uppmärksamhet var även försvaret en akilleshäl under framförallt första halvlek. Richard Ekunde hade problem på sin högerkant och organisationen tycket överhuvudtaget vara minst sagt medelmåttigt när två-tre spelare glatt markerade en spelare medan en annan lämnades helt fri. Ärligt talat var det mer Malmö FF:s uddlöshet snarare än något annat som bidrog till att GAIS endast låg under med ett mål i halvtid. Deras anfallare Daniel Larsson tycks mig alltid vara så endimensionell varje gång jag ser honom - springer snabbt men sämre vid avslutningsögonblicket än någon grönsvart spelare - och även Agon mehmeti lyckades bränna chanser där det var svårare att göra mål under matchen.

En annan orsak var att Dime Jankulovski återigen gjorde en utmärkt match och räddade flera farliga chanser med sina patenterade handviftningar. Efter en tid kom dock det oundvikliga ledningsmålet för hemmalaget. Detta vid en fast situation, vilket inte förvånade mig. Jag skall villigt erkänna att jag kan ytterst lite om försvarsspel vid fasta situationer. Det behövdes emellertid inte något geni för att se att det inte fungerade för GAIS i dessa situationer. Här är avsaknaden av Benny Lennartsson troligen påtaglig, då ingen tycks ha kompetensen att hantera detta. Att ha någon som faktiskt tycks uppskatta denna tekniskt och organisatoriskt komplexa aspekt på fotboll är något som behövs, även om det säkert är svårt att hitta (en grupp människor som delar personliga egenskaper med sådana som kan gräva ner sig i dyngbaggarnas sexualliv eller hållfastheten för metaller vid extrema temperaturer).

I andra halvlek blev även försvarsspelet bättre genom att Hallgrimur Jónasson - som tycktes ha svårt att hänga med Malmöpågarnas framfart - byttes ut för Jonas Lundén. Lundén kunde bidra bättre till offensiven på kanten och Ekunde fungerade utmärkt i samarbetet med Björn Andersson, där den förre stod för följsamhet och spelförståelse genom att täcka upp för den senare kunde storma fram och nicka undan. Givetvis är Ekunde avstäng i nästa match, så backlinjen måste omkomponeras igenom.

Tar vi ett steg bakåt och tittar på matchstatistiken så kan vi se att GAIS hade åtta avslut under matchen, hälften så många som hemmalaget. Av dessa kom endast ett avslut under första halvlek, vilket visar på de förbättringar som skedde med en anfallare mindre. Detta enda avslut i första halvlek var en smart men ändock i första hand chansartad lobb från Johan Mårtensson lång utanför straffområdet, som med lite tur hade kunnat ramla in. Det var bättre i andra halvlek men det var endast ett enda avslut under matchen inifrån straffområdet, och det var ett skott utanför av Mervan Celik från strax bakom straffpunkten.

Med ytterligare några matcher i kväll kommer GAIS troligen återigen ligga på sin naturliga, av gudarna givna, elfteplats. Med fem poäng ner till strecket får vi hoppas att gudarna är på gott humör under hösten och inte berövar oss denna placering.

För övrigt 1: Med Pelle Blohm som bisittare (och rättare av kommentatorn) så fick GAIS spelare och spel en bedömning som var rättvis men framförallt initierad, någon denne också implicit påpekade då han vid några tillfällen berörde experternas okunskap kring GAIS.

För övrigt 2: Som skribent börjar jag bli förbannat trött på att GAIS värvar spelare vars namn innehåller accenter - Ejyòlfur Hédinsson, Lycén, Florén, Jónasso, Lundén - som jag inte vid alla tillfällen orkar eller kommer ihåg att placera på rätt plats och åt rätt håll.

Åtvidabergs FF 0 - 1 GAIS

2010-07-25T11:01:00.003+02:00

Efter en oavgjort hemmamatch som så när ändade med förskräckelse, om det inte vore för en straffräddning, skulle GAIS nu ge sig på den svårare av matcherna i dubbelmötet mot Åtvid. Det enda som talade för GAIS var det härliga makrillväder som dragit in över Östergötland.

Hemmalagets publiksiffror var på GAIS nivå men genom att arenan är så myclet mindre ger det en bättre inramning för tevetittaren istället för kala betongelement. Istället för detta har hemmalaget sataras på någon ny form av plastmatta som tydligen skall göra det möjligt att spela fotboll. Sådant har man ju inte brytt sig så mycket om i Göteborg, där betong är lösningen på de flesta problem. Fast man kan tänka sig att många i publiken hade uppskattat lite betong att ta skydd under.

1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 4. H. Jónasson, 20. K. Gustafsson (89´14. J. Lindberg);
17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna;
10. J. Florén (89´ 7. J. Lundén), 25. W. do Carmo, 23. E. Hédinsson;
21. J. Johansson (70´18. A. Khalili)

Åtvidaberg började spela fotboll när domaren blåste igång matchen klockan 16. GAIS däremot tog akademisk kvart och det tog femton minuter innan bortalaget började rulla boll överhuvudtaget. Innan dess bankade spelarna mest upp bollen i djupled med samma frenesi som jag bankar på snooze-knappen på morgonen. Under tiden han Åtvidaberg med att producera två mycket bra chanser. Efter elva minuter lyckas en hemmaspelare så när placera in en nick i bortre stolpen efter ett inlägg från vår vänstersida. Det till synes givna målet kan endast undvikas genom en fantastisk enhandsräddning av Dime Jankulovksi. Det är ingen underdrift att hävda att Dime i denna, likt förra matchen, räddar poäng för grönsvart. Utan hans insatser hade matchen varit förlorad redan i halvtid. Vi skall även sända en positiv tanke till målets hörngavel som räddade oss fyra minuter senare, när Åtvids ålderman Kristian Bergström slår till med en utmärkt frispark.

Efter ungefär tjugo minuter så börjar så en lång period då GAIS faktiskt, med försök till objektiva ögon har en lite bättre kontroll på matchen. En period som sträcker sig fram till dess att det är en kvart kvar av andra halvlek. Makrillarna håller mer i bollen och Åtvids farligheter blir mestadels effekten av kontringar, som i och för sig är tämligen farliga vid ett par tillfällen.

Problemet är emellertid att GAIS tycks sakna ett genomtänkt anfallsspel som fungerar. Som jag påpekade i samband med förra matchen har GAIS bättre spelare både till teknik och styrka och skall kunna ta sig igenom Åtvids försvar utan chansartade djupledsbollar. Reuben Ayarnas bollar på djupet är ofta bra, men det saknas under första halvan av matchen förutsättningar att ta tillvara på dessa. Ett frapperande problem är onekligen att vår djupledslöpande anfallare, Joel Johansson, inte lyckas komma till avslut en enda gång under matchen.

Jesper Florén är en del av vad som tycks vara GAIS genomtänkta strategi att rädda sig kvar i allsvenskan genom att låna upp Elfsborgs hela reservlag. I denna match fick han förtroende i Mervans frånvaro, på grund av avstängning, och på Lycéns bekostnad. Det har cirkulerat en hel del negativt om denne blondins liv utanför plan och med tanke på hur han har spelar i de senaste matcherna var det nog ett klokt beslut.

När GAIS slarvar bort en hörna på en variant efter sådär trettiofem minuters spel börjar jag känna en strålande känsla längst med vänsterarmen som jag inte bör känna med tanke på ålder och BMI. jag ägnar resten av halvleken åt att begrunda att sjukvården borde sända eventuella kostnader till GAIS. Nog vore det bra med lite solidaritet mellan två organisationer som präglas av ineffektivitet och bristande struktur.

I andra halvlek ser det rätt plötsligt bättre ut. Det är snart tydligt att nyckeln till att GAIS tar över spelet under stor del av andra halvlek ligger i att förre matchens staffsumpare Prince Eboagwu går ut skadad. Denne ankares frånvaro blir snart tydlig genom att grönsvarta djupledsbollar går fram i mycket högre utsträckning och att Wanderson do Carmo och andra plötsligt får mycket mer utrymme centralt. Det är alltså en skada, snarare än GAIS spel, som i slutändan ger oss segern när GIAS fullständigt tar över mittfältet.

Wanderson står för sju av lagets totalt femton avslut under matchen. Två av de mest spännande sker under den första kvarten av andra halvlek när denne börjar ute till vänster, bryter in i banan och dribblar sig fram längst med straffområdeslinjen innan han söker avslut nära straffpunkten. Tyvärr är hans skott inte vad det var förra året men under andra halvlek kommer hans dribblingar igång och ger en ytterligare dimension till GAIS anfallsspel.

En annan iakttagelse som är svårt att inte göra är hur extremt mycket boll och ytor som Eyjolfúr Hédinsson får på vänsterkanten. Troligen på grund av Wandersons tendens att vandra in och ut från vänster, och dra med sig spelare, i kombination med Eyos löpvillighet är det via vänsterkanten som GAIS anfall kommer. Hade islänningen haft lite mer egenskaper likt en ytter, och mindre så en löpande central mittfältare med placering till vänster, hade detta troligen kunnat ge resultat tidigare. Emellanåt kommer givetvis Kenneth Gustafsson upp på kanten och tillför lite av den dimensionen, men det blir inte riktigt tillräckligt.

I sjuttionde minuten byter Axén in den stillastående dolmen Aram Khalili, som inte imponerat efter sitt målgörande sena debutinhopp mot ÖSK. Även om denne inte imponerat är det givetvis ett helt korrekt beslut. GAIS pressar på rätt bra och då är en djupledslöpare med få måltjuvskvalitéer som Joel Johansson till föga nytta. Efter fem minuter betalar bytet sig. Reuben Ayarna slår en öppnande passning till Kenneth som slår ett inlägg mot målområdet där det, för en gångs skul, finns ett par grönsvarta spelare. Aram får pannan på bollen och nickar ner 1-0.

I och med sitt mål så blir Aram Khalili ironiskt nog överflödig. Åtvidaberg börjar strax pressa på mot ett lag som inte är vana att vinna matcher och det finns få användningsområden för en trögrörlig target, även om han genomför ett par vettiga nickskarvar. Givetvis blir det lite onödigt nervöst men egentligen lyckas hemmalaget med föga mer än ännu en frispark från åldermannen, som denna gång går en bit utanför.

Totalt fyra välbehövliga poäng mot Åtvidaberg som gärna skulle fått vara sex. Har tyvärr väldigt svårt att se hure GAIS skall kunna erövra så många fler segrar mot bättre motstånd än vad som är föga mer än seriens slagpåse. Vi får hoppas att denna seger ger spelarna den mentala styrka som är så viktig i fotboll. Jag räknar emellertid med att lagledningen lyckas banka ner spelarnas självförtroende i skorna igenom lagom till Malmö borta.

GAIS 0 - 0 Åtvidabergs FF

2010-07-19T09:09:00.004+02:00

Som jag framhävde senast var det inte med glädje jag såg fram emot allsvenskans omstart. Dubbelmötet med Åtvidabergs FF är inget annat en en tolvpoängsbatalj i två akter som jag inte har några större förhoppningar att GAIS skall kunna börja tillräckligt många poäng ifrån för att göra mig nöjd och trygg.

Åtvidabergs FF är ett av de lag som GAIS måste hålla bakom sig i tabellen för att klara av nytt kontrakt. Utan att ha nyckeltal vid handen vågar jag påstå att Åtvid är ett av de lag som har en än mindre budget och personalresurser än bottenlaget GAIS och således något som vi, på det berömda papperet, bör och skall slå. Åtvidaberg har varit på dekis sedan Facits storhetstid tog slut och är långt ifrån 1970-talets glansdagar. Tyvärr kan man la säga detsamma om GAIS.

Bortsett från laget är bruksorten mest känd för just företaget Facit, som tillverkade mekaniska räknemaskiner. Företaget var emellertid nära konkurs i början av 1970-talet och klubben största framgångar tillkom samtidigt som kommunens dominerande arbetsgivare, som stött upp ÅFF, gick in i en kris. I allmänhet brukar företaget framhävas som en lusten liten anekdot, då världens bästa mekaniska räknemaskiner inte hade en chans mot de elektroniska miniräknarna som började flöda in från Asien. I historiens kärna brukar företagsledningen framställas som aningslösa om detta nya hot som innebar företagets undergång. Riktigt så var det emellertid inte. Ledningen kände till detta och tog initiativ i form av ett samarbetsavtal med ett japanskt företag som dock brast och därmed också ett världsföretag som vände från dominans till hopplöst överspelat på bara ett par år.

Även om jag inte kunde se cupmatchen mot Brommapojkarna, som GAIS förlorade odramatiskt på straffar, så uppgav min källa att det var en trög och föga hoppingivande tillställning. Inget tydde alltså att laget kommit ur sin dåliga form och mitt tips innan matchen var 1-1, där förre ÅFF-spelaren Richard Ekunde skulle göra bägge målen.

1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren (29´4. H. Jónasson), 20. K. Gustafsson;
6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson;
27. M. Celik, 25. W. do Carmo, 23. E. Hédinsson (75´11. T. Lycén);
21. J. Johansson (75´18. A. Khalili)

Matchen hinner knappt starta innan chocken av att ha sett på VM-fotboll i ett par veckor krockar med den socialrealistiska, allsvenska fotbollen; tomt på läktarna, tystnad och fotbollsspelare som tycks röra sig i sirap. Några chanser bjuds åt båda hållen innan matchen får stadga. GAIS verkar vilja vinna och få bollen framåt. Dessa ger sig på många och ofta förhastade djupledsbollar som fångas upp av Åtvids spelare, som kan vända spelet. Jag försöker resonera med tevebilden om att det är bättre och lugna ner spelet lite, hålla i bollen och jobba sig fram till lägena. GAIS spelare skall överlag ha en bättre teknik och kan och bör kunna skapa tryck. Till min förvåning - och rimligen för första gången - tycks gubbarna som springer runt på skärmen lyssna på mig!

Efter en kvart, tjugo minuter får GAIS kontroll på matchen och börjar pressa Åtvids försvar. Det visar sig snart att de gästande spelarna har såväl svårigheter att ta bollen av GAIS spelare och ens behålla bollen när de lyckas bryta. Varje avvärjt anfall innebär ändå snart att bollen är tillbaka i grönsvart förvar för ännu en svängom kring straffområdet.

Till detta kommer även ett friläge som Joel Johansson får men som felaktigt blåses av för offside. Som jag ser det hade GAIS kanske, under den första halvlekens dominerande period, tkänat mer på någon bättre bollhållare på topp, snarare än en djupledslöpare. Fördelen med att vara snabb nullifieras ju i vilket fall av svenska linjedomare.

Det är så enkelt att GAIS skulle gjort mål i första halvlek och just lagets totala oförmåga att göra mål på öppna lägen, klara målchanser, halvchanser och nästan inte ens chanser alls är oerhört frustrerande. Totalt sett hade GAIS 12 avslut under matchen, endast två av dessa var på mål i en match där hemmalaget under stora perioder dominerande bollinnehavet.

GAIS dominerade alltså stort under andra halvan av första halvlek, men som vi vet kan en dominans aldrig vara så total att den inte kan brytas ner med hjälp av ett mellansnack i Gamla Ullevis betongkatakomber. I andra halvlek var det helt väntat Åtvidabergs FF som tog över taktpinnen i allt högre grad.

I 70:e minuter få således bortalaget en straff, inte mycket att snacka om heller. Fram för att ta staffen stegar en defensiv mittfältare under namnet Prince, som likt alla andra defensiva mittfältare från Nigeria med det namnet är han la självutnämnd expert på att slå staffar. Detta är det enda hopp jag har när han sedan går fram och slår en rätt bra straff som Dime Jankulovski emellertid lyckas rädda. En utmärkt räddning av Dime som på så sätt räddar en poäng för laget i en match som vi egentligen borde ha vunnit.

Nå, det är inte slut ännu. I samband med straffräddningen får Åtvid en hörna och jag mumlar till min föga intresserade bättre hälft som sitter i rummet och pillar med datorn, att nog fan skall du se att vi släpper in ett mål på hörna nu. Just precis detta händer två sekunder senare. Turligt nog har dock domaren sett att just straffläggaren Prince slagit in bollen med handen och denna belönas med ett gult kort istället för mål. Ett föga imponerande facit efter två öppna lägen på en minut.

GAIS lyckas inte prestera något under de följande tjugo minuterna och slutsignalen ger inget annat än en viss lättnad dominerad av tomhet. Ännu en dag i Ivan Denisovitjs allsvenska liv är tillända, men vilan blir som vanligt kort. Snart kommer ännu en sexpoängsmatch, och därefter ytterligare 14 matcher innan vi kan hoppas på att ha överlevt ännu ett år på den hett eftertraktade elfteplatsen i Europas tjugofjärde bästa liga.

Jag undrar slutligen även om GAIS nya sportchef fick permission från kåken för matchen. Kjell Pettersson hade i alla fall lyckats ta sig ut från från kapten Bäckdahls skafferi, för det kunde jag se på tevebilden. ÅFF:s supportar hade la dröjt kvar på västkusten efter Wings & Wheels i Varberg.

Frånvaro av ångest och hyllning till Gårda

2010-07-16T09:45:00.003+02:00

Under senare tid har jag saknat något. Trots värmen har trycket över hjärtat känts lättare. Är jag måhända lycklig? Nej, tyvärr är det nog inte så banalt. Mitt lättade hjärta torde i första hand handla om frånvaron av en svart skugga som annars brukar vandra med mig under en stor del av året - GAIS. Skuggans närvaro var extra påtaglig under den stressiga vårsäsongen men har nu varit borta nu har den varit frånvarande under stor tid. Under det där jippot i Sydafrika har det nästan varit så att fotboll har varit underhållande och inte bara en källa till oro och en underström av stress likt en koncentrationslägerfånges, som endast under någon sekund kan känna lättnad över att överlevt en urvalsprocess innan det är dags att oroa sig för nästa.

Andra tider, i den gyllene forntiden, var måhända lättare. I alla fall inbillar jag mig att så var fallet. Föreställ er exempelvis säsongen 1930/31. GAIS vinner allsvenskan för tredje gången med sex poängs marginal över AIK och detta var med två poäng för seger, med dagens system hade det varit en marginal på nio poäng (då dls gått om och blivit tvåa, med en seger mer än AIK) efter en serie på 22 omgångar. Man föreställer sig att livet som grönsvart anhängare måste varit underbart enkelt.

För en tid sedan fick jag två kopierade sidor av en senior exilare som denne hittat i Idrottsbladet från denna tid. Texten på sidorna är en dikt som någon skrivit - och nu citerar jag vad som skrivits i hörnet - efter seger (4-1) mot Bill Petterssons Helsingsborgs IF på "urusla ullevimattan." Publiksiffran skall ha varit anständiga 13986, vilket ju är bättre än vad man kan vänta sig idag med långa vägar. Men planen var ju tydligen lika uselt då, inget nytt under solen i det avseendet.

Som en självterapeutisk åtgärd skriver jag härmed av hela dikten. På denna tid kunde folk sända in dikter av minst sagt varierande kvalitéer som tidningarna tog emot och tryckte helt frivilligt. Folk var måhända inte så värst bortskämda med sin underhållning på den tiden och en amatörs diktförsök i tidningen kunde tydligen roa. Notera för övrigt att den är skriven på dialekt.

HYLLNING TILL GÅRDA

Här ska bäras, oh yess,
fram en hyllningadress
till det grönrandigt utklädda gänget.
Haja, Gais-laget, Hell!
De e´rätt! Very Well!
Möter motstånd, så freska och spräng´et!
Uti i seriens töpp
har I käckt klättrar öpp.
Stanna kvar där, så har i vår aktning.
Denna höllningadress
som ä skreven på vä´ss
har blett dektad se´n söndagens slaktning.

När I slaktade kon
kom det inspiration
över Götastans bollstolta släkte.
Lungt i leran I stred,
Häslingborget sjönk ned.
Sickna lerkrukor! De va la käckt, de´!
Mens vi jubla vår drill
märkte vallgossen Bill
att hans lag blivit aningen hä´sket.
När det stänkte och skvatt,
tyckte vi det var glatt
uti urusla Ulleviträsket.

Vi gick hem och tog knäpp
och på den drack vi Prepp.
Vi band lagerbärsblad omkring panna.
Och så dektade vi
lite fin poesi
för en ann e så go som en annan!
Och se´n kila vi kvickt
med vår höllningadikt
för att få lite namn att stå under.
Först skrev Sydowén på.
Se´n en Bratt, det var två.
Och på det, sak ni se, kom det kunder!

Ut till Kungsladugård
for vi hastigt i ford.
Däe skrev Agyst sitt namn på poemet.
Se´n med blixtsnabbhet stor
vi till Majorna for.
Där skrev Algot sa: Gör succe me´t!
Upp på Masthuggets höjd
blev vår droska fördröjd.
Vi fick stanna där drygt över timman.
Under hyllningens tralls
sista raden skrev Challs
och Karl-Oskar och Råbett och Tjimman.
Williams båt låg i hamn,
så där fick vi hans namn.
Sedan styrde vi kusen till Haga.
Där satt Morgan så kcäk:
fram med penna och bläck!
Ja, vi kunde då rakt inte klaga!

Nästa man: Annedal!
Vesst, för fan, där bor Kal.
Han var glad att bevettna vårt opus.
Han beryktade tjej,
fröken Ada gav mej,
i belöning en kraftig och go´puss.
Se´n till Landala gick
våran fordfärd så kvick.
Det blev genast en rad uttå Gystav.
Och i Vasatan sa
miljonärn: de va bra!
Gårdas kvarn borde göras en byst av!
Ned till City med fart!
Där skrev Douglas, va klart!
Hultmans holme! Där träffa vi Ludde.
Näste man! Keillers Park!
Där tog Morgan vårt ark
och skrev på men på bärsa han bjudde.
Nästa stadsdel, full speed!
Heja på! Redbergslid*!
Där låg Henry och skrev uti slafen.
Se´n i flygande fläng
bort till Getebergsäng.
Där fanns Harry! Sätt dit autografen!

Och till sist när vi fått
tusen namn (alltid nått),
som ett yrväder sågos vi forda
med vårt hyllningspoem
ut till gaisarnas hem,
till natusköna stadsdelen Gårda.
Till vå ford sa jag: Ptro!
Och till Gais: Vassego!
Den adressen, men vilken nu ja´kom
är en hyllningens gärd.
Gais är faktiskt den värd!
Hela Götet är fanimej bakom!

Micke

* Redbergslid spelade i Allsvenskan detta år, kom näst sist, men detta tycks inte ha bekommit diktaren.

Kontakten

2010-07-12T13:22:00.003+02:00

Flydde tidigt från min egen lägenhet, efter en minst sagt svettigt joggingrunda då temperaturen inte ens var uthärdlig vid klockan sex på morgonen, till mitt luftkonditionerade kontor. I fredags upptäckte jag lite av en slump en tillgång som har en del nytta för mig men som framförallt är rätt kul.

Förr i tiden var det tämligen vanligt att större företag hade personaltidningar, som kom ut med några nummer per år. Exempelvis Borås Wävferiers Bomull, Bultfabrikens Bult-Pressen, Bolinder-Munktells BM-nytt och många, många fler. Vem kan exempelvis glömma Växjö polisdististrikts informationsskrift Bylingen? Totalt 1800 träffar får man om man söker på personaltidningar som genre på libris.kb.se. I många fall är det samma företag som döper om sin personaltidning eller liknande.

Dessa finns givetvis kvar än idag och funktionen är densamma men i många fall har det la ersatts med e-post. Till skillnad mot de personaltidningar som jag utsatts för kunde emellertid lite äldre personaltidningar ge en del utrymme för kritik och allt var således inte företagsledningens propaganda. Framförallt innehåller de emellertid reportage om invigningar, middagar, guldklocksutdelning till äldre anställ... medarbetare och diverse sportevenemang.

Tyvärr är ju många av dessa placerade långt ner i bibliotekens arkiv. Ett undantag, som jag som sagt upptäckte i fredags, är LM Ericssons Kontakten. I samband med att Centrum för Näringslivshistoria gjorde en historiesida för företaget så la de även upp alla nummer från 1940-2006 i digital form. Håller på och arbetar mig igenom dem och har i skrivande stund kommit in på början av 1950-talet efter att ha börjat 1945.

Jag har ett syfte med detta som faktiskt är relaterat till mitt arbete men jag kan varmt rekommendera digitalt bläddrande och överraskas av tidiga reportage om faxen och telefoner som går att ha i taxin tillsammans med glada bilder på kvinnor som vunnit någon korpserie i handboll och paternalistiska förmananden från direktören och arbetsledning kring hopp-Jerkors överrörlighet och otyget att sjukanmäla sig utan fullgod anledning. Speciellt läsare som bor i närheten av fabriken i Midsommarkransen kan ju finna i ett intresse i att betrakta sin lokalhistoria.

Kompetensen, arbetslösheten och Volvo PV

2010-07-08T12:14:00.005+02:00

Läser i SvD:s näringslivsdel att Volvo säger att de kanske tvingas flytta till Kina för att de råder brist på rätt kompetens i Sverige. Personalchef Björn Sällströms påstående fylls på av Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez Svanqvist och Kristina Scharp på Svenskt Näringsliv. Trots en hög arbetslöshet (8,8 procent enligt SCB) skulle det alltså inte gå att få tag i kvalificerat folk. Som vanligt är det lösningen på krisen i befolkningsfrågan, jätteproppen Orvar, som hotar och är en del av det tilltagande problemet där det inte utbildas ingenjörer i nog för att ersätta pensionsavgångarna.

Jag kan inte ett smak om arbetsmarknaden för IT-tekniker och ingenjörer men noterar att även bransch jag kan en del om tas upp i artikeln:

Det är inte bara högkvalificerade jobb som är svåra att tillsätta. I publiken [i Almedalen] finns Roger Albrecht med ett städföretag i Visby med 24 anställda.
–Vi skulle kunna vara dubbelt så många. Men det har inte gått att hitta rätt kompetens till den här ändå ganska enkla branschen, säger han.

Städjobb och andra jobb med liknande (låga) kvalifikationskrav har jag haft ett antal. Som framhävdes i en SN-rapport för en tid sedan så förmedlar en arbetsförmedlare mindre än ett arbete i månaden. Att sosse-fästet AMS ombildades till Af tycktes inte likt viftande med ett trollspö lösa alla arbetsmarknadens förmedlingsproblem. Likaledes har jag aldrig fått ett sådant jobb via Af utan via kontakter eller påstötningar.

Nu är det emellertid inte mitt arbetstagarperspektiv som är i fokus här, utan arbetsgivarperspektivet - hur finna kompetens? Genom ostrukturerad deltagande observation har jag kunnat notera hur företag som jag (och vänner) arbetat på hanterar sin rekrytering och det är föga imponerande och utfallet verkar snarare vara ett resultat av tur snarare än skicklighet och god bedömningsförmåga. Tror faktiskt inte Af skulle göra ett sämre urval om företagen vänder sig till dem. Samtidigt finns det en många rekryteringsföretag som tycks kunna leva gott på dessa transaktionskostnader men som jag inte heller tycker verkar lyckas någon vidare. Har blivit uppringda av sådana vid några tillfällen och krasst kunnat konstatera att dessa sällan tycks veta något om något om arbetena de skall tillsätta.

Det går förstås att gnälla och beklaga sig men nog torde det i slutändan vara i företagens intresse och i deras ansvar att finna och vidareutbilda sin egen personal? Näringslivsföreträdare beklagar sig gärna över den institutionaliserade arbetskraften men är det kanske inte så att de själva är lika institutionaliserade? Det har inte varit ovanligt att företag tvingats leta reda på, utbilda och även fixa bostäder och exempelvis dagisplatser åt sin egen arbetskraft. Många av dessa uppgifter, och därmed kostnader, har numera tagits över av det offentliga. även om företag som Lernia finns och har funnits länge. Det är givetvis lätt att beklaga sig över höga skatter vid ett tillfälle och sedan beklaga sig över att det offentliga inte servar företagen tillräckligt med gratis utbildad arbetskraft.

Inte minst behövs ”mentalt stöd” från exempelvis regeringen, säger Björn Sällström och minns uttalanden om bilindustrin som ett särintresse.
–Vi skulle gärna se ett erkännande om att industrin är viktig. Andra länder värnar om sin bilindustri, säger han.

Företag kan inte förvänta sig att kompetent personal flyger in som sparvar i munnen på dem och det gör de inte ens utomlands (gräset är grönare på andra sidan). Volvo PV:s förtäckta hot om att flytta företaget utomlands är lätt att tolka som klassisk rent-seeking, där företaget vill att någon annan skall betala kostnaderna. Det finns inga gratis luncher, inte heller i Kina, även om de måhända äter sparvar.

Är du Sirius?

2010-07-05T08:30:00.007+02:00

Då det var fullständigt omöjligt att på något sätt överhuvudtaget följa Svenska cupen-matchen mellan GAIS och BP valde jag istället att åka iväg och se fotboll på Studenternas IP. Sirius fotboll hade gratis inträde i sista hemmamatchen innan sommaruppehållet, mot Syrianska IF Kerburan från Västerås. Ja, laget är från gurkstaden men Kerburan är en turkiskt by, eller en by i staten Turkiet kanske är mer korrekt.

Vid entrén var även matchprogrammen gratis. Om de är de varje match vet jag inte men det var en rätt fin produkt måste jag säga. Klar bättre än GAIS. 32 sidor med rätt lite reklam, trots att den som sagt var gratis. Spelarna presenterades med lite grundläggande fakta samt att någon annan i laget fått beskriva spelaren med ett par mer eller mindre tykna meningar som emellanåt är rätt roliga. Dessutom finns det kort information om alla lagen i serien Division 1 Norra (det vill säga landets tredjedivision i dessa seriebeteckningsinflationistiska tider). I mitten av programmet låg ett extra vikt blad med lagens uppställningar, domare och lite annan information. Helt klart bättre än bladet man fick när jag gick på Umeå FC under min förra exilperiod, då speakern oftast ägnade ett par minuter åt att rätta laguppställningarna strax före avspark.

En kopp kaffe (Lindvalls, det lokala medelmåttiga märket) och bulle för tjugo spänn i pausen. I stort sett ingen kö. Ja, där ser man hur långt efter provinsstaden är metropolen Göteborg. Betong, långa köer och höga priser är framtidens melodi! Dessutom klarade arenan av att släppa in folk utan kö (ja, det var ju gratis förstås), muddring och otrevliga vakter - naivt och omodernt, IK Sirius har uppenbarligen inget i eliten att göra!

Gick upp på en träläktare som verkligen sett sina bättre dagar. Det gungade betänkligt och jag flyttade mig faktiskt en smula från min första plats då det kändes en smula osäkert. Till skillnad mot Göteborg, där hoppande någonstans får nybyggda hus att skaka är hoppande här att förena med livsfara. Den officiella publiksiffran var något över 1000, och därmed nästan uppe på GAIS siffror i matchen mot BP. Jag upplevde det emellertid som en både saltad och sockrad siffra och jag gissar på 400-500 personer, inklusive Kerburans högerbacks familj, som satt nedanför mig och vars lilla dotter vinkade och tjoade "hej pappa" när denne gick för att ta ett inkast. Sådant får man inte se på fotbolls-VM precis.

IK Sirius lag innehåller ett par spelare med erfarenheter från högre serier. Laget föll närmast ner från superettan förra säsongen. Som balansspelare på mitten spelade Pierre Gallo och i mittförsvaret spelade Elias Storm. Däremot saknades spelaren som torde vara den ende som fått rött kort för att försökt snabba på ett inkast, Daniel Blomgren.

Uppställningen var en 4-4-2 med en central mittfältstriangel och en ytter på högerkanten. Det är möjligt, kanske till och med troligt, att det skulle föreställare 4-3-3, men då två anfallare verkade tämligen centralt och en föll ner på kanten så var det inte det intryck det gav. Laget lämnade alltså i stort sett vänsterkanten obemannad. Anfallen skedde därmed genom mitten eller på vänsterkanten, vilket samtidigt gav vänsterbacken möjligheten att smyga upp några gånger under första halvlek. IK Sirius spelar i svart och blårandigt, som Inter, och spelaren var en smula lik Maicon men jag tror nog att liknelsen inte bör dras längre än så, då Sirius-spelaren i stort sett aldrig fick tag i bollen ("Spelar på utfyllnadsposition med begränsade uppgifter framåt. Medelålders, singel och sökande" enligt matchprogram). Hans framstötar underlättades av att deras vänsterytter aldrig arbetade bakåt i defensiven. Nackdelen var givetvis att denne fick en del ytor att röra sig på. Kerburan försökte utnyttja detta en del men denne ville hela tiden driva in i banan med bollen på det av Sirius fullsmockade innermittfältet istället för att utmana sin ytterback och söka inlägg.

Sedan innehöll matchen det man kan förvänta sig av en fotbollsmatch: ett läckert självmål, en tveksam straff, ett tveksamt bortdömt mål; samt ett rött kort till en hemmaspelare efter matchen. I slutet kunde IK Sirius rädda en poäng i detta mittenmöte genom att Elias Storm agerade som en offensiv libero och stötte in 2-2 mot slutet av matchen.

Sedan var det bara att cykla hem. En tid senare kunde jag få en liverapport via telefon från GAIS föga dramatiska straffavgörande från Gamla Ullevi, där förlusten givetvis var given på förhand, vilket både jag och rapportören var eniga om redan från första stund.

Nyhetstorka på Stockholmska Dagbladet

2010-07-03T14:33:00.003+02:00

Det är givetvis inte så mycket som händer i dessa värmeböljsdagar. Vare sig inne på nyhetsredaktionerna eller ute där bland verklighetens folk. Som löpsedel kör (troligen) därför SvD med krigsrubriker en nyhet om att Stockholm mår bättre än Göteborg och Malmö.

Vilken chock att inkomster och hälsa är bättre i en privat och offentlig tjänstemannastad än i stöder som för bara en tid sedan var nedgångna industristäder. När jag kommer till Stockholm förvånas jag över att så människor tycks ha riktiga jobb. Med detta menar jag inte att de är arbetslösa, utan att de "jobbar med IT" eller något liknande. Det är la emellertid en massa människor som har riktiga jobb, men deras välstånd och inkomster syns inte i statistiken på så sätt att SvD endast presenterar medeltal. Då skall det poängteras att inte heller jag ett riktigt jobb, men jag är i alla fall medveten om att det inte är ett riktigt jobb.

Nåväl, nyhetstorka som sagt. Blir dock lite fundersam över hur Stockholms Regionplanekontor förklarar saken enligt SvD:

"[De] har tidigare identifierat hur stockholmarens självbild skiljer sig från övriga landet. Stockholmaren ser sig som kreativ och tolerant men är mindre nöjd med saker och ting än svenskar övrigt. Den ”vill-ha-mer-mentalitet” som fungerar som drivkraft för både individen och storstaden råder, enligt Regionplanekontoret."

Låter lite som regionplanekontoret har köpt in sig lite på dianetik och självhjälpsböcker när de svara på frågan. Det är alltså Stockholmares unika mentalitet som är grunden till deras välmående. Spännande? Njae, kalla mig materalist men sådana förklaringar imponerar inte på mig, då det snarare är flummigt och potentiellt fördomsfullt - Stockholmare är smartare än lantisar och så vidare.

Tyvärr tycker jag allt som oftast att Stockholmstidningarnas jämförelser, när de åker sin tyskproducerade bil utanför tullarna, oftast präglas av någon slags nervös mindrevärdeskomplex som ger dem någon slags tillfredsställelse och behov att slå på trumman när de söker efter förklaringar till strukturella skillnader. Måhända för att journalisterna är inflyttade från Dalarna?

Anropar verklighetens folk

2010-07-01T08:15:00.004+02:00

Det är verkligen något som får mig att tänka på Nordkorea när KD använder sig av sitt uttryck "verklighetens folk", eller i alla fall en textrad av Knutna nävar. Som bekant är detta ett retoriskt tillhygge som partiet använder mot alla som inte anses dela deras uppfattning. Suspekta grupper som högskoleutbildade, som tydligen inte behöver lämna barn på dagis, städa eller betala räkningar.

Noterar på morgonen den inledande formuleringen av Göran Hägglund i dagens under streckare:

"[M]ånga människor känner inte igen sig i samhällsdebattens ofta överpolitiserade käbbel. Verklighetens folk ger istället vardagens problem högsta prioritet."

Är det verkligen någon bortom de redan frälsta som tar Göran Hägglund, riksdagsledamot sedan snart tjugo år, som en trovärdig representant för verklighetens folk och inte för det i samhället överpolitiserade käbblet? Vidare undrar jag varför KD anser att deras frågor inte är politiska, då de lyfter upp och driver dem på en politisk arena?

Överleva gruppspelet med ett världslag

2010-06-21T11:15:00.005+02:00

Gruppspelet i VM mal på som en konstant tapet i mitt liv framför soffan. Det börjar nu närma sig den viktiga tredje omgången vilket förhoppningsvis kommer att ge lite mer vitalitet till sofflivet, som tog sig en viss törn av den första omgångens ofta tämligen ointressanta matcher där rädslan att förlora var mycket större än viljan att vinna. Turligt nog har jag personligen ett visst nöje av väldrillat försvarsspel men det finns trots allt gränser på hur många matcher i rad man ids se med 8-10 man bakom bollen.

Ungefär samtidigt ägnas en hel del av det allt som oftast banala mellansnacket (tveksamma domaringripanden, skvaller) på de två kanalerna som visar VM åt bråken i några av trupperna. Kanske framförallt Frankrike, men även England tycks lida av inre stridigheter. Även Spanien och Italien underpresterar, även om något internt bråk inte nått mina öron ännu.

Dessa två stycken innehåller båda tillsammans aspekter på de stora lagens problem. Spanien, Frankrike och kanske även Italien har spelarmaterial i sina trupper som tämligen enkelt borde sopa undan de mindre lagen, som oftast består av föga annat än några bänknötare från några av de större ligorna och klubbarna samt habila fotbollsproffs i några av de stora, men inte dominerande, ligorna.

Som jag ser det beror storlagens problem delvis på storstjärnornas framträdande roll. Krav på att ligor skall sluta tidigare, vilket bland annat lätt till den absurda allsvenska säsongen detta år, har införts för att storstjärnorna inte skall vara trötta och småskadade. Trots detta är det många som inte presterar till den nivån som förväntas av dem. Exempelvis Wayne Rooney, onekligen i en stjärna i ett engelskt landslag som som vanligt står inför orealistiska förväntningar var fullständigt värdelös i den halvlek av matchen mot Algeriet som jag såg.

Lag som består av en övervägande del stjärnor (och med stjärnor så avser jag inte det urvattnade begreppet stjärna så som det används i kvällspressen när en division 2-spelare som tidigare varit med i ett allsvenskt lags trupp som lovande ungdom kör på fyllan) har ett problem genom att dessa allt för ofta ser sig själva som stjärnor och har svårt att få upp entusiasm för en gruppspelsmatch i VM mot Nya Zeeland eller Nordkorea efter att ha spelar semifinal eller final i Europacupen, en klyfta som kommer att öka allt eftersom klubbfotboll ökar allt mer i betydelse i relation till landslagsfotbollens utdöende form av nationalism.

Lösningen för en tränare är att istället för att välja ut de bästa spelarna försöka skapa ett lag med elva spelare som, oavsett om de är stjärnor eller ej, är redo att underordna sig lagets bästa. Med detta menar jag inte att det nödvändigtvis skall vara diktatoriskt ledarskap från tränarens sida eller att de måste spelas en rigid och okreativ fotboll. Däremot är det så att ett fotbollslag inte kan fungera som lag om mer än kanske maximalt två eller tre spelare ser sig själva som förmer än laget.

Oftas börjar tränarna med i stort sett på papperet bästa laget i gruppspelet, och med laget menas de elva bästa spelarna, för att i efterhand försöka komma tillrätta med underpresterande stjärnor genom att lyfta fram spelare från bänken. Efter att ha tagit sig igenom gruppspelet kan stjärnor med ett ego som är för stort för gruppspelet men med karaktär nog att hantera en petning slussas in i laget när de är mogna för det.

Denna arbetsmetod skulle givetvis leda till ett ramaskri i pressen men det kommer det ju att bli i vilket fall så det är bara att köra på!

P.S. Noterar nu även att Pelle Blohm är inne på samma tankegångar.

Tid för partitester

2010-06-18T12:17:00.003+02:00

Det är valtider. Ja, i alla fall börjar det faktiskt närma sig valtider. Som ett brev på posten kommer med detta olika partitester och liknande, såsom den som DN.se hade idag. Genom att svara på 28 frågor enligt en skala från instämmer helt till tar helt avstånd ifrån skall testen placera in mig på ett lämpligt parti, så att jag inte står där och tvekar den tredje söndagen i september.

Av någon anledning tenderar jag att göra dessa tester, i alla fall om de inte är allt för långrandiga. Trots detta anser jag att de är fullständigt värdelösa, i alla fall som en indikator på vilket parti jag skall rösta på. Det i mina ögon avgörande felet på dessa tester ligger nämligen i deras oförmåga att inkorporera varför jag instämmer i eller tar avstånd från ett påstående.

Det är fullt möjligt att jag kommer till samma uppfattning en dylik fråga som någon annan samtidigt som bevekelsegrunderna och resonemanget bakom är väsensskilda. Det är en väldig skillnad på om jag är för en skattesänkning för att jag tror att det skall gynna mig som person eller om jag är för skattesänkningar för att jag är av uppfattningen att lägre skatter gynnar tillväxten eller för att jag anser att det faktiskt är en frihetsfråga.

Ett extremt, omvänt exempel på detta är det så kallade nazistargumentet, där en persons uppfattning i en sakfråga masskrediteras genom att peka på att personen i fråga delar denna med Hitler. Både han och jag är exempelvis för djurskydd, men jag vill bestämt påstå att vår världsuppfattning skulle skilja sig åt i många andra avseenden.

Det är resonemanget bakom ståndpunkten som är viktigt i ett politiskt val. Inte för att jag tror att politiker nödvändigtvis bryter sina vallöften utan för att det inte för mig går att förutse vilka frågor som kommer att komma upp på den politiska agendan under de följande fyra åren. Om de 28 frågor som DN ställer upp inte kommer att ha en framträdande roll under denna tid finns det inget som säger att bara för att ett givet politiskt parti hade en snarlik uppfattning i dessa frågor kommer att resonera som och komma till samma slutsatser som jag gör.

Ett rum med utsikt och det gröna gräset på andra sidan

2010-06-16T13:33:00.002+02:00

En smula senare än vad jag hade avsett från början publicerade jag nyligen ett gästblogginlägg för Kvillebacken.se, en sida som försöker sälja in Östra Kvillebäcken. Vi i YimbyGBG blev tillfråga och fick fria händer. Jag som förvisso är i exil, men bodde närmast, tog på mig uppgiften.

Är la egentligen inte helt oproblematiskt att skriva åt företag med avseende på trovärdighetsfrågan men jag är ju hyfsat nöjd med Kvillebäcken - ja, i alla fall i jämförelse med andra aktuella byggprojekt. Tyvärr är det ju inte någon vidare tuff konkurrens.

Inlägget handlar om varför jag gärna byter bort min spektakulära utsikt i Uppsala mot utsikten jag hade förr. Vad jag främst lade märke till när jag gick in på sidan för att publicera mig var dock att gräset kan vara grönare på andra sidan. Bloggen använder sig av wordpress som var så mycket snyggare och trevligare än vad blogger.com, som jag använder för denna blogg är. Att överhuvudtaget starta en blogg var ju något av en spontan gärning men så här i efterhand så hade jag nog föredragit wordpress...

Vuvuzelan måste dö

2010-06-13T09:10:00.005+02:00

Efter ett antal VM-matcher börjar nu tålamodet tryta. Upplevelsen är som två gånger fyrtiofem minuter tinnitus. Jag åsyftar givetvis den långa, sydafrikanska trumpet som med sitt monotona läte dominerar VM-slutspelet i Sydafrikas ljudbild. En vän till mig uttalade nyligen uppfattningen att ljudet från Vuvuzelan än värre än att lyssna på Robert Pärlskog, och som skåning torde han ändå vara van vid påfrestande läten.

Nu skall det verkligen påpekas att jag inte är för förbud. Själv är jag en hängiven anhängare av publikljud i alla dess former. Även om jag har en preferens emot trummor - mer känt som dieseldriven analvibrator - inom läkarkulturen så måste jag ju acceptera att vissa klackar använder sig av en sådan, även om jag starkt tar avstånd från sådant i min klack.

Det finns däremot enligt min uppfattning en distinkt skillnad mellan Vuvuzelan och de flesta andra instrument som använts och används på läktare; trummor och andra trumpeter. Det går säkerligen att diskutera vilken funktion musik och sång spelar på idrottsläktare. Jag skulle förmoda att det i många avseenden inte skiljer sig från många andra sammanhang där musik har en roll i det sociala - oavsett om vi talar om arméer, fackföreningsrörelsen, frikyrkorörelsen eller någon annan form av folkrörelse eller sammanslutning. Inte är det osammanhängande vrål man hör när det skall drickas en snaps, i alla fall inte de första 5-6 snapsarna. Inte ens middagcermonin i "Vi på Saltkråkan" eller den av min lågstadiefröken så älskade "Raketen" sjönk ner till vuvuzelans nivå.

Musiken och sång skapar samhörighet och stämning samt - och detta är speciellt viktigt i fotboll - ger stöd i kampen. Vuvuzelan har, som jag ser det, ingen av dessa funktioner. Återigen - jag är verkligen inte för några förbud men vill i vilket fall ta bestämt avstånd från ett sådant beteende. Vuvuzela är inte pluralism och tolerans utan dränker alla andra uttryck i ett brus av entonighet.

Visst kan även oljud ha en funktion. Exempelvis på derbyt mot den lilla satan häromåret, då det användes missljud för att störa hemmalagets allsång till hade detta ett specifik syfte. Vuvuzelan tycks helt sakna funktion. Jag är tacksam att jag inte bor i Sydafrika (vilket det givetvis finns många fler, och mer viktiga orsaker att vara glad över) men om några snorungar börjar tjuta med en sån där bakom mitt öra på en fotbollsmatch skall ni få se på läktarvåld. Avstängning från fotboll kan nog ses som en befrielse om denna anti-musikaliska farsot sprider sig till svenska läktare.

Har du det som krävs för att ha en åsikt?

2010-06-11T09:33:00.004+02:00

Är det bara jag som blivit lite perflex av den svenska försvarsmaktens nuvarande reklam-, eller jag kanske skall säga upplysnings-, kampanj? Sloganen "har du det som krävs för att ha en åsikt" ger mig associationer som jag tror och sannerligen inte hoppas var avsikten.

Kommer osökt att tänka på Robert Heinleins gamla SF-roman Stjärnsoldater - eller Starship Troopers, som den hette på engelska och troligen är mer känd som efter en mer ironisk filmatisering för ett antal år sedan. En bok utan någon direkt berättelse som utan större ansträngning kan tolkas som propagerande för militarism och måhända även fascism. I framtidsstaten är det den som är villig att offra sig och göra den insats som krävs för militärtjänst som har rätt till medborgarskap, medbestämmanderätt och deltagande i det politiska livet.

Detta inlägg är även inspirerat av svensk filmproduktions höjdpunkt och zenit, Repmånad, som gick på TV igår:
"Minns Ådalen, Wickman. Vi är de besuttnas redskap. Eller hur, Jonas."

Sedan kommer jag också att tänka på Turkiet och andra länder där militären, i alla fall historiskt, stått som garant för staten, dess idé och stabilitet genom att gå in och, så att säga, styra upp situationen när politikerna avviker från den rätta vägen. Är det detta som den nya, numera frivilliga försvarsmakten vill förmedla (just att det numera är frivilligt underlättar kopplingen till Heinleins bok och idéer där värnplikt inte betraktas med blida ögon).

Så jag går in på försvarsmaktens hemsida och gör testet som skall avgöra min framtid som fri medborgare i den svenska militärstaten. Vilken besvikelse det blir när det visar sig att testet endast består av allmänt tyckande i arton olika frågor. Dessutom är testet ihopkopplat med Facebook.

Med tanke på att sådär nittio procent av ungdomarna som är i vad som förut var värnpliktsåldern har Facebook så känns det onekligen långt ifrån den känsla meritokrati som jag kanske hoppades på. Här får man uppenbarligen ha en åsikt hur som helst; allmänt, löst tyckande premieras. Ja, säkerligen är det så att om det finns någon brist bland dagens unga vuxna så är det oreflekterat tyckande och ej underbyggda argument!

Studenter och frimurare

2010-06-10T08:17:00.003+02:00

På onsdagen lämnade jag provinsstaden och åkte in till storstaden, the Capital of Scandinavia, Stockholm för att lyssna på ett seminarium. Jag traskade upp för Sveagatan (kände någon märklig yrsel vid Monks Cafè) och märkte snart att jag var lite tidig, så jag gick in och tog mig en kaffe i närheten av ABF-huset, där seminariet skulle vara.

Under min promenad och under mitt kaffedrickande dånade med ojämna mellanrum flak fulla med tjoande studenter förbi. I min perceptions periferi har jag noterat att det rådde en populistisk politisk strid om detta. Någon tjänsteman (?) ville först stoppa studentflaken i centrala Stockholm med hänvisning till pågående vägarbeten som redan i nuläget gjorde trafiksituationen ansträngd i närheten av Sergels torg.

Det var emellertid inte det jag tänkte på. Min tanke rörde snarare själva vitsen med att åka studentflak i centrala Stockholm. Då jag från början är från en mindre ord så var förutsättningarna annorlunda. Även om måhända staden vuxit lite ifrån situationen där alla känner alla, var det ändå så att många av de som befann sig i centrala delarna av staden under den dagen då flak och bilar åkte raggarrundan runt centrum kände eller var släkt med i alla fall någon av de som satt i bilar eller stod på flak. I centrala Stockholm kan detta la rimligen vara fallet.

Det finns måhända något katarsiskt över att åka runt och skrika och tjoa på stadens gator - jag var själv inte intresserad av detta när jag tog studenten, så jag är näppeligen rätt person att bedöma detta på något intuitivt plan. Däremot tycks mycket av denna del av studenten som en övergångsrit som betraktas av det omgivande samhället förlora lite av sin poäng. När flaken gick runt i Uppsala satt jag och ett par andra bittra gamla uvar på arbetsplatsens tämligen solskyddade fikarum och mumlade något om arbetsförmedlingen och att en blind apa kan ta studenten nuförtiden.

Nåväl, till slut började seminariet, som bestod av en debatt mellan ett par forskare, en journalist och även en företrädare för Transportarbetareförbundet. Ämnet var fackets invandrarpolitik i ett historiskt perspektiv, som anordnats av Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek.

Det hela går la på som förväntat. En bit in i seminariet kommer det in en eftersläntrare som sätter sig på stolen bakom mig. Jag ser aldrig hans ansikte. En tid senare ställer denna man en fråga som börjar med att han poängterar att flera inom transports styrelse är med i frimurarna. Frågan tycks sedan aldrig riktigt ta slut. Den går via att Hitler också var frimurare och var i samma loge som Rothschild, att de på något sätt var involverade att engelska och inte tyska blev språket i New Amsterdam och så vidare, in i svängar som jag ärligt talat hade lite svårt att hänga med på. Trots att jag inte kunde hänga med i hans resonemang så får jag ändå intrycket av att det inte riktigt var mitt intellekt det var fel på. Allt tycks handla om pengar och cirkulationen. Jag sjunker ner i lite lätt fosterställning och hoppas att det hela snart tar slut.

Efter en tid lyckas någon framme avbryta mannen och fråga om det finns någon fråga i det hela. När han inte riktigt lyckas med detta så tolkar de ut en fråga ur det och kan krasst konstatera att nej, det är inget som de tänkt på. Mannen tycks nöja sig av detta. Däremot kan jag i ögonvrån notera att han strax efteråt sticker ner handen i sin till synes tungt lastade väska. För ett ögonblick så tänker jag att det kanske är en bomb i väskan och sedan sitter jag i sådär fem minuter och tänker att det kommer att göra väldigt ont i nacken när bomben går av och det var la ändå höjden av otur att gå på ett halvtomt seminarium i ABF-huset på Sveavägen och sprängas i luften av en tok som tror att frimurarna kontrollerar världen (vilket de kanske gör, vad vet jag?).

Men till slut går mannen, antagligen besviken att inte heller här ville någon ta hans funderingar på allvar. Vid det laget har jag slagit mina egna konspiratoriska tankar ur hågen och fullt ut igen koncentrera mig på seminariet.

De där skeppen till Gaza

2010-05-31T16:33:00.003+02:00

Under en rätt stressig måndag efter en kortare tids semester, men en påföljande currrywurst-abstinens, har jag knappt hunnit hålla mig uppdaterad kring den pågående utrikespolitiska skandalen. Nej, jag talar inte om klantiga formuleringar i de rödgrönas valmanifest utan om skeppen till Gaza som bordats av Israelisk militär.

Tycker inte att jag direkt sticker ut hakan när jag menar att Israels agerande är en diplomatisk blunder och föga konstruktivt i längden. Efter att ha varit i ett antal tyska bokhandlar under förra veckan undrar man ju vilken respons det hela fått om Henning Mankell råkat träffats av en förlupen kula.

Det förutsägbara och trista är la emellertid hur position och uppfattning hos olika personer i så hög grad styr tolkningen av händelseförloppet - ett förlopp som vi vet väldigt lite om. Om Henning Mankell hade avlidit hade la detta i sin tur givit upphov till en massa kulknapps-teorier som endast CSI på teve hade klarat av att lösa, på strax under en timme dessutom. Vilket håll kulan tagit skulle säkerligen vara en funktion av konspirationsteoretikens uppfattning om staten Israel. Och var inte den där skytten en smula lik Lee Harvey Oswald?

Notera exempelvis denne kålsupare; Anneli Enochson är kristdemokratisk riksdagsledamot och vet redan mer än världens medier tillsammans, för det passar ihop med hennes förutbestämda uppfattning.

Måttet rinner över

2010-05-24T16:31:00.003+02:00

Jag gnällde nyligen på en mängd aspekter på det stundande bröllopet och city branding-konceptet Love Stockholm 2010. Efter att ha blommat ut i en tirad mot kungliga hovleverantörer - bland annat har mitt standardkaffes förpackning sedan en tid förvanskats -under eftermiddagskaffet, där detta skattefinansierade jippo givetvis används för att sälja prylar så kommer jag tillbaka till min arbetsplats och kan konstatera att kungen för kronprinsessan till altaret. Detta trots invändningar från bland annat ärkebiskopen:

"Ärkebiskop Anders Wejryd har tidigare sagt att han skulle föredra att kronprinsessan gick in i kyrkan sida vid sida med Daniel med tanke på jämställdheten. Nio präster från Lunds stift har även skrivit ett personligt brev till Victoria där de ber henne att tänka om och sända "en god signal om jämställdhet till andra människor"."

Ja, inte bara är det en ytterst tveksam symbolhandling, utan faktiskt även emot seden i detta land. Inte för att jag i vanliga fall bryr mig om religiösa ceremonier nämnvärt men nu är jag irriterad och tar opportunt tillfället i akt att ont med ont fördriva. Att det bryter mot såväl jämställdhetsideal och traditioner är ju inte direkt upplyftande. Här har la vårt så kallade stadsöverhuvud och hans familjemedlemmar suttit och blivit tårögda till någon romantisk komedi från Hollywood och skall inkorporera detta i sitt skattefinansierade giftemål.

" – Kungafamiljen har respekt för att det finns skiljda uppfattningar men de tycker att det är upp till var och en att välja, och det här är familjens önskan, säger Nina Eldh, hovets informationschef till Aftonbladet. – Det är en statsceremoniell händelse där statschefen för sin dotter, som är Sveriges tronföljare, till altaret – en händelse med stort symboliskt värde, säger hon."

Ovanstående två citat är la rimligen logiskt inkonsistenta med varandra, något som måhända kan förklaras med att Aftonbladet är involverade. Det är ju just att det är ett skattefinansierat statsceremoniellt bröllop som innebär att de inte skall bestämma sådant själv. Om de vill kontrollera sitt eget bröllop får de avsäga sina titlar, kamma sig och skaffa sig ett jobb.

Jag får be mina läsare om ursäkt, men detta stundande bröllop har verkligen drivit på mina republikanska åsikter. Bevara monarkin, kungen i formalin!

Trelleborgs FF 2 - 0 GAIS

2010-05-24T09:57:00.001+02:00

Få saker tycks vara så konstanta i det allsvenska spelåret som GAIS förluster mot Trelleborgs FF på Vångavallen. Att förlora mot TFF är alltid väntat och så också i detta fall i en förlust som i viss avseenden liknande som liknade förlusten mot tygbönderna härom veckan men ändå inte - Trelleborg är nämligen uppenbarligen ett sämre lag än Elfsborg med stora skadeproblem som inte borde vinna mot GAIS. I alla fall inte ett GAIS som spelade som under deras formtopp tidigare under vårsäsongen.

32. H. Sillanpää;
2. R. Ekunde, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson, 23. E. Hédinsson (66´29. Romarinho);
11. T. Lycén (55´18. A. Khalili), 25. W. do Carmo, 27. M. Celik;
21. J. Johansson (77´19. K. Pattersson)

Den första halvleken är inte direkt någon klang - och jubelföreställning då två dåliga lag ägnar mer tid åt att försöka skapa något som liknar ett spel än att faktiskt spela fotboll. GAIS är emellertid klart bäst i försöken att skapa något åt det håller och vinner avsluten med 5 totalt och 2 på mål i jämförelse med ett skott utanför såväl målram som straffområdet som hemmalaget mäktar med.

På många sätt ser det rätt bra ut defensivt under första, men även andra halvlek. Trots att Calum Angus skadade sig senast så är detta inget större problem, då den numera konstanta ersättaren Richard Ekunde har inga större problem att täcka upp som vanligt, även om hans träben givetvis inte hjälper. GAIS problem är inte defensiven i första hand.

GAIS problem är istället det ointressanta och förutsägbara anfallet. I jämförelse med idealet - matchen mot BK Häcken på Rambergsvallen - är de grönsvarta spelarnas anfall nu lättläst för Prahls defensivt strukturerade spelare. Skott och passningar tycks på något sätt sakna kraft och vilja. Passningar når inte fram och skotten på mål tycks knappt få styrfart. Dessutom har laget svårt att utnyttja planens bredd, vilket givetvis gynnar det försvarande laget.

Utan rappa djupledslöpningar och bra bollar från firma Ayarna-Mårtensson är det frapperande hur enkelt de blåklädda försvarsspelarna löser upp de flesta försök till kreativa anfall, även om deras egen förmåga är uppenbart begränsad. Jag skulle säga att grundbulten i detta problem ligger i bollerövringen och att såldes avsaknad av sagda firma och/eller spelare med samma kompetens och inställning ligger bakom att GAIS inte kan spela det spel som vi blev lite bortskämda med under den korta vår då GAIS form pekade uppåt likt en grön raket mot skyn.

Idén byggde mycket på att vinna bollen och sedan snabbt spela framåt till någon av flera djupledslöpande anfallare. Att vinna boll och starta anfall kräver spelförståelse i både defensivt och och offensivt hänseende. Genom att som defensiv spelare veta vart bollen kommer att hamna kan den skicklige bollvinnaren börja löpa redan innan passningen görs eller når fram. I GAIS mittfält och försvar saknades detta mot Trelleborg. Allt som oftast började rusningar ske när passningen redan nått fram till en spelare och då är det verkligen försent och dessutom farligt, då det öppnar upp ytor bakåt. I de fall då GAIS:are trots allt lyckades med detta, saknade dessa spelare oftast den offensiva spelföreståelsen och den bollbehandling som behövs för att passa bollen mot yta eller spelare som löper i djupled. Istället blir det mest rensningar uppåt i plan. I en mittfältsduo med Ejyólfur Hédinsson och mittbacken Hallgrimúr Jónasson saknas denna kombination av kvaliteér i allt för hög grad.

Andra halvlek börjar givetvis med det som inte får hända. Två snabba mål krossar GAIS chanser att ta med sig någon poäng från denna bortaresa. Det första är ett utmärkt distansskott som vrider sig och skruvar in i nätmaskorna bakom den debuterande Henri Sillanpää, som fått ersätta en skadad Dime strax innan match. Distansskott var troligen Trelleborgarens enda alternativ mot ett väl samlat GAIS-försvar och det var minst sagt frustrerande som åskådare att se att det fanns motspelare som kunde hota på distans med ett hårt välriktat skott att jämföra med makrillarnas pyspunkor till avslut. TFF behövde aldrig oroa sig för att gå samma öde till mötes. Sedan följde det andra, och måhända vanligaste, alternativet för ett lag i uppenbart underläge - en fast situation. Återigen en väl placerad boll av ett slag som man önskar att Wanderson do Carmo kunde ha presterat. För övrigt måste det sägas att det är eller vore tråkigt om denna bleka insats och tillställning skulle bli Wandersons sista match i GAIS. Helt klart mindre värdigt än matchen mot HBK i sista omgången 2009, även om Wanderson trots allt var närmast att ge GAIS ledningen i första halvlek med en stolpträff.

Sedan TFF stänger matchen med disciplinerat försvarsspel. Axéns plan B är tyvärr både förutsägbar och väntat. Aram Khalili plockas in för att lyfta upp bollar på, vilket medför att vi vinner luftdueller som norrbaggen, genom en kombination av oförmåga och begränsade möjligheter, misslyckas med. Sedan får Romarinho komma in för att ge mer kreativitet till mittfältet, vilket snarare försvårar problemen som jag gjorde ett utlägg om ovan samtidigt som det garanterar att spelet blir än mer fokuserat kring centrallinjen och än långsammare. Slutligen slängs Kyle "var är bollen?" Pattersson in för att återge den fart till uppställningen, som försvunnit i och med att två långsamma spelare tagits in på bekostnad av löpvilliga mittfältare, vilket inte heller bidrar med mycket annat än någon eller några hyfade inlägg på Khalilis skalle. Givetvis står även domaren bi, som i linje med god svensk domartradition, med att så fort någon önskar hjälpa till att sänka tempot i matchen till en nivå som Trelleborgs försvarare, med nöd och näppe, orkar med.

Enligt rapporter från bussen var det mindre munter stämning än i ett begravningsfölje, även om jag tror att min tjuvrökande rapportör, som jag såg hängandes över räcker under matchen, säkert gjorde ett gott försök att lätta på stämningen.

I många avseenden var detta förhoppningsvis punkten för en svacka som nu pågått en tid. Det måste poängteras, även om det torde vara uppenbart, hur ytterst olämpligt det var av GAIS att ge tre poäng till allsvenskans enligt tabellen sämsta lag. Nu väntar dubbelmöte med en på förhand förväntade avstigningskandidaten Åtvidaberg. Om GAIS inte mäktar med sex poäng, eller i alla fall fyra, är det nog hög tid att se GAIS som den förväntade avstigningskandidaten för hösten 2010.

Måttet är rågat för kungabröllopet

2010-05-20T21:02:00.004+02:00

Som republikan har jag försökt andas lugnt och inte hetsa upp sig när kungabröllopet kommer på tal men på något sätt börjar jag nu långsamt närma mig bristningsgränsen för vilka fjanterier jag tyar med.

På 1900-talet fick vi bilder på Stalin, Lenin, Adolf Hitler och Marlboro Man - 2000-talet känns än så länge som en blek kopia

Att under reklampauser bli informerad om att Stockholm Arlanda Airport är Official Love Airport för Love Stockholm 2010 - The Capital of Scandinavia innehåller så mycket irritationsmoment koncentrerade till ett par strofer att det riktigt knyter sig i magen på mig.

Fåniga anglicismer i kubik och detta pågående påstående att Stockholm skulle vara Skandinaviens huvudstad, när alla vettiga människor vet att det är Köpenhamn. Allt inoljat i en rojalistisk veckopress-sörja för en institution helt ur takt med tiden, demokrati och människors lika värde.

GAIS 0 - 2 IF Elfsborg

2010-05-17T16:41:00.004+02:00

Med stora problem centralt med Ayarnas och Wandersons frånvaro vore en poäng mot Elfsborg endast något jag närde en svag förhoppning om. Att resultatet sedan blev som det blev skall måhända inte ses som en katastrof men också ett oroande järtecken inför framtiden.

1. D. Jankulovski;
13. C. Angus (26´28. J. Rundqvist), 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
4. H. Jónasson, 17. J. Mårtensson;
29. M. Celik (45´18. A. Khalili), 29. Romarinho (68´19. K. Pattersson), 23. E. Hédinsson;
11. T. Lycén

GAIS började matchen på ett måhända inte lysande men i alla fall lovande sätt med hyfsade intentioner och några goda försök. Efter att gästerna tagit ledningen var vårt lag emellertid i stort sett ute ur matchen. Boråslaget tog ledningen efter nitton minuter genom att högeryttern Bajrami löpte fram genom GAIS mittfält och sköt hårt på distans.

Att ersätta Ayarna med Hallgrímur Jónasson som defensiv mittfältare var kanske lite oväntat men måhända något till vilket Axén kände sig nöd och tvungen. Islänningen har måhända goda defensiva egenskaper och är duktig på att nicka men står sig givetvis slätt som mittfältare och spelfördelare i jämförelse med den under våren utmärkte ghanianen från Boston College. Medan Ayarna stod för en lysande djupledsboll som mycket väl kunde inneburit ledning och seger mot dls så har Hatti, likt de flesta grönsvarta innerbackar, ett träben som näppeligen lämpar sig för en roll som kreatör i vad jag får förmoda är tänkt som ett spelsystem med snabba anfall genom spel mot djupledslöpande offensiva spelare.

Längre upp i banan var det meningen att Romarinho till slut skulle få sin chans att på allvar visa sina kvalitéer som Wandersons kronprins i rollen centralt strax bakom en ensam anfallare. Även om brassen var involverad i flera av GAIS avslut är det återigen nödvändigt att dela ut ett underbetyg till den eviga ersättaren som nu spelat i över 20 matcher utan att göra mål. Detta gör honom till mindre effektiv än Super-Migen, i alla fall om det hade gått att räkna bråk med nolla som täljare.

Om det första målet som gästerna gjorde i högre utsträckning skall tillskrivas Elfsborgs spelares skicklighet snarare än GAIS-spelarnas tillkortakommanden var det andra, och matchavgörande, målet i den 38:e minuten i första hand att beteckna som en försvarstabbe som utnyttjades på ett kompetens sätt. I ett anfall som började med ett långt inlägg från vänsterbacken kunde James Keene, som en och annan kanske kommer ihåg, stå helt obevakad mitt i straffområdet i linje med GAIS backlinje, i vilken ingen tycktes anse att guliganen stod i just deras zon. Med ryggen mot mål kunde denne nicka tillbaka ett upplägg rakt bakåt till skytteligaledaren Avdic, som kunde löpa fram i ytan mellan backlinje och ett mittfält som låg långt därifrån, och bombade in målet på Gerd Müller-vis.

Som en följd av motståndarnas skicklighet och ett lågt självförtroende, som innebär att laget inte vågar spela det anfallsspel som fungerat bäst under senare omgångar, faller lag ner mot defensivt och smalt 4-4-1-1 utan kantspel och möjlighet till omställningar. Tommy Lycén blir på detta sätt isolerad, oavsett hans förmåga att få med sig bollen och komma förbi en och annan Elfsborgare är detta till föga nytta. GAIS försöker vinna bollen genom att tränga ihop sig och när bollen vinns finns det ingen att spela till, då de flesta står inom fyra-fem meter från bollvinnaren. Stor lucka uppstår således mellan mittfältet och anfallet och utan offensiva spelare på kanterna är det svårt att starta ett anfall den vägen eller, i de fal Lycén lyckas få rullning på bollen, spela ut på kanterna från offensivt område. Att spela på en tredjedel av planens bredd, mellan straffområden, är måhända ett bra sätt att försvara men inte ett sätt att anfalla på. Gästerna torde vara nöjda med att GAIS till synes frivilligt går med på att lämna kanterna. Elfsborg inte behöver gå framåt utan stannar hemma med 4-5 man och kan på så sätt enkelt plocka bort de flesta farligheter som förekommer när GAIS sällan får upp mer än två eller max tre man på ytor.
Aram Khalili tas in i paus när Axén aviserar en önska att få in fler bollar i boxen. Khalili vinner bollar men problemet är i stort sett detsamma och en orörlig norrbagge som target är inte mycket bättre än en rörlig Lycén när det inte finns någon att spela med. Efter en tid försöker GAIS få upp någon för Khalili att arbeta med genom att mysteriet Kyle Pattersson tas in. Effekten blir inget annat än en föga dynamisk duo när Pattersson tycks sakna en del av Romarinhos egenskaper utan att tillföra några andra, utom möjligen fart.

En av få, svaga ljuspunkter var att Johan Rundqvist tagit ytterligare ett steg framåt i utvecklingen. Denne fick komma in i första halvlek efter att ännu en spelare i den fördömda fyran, aka GAIS backlinje, Calum Angus, fick gå av skadad med ljumskproblem. Ännu inte en färdig allsvensk spelare men sedan Rundqvist fick chansen från start i matchen mot Kalmar FF, och i stort sett skämde ut sig med felbeslut på felbeslut, så har han tagit ett steg framåt i varje match och kunde här göra en habil insats mot vad som kan förmodas vara något av det tuffaste motstånd som förväntas kan som ytterback i allsvenskan (vilket kanske inte säger så mycket).

Att Rundqvist gjorde bra ifrån sig är emellertid en klen tröst för ännu en skada på en spelare i GAIS. I och med att Johan Mårtensson drog på sig ett gult kort och är avstängd i den sista matchen mot (i skrivande stund med haltande tabell) absoluta bottengänget Trelleborgs FF undrar man om det kommer att finnas något annat än träben och komplementspelare att tillgå i vad som måhända igen är Wandersons sista match. Enligt rykten skall Johan Pettersson nu börjar tröttna på att aldrig få chansen och med tanke på hur det hela ser ut kanske det skulle vara tillfälle att ge honom en chans i vad som säkert blir en förlust i alla fall, så att GAIS lagom till sommaruppehållet återigen rasar ner till sin naturliga elfteplats. Det skulle i alla fall ge mer än att ge Pattersson ännu en chans.

I förbifarten noteras det att Gepe för en gångs skull ha bemödat sig med att sända en journalist hela 300 meter från GP-huset till pressläktaren istället för att återigen ge oss ett TT-telegram. I alla fall om nätbilagan är pålitlig avspegling av papperstidningen för oss exilare. Efter att ha skummat igenom artikeln förstår man varför. Fokus ligger mer på Elfsborg än GAIS vilket gissningsvis beror på att Gepe vill sno åt sig marknadsandelar från BT i tygbyn med omnejd. De flesta GAIS:are har la slutat läsa sportbilagan för länge sedan. Inte ens när jag själv prenumererade på tidningen var det värt besväret att öppna den delen. Utom på fredagar, då Stenbergs Sport & Spel gav lite extraenergi inför helgen. Tyvärr förekommer denna inte på nätet.

För övrigt önskar jag att SEF kunde tänka på oss PPV-betalare och förbjuda trummor på fotbollsläkarna. Guliganernas malande trummande gav mig så när migrän. Nej, istället skulle jag som PPV-åskådare hellre se fler glada färger i form av bengaler och annat skoj! SEF, förbjud trumman - för PPV:s skull, snart den enda publik allsvenskan har!

[Film] 2012

2010-05-15T13:49:00.004+02:00

Fredag kväll, förkyld och en smula trött. Vad kan då passa bättre än en katastroffilm som låter en stänga av hjärnan och titta på lite enkel underhållning. Så jag och den bättre hälften hyrde filmen 2012. Att man emellanåt vill stänga av hjärnan betyder emellertid inte att man är hjärndöd. Detta är nog, speciellt med tanke på den budget denna film torde haft, den absolut sämsta film jag sett.

Efter att hafsat sig förbi en bakgrundshistoria och en så kallad vetenskaplig förklaring genom några snabba klipp över sådär 10 minuter så börjar världen gå under, och under och under. Folk springer mellan marken rasar sönder bakom den, de kör bil när marken rasar sönder bakom dem, och de lyfter med flygplan mellan landningsbanan rasar sönder under dem och husen rasar till höger och vänster. Sedan kommer en störtvåg också. Hopblandat i detta är lite banala inslag av släktingar som tar kontakten med varandra för sista gången och förlåter varandra för bråk i forntiden medan världen rämnar kring dem, en rysk miljardär med odrägliga barn och barn som är arga på sin far för att han har skilt sig från deras mor och - givetvis - en hund som överlever allt; en klassisk filmkliché där vuxna människor kan dö i drivor men hundar och barn överlever. I slutändan återförenas givetvis de skilda föräldrarna (att den i grunden töntiga men i grunden godhjärtade styvfadern dör i processen är , likt detta, lite av en parentes) i en lycklig kärnfamilj med en dotter (som dessutom nu klarar av att sova utan att kissa på sig, 5-6 miljarder döda är givetvis ett lågt pris att betala för denna terapi) och en son som börjar kalla sin far för pappa igen. Lägg dessutom till en fattig familj av buddistiska kineser som etno-chict inslag.

Kände ett behov av att skrubba mina ögon med svinto efteråt. Detta inlägg är en varning till alla som ännu inte sett filmen. Gör det inte! Den är så dålig att den inte ens är rolig. 260 miljoner dollar kostade skiten. Den riktiga katastrofen är att de säkert lyckades tjäna in de pengarna.

GAIS 0 - 0 DLS

2010-05-13T09:35:00.003+02:00

Senkommet, på begäran av vår man i Washington, kommer så slutligen en kort matchrapport, eller kanske snarare en reseberättelse. Befinner mig fortfarande i Göteborg där jag har spenderat två dagar i Landsakrivets depå på Polstjärnegatan med blandade resultat (företagsnämndsprotokollen för Götaverken och EMV tycks ha förkommit!), men lämnar för Öst-Borås i eftermiddag.

Ankom Göteborg en solig men måhända en aning kylig måndag strax efter lunch. Irrade under en tid runt i centrala delar av staden och hämtade upp en nyckel så att jag kunde lämna av min väska vid expeditionens basläger. Sedan gick jag och köpte mig en halv special med äkta mos.

På GP vad det till en början tämligen sparsamt med folk, varav många försökte njuta av solen på uteserveringen, trots att en kall vind drog in från Kopparmärra. Med tiden blev det emellertid smockfullt inne på puben när fler och fler medlemmar i den härligt dysfunktionella grönsvarta gemenskapen strömmade till.

Själva matchen är inte så mycket att orda om, då det ändå är så lång tid som har passerat. GAIS var på många sätt överlägsna det där andra laget under framförallt första halvlek, trots detta var det på matchens sista spark nära att bli en repris från höstderbyt förra året.

Ett derby är alltid ett derby och med tanke på övertaget så kunde en attityd och inställning likt den mot BK Häcken säkerligen krossat motståndarna i första halvlek. Det var inte heller långt ifrån att GAIS fick in ledningsmål. Tyvärr blev så inte fallet, då Aram Khalili, som faktiskt var en smula pigg och användbar första 15-20 minuterna av matchen, och annars så pålitlige derbymålskytten Eyjòlfur Hédinsson missade sina chanser.

GAIS tappade mycket av sitt övertag när Reuben Ayarna skadade sig i slutet på första halvlek. I och med hans bortavaro tappade GAIS dominansen på mittfältet och en spelare lågt ner i banan med förmågan att spela spelöppnande djupledspassningar. Nu har emellanåt inhopparen Romarinho fått stå syndabock i mina och andras berättelser men att han inte kunde spela samma spel som Ayarna var uppenbart. Han bjöd också på matchens delikatess i andra halvlek men GAIS förlorade samtidigt dominansen på mittplan. Detta var emellertid inte något som det där andra laget kunde utnyttja då deras anfallsspel var så pass dåligt och lättläst för den grönsvarta backlinjen.

På vissa sätt är det skönt att slippa en förlust men samtidigt är jag djupt besviken över att GAIS inte lyckades ta tillfället och verkligen köra över en derbymotståndare, också i mål räknat, som uppenbarligen var osäker på sig själv. Dls var likt ett fallfärdigt hus då de bara behövts en lite bättre spark på dörren så hade hela byggnaden rasat samman. Om mannen som stod rätt för att se den uppenbara hands som skulle renderat en straff för oss agerade som en assisterande domare istället för bara linjeman hade detta kanske varit möjligt.

Efteråt fick jag en öl av en bloggläsare (notera det, Peter!) som hemlighetsfullt kunde informera att Göteborgs största band någonsin, Gårdkvarnens musikproletariat (GKMP), planerar att släppa ännu en listetta (men varför är den förra listettan borta från exempelvis youtube?).

Djurgårdens IF 1 - 1 GAIS

2010-05-07T09:30:00.003+02:00

Andra GAIS-matchen som jag ser på riktigt denna säsong, från en plats som näppeligen ger en god grund för bedömning av spel, taktik och individuella insatser. Begivenheten inramades av några öl före och efter match med möjlighet att lära känna fler människor ur den grönsvarta familjen. Som vanligt får man höra, när personer förstår att jag är jag, att de förväntade sig att jag var 60 år gammal med långt skägg och rullator. Med nya människor är det också trevligt att träffa gamla bekanta som, vid första mötet på ett antal månader, som hälsningsfras säger "jag har en starköl i innerfikan" - alltid bra att veta.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (39´28. J. Rundqvist), 4. H. Jónasson, 22. B. Andersson, 20. K. Gustafsson;
17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna;
23. E. Hédinsson (52´18. A. Khalili), 25. W. do Carmo (67´ 29. Romarinho), 27. M. Celik;
11. T. Lycén

min prognos inför matchen var 2-0 förlust genom ett turligt mål av Djurgården uppföljt av ett kontringsmål i slutet på andra halvlek. Av redan angivna skäl kommer jag här inte ge någon närmare beskrivning och analys av matchen. På en sedvanligt svårspelad plan utspelade sig en föga skönspelat match där 1-1 var ett måhända rättvist resultat, även om GAIS spel gav viss mersmak.

1-0 målet i första halvlek uppkom genom en kombination av otur för GAIS i kombination med ett av få bra avslut från någondera sida under matchen. Kenneth Gustafsson rensade ut bollen rakt i pannan på en Djurgårdsspelare i vänsterytterposition som gav en ofrivillig målpass till en fristående medspelare som avslutade distinkt på halvvolley.

1-1 målet av Wanderson do Carmo var även det måhända turligt men avslutet visade i vilket fall på brassens kvalitéer som avslutare på trånga ytor. Wanderson var i övrigt inte direkt drivande i matchen och bytet som kom relativt tidigt var la i första hand ett sätt att spara honom för nästa, viktiga match. De flesta av oss var mest glada att han inte fick något gult kort, vilket hade förhindrat hans närvaro. Istället gick Tommy Lycén detta öde till mötes genom att dra på sig avstängning i nästa match. Inte ett lika stort avbräck som det skulle ha varit om Wanderson råkat ut för samma öde men faktiskt fortfarande tråkigt. Lycéns insatser i GAIS anfallspel sedan senare matchers försök med ett mer dynamiskt dito, som inte heller fungerade lika bra denna match, har varit goda.

Anfallsspelet tappade mycket när Aram Khalili tidigt fick komma in istället för Eyjólfur Hédinsson, förhoppningsvis inte på grund av någon allvarlig skada. Efter ett så uppmuntrande första inhopp har den norske talangen knappt visat upp några andra kvalitéer är stabil orörlighet, vilket skär sig värre än mina försök till kreativa såser med GAIS ambition att spela dynamiskt och snabbt anfallsspel. Att han fått så pass lite kritik på olika forum torde bero på att många betraktare inte ens lägger märke till att han existerar.

Tyvärr drabbades GAIS återigen av skador i backlinjen och då specifikt på den förbannade högerbacksplatsen, där fjärdevalet, efter Ekunde, Angus och i matchen skadade Jonas Lundén, Johan Rundqvist fick göra ett tidigt inhopp. Ynglingen visade upp god teknik och offensiva kvalitéer på sin kant även om försvarsspelet tycktes andas orutin (i den mån jag kunde bedöma något och i detta fall, från andra sidan stadion, är det faktiskt tveksamt) fast det brukar även Lundéns agerande vara, med 165 fler allsvenska matchers erfarenhet.

Jag vet att Stockholms stadion är K-märkt och att det således inte går att göra något åt vissa av bristerna som fotbollsarena och ärligt talat tycker jag den har sin charm men nog kunde man ändå få in några moderniteter i sammanhanget såsom exempelvis ett match-ur som går att se från bortasektionen utan att skada nacken och måhända någon form av fungerande ljudanläggning. Måhända skall man inte klaga, det gick ju att gå på såväl toalett som att köpa sig öl och korv utan att behöva stå i kö i tio minuter, sådant är ju tydligen omöjligt på nya, moderna, gamla Ullevi. Inför resan till derby ät det nog bäst att jag packar ner såväl sovsäck som kaffetermos och Bullens pilsnerkorv.

Tips: Zonförsvar

2010-05-06T14:08:00.003+02:00

Så här timmen innan jag skall bege mig av mot Stockholm för att se GAIS förlora mot DIF så passar jag på att ge ett tips här på SoB.

Zonal Marking är en bra och intressant sida för oss som gillar taktik och formationer. Mer generella artiklar blandas med taktiska analyser av aktuella stormatcher. Efter att tämligen oengagerat läst rubriker om att Zlatan Ibrahimovic misslyckanden i matchen mot Inter exempelvis är det uppfriskande att läsa en artikel som försöker sig på att analysera det hela från ett taktiskt perspektiv istället för att fokusera på en enskild spelare: "Guardiola again included Ibrahimovic to little effect. That’s not to say that the Swede was useless – he wasn’t, but Barcelona struggled to get the ball to him in a static central position, because of the presence of Lucio and Walter Samuel."

Apropå zonförsvar ler jag fortfarande en del åt en detalj i artikeln i Offside kring Hasse Backe som nu tränar New York Red Bulls. Under en av de första träningarna frågar Backe spelarna om hur vana det är med zonförsvar vilket bara tycks förvåna spelarna. Inte heller några yngre tränare, som sitter och kollar på jämte reportern, verkar medvetna eller ens förstå var zonförsvar för något. Man blir nästan chockad; spelar nordamerikaner fortfarande med man-man-förvar 2010?

Ett försvarsspel som nu är så antikvarisk att Otto Rehhagel kunde chocka sina motståndare under EM 2004, när han lät Grekland spela med gammal tysk taktik från Rehhagels ungdom. Det låter ju nästan som att Hasse Backe och MLS skulle bli en åldrad version av Bob Houghton och allsvenskan sådär 35 år senare.

Snabb mat allt långsammare

2010-05-06T08:37:00.004+02:00

Jag var på en hamburgerrestaurang i centrala Öst-Borås igår. Det var la en tämligen ordinär vardagskväll sådär runt femsnåret på eftermiddagen - en tidig, bekvämlighetsflaggad middag innan bio helt enkelt.

Det är något som jag börjat notera med hamburgekedjor och är att det ofta tar allt längre tid. Jag misstänker att detta beror på att kedjorna, på grund av konkurrens, försöker erbjuda allt mer olika alternativ till sina kunder. Långsamt håller företagen på att undergräva den rationalitet på vilket deras koncept är grundat.

Är jag helt fel ute att tro att detta är en större trend som nu kommer in från produktionsindustrin? Tänk tillbaka till era skolböcker om modern historia där det oftast, i ett desperat försök att göra Historia intressant för individer som endast var intresserade av sin egen ångest, refererades till Henry Fords slogan att man kan få sin T-Ford i vilken färg man vill bara den är svart. Detta var ett extremt exempel på standardiserad massproduktion. Detta spreds senare till varuhandeln där det löpande bandet blev ett varuband. Slutligen spreds konceptet till snabbmatsrestaurangerna.

Varuproduktion tillverkas inte riktigt så längre. Mängder av företag kan producera billiga varor, för att konkurrera gäller det istället att kunna ge kunden vad just kunden vill ha. Resultatet blir extrautrustning i bilar, snabba modeväxlingar även bland baskläder och juice i limited edition. Nu kan man även göra massa olika val när man skall äta snabbmat. En viktig del för att öka produktiviteten inom industrin var att få ner spiltider genom att arbetarna inte behövde gå runt och hämta saker och ting på olika platser. När jag stod och väntade på min hamburgare kunde jag observera hur mycket arbetaren vid disken fick gå bort någonstans för att hämta eller göra något speciellt.

Självklart iakttar jag detta främst som kund men har även en del information från insidan, då jag under den första tiden i Öst-Borås bodde med två personer som jobbade på denna hamburgekedja. De kunde med irritation förtälja om de olika idéer som företagsledningen kom på för att ge kunderna unika produkter som oftast innebar att det försvårade för deras arbetare. Ju mer arbetaren får gå runt för att hämta en specifik skruvmejsel eller en speciell dipsås desto ineffektivare blir arbetsproduktiviteten.

Med tiden tycks en hel del kunder vänja sig vid denna valfrihet. Själv är jag inte fullt så överförtjust. Det finns, som säkert en del känner till, ett företag som säljer mackor enligt en idé som förenar ett löpande band (nåja, det är bara ett bord) med total valfrihet för kunden. Jag tycker mest det är jobbigt att behöva välja allt. Hur skall jag kunna välja vilken lök jag vill ha på så där på stört när jag inte ens orkar göra ett PPM-val? Konstigt nog har prokrastineringens mästrare, min bättre hälft, inga problem med detta utan tycks faktiskt uppskatta detta.

Vad jag har än svårare att vänja mig vid är den tid det tar att få en hamburgare när alla andra kunder gör aktiva och allt mer avancerade mål. Stoppa valfriheten!

GAIS 0 - 0 Helsingborgs IF

2010-05-04T10:38:00.006+02:00

Efter en gedigen - ja, lysande - laginsats mot BK Häcken i förra omgången fanns det nästan inget annat att vänta än platt fall mot allsvenskans för närvarande överlägset bästa lag. GAIS har av tradition bjudit sina anhängare på mediokra insatser efter varje heroisk insats, varför förvänta sig något annat i detta fall?

Kanske var det tur att GAIS mötte ett så pass bra lag att de inte kunde falla ihop i falskt självförtroende som de brukar göra mot lag som HBK och BP? Måhända förstod spelarna själva att en kamp mot Mustasch-maffian kräver en fullgod insats?

Ja, efter Manchaster Uniteds Juicehjältarna och Pannbandsligan i Borås har Helsingborgs IF begåvat oss fotbollsälskare med mustascher på ett gäng framträdande spelare som säger att de inte skall raka av dem förrän den första vinsten. I realiteten skulle jag tro att de där tio tusen tyska bögarna som det talades om i radioprogrammet Hassan för en massa år sedan nu gett kulturellt utslag i landsändan närmast kontinenten. Nåja, vem är jag att döma och nog kunde Wanderson do Carmo passa i en tangorabatt?

1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde (46´7. J. Lundén), 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson;
23. E. Hédinsson, 25. W. do Carmo, 27. M. Celik (75´18. A. Khalili);
11. T Lycén (83´29. Romarinho)

GAIS försökte direkt spela vidare på samma sätt som senast. Snabba djupledslöpningar och positionsbyten i den främre kvartetten avsåg och lyckades också för en tid oroa Helsingborgs förvar.

Till skillnad mot Häcken och även AIK så innebar emellertid inte GAIS press och aggressivitet att HIF tappade fattningen och började slå bort bollen på egen planhalva. För detta har laget som leder allsvenskan allt för mycket självförtroende och även ett lugn som innebär att de inte begår misstag. Ju längre tiden ilade under första halvlek desto mer gled initiativet långsamt över till gästernas fördel. När spelet inte gav utdelning minskade viljan att gå in hundra procent i varje situation och spelare föll hellre tillbaka på säkerhet. Viljan att löpa offensivt minskade på samma sätt och när Johan Mårtensson och kanske framförallt Reuben Ayarna vann bollen på mittplan fanns det ingen djupledslöpare att slå bollen på, i alla fall inte på samma sätt som förut.

Bollen i nät? Nej, en buskboll har fastnad i ett stängsel och för övrigt är nya Gamla Ullevis gräsmatta så grön och platt som bilden visar. Publikantalet tycks emellertid vara detsamma.

0-0 var rättvist sett till första halvlek, fyrtiofem minuter som knappt lett till något vettigt avslut från någondera håll. Detta var något som skulle bestå även under en större del av den andra halvleken. Till stor del kan detta givetvis förklaras med båda lagens samlade och genomtänkta spel som inte gav bort chanser till motståndarna men också tyvärr på den plan som laget spelade på. Med svårigheter att behandla bollen vid tillslaget blev det svårt för många spelare att få till avsluten och många skott så pinsamt felriktade ut när de makligt studsade iväg över sandåkern, likt en buskboll i en Western-film.

GAIS flesta farliga lägen skedde vid fasta situationer, oftast lång ifrån mål, då Wanderson-frisparkar sökte efter den stångande och frustande Fredrik Lundgrens panna. Dessa var dock få och sällan något att hetsa upp sig över. Istället var det HIF som fick de bästa chanserna i samband med en lång serie av hörnor i slutet av matchen. Dime Jankulovski, som ställt till en del besvär för sig själv genom bland annat dålig kommunikation med Halgrimur Jónasson, gjorde en matchavgörande räddning och efter detta sipprade spelet ut i den 0-0 match som matchen såg ut att vara dömt till redan från första början. Ett resultat som också bör ses som rättvist och säkerligen något som båda lagen kan känna sig hyfsat nöjda med.

VM i snooker

2010-05-03T08:27:00.005+02:00

Att jag skrivit så pass lite de senaste veckorna beror inte på att jag skulle ha saknat uppslag. Det beror inte heller på att jag har haft för mycket annat att göra. Nej, egentligen handlar det om VM i snooker.

I skrivande stund ligger min final-favorit Dott under mot the Aussie Ace Robertson med 9-7 i finalmatchen som spelas bäst av 35.

För närvarande pågår finalen och det är klart att det inte är lätt att hålla reda på annat när det stöts färgade bollar i parti och minut. Mentalt har jag inte återhämtat mig från den mentala ansträngning det var att se över nio timmar av grinig defensiv-snooker mellan 80-talets gigant Davis och regerande världsmästaren Higgins i kvartsfinalen.

Snooker som sport upptäckte jag för en massa år sedan då jag var arbetslös med kas och låg hemma på soffan mest hela dagen.. Det är en utmärkt ligga-i-soffan-sport och matcherna i VM håller som sagt på i timtal, över flera dagar. Ladda upp mer några lite kaffe och affärens billigaste kakor, luta sig tillbaka och låta den svenska kommentatorn Kim Hartman (samma namn som skådespelerskan som spelar Olga i Allå, Allå, emliga armén, fast man. Han har också fördelen mot de flesta sportkommentatorer i och med att han håller käft när han inte har något att säga) ta över ens liv är bra terapi och tidsfördriv. Det är lite bökigare att följa sporten när man har ett jobb.

BK Häcken 0 - 2 GAIS

2010-04-29T13:12:00.001+02:00

En av säsongens kortaste bortaresor går till mina gamla hemtrakter på den gröna ön, där man kan få stå på sköna gamla träläktare för en pizzakartong. Nåja, tydligen kom man inte in med pizzakartong i år och snart så skall träläktaren bort för framtidens material. Tyvärr kunde jag inte delta utan är fast här i Öst-Borås fram till derbyt.

Det klagades en del på gräsmattan från min sida i samband med förra matchen. Även gräset på Rambergsvallen såg fläckigt ut men gräset var i alla fall grön och inte i en sjuklig grågul nyans (jag är färgblind för övrigt) som på nya Gamla Ullevi (där det nya är att inte ha träläktare utan grå betong). Att gräset inte var perfekt var något som BK Häckens tränare beklagade sig över i paus men det var då verkligen inget som störde GAIS spel. Konstigt att bara ett lag hade svårt att spela bollen längst med marken!

1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson (86´28. J. Rundqvist);
6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson;
23. E. Hédinsson, 25. W. do Carmo, 27. M. Celik;
11. T. Lycén (83´18. A. Khalili)

Det snackas emellanåt kring tanken på 4-6-0 i GAIS-kretsar, både från tränare och supportrars håll. Senast GAIS gjorde ett seriöst försök på ett sådant spelsystem var i samband med förra bortamatchen på Rambergsvallen. Resultatet från denna match var inte upplyftande och snart stod det klart att något liknande var på gång när Tommy Lycén startade på topp. Genom att Lycén egentligen är en ytter skapas på detta sätt en flexibel anfallslinje på fyra man, till skillnad när GAIS spelat med en mer tydlig target såsom Pär Ericsson, Björn Andersson, eller Aram Khalili, som gör det svårt för motståndarnas mittbackar att veta vem de skall markera. Lycén, som stod för en lysande insats, började ofta på sin naturliga position till höger och snett bakom sig fick han vulkankraften i en återfödd Eyjólfur Hédinsson som lite oväntat fick starta till höger även han medan Mervan Celik startade till vänster.

GAIS började utmärkt från första stund och skapade flera bra chanser under matchens första tjugo. Jag plitade ner många av dessa på papper men det skulle vara enahanda att räkna upp dem alla. Det skall endast konstatera att dessa involverade alla fyra offensiva spelare. Wanderson do Carmo var bra, precis som hela laget, men för en gångs skull stod han inte ut som den överlägset bästa spelaren; resten av laget höjde sig till hans nivå.

De första tjugo, tjugofem minuterna var GAIS överlägsna. Först därefter tycktes BK Häcken komma in i matchen och börja ge något motstånd överhuvudtaget, de skapar några chanser. Paulinho är deras Wanderson i denna dåliga matchinsats från deras sida, genom att han är den enda som skapar något. Under stora delar av matchen kommer han inte undan den närmast felfria Richard Ekunde som återigen spelar högerback och verkligen dominerar försvarsspelet på sin kant.

Grönsvart dominerar det öppna spelet men det är genom en fast situation som GAIS får sitt välförtjänta ledningsmål. Vi vinner en frispark långt ner på offensiv planhalva, nästan vid mittcirkeln, men med Wanderson spelar detta ingen roll - det är farlig nästan varje gång i vilket fall (tänk Calum Angus mål mot HBK förra säsongen). I straffområdet vinner Fredrik Lundgren nickduellen och får bollen mot mål där deras målvakt Källqvist står i vägen men stöter ut den till derbydödaren och, i denna match, Lukaz Chmajs arvtagare, Eyo, som trycker in 0-1 i mål.

4-6-0 som formation är något av en överdrift och det är kanske inte eventuella formationsförändringar som skall förklara den välförtjänta segern utan att laget som en helhet körde på samma spelidé och fullföljde ända in i kaklet med attityd och löpningar. GAIS stressade ett håglöst Häcken till många misstag (jämför matchen mot AIK). Genom att ge hundra procent i varje situation och jobba hårt vann laget många bollar. Genom att det även fanns spelare som täckte upp så reparerades många av misstagen omedelbart. Emellanåt på ett sådant sätt att misstagen snarare framstod som smarta spellösningar. Reuben Ayarna och Johan Mårtensson var båda utmärkta på mittfältet och raderade ut Häckens anfallspel under stora delar av matchen. Tempot i spelet dikteras av makrillarna och på så sätt går passningarna bra mest hela tiden (jag tittar mycket på snooker just nu, där är det viktigt att komma in i ett bra tempo).

I andra halvlek fortsätter GAIS att dominera även om BK Häcken får till ett rakare spel och skapar en del farligheter. Men snart ligger Häcken ännu ett mål under och ser sällan ut att ha en susning till chans att hämta in någon ledning. 0-2 tillkommer genom att Wanderson, plötsligt långt nere till höger på egen planhalva, slår en lång passning längst mer marken till en Lycén som för med sig bollen och slår ett inlägg mot straffområdet där två grönsvarta spelare löper mot mål. Eyo är först av detta och med kraft flyger bollen i mål.

Det var länge sedan GAIS spelade så bra. Allsvenskan är så jämn att alla lag kan slå alla. Om laget klarade av att få upp motivation och vilja till varje match istället för varannan kan vi gå en tämligen behaglig säsong till mötes.

GAIS 2 - 2 Kalmar FF

2010-04-26T13:27:00.001+02:00

Inför matchen relaterade jag den till två matcher från förra säsongen. Dels bortamatchen mot DIF och dels hemmamatchen mot KFF. I det förra fallet var det frågan om ett före detta storlag i en djup svacka och nedgång som genom att GAIS gav bort tre poäng fick den livlina som i slutändan räddade dem från en degradering de förtjänat. I det andra fallet var det en av de hemskaste poängförluster jag varit med om när GAIS tappade 2-0 till 2-2 på övertid.

1. D. Jankulovski;
28. J. Rundqvist, 4. H. Jónasson, 22. B. Andersson, 2. R. Ekunde;
11. T. Lycén (59´27. M. Celik), 17. J. Mårtensson (82´19. K. Pattersson), 23. E. Hédinsson,
18. A. Kahili (72´29. Romario)

De första tio minuterna av matchen fick jag inte se (däremot hann jag se lite på frågesportsprogrammet "Vem vet mest?" där en av mina (fd?) läsare gick till final. Alltid Spitzekvalität på mina läsare som sagt). Hade beställd matchen av comhem men det visade att de tydligen tyckte jag skulle se Brommapojkarna mot Gefle istället. Efter ha resonerat med en kille på supporten i nästan en kvart fick jag emellertid in rätt match. De första jag får se är hur Kalmar nästan får straff. Ja, hade det varit Martin Ingvarsson som dömt matchen hade säkert varit staff, kanske till och med två.

GAIS kommer undan detta grymma öde men istället får jag lida igenom ett vedervärdigt spel som är en skam för allsvenskan. Grönsvart var det sämre laget men KFF var inte mycket bättre. Att det sedan är GAIS som tar ledningen är något minst sagt förvånande, speciellt med tanke på hur målet gick till. Tommy Lycén vinner boll högt upp på sin kant till höger, driver fram och slår ett inlägg mot straffområdet. Därinne befinner sig två backar runt en Aram Khalili, som tydligen lånats in för att göra precis det som Björn Andersson gjorde i rollen som anfallare. Maken till orörlig och osynlig anfallare får man leta efter. Kalmar FF har allt under kontroll och deras målvakt, Wastå, skall bara plocka ner bollen när han på ett närmast obeskrivligt sätt slänger in den i eget mål. Endast en kvart in i matchen har GAIS tagit ledningen på ett minst sagt orättvist och oförtjänt sätt.

Detta mål lyckas tyvärr inte lyfta GAIS utan KFF tar över än mer. Speciellt problematiskt blir det för den till förstauppställningen för första gången inkallade högerbacken Johan Rundqvist. Flera gånger gör denna felbeslut och springer iväg för att ge understöd med följden av att hans kant blir fri. Bättre att falla och lämna ytor på kanten framför sig än bakom sig som ytterback. Det hela blir inte bättre av att Kalmar överbelastar den sidan för att utnyttja hans orutin. Det är på just ett sådant läge som Kalmar kan spela ut till en spelare som sedan slår ett inlägg rakt framför mål som avslutas av en djupledslöpare och ger 1-1 i slutet av första halvlek.

Lycén var, som antytt ovan, bra framåt i matchen och vann också en del bollar med hög press men nog hade det inte skadat om han också försökt understödja och hjälpa debutanten lite mer. Detta problem upprepade sig i andra halvlek när Mervan Celik kom in. GAIS hade inte samma problem på sin andra kant. Richard Ekunde har varit en nödlösning som ytterback så många gånger nu att det nästan blivit hans ordinarie position. Tyvärr leder hans träben till att skapa nästan lika mycket oreda och problem som de faror han så elegant undanröjer.

I paus kan två skandaler konstateras. Först och främst gräsmattans skick. Nog för att det inte är något som gynnar någon av laget men det uppmuntrar inte till något bländande spel att ha en så dåligt skött plan i allsvenskan. Då det är osannolikt att det tjuvåkts med monstertruckar på nya gamla ullevi får man undra om det är gnagare av något slag som gjort denna gräsmatta till sitt hem (säkert fridlysta dessutom). Detta är givetvis ett resultat av att arenans ägare inte anser att en för hyresgästernas behov anpassad gräsmatta är något som ingår i hyresavtalet utan vill ha två miljoner extra för detta. Inte helt oväntat aviserar Axén mer cynisk fotboll i andra halvlek, då planen inte går att spela på på det sätt som GAIS vill spela fotboll (man undrar varför IFK klagar också).

Den andra skandalen kommer ut kommentatorn Lasse Granqvist mun när han direkt efter paus påpekar att det är omöjligt att köpa sig en dricka i paus på nya gamla ullevi och att servicen är under all kritik. Endast en kassa var öppen och han hann inte fram innan han var tvungen att återvända till sin plats på läktaren. Nu torde detta, för en gångs skull, inte vara GAIS fel utan är återigen något som hänger på Higab. GAIS tappar inga pengar på att alla inte hinner köpa något i paus. Det skadar emellertid GAIS och andra klubbar på arenan att servicen inte fungerar. Som ståplatspublik så är man van att bli behandlad som andra klassens kunder men kommentatorerna sitter på västra läktaren (såg det ut som), sidan för de barnfamiljer som GAIS säger är en viktig målgrupp. Att betala höga biljettpriser och sedan inte kunna köpa godis, korv och läsk är knappast något som bidrar till att göra en match på gamla Ullevi till ett prisvärt och problemfritt familjenöje. Men det är klart, bättre att strunta att ta tag i sådana problem och istället skylla dåliga publiksiffror helt på huliganer och andra faktorer som klubbar och arenabolag inte är skyldiga till.

Under andra halvlek blir GAIS faktiskt lite bättre. Eller bättre och bättre, det är knappast rätt ord. Mindre urusla kan vi kanske säga. Det hela verkar emellertid gå åt helvete när Dime Jankulovski orsakar en straff. En spelare kommer inlöpande i straffområdet och försöker komma runt en utrusande Dime som slänger sig på spelare istället för boll som redan är påväg att förlöpa över kortlinjen. Den före detta rosa pantern försöker förklara sig med att bollen just var påväg bort som en dåligt ursäkt för att han fällde spelaren istället. Straff är närmast i mildaste laget och kunde lika väl blivit en frilägesutvisning, i alla fall om Martin Ingvarsson dömt matchen. Turligt nog räddar Dime straffen som ärligt talat inte var så värst bra, nästan rakt på mål och Dime som slänger sig åt rätt håll.

Istället följer strax ett mål åt andra håller och istället tar GAIS oväntat ledning med 2-1. Givetvis är det den underbare och utmärkte Wanderson do Carmo (han är allt för bra för detta dåliga lag i denna urusla liga) som får bollen strax till vänster om straffområdets främre hörn, två grönsvarta spelare springer på djupet och ger ytor till Wander som drar bollen längst med straffområdeslinjen tills han får ett läge och skjuter i mål

Efter denna nesliga vändning från ett Kalmarperspektiv tar GAIS för en tid över matchen och får en del chanser att avgöra. Dessa chanser tas emellertid inte och istället blir det som vanligt 2-2 på tillägg när en kalmarit slår in en retur på nära håll.

För att återkoppla till detta inläggs första stycke blev det mer analogt med den senare matchen. Bittert men i sammanhanget kanske något vi skall vara glada över.

Unikt utan mening och värde

2010-04-22T11:47:00.005+02:00

Jag har skrivit en del om det unika förut. Det tycks numera vara en standardfras att så fort en förändring föreslås inom framförallt stadsplanering så framhävs det unika som ett försvar för status quo. Förmiddagsbläddningen genom SvD gav direkt två exempel på detta. På debattsidan menar Skönhetsrådet (bara namnet känns som hämtat från "1984") att planer på ett nytt hus vid Karolinska Institutet hotar "KI:s unika campus". Tydligen är KI Sveriges internationellt set mest kända universitetscampus. Jag hade ingen aning om det, men måhända är jag inte internationell nog.

Förslaget på nytt hus är ett av Windgårdhs alla strandade Atlantångare, vilket ju förvisso inte är något unikt, det är la minst tredje gången har ritar en sådan, men jag undrar samtligt hur det går att hävda att mönstermurat rött tegel är unikt?

Sedan på kultursidorna så skrivs det givetvis om Slussen som "unikt stadslandskap". Ja, det är la en debatt som Stockholmare borde bli förbannat trötta på vid det här laget. jag har la ingen bestämd uppfattning om saker och ting, KI:s världsunika och berömda campus är en svart fläck för mig som obildad plebej som inte läst medicin. Tycker att Slussen är förbannt trist de gånger jag promenerat där men jag kan inte riktigt säga att jag är tillräckligt insatt i vilket förslag som är bäst. Jag måste emellertid verkligen ifrågasätta värdet av ordet unikt så som det används i stadsplaneringsdebatten idag. I strikt mening är nämligen allt unikt; Ångpannegatan på Hisingen är också ett unikt stadslandskap.

Givetvis kan det finnas miljöer som är värda att bevara. Det vänder jag mig inte emot, däremot måste detta rimligen grundas på något mer än platsens unikhet. Platsen för en planerad moské nedanför Ramberget är ju också unik, men då torde det bakomliggande syftet bakom en retorik som appellerar till platsens unikhet vara uppenbar för de flesta.

Dessutom är inte unikhet nödvändigtvis ett argument för status quo. Som påpekats på YimbySTHLM angående Slussen så var denna plats tidigare bebyggt med flera kvarter. Unika kvarter som nu är borta. Att något nu bestående är unikt innebär inte att det är bättre än det som kom innan eller det som kommer efter. Alla miljöer i bebyggt område är kulturmiljöer och är per definition annorlunda än hur de var innan. Även miljöer som inte fysiskt förändras genom att hus rivs eller byggs förändras genom att verksamheter och människor kommer och går; gentrifieras eller förslummas.

Det viktiga är inte om en plats är unik eller ej. Det viktiga är enligt min uppfattning om värdet är högre eller lägre efter förändringen än tidigare. Värdet skall här inte tolkas i strikt monetära termer utan en sammanvägning av de subjektiva värden som berörda parter anser av betydelse; pengar, utsikt, boende, lokaler, miljö, framkomlighet, skönhet, funktionalitet och så vidare. Detta är inget som det går att nå ett slutlig svar på genom en cost-benefit-analys då det i grund och botten är fråga om en subjektiv bedömning.

Genom att spela ut unikhet-kortet försöker en sida trumfa ut alla andra värden och skapa en situation där det bara finns två alternativ och där alla förändringar (det ena alternativet) per definition är av ondo. I realiteten bör stadsplanering, i den mån den skall ge genom det offentliga, bygga på möjligheten att nå kompromisser om resonemang kring vilka värden som är viktiga på den specifika platsen och om det går att se att den föreslagna ändringen kan medföra dessa värden till ett rimligt pris.

Halmstads BK 3 - 0 GAIS

2010-04-18T16:39:00.009+02:00

En fram tills eftermiddagen trevlig söndag som givetvis måste förstöras, rivas sönder, av att GAIS spelar. Vädret här i Uppsala har varit rätt bra och när jag gjorde en sväng inne i småstadscentrum märkte man att det var ett typiskt sånt där väder där folk vill göra uteserverings-premiär, bara för att efter en tid märka att det är kallt när solen går i moln och söndagspromenadsmusklerna svalnat. Så ser det även ut att vara i Halmstad.

I motståndarlaget spelar ytterbacken Ryan Miller, som var nära att gå till GAIS. Gamla bekantskapen Per "Texas" Johansson satt däremot på bänken. Hann läsa hans krönika i Offside på Ofvandahls konditori tidigare på dagen, men först läste jag givetvis reportaget med Wanderson.

Som av en lycklig slump får jag se matchen gratis, då det blivit något fel med ppv. Laddar upp med Bowmore, folköl och jordnötter och känner givetvis att denna gemytliga söndag inte kan sluta lyckligt. Känner lite på min onda handled som jag skadade lite i samband med den senaste matchen. Att misshandla soffkuddar, och dessutom skada sig själv i processen, är min våldsnivå; soffkuddshuligan.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén (77´28. J. Rundqvist), 4. H. Jonásson, 22. B. Andersson, 2. R. Ekunde (61´19. K. Pattersson);
11. T. Lycén, 17. J. Mårtensson, 23. E. Hédinsson, 27. M. Celik;
25. W. do Carmo;
21. J. Johansson

Återigen har skador stört förberedelserna. Från föregående match startuppställning har kapten Lundgren och Ayarna fått lämna återbud. Turligt nog väljer Axén att köra med Ejyolfúr Hédinsson centralt på mittfältet; igen strandfotboll, med Romarinho på mittfältet, i badbollstaden således. Tyvärr blir skadeproblem något som tycks fortsätta, då båda ytterbackarna får utgå på grund av känningar under andra halvlek.

GAIS börjar första halvlek bäst. HBK verkar vilja anfalla men kommer aldrig riktigt fram och lämnar ytor till GAIS som framförallt Joel Johansson försöker, men misslyckas med, att utnyttja. Wanderson do Carmo är involverad i mycket framåt, inte i första hand genom sin teknik utan genom sin spelförståelse, sin känsliga fot - såväl i spel som vid fasta situationer.

Givetvis kan denna goda inställning betala sig. I slutet på första halvlek tilldöms HBK en horribelt billig straff. Det är bara att konstatera att domarnivån är det enda som kan tänkas vara sämre än spelet i allsvenska vårmatcher. Det är märkligt att allsvenska domare kan vara så dåliga. I ett land med lite korruption och ett förhållandevis välorganiserat föreningsliv tycker man spontant att allsvenskans starka sida borde vara domarna, som ju inte än så länge kan bli utlandsproffs på heltid.

Anselmo sätter bollen hårt mot stolpens insida och in. Om Dime Jankulovski flyttat stolparna innan match och gått ut en meter innan straffskytten, som de flesta målvakter får göra för allsvenska domare, rörde bollen hade han kanske haft en liten chans.

Apropå Per "Texas" Johansson förresten, döpt efter den numera avlidna jazzmusikern, så störs tillvaron hela tiden av någon trumm-jam nedanför kommentatorn som tydligen anses vara gott supporterskap (Sebastian Arby kanske får för sig att hyra in en trummorkester för att skapa stämning - men nej, inte tror vi la att han vare ser matchen på teve och än mindre är på plats!).

Tidigt i andra halvlek byter Axén ut JJ för Aram Khalili, rimligen med uppfattningen och intentionen att nu skall GAIS börja pressa mot mål och behöver en stark huvudspelare snarare än en djupledslöpare. Av detta får vi emellertid inte se något. GAIS är ytterst blekt framåt. Wander försvinner helt ur matchen och ärligt talat hade det nog varit bättre om GAIS försökt spela mer längst med marken. Jonas Lundén går ut på grund av någon känning men jag hoppas egentligen att det beror på hans oförmåga att hinna med sin man. Det är allt för ofta Lundén som ger domaren Ingvarsson en ursäkt att ge Halmstad en frispark, då han inte hänger med och istället slänger sig efter motståndaren istället för den där bollen.

När det blev 1-0 var det orättvist sett till matchbilden. När 2-0 blir till genom ett snyggt men lite märkligt distanskott, som uppkommer genom en bjudning, av en i övrigt godkänd, Hallgrímur Jónasson, känns det inte längre orättvist. Att det är lite av en bjudning som leder till mål är dessutom helt följdriktigt. HBK kan tämligen enkelt kontrollera matchen utan att till synes behöva anstränga sig och utnyttjar de lägen de får till max. Om GAIS gjort likaledes i första halvlek hade vi måhända fått en liten annan utgång av denna match men det är samtidigt svårt att påstå att det är orättvist.

Sedan får de även 3-0 på övertid men om det finns det inte mycket att säga. Det gör vare sig från eller till och efter en vecka av att hålla tillbaka en viss tokoptimism är vi tillbaka på ruta ett som vanligt. Vi får se vilket skick det före detta (?) topplaget Kalmar FF är i nästa söndag.

När jag sedan går ut för att köpa filmjölk till måndagens frukost har det soliga vädret slagit om till spöregn. GAIS prestationer är onekligen analogt med aprilväder.

Tryggt bokköp

2010-04-18T13:06:00.002+02:00

Beställde nyligen några böcker på internet. När jag skall betala med mitt kontokort får jag först ett antal felmeddelanden tills jag efter en tid får reda på att min bank infört något nytt system för visakort som gör att jag måste gå in på min internetbank och skaffa mig någon "tjänst" (som emellertid inte tycks kosta något).

För att få denna tjänst måste jag givetvis hitta på ännu ett unikt lösenord på minst 8 tecken med både siffror och bokstäver, som om man inte har tillräckligt av sådana att försöka hålla i huvudet och inte skriva upp på en lapp i plånboken. Det "intressanta" inslaget är emellertid att jag måste hitta på en hälsningsfras på mellan 10 till 30 tecken. Anledningen:

"Syftet med denna hälsningsfras är att du ska känna dig trygg när du anger ditt lösenord för att du vet att det är just din hälsningsfras som visas och som bara banken och du känner till."

Efter att begrundat detta töntiga trygghetsskapande inslag så går jag tillbaka till sidan där jag tidigare, förgäves, försökt beställa böcker. Slår in nummer och cvc-kod som vanligt. Aldrig frågas det om någon Visa/MasterCard SecureCode, som det heter. Jag ser aldrig av någon hälsningsfras heller. Det här känns ju tryggt.

GAIS 2 -1 Gefle IF

2010-04-16T12:16:00.004+02:00

Efter några dagar som i mitt internetliv framförallt präglats av den pågående stormen mot GAIS sätt att hantera publikfrågan var det så dags för faktisk fotboll igen. Protesterna märktes fortfarande i sin konkreta och planerade form genom att publiken matchen igenom höll inne sin sång. Tystnaden ekade emellanåt över nya Gamla Ullevi.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 22. B. Andersson, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde
11. T. Lycén (55´21. J. Johansson), 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 27. M. Celik;
25. W. do Carmo;
18. A. Khalili (69´19. K. Pattersson)

Återigen skadebesvär i backlinjen som återigen medförde omdisponeringar i backlinjen där Richard Ekunde hamnade till vänster denna gång. Att den korte men följsamme Ekunde hamnade på kanten och två stora, nickstarka spelare i form av Fredrik Lundgren och Björn Andersson visade sig fungera bra. Gefles spel byggde i mångt och mycket på att spela upp bollar på deras target Dahlberg, ett spel som i stort sett reducerades under första halvlek. Eyos bortavaro har måhända något att göra med Eyjafjallajökull - nästan samma namn.

GAIS var komfortabelt det bättre laget under matchens inledning. i tjugoandra minuten kommer den närmast väntade ledningen. En högerhörna från Wanderson do Carmo dimper ner mitt i straffområdet där Lundgren nickar ner mot grönsvarta spelare nära straffpunkten. Detta leder till ett halvavslut som åker i retur ut till vänster där en omarkerad Lundgren bombar in 1-0 på kraft.

Efter målet gled matchen in ett vardagslunk som man kan tänka sig att många i publiken kände igen från sitt arbete tidigare på torsdagen. GAIS försvarade sin ledning, låg rätt i defensiven och i avståndet mellan försvar och mittfält där Johan Mårtensson och Reuben Ayarna gjorde fullgoda insatser och Gefle presterade i stort sett inget alls.

Inget alls fram tills dess att Jonatan Berg, (AIS-spelare på lån från någon annan klubb under 2006) la sig ner i en brottningsmatch med vår lagkapten. Domaren dömde med glädje frispark som den felfördelade själv valde att ta. resultatet blev mål på en utmärkt slagen frispark; ett fallande löv. Strax innan halvtid hade således Gefle en smula orättvist kvitterat till 1-1. Lundgren är märkbart arg och irriterad över att han tvingas svara på frågor från kommentatorn om vad han tycker om det i halvtid. En inställning som ger mig hopp för andra halvlek.

Ett långt inlägg från Tommy Lycén leder till ett bra avslut av Mervan Celik som Hugosson i motståndarmålet lycka få undan enbart för att lämna en enkel retur för Wanderon att putta in i nätmaskorna. 2-1 till GAIS och ordningen återställd.

Därefter råder det emellertid en del oordning i GAIS spel. Gefle börjar få sitt anfallsspel att fungera bättre och om det är orsaken eller följden av detta vet jag ej, men snart har avståndet mellan mittfält och försvar minskat så att GAIS får svårt att spela sig konstruktivt ur defensiva situationer. Bollen hamnar återigen hos Gefle som lyckas skapa en hel del tryck utan att prestera så hemskt mycket sett till avslut.

En helt acceptabel arbetsseger som knappast bjöd på något skönspel på en illa åtgången gräsmatta. Redan på söndag är det tid för nästa match borta i Halmstad. Om Wanderson kan fortsätta att spela sitt spel, och domaren inte ger försvarsspelare fria tyglar på hans diminutiva lekamen, kan vi med lite tur få en repris på förra säsongens avslutningsmatch.

Örebro SK 0 - 2 GAIS

2010-04-13T07:14:00.002+02:00

Efter den dåliga insatsen mot Brommapojkarna hade knappast några förväntningar på denna match. Ett ÖSK som presterat väl förra året och nu vill vara med i toppen som motståndare och konstgräs, ett underlag som GAIS enligt uppgifter inte skall ha vunnit på sedan återkomsten till allsvenskan, tydde snarast på förlust. Men denna säsong har hittills varit något av en Silly Season där allt kan hända och få lags form håller sig längre än en match. Skulle GAIS kunna skärpa sig och utnyttja att motståndet saknade en nyckespelare, Nordin Gerzic, på grund av avstängning?

1. D. Jankulosvki;
7. J. Lundén, 2. R. Ekunde, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén (86´18. A. Khalili), 17. J. Mårtensson (90´27. M. Celik), 6 R. Ayarna, 23. E. Hédinsson;
25. W. do Carmo (90´24. J. Pettersson;
21. J. Johansson

Inte oväntat är det Örebro som börjar bäst. Situationen är emellertid inte hopplös för GAIS. Genom att Johan Mårtensson återigen gjort Reuben Ayarna sällskap på innermittfältet har GAIS återfått en balans i laget som lämpar sig för ett lag i GAIS situation. Det är måhända långt ifrån det Barcelona som Axén påstås försöka efterlikna men det skulle snart visa sig att resultatet borta mot ÖSK avspeglade Barcas resultat borta mot Real Madrid...

Istället för att stå långt upp och lämna ytor bakom sig lyckades dessa båda herrar, som båda i mina ögon gjorde habila insatser, hålla ihop lagdelarna adekvat. ÖSK försökte däremot pressa högt med sitt offensivt formerade mittfält och stressade oftast bort innermittfältets möjligheter att starta GAIS anfallsspel. Denna höga press lämnade en del ytor bakom dem där Wanderson do Carmo fick möjligheter som han till en början inte lyckades förvalta, även om hans arbete underlättades en del när hans bevakare, gubben Kihlberg, fick gult kort efter att ha försökt introducera Wanderson för judons ädla konst.

GAIS svaga sida och ÖSK:s anfallsväg blev inte oväntat våran högersida. Tommy Lycén och Jonas Lundén stod för det svagare defensiva insatserna i vad som i övrigt är att betrakta som en jämngod arbetsinsats från lagets spelare. GAIS offensiv var också inte något att hurra över, då ÖSK:s press isolerade Wanderson kanske framförallt Joel Johansson. Eyjòlfur Hédinsson, som hade det lättare på sin kant, skötte sitt defensiva arbete men kunde sällan bidra med något i offensiven.

Med ett bollinnehav på sådär 35 procent var det inte konstigt att grönsvart fick sina chanser på fasta situationer. Wanderson blev neddragen långt ute till höger på offensiv planhalva. Kenneth Gustafsson slog in bollen i straffområdet från vilken den kom på retur i en båge rakt ut mot en helt ensamstående Wanderson 20 meter från mål som direkt drar till bollen som borrade sig in i nätet och även igenom målvakten Alvbåges händer.

Efter målet blir ÖSK lite nervösa och GAIS kan börja fånga upp och vinna bollar på mittplan. Spelet jämnar ut sig och i halvlekens återstående tio minuter är det en jämn batalj på Eyravallen.

I andra halvlek är det snart tillbaka till det normala när ÖSK med föga framgång försöker få till ett kvitteringsmål. GAIS fokuserar sig på att ligga rätt och arbeta med kontringar. Det är först under de sista tio minuterna av matchen som ÖSK kommer till chanser och då gör det detta med besked. Jag räknar det till att ÖSK, som vann skottstatistiken med nio mot fem, fick sex av dessa avslut under matchens sista tio. Makrillarna håller ledningen med hjälp av två utmärkta räddningar av Dime Jankulovski och en riktigt dålig miss från en hemmaspelare.

Istället är det GAIS som kan utnyttja en omställning. Efter sitt första mål för säsongen tycks Wanderson ha återfått lite självförtroende och är en konstant kreativ förmåga framåt. Vid första tilläggsminuten tar han emot en boll ute till vänster vid mittlinjen. Vänd mot offensiv planhalva lobbar han bollen över sig själv och den ÖSK-spelare som kommer upp i press. Löper fram på kanten med all yta i världen och kan snart se två grönsvarta spelare som rusar mot bortre straffområdet. En delikat långpass till målområdeslinjen avslutas distinkt av nyligen inbytte debutanten från Norge, Aram Khalili och GAIS har säkrat segern. Den först på Eyravallen sedan 2000 och, som sagt, den första på konstgräs sedan återkomsten till allsvenskan.

Kan vi förvänta oss något annat en brakförlust hemma mot Gefle nu?

Arbetskraft och gamla hundar

2010-04-12T10:21:00.005+02:00

Under fredagen satt jag och läste igenom en gammal rapport som skrevs 1971 av ett par sociologer som underlag för Invandrarutredningen (kom med fyra SOU:s under åren 1971-1974).

Sociologerna undersöker rekryteringen av jugoslaver till en icke namngiven fabrik i Göteborg. Det enda som uppges är att det är ett mulitnationellt exportföretag som producerar maskindelar med 55 av 61 fabriker utanför Sverige, med totalt 65000 anställda. Det är bara att gissa, torde inte vara så svårt.

Av någon oklar anledning är rapporten skriven på engelska, sidorna är maskinskrivna, stencilerade sidor med tryck endast på ena sidan och med sina över 350 blad börjar den ge vika. En intressant detalj som jag väljer att citera i sin helhet handlar om hur företaget resonerar kring vilka krav de ställer på sin rekryterade personal:

"Experience from foreign labour at the company shows that it is easier to train unskilled farm workers for factory work than to employ unskilled or semi-skilled workers with a little experience from factory work. Those who have been working in agriculture or with fishing are use to stand a good 10 hours work per day, and are used to conduct routine procedures uninterruptedly. Thus, workers who get trained by us to conduct a special type of work having not experience in that what-so-ever, perform much better than others and also they tend to stay longer. Our interest focuses on stability – a factor which becomes increasingly important when mobility of the labour force increases as it is presently doing in Sweden. The costs for training a worker are rather high, and it pays to get serious stable workers who perform well and then stay. "

Är det inte härligt? Arbetare skall ha så lite kvalifikationer som möjligt med sin in i fabriken som möjligt så att de inte har några alternativ, kvalificerad arbetskraft var efterfrågad i Sverige. Speciellt intressant att erfarenhet av industriarbete till och med uppfattas som en nackdel! Det går alltså inte att lära gamla hundar att sitta (eller stå).

Nåja, de slapp i alla fall dyka upp på det lokala kontoren i Pula, Sibenik och Virovitica och på perfekt Arlanda-svenska förklara hur kundorienterade, flexibla och säljande de är eller hur mycket det brinner för företagets produkter.

Brommapojkarna 1 - 0 GAIS

2010-04-07T08:57:00.007+02:00

Till en början tänkte jag nöja mig med att länka till förra årets misärresa till Grimsta IP. Sedan kom jag emellertid på bättre tankar. Genom att GAIS släppte in sitt obligatoriska mål efter 50 istället för 90 minuter har laget ökat sin uddamålsförlusteffektivitet med 80 procent, det måste ändå betraktas som ett fall framåt!

Förra gången åkte jag buss från Göteborg. Denna gång hade jag privatchaufför från Uppsala. En man som jag tidigare stött på som hastigast på O´Learys i samband med en GAIS-match förra året hörde av sig och erbjöd plats i hans bil. Det skall verkligen sägas att det här med bloggande emellanåt har sina positivt överraskande fördelar. Jag kanske inte har lika många läsare som blondinbella men det är fråga om spitzekvalität!

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén (59´19. K. Pattersson), 6. R. Ayarna, 29. Romarinho (59´29. M. Celik), 23. E. Hédinsson (73´22. B. Andersson);
25. W. do Carmo;
21. J. Johansson

Då jag inte hade möjlighet eller någon vidare lust att föra anteckningar så kommer denna matchrapport i första hand kretsa kring allmänt gnäll och negg kring laguppställning och spelare.

Någon dag innan match konstaterade Leman i en sammanfattning av mars månad att "bara en idiot skulle flytta på Johan Mårtensson/Reuben Ayarna centralt." Nu är det en sådan lösning som jag får se starta matchen. Genom att att gå att tala med rimligtvis den enda människan som lyssnar på sportradion samtidigt som han står och antecknar under en match (från mitt perspektiv enbart positiva och hedervärda egenskaper) så fick jag i halvtid veta att Mårtensson hade fått avstå start i sista minuten. Med skador som förevändning kan Axén i och med detta i stort sett gå tillbaka till den standfotbollsuppställning som förnedrades på Listerlandet för två omgångar sedan. Det såg väldigt bra ut i 2-3 minuter i början av matchen då det fanns ork och vilja att pressa över hela plan. Sedan började matchen på allvar och GAIS tappade greppet om matchen. Endast under de sista tjugo minuterna av andra halvlek var GAIS det bättre laget och tycktes nästan få kontroll över matchen.

Denna positiva avslutning på första halvlek överlevde givetvis inte pausvilan på ett lite kyligt Grimsta IP. Ja, för publiken i alla fall. Spelarna satt la väl uppvärmda inne i kaffestugan och mumsade på mazarin innan det var tid för ännu fyrtiofem minuters pyjamasparty på mittplan i sina kycklinggula tröjor.

Jag känner mig som en trasig skiva när jag återigen måste poängtera det olämpliga att spela med både Wanderson do Carmo och Romarinho samtidigt. Den senare saknar nästan helt defensiva kvalitéer. Detta lämnar över ett ansvar på Ayarna som denna inte mäktar av. Det är i min uppfattning så att Romarinho gör Ayarna dålig. Samtidigt medför samspelet med Wanderson att spelet på offensiv central yta blir onödigt plottrigt. Även om jag inte känner att jag sett och analyserad situationen tillräckligt så misstänker jag att Romarinho även gör Wanderson dåligt genom att denne söker samma ytor mellan försvar och mittfält som Wanderson vill åt. Möjligen underlättar detta för motståndarnas försvarsspel som kan flytta ner sitt innermittfält och radera dessa ytor på ett sätt som inte går när Wanderson får ytan själv och de måste täcka upp för två mer defensiva mittfältare som kan flytta på bakifrån.

Som jag ser det skulle Ejyolfúr Hédinsson gått in och tagit Mårtenssons plats på innermittfältet. I det stora hela har Eyo i och för sig skött sin roll som tvåvägsspelare på vänsterkanten väl under sina matcher där men jag uppfattar det ändå som att laget skulle få en mycket bättre balans. Med två innermittfältare med defensivt ansvar kan dessutom yttermittfältarna gå fram mer då det finns möjlighet för dessa två att täcka upp på kanterna utan att lämna ytan framför innerbackarna tomt och öde.

I matchen kunde detta fel vid många tillfällen observeras då Brommapojkarna kunde finna vägar för djupledsbollar som skar som en varm kniv genom smör fram till offensiva spelare i centrala positioner. När GAIS försökte så fram bollar centralt hamnade våra bollar i en överbefolkad zon där bollen förr eller senare tappades bort till motståndarna utan att för den sakens skull kommit i närheten av någon riktig farlighet.

Slutligen skall det givetvis efter en förlust likt denna påpekas dålig inställningen tycktes vara hos många spelare. Ett exempel som inte skall tas för att vara unikt var Tommy Lycéns insatts på högerkanten. Under en stor del av hans tid på plan så slickade han linjen, något som jag initialt tolkade som avsiktligt. Efter en tid glömde Brommapojkarna bort att han fanns där. Så gjorde även hans medspelare och efter en tid började jag misstänka att Lycén inte stod där som del av matchtaktiska skäl utan faktiskt gömde sig.

Det är svårt att sia om det är ledarstaben som inte klarar av att få sitt manskap att prestera eller om det är så att GAIS av tradition rekryterar spelare med en mentalitet som innebär att de bara ids med att prestera en fullgod insats varannan match och i första hand mot lag som anses vara lite bättre. Före matchen säger kapten Fredrik Lundgren att "nu vet vi att vi kan spela så, har satt en ribba för oss själva" medan Axén efter matchen kan konstatera att aggressiviten från matchen mot AIK nu saknades och att stämningen i truppen efter förlusten "är ruggigt dålig, och det ser jag ändå som positivt efter det som hände". Mycket snack men det är inget som jag tror på längre. För att göra en parafras av en nyligen skriven kommentar av Blahonga, om dennes tröstlösa supporterskap, så kan vi konstatera att spelarnas inlärningskurva är lika lång, platt och meningslös som västgötaslätten.

Samtidigt verkar detta verkligen inte vara unikt för just GAIS in en allsvenska där en klubb kan vinna stort en match för att sedan bli överkörd i nästa. Det är närmast tragiskt att konstatera att det enda som egentligen krävs för att konkurrera om det allsvenska guldet inte bygger på talang i första hand utan att få tag i spelare som klarar av eller uppmuntra spelare till att klara av att prestera 25-26 gånger på ett år.

När matchen blåstes av såg jag en sammanbiten ordförande som från markplan tittade upp mot Grimsta IP:s skrangliga bortaläktare. Likt en fritidsledare förberedde han sig säkert för att börja lotsa hem en halvfull buss som dominerades av ferielediga skolungdomar med femtio mil hem till Göteborg. Tur att jag hade privatchaufför.

Påskresa genom ett funktionellt landskap

2010-04-01T17:32:00.003+02:00

Åkte bil upp till Umeå på onsdagen. Då jag givetvis inte har något körkort satt jag mest och tittade på vad som susade förbi utanför fönstret. Det är tveksamt om det finns någon tidpunkt då Sverige är fulare än så här års. Det blir definitivt inte bättre att uppleva miljön från en bil på en Europaväg.

Efter en tid lämnade vi den nya motorvägen norr om Uppsala. En säkert stor infrastruktursatsning har gett en miljö som känns direkt hämtat från drömbild av framtiden daterat från 1950-talet. Säker bra och effektivt på många sätt men så sterilt och tråkigt. Speciellt större orter som man passerar är rena dystropierna. De mest inbjudande stadskärnorna eller trevligaste villastäderna är inte de som läggs vid eller råkar ut för en motorvägsdragning. Gråa betonghus omgärdade av slask och rondeller vad det mesta av vad man såg. Sundsvall så ut som inspelningsplatsen för Clockwork Orange från bilrutan.

Den enda ort som egentligen fick godkänt på sträckan Uppsala-Umeå var Härnösand. Även Iggesund var lite av ett plus. Iggesunds Bruks pampiga byggnad såg ut att och stod faktiskt över den malande trafiken på E4 Stannade till och fikade på ett kafé i Iggesund där det mesta var udda och gammalt, och hembakat. Lång ifrån industriproducerade miljöer som annars placeras ut längst med våra vägar, oftast som skokartonger. Jag kommer ofta på mig själva att mumla att "form följer ju funktion".

GAIS 3 - 1 AIK

2010-03-30T16:11:00.001+02:00

Efter en defensivt bra men offensivt svag inledande match mot Malmö FF och en katastrofal match borta mot Mjällby AIF förväntades GAIS inte ha något att hämta gentemot regerande svenska mästarna, SvFF:s representationslag, Stockholms IFK, AIK. För detta talade historien som lär oss att GAIS inte vunnit mot AIK sedan 1991 inför 2227 åskådare på Nya Ullevi. Samtidigt hade AIK i sina två första matcher inte imponerat och inte heller gjort några mål.

Denna gång valde jag att jobba över och se matchen på O´Learys. Även om jag gnällt en del tidigare tänkte jag att jag denna gång i alla fall skulle få ljud på, då tjoget AIK:are även fanns plats. Så var fallet, även om nån Hockey-match störde en smula i bakgrunden. Jag glömmer alltid bort att den sporten existerar och blir lika förvånad varje gång denna får företräde framför fotboll på pubar och liknande.

1. D. Jankulovski;
2. R. Ekunde, 4. H. Jónasson, 22. B. Andersson, 20. K. Gustafsson;
11. T. Lycén (77´ 27. M. Celik) , 6. R. Ayarna, 17. J. Mårtensson (45´29. Romarinho), 23. E. Hédinsson;
25. W. do Carmo;
21. J. Johansson

I och med att Ayarna var tillbaka så återfick GAIS den balans på mittfältet som saknades i matchen mot Mjällby. Tydligen hade magsjuka härjat i truppen vilket innebar att Jonas Lundén hamnat på bänken till förmån för Richard Ekunde. Ekunde har tidigare visat sig vara en habil ytterback defensivt med sin följsamhet och fart och så även i detta fall, även om hans träben emellanåt ställer till problem var det i alla fall på rätta sidan denna gång. Kapten Lundgren stängdes av efter rött kort i förra matchen och ersattes av Björn Andersson, som nu fick överge sin roll som ensam och föga effektiv center för mittbacksplatsen. En uppgift som han i det stora hela skötte utmärkt.

GAIS börjar lite avvakande och snart får AIK en chans och ett avslut på mål nästan direkt som Dime Jankulovski rusar ut och stoppar. Dime var stabil i denna match, speciellt i jämförelse med AIK:s målvakt på andra sidan plan, men mer om det senare. AIK:s spel kroknar snart och GAIS kommer in i matchen. Joel Johansson, lånet från Elfsborg, gör sin första match på topp och river och sliter på ett föredömligt sätt. Med tanke på matchresultat och utdelning är detta en roll som han borde få behålla en tid framöver, speciellt då han visade måltjuvskvalitéer som i övrigt tyvärr saknas i GAIS.

GAIS första bra målchans är resultatet av bolltrollande av Wanderson do Carmo vid straffområdeslinjen som tyvärr följs upp med ett hafsigt avslut. Wanderson saknar sina kliniska avslut från förra säsongen och mäktar inte heller i denna match med några mål. Samtidigt, för att gå händelserna i förväg, står han för tre målgivande passningar, vilket givetvis är lika viktigt. Inte minst då det finns en måltjuv som kan ta tillvara chanserna som Wandersons ofta oväntade och smarta passningar ger.

Nästa chans kommer strax därefter i form av ett oväntat distansskott från Reuben Ayarna som dundrar in i ribban bakom en flaxande AIK-målvakt. Ayarna var en mästerlig fotbollspelare i denna match. Stod nästan alltid rätt och sög till sig bollar som en bläckfisk och slog i alla fall nästan aldrig bort en boll. Skotten på distans hade GAIS många i denna match, totalt 20 avslut varav nio på mål, och många av dessa från Ayarna. Han har jämförts med Prince Ikpe Ekong, inte för sin hudfärg, utan för sin roll på plan. I många avseenden tycks Ayarna vara bättre men distansskotten är lika dåliga som Ekongs. Som bekant tjänar Ekong numera stora summor pengar i lindansargänget Djurgårdens IF, som inte tagit några poäng i årets allsvenska och för vilka han gjort ett inhopp.

Bort från den enda sanna glädjen, skadeglädjen, och tillbaka till matchen. Det visar sig snart att AIK:s spelare är mycket nervösa. GAIS kan gång på gång vinna bollen på mittfältet, inte för att de tvunget lyckas med sin höga press utan för att AIK närmast konsekvent slår bort den själva. GAIS kunde alltså i princip vinna boll högt upp utan att ens behöva pressa. Inte konstigt att AIK för ner och GAIS fick ta till många distansskott.

GAIS äger första halvlek utan att för den sakens skull dominera. Kombinationen av bra framspelningar och måltjuvskvalitéer får vi emellertid se innan paus. Wanderson passar upp en lobbboll mot straffområdet, vilket spelar bort hela AIK:s mittfält, där Joel Johansson rusar mot bollen i kamp med mittbackar och en utrusande målvakt. JJ tar och nickar till bollen med huvudskålen på uppstuds och den flyger i en vacker båge över målvakt och ner i mål efter ännu en studs i målområdet.

I paus tvingas GAIS till ett byte. Ut går Johan Mårtensson som till slut däckats av magsjukan och ersätts av Romarinho. Jag blir givetvis genast nervös och åminner mig förra veckans katastrofala mittfältsspel. Mårtensson gjort en bra insats som mittfältsgeneral i första halvlek och jag undrar hur Romarinho skall fylla ut de skorna.

Till en början är det inget problem, GAIS dominans från första halvlek fortsätter i början av andra halvlek. Efter en tid får emellertid AIK lite grepp om bollen och försöker sig på lite ordnat anfallsspel. I detta skede är Romarinho inte rätt spelare på plan, vilket inte är hans fel. Det är knappast rollen som hemjobbande innermittfältare som passar honom bäst. När AIK inte slår bort bollen själva eller vi inte vinner bollen högt upp genom eget arbete uppstår stora luckor längre ner på plan. Efter en serie av på varandra misslyckade ingripande fattar jag min penna och antecknar att "han glider runt plan som en polioskadad snigel på en skridskobana". Just när jag gör detta gör AIK mål på en frispark. nån kille får för mycket utrymme vid bortre stolpen, som vanligt, och kan nicka in 1-1. De flesta inne på O´Learys jublar, jag lägger ifrån mig pennan och sänder iväg ett neggigt sms.

Lite till min förvåning klarar AIK inte av att ta åt sig av den energi som säsongens första mål ger dem utan faller ner i sitt dåliga spel igen. Kanske framförallt börjar deras målvakts darriga spel ge utslag. Det första han gör i andra halvlek är att bjuda Wanderson på en fri chans, något denne inte skulle ha missat i slutet på förra säsongen. Därefter slår Wanderson en frispark från halva plan som letar sig fram till en fristående Joel Johansson precis vid kortlinjen som enkelt kan slå in sitt andra mål för kvällen; 2-1 GAIS. Mindre än tio minuter senare får GAIS en hörna som Wanderson slår till en luftrummets dominant, Björn Andersson; 3-1 till GAIS.

Efter sista målet börjar GAIS falla tillbaka och AIK tar över matchen. Vid flera tillfällen får de till inlägg från sidorna, vilket vi av hävd och vana vet är något av GAIS och inte minst Dimes svaghet. Denna press pågår emellertid inte så värst länge. När GAIS gör 3-1 är det nästan en halvtimme kvar av matchen, tillägg inräknat, men AIK mäktar inte med att pressa så länge. Deras nervositet och individuella misstag tar ut sin rätt och mot slutet av matchen är det istället GAIS som är närmare både ett och två mål till. Mervan Celik kommer in och gör ett bra inhopp där han med teknik och pigghet kan utmana AIK:s darriga försvar och hota i djupled vid kontringar tillsammans med Joel Johansson på topp.

I detta skede, då jag givetvis fortfarande är livrädd för att släppa in både en och två mål, börjar jag även utveckla någon slags empati för AIK:s målvakt som uppenbarligen helt tappat greppet om sig själv. Han tycks oförmögen att plocka åt sig även de enklaste bollar och fläktar runt som en väderkvarn med balansproblem. Jag lutar mig lite försiktigt mot en AIK:are vid bordet jämtar och frågar lite försynt om deras målvakt måhända har fått starr? Grannen verkar inte riktigt uppskatta min altruistiska omtanke om deras spelares hälsa och ignorerar mig.

När vi går in på övertid kan jag inte längre hålla mig och ställer mig nervöst upp på mina ben som darrar likt en nyfödd kalvs. Innan fanns det ett tjog gnarare kring mig men när så Johannesson blåser för full tid är det nästan tomt i denna del av lokalen. Jag tar på mig jacka och grönsvart halsduk och går med högt huvud, stolt nog för att stå staty i Hindås, genom lokalen och ut genom dörren till den norrländska vårvintern.

Bundesliga skall förstöras

2010-03-29T17:53:00.004+02:00

Under senare tid har mitt fotbollstittande på TV i hög utsträckning fokuserats på Bundesliga. Detta genom att jag skaffade mig Eurosport 2. Jag uppskattar underhållningen på och runt plan som definitivt är bättre än såväl Serie A som La Liga. Endast Premier League kan jämföra sig med Bundesliga, fast mycket dyrare. Men jag tror fanimej jag fördrar Bundesliga även om jag fått den engelska ligan gratis. Jag är till och med rätt nöjd med de engelskspråkiga kommentatorerna.

Vishet och ålder borde ha lärt mig att aldrig gå in på Aftonbladet.se och detta har jag också lyckats med under en lång tid. På grund av oro över stundande match mot AIK gjorde jag emellertid ett undantag och detta straffade sig direkt: "Bjärred" ny expert - i Europsport. Tidigare har kanalen även gjort klart med Rami Shaaban och Alexander Östlund som experter, står det.

Vilka som skall vara kommentatorer framkommer inte men man fruktar det värsta. Varför kan inte vi som är fotbollsintresserade få ha Bundesliga ifred? Efter att ha stått ut med kommentatorer på tv4, de flesta av dem, och expertkommentatorer som Glenn Hysén och Pontus Kåmark hade jag slutligen hittat en tv-produktion jag var nöjd med men nu skall även detta raseras för att kanalen skall locka till sig tittare med namn på gamla landslagsspelare. För vem vill ha en analys av matchen när man kan få ännu en anekdot om Kåmarks tid som ytterback i Leicester för sådär 15 år sedan som man redan hört tre gånger.

Tidsstudiemannens skymning

2010-03-29T16:09:00.005+02:00

Roades under eftermiddagens kaffepaus av en artikel i UNT om en sociologisk studie om surfande på arbetstid. Doktoranden Roland Paulsen har kommit till slutsatsen att den främsta orsaken är att många helt enkelt har för lite att göra på sin arbetsplats. Många vill egentligen inte surfa runt men är understimulerande och har inget annat att göra. Att då från arbetsgivarens förbjuda och blockera sidor blir tämligen verkningslöst.

"Tomt arbete" beskriver han som situationer där anställda inte vill surfa runt, men ändå gör det för att de är understimulerade. Det visade sig vara förvånansvärt vanligt. - Flera av dem jag pratat med spenderar mer än halva sin arbetsdag framför internet, säger Roland Paulsen. Förra året sparkades ett flertal personer från Luftfartsverket efter att de blivit påkomna med att porrsurfa under arbetstid. I det fallet ska de anställda ha spenderat upp till tre fjärdedelar av sin dag framför pornografiska hemsidor. - Det intressanta är att de blev ertappade på grund av att man hade tittat på hur Internetanvändandet på verket såg ut. Inte för de här personerna hade utfört ett dåligt arbete. Hur kan man ägna så mycket tid åt andra aktiviteter utan att någon märker det?

Se till att dina anställda använder Facebook enligt MTM-metoden!

Det är ett sätt att angripa ett symptom istället för att ta tag i problemet. Ett problem som rimligen kostar företaget mycket mer pengar än om arbetstagare kan få ta korta pauser och surfa ut på vilken sida de vill, som jag gör nu när jag skriver detta inlägg, men samtidigt har arbetsuppgifter att lösa.

Den grupp som dock gjorde det för att de kände sig understimulerade såg det som ett riktigt problem, vilket kan tyckas vara lättlöst genom att bara be om mer sysslor. Men Roland Paulsen säger att det inte alltid behöver bli bättre bara för att man är ärlig. - En bankman jag intervjuade arbetade 15 minuter effektiv tid om dagen vilket han inte alls var nöjd med. Han lade alla korten på bordet och då halverades hans tjänst.

Som intresserad av arbetslivsfrågor ur ett mer historiskt perspektiv är det fascinerande hur mycket tid som slösas bort inom tjänsteproduktion utan att arbetsgivare inte är förmögna att se detta. Detta torde vara en mardröm för den idoga tidsstudiemannen. Jag misstänker att orsaken står att finna i hur den moderna tjänsteproduktionen i många fall fungerar. När arbetstagare inte har enkla, tydligt definierade arbetsuppgifter av rutinartad karaktär är det närmast omöjligt eller i alla fall väldigt dyrt för företagen att övervaka arbetet. När många arbetsuppgifter dessutom i många fall är unika och bara delvis identiska från gång till gång, så är det väldigt svårt för arbetsledningen, som dessutom kanske inte är så värst insatta i alla sina underställdas arbete, då de saknar kunskaper om program och liknande, blir det svårt att sätta ut hur lång tid en arbetstagare skall få på sig för en specifik uppgift. I vissa fall får detta rimligen det motsatta utfallet i att vissa arbetstagare får en omänsklig arbetsbörda medan andra sitter och slösurfar omkring dem i samma kontorslandskap.

Efter betong kommer glas

2010-03-29T08:35:00.003+02:00

En krönika på Yimby Uppsala om en av alla dessa varuhus från 1960-talet som förfulat många, för att inte säga alla, svenska innerstäder. Ofta på bekostnad av någon pampig byggnad som idag K-märkt på studs. En av de bättre av dessa är faktiskt Tempohuset i Uppsala, om än delvis förstört av en extra våning, som nu eventuellt skall göras om till glas, ännu ett hus som inte skall synas. Glas var häftigt som byggmaterial när Dallas gick på teve (ni vet, introt och skraporna i glas, downtown Dallas).

Albert O. Hirschman och Gårdakvarnen

2010-03-25T11:40:00.000+01:00

Följer, tyvärr på distans, den senaste konflikten inom GAIS-familjen. Händelseförloppet är på inget sätt unikt. I samband med premiärmatchen mot Malmö FF var det enligt många som var där problem vid insläppet till ståplatsläktaren. Trots att publiken inte var större än femtusen, och många på bortasektionen, fungerade det inte som det skulle. Trots att de drabbade säger att de var där i god tid så drog visitation och insläpp ut på tiden vilket medförde att flera personer inte kom in i tid till matchstart. Till detta var det även problem med ett antal årskort, som inte var laddade eller inte ens levererats i tid. En till synes föga kundvänligt attityd hos personalen innebar att dessa tvingades springa bort till kassorna, som är få och föga bemannade, för att betala biljett i alla fall.

Vad som hänt efter detta skulle jag vilja belysa utifrån ekonomen Albert O. Hirschmans kategorier Exit, Voice and Loyality. Eller, Protest, Sorti eller Lojalitet, för att använda svenska ord. Detta är i princip de alternativ som en anställd, kund, medlem eller liknande kan ta till när de är missnöjda med sitt arbete, varan eller tjänsten eller de beslut som den förening man är medlem i agerar.

Ett supporter är någonstans emellan kund eller medlem eller både och, beroende hur man ser på det. Detta har dock i sig ingen avgörande betydelse för supportens handlingsalternativ men däremot hur de väljer: De kan välja Sorti, vilket innebär att de slutar gå på GAIS matcher; eller protest genom att göra GAIS uppmärksamma på deras missnöje; slutligen kan de även välja lojalitet och se sitt missnöje som något som är värt att acceptera då protest eller sorti kan uppfattas som illojalt.

Gårdakvarnen, en förening som företräder en sammanslutning av kunder/medlemmar väljer i samband med händelserna att gå ut på sin hemsida och kräva förändring. De gör även en poäng med att de tidigare inte valt att säga något utåt ( "Gårdakvarnen har under det senaste året valt att inte gå ut och publicera negativ kritik gentemot GAIS."), de har helt enkelt som grupp valt att utåt sett visa lojalitet mot GAIS.

Som en respons på detta, eller kanske i först hand kritik från enskilda personer, går GAIS en tid senare och bemöter detta officiellt på sin hemsida. För det första försöker klubben i detta dämpa omfattningen av problemen med årskorten (bara problem med 17 av 3000). För det andra bemöter de kritiken med att dels peka på att fållorna till ståplats kommer att byggas om till följande matcher och dels att besökarna får skylla sig själva; "vår rekommendation till vår publik är att anlända på ett sådant sätt att visitation kan ske och att man kan inta sin plats innan matchen börjar." - vilket givetvis är ett icke-svar då denna tid hypotetiskt kan vara allt från några minuter till motsvarigheten av en transatlantisk flygresa. Det står inte så vitt jag kan se något om detta vare sig i de allmänna köpvillkoren eller på GAIS och Gamla Ullevis hemsidor så det är lite svårt att veta. Enligt Gårdakvarnen var många där en halvtimme innan och ändå försenade in på arenan.

Genom att inte be om ursäkt och säga att problemet var något av en tillfällighet eller är supportrarna/kundernas eget fel tycks GAIS vädja till lojalitet snarare än att bemöta protesterna i sak. Som medlem som samtidigt lever i exil så kan jag endast hoppas att detta är en liten tafflig ridå bakom vilket GAIS tar framförda klagomål på yttersta allvar. Tidigare erfarenhet säger mig emellertid att så ej är fallet, då det inte är första gången GAIS har problem med insläppet och sitt allmänna kundbemötande.

GAIS tycks uppleva supportar som väljer protest före lojalitet som ett irritationsmoment. Egentligen borde GAIS uppskatta att det finns kunder som väljer protest före sorti. Många företag skulle vara överlyckliga över att ha kunder som är så engagerade i deras produkt att de inte bara tydligt och klart (mer eller mindre välartikulerat) pekar på vad de är missnöjd med utan även emellanåt försöker sig på att komma med konstruktiva förslag. Har själv jobbat en del extra som telefonintervjuare för marknadsundersökningsföretag för vilkas tjänster andra företag betalar stora belopp för att försöka få ut emellanåt rätt oengagerade kunder vad de tycker om deras konserverade gröt.

Måhända är det ett problem att GAIS alltid tycks kunna lita på de protestenandes lojalitet i slutändan. Efter att ha skrivit av sig sin frustration kan vi vara rätt säkra på att alla de som undertecknade Gårdakvarnens protestinlägg kommer att stå på läktaren på måndag igen. Under tiden drömmer GAIS vidare om marginalpubliken och barnfamiljerna som aldrig kommer i den omfattning som såväl de protesterande kunderna som de önskar. Detta beror givetvis på att dessa grupper väljer det andra alternativet när de inte är nöjda med GAIS - sorti. Precis som den genomsnittsliga svensken som just betalat en saltat räkning för en måltid på en kass restaurang tackar de artigt och vänligt för den goda maten och kommer sedan aldrig igen.

Jag misstänker att GAIS inte förstår, i någon missriktad vilja att dela upp sin publik i olika segment enligt den karta över rätt och fel som är arenaplanen, att även om den protesterande gruppen ibland gnäller på lite exta mycket av bara farten när tillfälle ges (något av en svensk nationalsport?) och i viss utsträckning har specifika önskemål på sin arenaupplevelse, så innehåller deras protest även inslag av sådant som allmängiltigt för klubbens publik i sin helhet, oavsett om man väljer att betrakta dem som kunder, medlemmar eller supportrar. Protester från supporterkollektivet är inte ett problem utan något som klubbledningen kan ta del av för att identifiera och lösa problemen som innebär att GAIS inte lockar något annat än lojala supportrar till sina evenemang.

---
Av de marknadsundersökningsföretag jag jobbat för var det ena ett av de största och har i alla fall en gång i tiden sponsat GAIS. Deras undersökningar var rätt kassa i allmänhet. Det andra företaget var mycket mindre men deras undersökningar var över lag bättre. Dessa gjorde även kontinuerliga undersökningar åt DLS.

Halvväg till Knivsta för att köpa mjölk

2010-03-24T16:13:00.001+01:00

En ny artikel på Yimby Uppsala där jag resonerar kring externa köpcentrum, denna företeelse som jag älskar att hata.

Goterna - ännu en notis om politiserad historia

2010-03-23T09:00:00.000+01:00

Efter att ha skrivit ett inlägg för någon vecka sedan, som handlade om hur Turkiets politiserande av sin egna nutidshistoria tycks ha kommit och bitit den EU-medlemskapstörstande staten i svansen i och med att Sveriges riksdag röstat igenom att det var folkmord mot minoriteter i dagens Turkiet i skuggan av första världskriget, kom jag att tänka på något jag läst bara någon dag tidigare.

I linje med den rojalistiska yran inför det stundande bröllopet, mellan en kvinna som kan spåra sina genetiska rötter till en fransk fältmarskalk och en man som kan påvisa sina rötter till... Ockelbo, har historiken Dick Harrison, professor i Lund, fått en kungablogg hos Svenska Dagbladet, som tydligen inte vill lägga ner all tid på RUT-avdragens diskbänksrealism utan även vill ha lite blåblodig flärd.

I denna svarar Harrison på diverse apokryfiska frågor om kungar för länge sedan. Professorn är trots allt medeltidshistoriker och rör sig sällan in i ens tidigmodern tid. Inlägg som i sin tur renderar en måttlig skörd med kommentarer. Ett undantag var dock hans inlägg om huruvida de gotiska kungarna var svenska.

Detta inlägg, som alltså dryftar händelser som kanske skedde för sådär 1500 år sedan, har lett till en hel del kommentarer. Emellanåt är det lite svårt att motivera varför historia är viktigt för en måttligt ointresserad allmänhet - om än inte mitt eget forskningsämne kring efterkrigstid och en på många sätt aktuell fråga - men för en högljudd grupp människor är detta uppenbarligen en extremt viktig historisk fråga.

Ett återkommande argument mot Dick Harrison, som menar att det inte finns några direkta belägg för att goterna kom från Gotland eller Götaland, är att denne är politiskt korrekt. Det vill säga, professorn producerar den historia som är rumsren och godkänd, inte den som är sann.

Måste säga att det på många sätt är märkligt att en del människor anser goternas härkomst så viktig att det är värt att svära över på internet. Det är närmast bortom ett I-landsproblem. Vad som emellertid är än mer intressant är hur en sådan hållning framhävs.

För det första tycks de försöka utsätta porfessor Harrisons historieskrivning för någon slags poststrukturalistisk dekonstruktion. En metod som sällan brukar förknippas med människor som tycks tro på entiteter som nation och en stabil historiesyn.

För det andra implicerar deras kritik att Harrison ägnar sig åt att tillskriva historien värde utifrån nutidens syn, vilket är exakt det fel som den äldre historiesyn de förfäktar har gjort sig skyldig till.

Det hela blir lika hycklande som den turkiska ambassadörens syn på historien; det är helt fritt fram att omformulera historien så länge det görs i en riktning som passar våra föreställningar.

Mjällby AIF 3 - 0 GAIS

2010-03-22T08:32:00.005+01:00

I den norrländska provinsstaden Uppsala har det under de senaste veckorna vårats. Allt mer snö har smällt bort för att blottlägga en grusig barmark. När jag steg upp på söndagen möttes jag och min omgivning av ett bakslag. Det vräkte ner snö hela dagen och vid kvällen hade kung Bore tagit åter alla de vinster som våren tagit under mars månad.

Om väderleken fördärvade min yttre liv så var väderleken bättre nere på Listerlandet, där händelser utspelade sig som medförde att mitt själsliga liv slängdes ut i det kalla vintermörkret.

1. D. Jankulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 20. K. Gustafsson;
21. J. Johansson, 17. J. Mårtensson, 29. Romarinho (75´24. J. Pettersson), 27. M. Celik (71´2. R. Ekunde);
25. W. do Carmo;
22. B. Andersson (60´19. K. Pattersson)

Inför matchen rapporterades en oväntat laguppställning som sedan inte riktigt verkade stämma. Som en följd av detta bör ovanstående uppställning läsas med en nypa salt. Vad som sades var att GAIS skulle spela med 4-4-2 med mittfältsdiamant. Johan Mårtensson på den defensiva rollen med Romarino i spetsen, Wanderson do Carmo till höger och Mervan Celik. Framför dem en typisk anfallsduo bestående av en tungre target, Björn Andersson, och en djupledslöpande Joel Johansson. Detta blev inte fallet. Istället hamnade lånet Joel ute på högerkanten där hans talanger tycktes slösas bort medan Björn Andersson, som gjorde en lam insats, var ensam och isolerad. Oavsett om det skulle föreställa att vara ett 4-4-2 eller en 4-3-2-1 så misslyckades det uppenbarligen. undertecknad misstänker att den första planen kunde varit mer framgångsrik men oavsett var laget offensivt framtungt med allt för många spelare som inte kan eller vill vinna boll och springa utan densamma.

Jag påstår mig inte vara ett fotbollsgeni men i jämförelse med GAIS, var taktiskt dispositon jag hade svårt att riktigt förstå, var tydligen i Mjällbys defensiva spel lätt at känna igen. Två band av fyra spelare i varje stängde effektivt ute de grönsvarta spelarnas offensiva försök. Björn Andersson var och är inte tillräckligt bra för att freda sig inne i en sådan mur och GAIS dribblare kunde inte komma igenom. Vad GAIS behövde göra var att försöka slita upp denna välordnade defensiv men av detta såg vi väldigt lite. Det löptes för lite utan boll men i det stora hela spelade detta ingen roll, då det saknades passningsprecision i bortalaget. Ett steg upp och bryta bollen var vad som behövdes i de flesta fall.

När så Mjällby vann bollen och gick till offensiv kunde GAIS inte freda sig. Mittfältets zonspel lämnade en hel del övrigt att önska och det var inga större problem för Mjällby att dyrka upp det låset. Den enda spelaren som visade kvalitéer både framåt och bakåt var Johan Mårtensson, i Pirlo-rollen, som dock inte mäktade med rollen att själv stå för mittfältets defensiva arbete medan övriga spelare rundades med några enkla passningar.

Även den sista försvarslinjen framför Dime Jankulovski i målet lämnade en del övrigt att önska. Fredrik Lundgren hade en av sina sämre matcher och gav dessutom motståndarna en straff samtidigt som han själv blev utvisad i slutet på matchen. Måhända hårt dömt av en herr Strömbergsson, som i övrigt utförde sin roll utmärkt i mitt tycke. Det går verkligen inte att skylla bort förlusten på domaren denna söndagseftermiddagen.

vad Mjällby verkligen har och som GAIS verkligen tycks sakna i detta nu är en van och rutinerad måltjuv. Marcus Ekenberg, skytteligavinnare i superettan förra året, har en förmåga att göra mål som jag misstänkte inte skulle funka i allsvenskan, där motståndet är lite bättre. Nu gjorde han tre mål på GAIS men det är fortfarande en öppen fråga om han har vad som krävs att göra mål mot allsvenskt motstånd - det var inte det som han ställdes upp emot i söndags.

Med tomma whisky- och ölglas framför mig, desperata sätt att dämpa ångesten - Bowmore och Oppigård ale som höll en nivå långt bättre än underhållningen - skrek jag från mitt torn högst upp ett fult miljonprogramhus ut min ångest mot snön som yrde utanför mitt fönster. GAIS åker ut i år. OK, kanske inte men det var onekligen den känsla som präglade min eftermiddagen och kväll.

---
Här i Uppsala handlade det annars om bruksorts-cupen - eller bandyfinalen, som den också kallas. Det ena laget, Bollnäs, kommer i och för sig från en ort som snarare än gammal järnvägsknutpunkt än bruksort. Hammarby, som vann, vet jag inte vad det ligger, men det måste ju vara en gammal bruksort. Bara smaka på namnet, Hammarbyn, det måste ju vara någon liten Hammarsmedja som gett namn till den orten, som rimligen ligger någonstans i Bergslagens mer avfolkade och skogsbeklädda trakter!

GAIS 0 - 0 Malmö FF

2010-03-16T08:13:00.003+01:00

Så var det återigen allsvenskt spel i de vackraste av tröjor. GAIS tog sig an Malmö FF under Roland Nilssons ledning, som inte lyckas vinna men inte heller förlora en match mot sin forna arbetsgivare.

Själv förberedde jag mig för ett liv i exil. Provade på att köpa matchen via internet och stannade kvar på kontoret, köpte en påse jordnötter och tog några lättöl från lunchrummet. Får nog säga att bilden jag fick inte riktigt var värt priset men kan troligen vara ett alternativ de gånger det inte går att se matchen på något annat sätt.

1. D. Janjulovski;
7. J. Lundén, 4. H. Jónasson, 15. F. Lundgren, 2. R. Ekunde;
27. M. Celik (85´29.Romarinho), 17. J. Mårtensson, 6. R. Ayarna, 23. E. Hédinsson (45´19. K. Patterson);
25. W. do Carmo
22. B. Andersson (76´21. J. Johansson)

GAIS började matchen som det sämre laget. Mittfältet tycktes som bortblåst och spelarna ägnade sig mestadels åt att freda straffområdet. Speciellt hotande var Daniel Larssons djupledslöpningar och det påminde således om träningsmatchen i februari. Endast vid ett fåtal tillfällen stack makrillarna upp. En av få grönsvarta chanser kom när Wanderson do Carmo slog en frispark från mittlinjen mot flera lagkamrater placerade i straffområdet som både var etta och två på bollen men utan att få den på mål.

Under första halvleks första del fick vi väldigt många frisparkar emot oss. Antingen för att vi var det sämre laget och hade problem att hänga på Malmöspelarna eller för att domare Hansson blåse bort oss. I detta fall lutar jag faktiskt mot det förra, även om Hanssons insats för kvällen lämnade en del övrigt att önska.

Efter sådär 25-30 minuter kommer GAIS in i matchen och får ihop långa sekvenser av - med tanke på underlaget och det faktum att det är allsvenskan vi talar om - bra spel. Jag skulle tro att orsaken till detta låg i att Johan Mårtensson kom igång och började dominera mittfältet.

I samband med detta fick GAIS en straff efter att en motståndarförsvarare skulle ha tagit bollen med handen. I formell mening var så fallet men straffen var billigt och GAIS hade lika väl kunnat få både en och två straffar emot sig på samma sätt. Wanderson gick fram för att lägga straffen, försöker vänta ut målvakten, som givetvis mot reglerna stegar fram någon meter från mållinjen, Wanderson tvekar och straffen blir rätt dålig och mitt på mål. Underkända insatser av såväl Wanderson som domare Hansson, som låter målvakten gå ut.

Även om GAIS således spelar relativ bra under första halvleks andra hälft är inte anfallspelet något att hurra över. Den offensiva kvartetten uppvisar inte på något lysande lagspel, utan anfallspelet är mestadels ett resultat av individuella insatser. Även när GAIS etablerar tryck har laget frapperande svårt att komma till avslut eller ens förbi MFF:s mittbackspar. När det kommer några inlägg mot en GAIS-anfallare tenderade dessa att hamna bakom dem och vid ett par tillfällen ramlade Wanderson runt i den blekta ruccolan efter försök att vända på en femöring med fart framåt. Överhuvudtaget är inte Wanderson teknik med honom idag. Förhoppningsvis något som går att skylla på underlaget.

Eyjófur Hédinsson är blek på vänsterkanten, troligen på grund av en känning, och går också ut i halvtid för debutaten Kyle Patterson, som inte lyckas visa upp så värst mycket. Mervan Celik, till höger i första halvlek och till vänster i andra, är inte heller något att skriva hem om. Det är emellertid mer problematiskt att Björn Andersson på topp inte får igång något bra samspel med Wanderson under matchen. I mina ögon tycks de arbeta var för sig och samspel dem emellan är mer tillfälligheter en genomtänkt strategi. I slutet av matchen får Andersson kramp och ersätts av den inlånade Joel Johansson som visade en del goda intentioner men utan resultat.

Då var försvaret i många hänseenden en mycket trevligare upplevelse ur ett grönsvart perspektiv. Malmö FF försökte slå in höga bollar mot en backlinje som kunde ta hand om det mesta, speciellt när Daniel Larsson inte längre kunde få bollen vid snabba genomlöpningar som i början. Hallgrímur Jónasson är i många avseenden lysande matchen igenom och kompenserar Fredrik Lundgrens brister genom bra fart och bättre bollbehandling. Richard Ekunde, som fått hoppa in som vänsterback på grund av statymodellen från Hindås avstängning, är återigen lyckad i den positionen. Med sitt träben bidrar han givetvis föga framåt men han löser, med god hjälp av sin fart, sina defensiva uppgifter på ett förtjänstfullt sett. Det enda som riktigt stör är nickandet. När GAIS möter boll i backlinjen blir det ofta en nickning rakt upp i luften som sedan nickas rakt upp i luften av en annan spelare och så vidare, till Malmö får bollen. Nåväl, det är måhända att föredra framför Jonas Lundéns kortpassningsspel.

Efter ungefär en timmes spel börjar Malmö FF ta över matchen och i det blir en lång plåga i väntan på slutsignalen, efter fem minuters tillägg. Ett tillägg som till stor del beror på att en påg sparkar Lundgren i ansiktet. Vad som gör händelsen extra jobbig är att Reuben Ayarna blir puttad i ryggen bakifrån när han kommer i hög fart, vilket renderar ett gult kort för filmning. Ett i sig hårt tilltag som blir onödigt hårt i och med att detta var hans andra gula kort för kvället, något som Hansson tycks ha glömt, vilket således leder till en kvarts spel med en man mindre.

Först efter en dubbelhörna i slutminuten, då reservdanskarna trycker in halva laget i offensivt målområde, kan jag andas ut och sjunka ner i kontorsstolen, lätt illamående av för många lättöl.

Sammanfattningvis ett bra försvarsspel och ett OK resultat. Mer problematiskt och oroande är söndagens match, där ett Mjällby, med självförtroende efter en bra insats mot Svenska fotbollförbundets representationslag, tar emot på vad som endast kan beskrivas som den moderna svenska motsvarigheterna till Asterix galliska by, landets södra avkrok - Listerlandet. Kan vi inte redan i bakgrunden höra ljudet av duellerande banjos?

De där folkmorden

2010-03-12T09:10:00.002+01:00

Som säkert de flesta lagt märke till har det blåst upp en diplomatisk kris i de svensk-turkiska relationerna efter att Sveriges riksdag röstat igenom att det ägde rum ett folkmord mot armenier, assyrier/syrianer och andra icke-turkiska folkgrupper i skuggan av första världskriget. Som en följd av detta kallade Turkiet hem sin ambassadör, som kommenterade händelsen så här:

- Jag hade förväntat mig att riksdagen skulle ha intagit den normala hållningen att det inte är riksdagsledamöternas jobb att avgöra om det har varit ett folkmord eller inte. Det är en fråga för historiker, för forskare att forska i och sedan komma till en slutsats, svarar hon.

Det kan jag la måhända i princip hålla med om. Det är emellertid ett ohållbart argument när man samtidigt i Sverige företräder en stat där det är förbjudet att påstå att det ägde rum ett folkmord!

Från mitt perspektiv är det uppenbart att Turkiets ståndpunkt är absurd. Även om jag inte tycker att detta är något som Sveriges riksdag skall ägna sig åt, så är det den Turkiska staten som politiserat historien från första början. Frågan är dock inte så enkel alla gånger. Jag, och de flesta andra vågar jag påstå, har lite lättare att acceptera att människor åklagas för att förneka förintelsen. Inte för att jag nödvändigtvis uppfattar det som korrekt men jag tycket kanske inte det är någon skandal.

Samtidigt får vi inte heller glömma att även svenska staten och partier har en politisk hållning till historien. Se exempelvis den infekterade debatten om Forum för levande historia, som jag flera gånger kommenterat på denna blogg.

GAIS årsredovisning 2009

2010-03-10T09:51:00.007+01:00

På grund av min nya tillvaro i exil kunde jag inte närvara på årsmötet och följdriktigt inte heller rapportera om tillställningen här, såsom jag gjorde 2008 och 2009. Däremot såg jag till att få årsredovisningen 2009 sänd till mitt kontor, vilket jag kan tacka Tony B. för.

Årsredovisningen 2009 var denna gång snyggare och proffsigare än föregående år, då det i var frågan om en vanlig utskrift. I alla fall var den det tills jag spillde lite soppa på den häromdagen. Jag har inte haft tid och riktigt motivation till att skriva om den nu. Det är givetvis möjligt att jag missar detaljer som förtydligades under årsmötet men detta är i vilket fall mitt intryck av resultatet 2009 och budgeten för 2010.

Den nedersta linjen har varit relativt känd och har fått en del mediauppmärksamhet, vilket brukar bli fallet då det finns något negativt att skriva om GAIS. - 6,3m är verkligen inte bra, ett än större underskott räddades upp av i första hand - får man förmoda - försäljningen av Ericsson till DLS. En händelse och ett faktum som tillsammans med spekulationerna kring Wandersons försäljning gav mig magsår från julafton till slutet av januari och transferfönstrets stängning.

Försäljning var en nödvändighet för att rädda ekonomin på sikt. Att klubben blöder utan en eller ett par försäljningar per år är emellertid inget unikt för GAIS. Som jag påpekade i en genomgång av allsvenskans ekonomi 2008 så uppväges klubbarnas sammanlagda driftresultat på -71,7m med ett försäljningsnetto på +84,4m det året. GAIS minskade sin vinst på spelarförsäljningar från 11,9m 2008 till 6,3m 2009.

En stor bov i dramat är givetvis personalkostnaderna. Fotboll spelas av människor och är således klubbens största resurs men också dess största kostnad. På grund av en allt för stor trupp och utköp av spelarna Daniel Morais Reis och Levon Patjadzjan spräcktes budgeten med ett antal miljoner. De stigande lönekostnaderna hade givetvis varit berättigat om det köpte klubben en bättre placering men med facit i hand presterade denna trupp exakt samma resultat för 15 procent högre kostnad.

Det hela är en balans på slak lina. Köper och betalar klubben spelare som inte levererar eller misslyckas med att sälja dem när de lyckas är ett misslyckat år att vänta. Faran med felaktiga affärer är påtaglig och ett felbeslut kan få ödestigna konsekvenser. Felbeslut är ofta svårt att undvika. Våren 2008 ansåg nog de flesta att GAIS gjort en lysande affär när de fick in Levon Patjadzjan i truppen- tur eller skicklighet? Sett till 2009 var denne spelare endast en ekonomisk belastning - otur eller felbeslut?

GAIS och de flesta allsvenska klubbar lever under förhållanden som försvårar långsiktigt planerande, vilket är en delförklaring till att många klubbar ofta tycks lida av damp och river upp högtidligt deklarerade framtidsplaner när poängen eller pengarna sinar.

På pluskontot för 2009 är faktiskt publikintäkterna som steg från 6,7m till 10,8m, trots all den dåliga publicitet, diverse bojkotter och låga publiksiffror som året genererade. Se där, någon nytta av att GUAB gick back tio miljoner, vilket kommer att bestå under nästa år då de inte gick bra med att riva upp rådande avtal. Även sponsor- och reklamintäkterna steg från 6,5m till 7,2m. Måhända bra under vad som beskrivs som dåliga tider men samtidigt inte riktigt i linje med föregående års budget. Det sägs att GAIS är urusla på detta och att exempelvis BK Häcken får dubbelt så mycket. Med bristande fakta i frågan kan jag inte riktigt säga bu eller bä i det avseendet. Med tanke på att vi även tappade två stora sponsorer på grund av yttre omständigheter får man kanske ändå säga att det var ett fall framåt.

För 2010 satsar GAIS återigen på ett nollresultat. För att uppnå detta förväntar sig klubben, till skillnad från förra året, att sälja spelare för fem miljoner. Inte ett helt orealistiskt antagande, i alla fall om Wanderson kan säljas till sitt marknadsvärde och inte skeppas iväg som koks i lasten till den vietnamesiska andraligan eller något liknande. Det tarvas även en del intäktsökningar från fotboll och marknad. Den stora frågan är dock att hålla koll på kostnader för spelartruppen. På papperet ser det fint ut, men så gjorde det även förra vårvintern. Tyvärr kan man inte vänta sig något annat än diverse käftsmällar som rubbar GAIS cirklar och utfallet för 2010 torde vara en stokastisk variabel med stor varians även i år.

Situation Sthlm vs. Faktum

2010-03-08T10:43:00.005+01:00

Under veckan som gick var min bättre hälft i den kungliga huvudstaden och roade sig medan en annan slet i sitt anletes svett i ljuset från datorskärmen och läslampan. Från makten och härligheten till landsorten tog hon med sig storstadens gatutidning Situation Sthlm. Jag har aldrig läst tidningen tidigare men var tidigare en relativt regelbunden köpare av de nedlagda varvens stads egna version med namnet Faktum.

Jag tar tillfället i akt att försöka göra en jämförande recension av Situation Sthlm med Faktum som måttstock. Vad som främst slår mig är skillnaden i tidningens material och framsida. Situation Sthlm använder sig av glättigt papper, som de flesta vecko- och månadstidningar och i detta avseende sticker Faktum ut med sitt strävare, rustikare papper (jag kan väldigt litet om pappersbranschen, så ni får ursäkta mitt måhända märkliga spåkbruk). Dessutom är framsidan onekligen annorlunda i och med att den pryds av en så kallad kändis, skådespelerskan Izabella Scorupco, med föga anknytning till det uteliv som Faktum brukar referera till (om man nu inte är av uppfattningen att hennes polska ursprung är relevant i sammanhanget).

Det första intrycket påminner mig helt enkelt mer om den där tidningen, som jag inte kommer ihåg vad den heter, som SJ sticker ner i ryggstöden. Inte nödvändigtvis något dåligt i sig men kopplingen till utelivet är tämligen oklart.

I många avseenden består detta intryck när jag läser igenom tidningen. Uteliggare och andra utsatta grupper får mycket mindre utrymme än i Faktum. Text och bildspråk är mycket mer slipat och inte alls lika tyket som i Faktum. Min bättre hälft, med en ton väl förankrat i hennes rötters innersta Norrland, konstaterar krasst att det är klart att tidningen måste vara glättig och ytlig - den riktar ju sig till stockholmare!

Om min bättre hälfts analys avspeglar den strategi som Situation Sthlms personal gjort i sin bedömning av sin marknad må vara osagt. På samma sätt kan givetvis Faktums oslipade attityd vara en proffsig bedömning av att den skall säljas till Göteborgare, sällan mer än ett par led från arbete på något band. Som läsare som väljer att köpa en tidning av en uteliggare föredrar jag dock de senare. Oavsett om det är beräknad falskhet i grunden vill jag verkligen uppleva att produkten inte bara talar om de som far illa utan även att de faktiskt i förlängningen är deras egna röst. Hade jag varit intresserad av kändisreportage finns det säkert bättre tidningar. Faktum ger mig mer information och perspektiv på den miljö jag bor i. Jag vill helt enkelt med mitt köpa djävla solidaritet (Jag vet, förbryllande, främmande ord för yngre läsare) som går bortom att sticka till en annan människa ett par tjugor!

Sedan fanns det inga bilder på människor med GAIS-mössor i Situation Sthlm heller. Stöd GAIS - köp Faktum!

Resultat inte alltid funktion av lönekostnad

2010-03-05T09:28:00.006+01:00

Visst är det härligt när journalistisk är att med andra ord skriva av en artikel från en annan tidning som inte gjort något annat än att hämtat ut uppgifter från skatteverket? Det är i vilket fall vad som skett efter att Aftonbladets rosa del publicerat en lista på allsvenskans tio mest betalda spelare 2009, vilket sedan ompublicerats både här och där.

Nej, jag är uppenbarligen inte mycket bättre själv. Nu inbegriper uppgifterna alla inkomster, inklusive signeringsbonus, men det är ju rimligen att betrakta som en del av deras lön som betalas ut i förväg. I alla fall i de flestas ögon.

Även om signeringsbonus betalas ut ojämnt över kontraktslängden är det en utgift som drabbar alla klubbar någon eller några gånger per säsong. Det intressanta är således inte i första hand att Ekong kommer överst på listan utan hur många andra Djurgårdsspelare som är med.

Av tio i topp har Elfsborg och Den Lille Satan två spelare var medan Häcken, Malmö FF och AIK har varsin. Fem av tio spelare är således hos klubbarna som hamnade på topp tre. Häcken och Malmö FF är båda på den övre halvan. Djurgården med hela tre spelare på listan hamnade på 14:e plats och lyckades med nöd och näppe rädda sig kvar i högsta serien genom ett kval.

I vanliga fall finns det en påtaglig korrelation mellan lönernas storlek och en fotbollsklubbs framgångar (mellan 1978-96 var sambandet mellan relativa lönekostnader och slutposition i England påtagligt med ett R2=0,92). Djurgårdens IF tycks vara ett lysande exempel som visar att allt inte handlar om ekonomiska muskler utan även på något som sitter mellan axlarna. Lönerna gick dessutom till en komplementspelare på mittfältet och en anfallare som inte kan göra mål.

Av någon anledning är dock Sportbladet valt att lyfta bort spelare som slutat efter följa säsongen. Marcus Allbäck skulle annars ha hamnat överst (däremot inte sagt att Allbäck har en del andra inkomstkällor) och vi ser ju hur bra det gick för Örgryte förra säsongen. Undrar var Alvaro Santos hamnar på listan?

Signeringsbonusar är en stor kostnad som klubbar tar på sig för spelare som sedan allt för ofta inte levererar. Sett till allsvenska klubbars omsättning är inkomsterna dessa spelare får mycket stora. En misslyckad investering är i det närmaste en katastrof, oköpt är ofta det bästa köpet.

Privat förvaltning av det offentligas byggnader

2010-03-03T10:08:00.008+01:00

I det modiga kölvattnet efter diverse upprörda känslor i samband med ökad nederbörd i osedvanligt kylig väderlek har statsvetaren Marie Demker påpekat att allt faktiskt är statens fel. Att tågen inte rullar alltså:

"I Dagens Eko 23/2 fick vi veta att hallar där tågen av-isades under särskilt svåra vintrar nu är tomma. Jernhusen tar så mycket betalt av de företag som SJ köper in underhållet av att dessa företag inte kan vara med och konkurrera om upphandlingen av underhållet på tågen om man använder hallarna. [...] Den avreglering, bolagisering och privatisering av det statliga ansvaret inom transport- och kommunikationsområdet som påbörjades på 80-talet har idag löpt linan ut. Idag kan vi se effekterna av att underhåll, investeringar och nytänkande inte genomförts på ett sammanhållet sätt. Numera är de ekonomiska aspekterna av varje enskild verksamhet avgörande för så kallade affärsmässiga beslut som myndigheter och affärsdrivande verk fattar."

Det är givetvis på många sätt enkelt och opportunt att skrika varg efter att fåren redan är döda. I princip håller jag dock mer Demkers kritik. Det är i min uppfattning ett stort problem ur flera hänseenden när det offentlig politik sker, eller inte sker, genom offentligt ägda bolag som skall agera som privata, affärsmässiga företag.

Utan att någon direkt kunskap (detta är trots allt en del av bloggosfären - där man får uttrycka tvärsäkra åsikter kring saker och ting man saknar initierad kunskap om) om den relativa kostnadsutvecklingen på fastighetsmarknaden kan jag ge två ytterligare exempel.

Först har vi företaget Akademiska hus. Ett statligt ägt bolag som förvaltar byggnader för universitet och högskolors verksamheter. Genom omständigheter som är såväl praktiska som juridiska har universitet och högskolor inget annat val än att använda sig av Akademiska hus. Samtidigt skall bolaget agera som ett företag, leverera vinst till sina ägare - det vill säga staten - och sätta marknadsmässiga hyror.

Sedan har vi fastigheter för kultur och ett hörsägens-exempel. En forskare, som jag inte kom ihåg namnet på, och som undersökt den kulturens ekonomiska förutsättningar konstaterade vid nått seminarium jag var på för några veckor sedan att i även om kulturen fått mer och mer pengar sedan kriget har summan den har kvar efter att ha betalat sina hyror egentligen hela tiden minskat.

Nu är jag ju en smula ambivalent till tanken med marknadshyror. Jag har dock av den bestämda uppfattningen att marknadshyror kommer bäst till sin rätt när det existerar eller finns förutsättningar för en fungerande, konkurrensutsatt marknad. Bruksvärdeshyror fungerar bättre när det inte existerar förutsättningar för en sådan.

Jag ställer mig tveksam till att hyresgästerna hos Jernhusen, Akademiska hus och Sveriges museum och teatrar egentligen har någon praktisk möjlighet att välja bort sina hyresvärdar för ett annat alternativ. Marknadsmonopol är den sämsta av båda världar. Det blir dessutom lätt absurt när offentligt finansierade verksamheter måste gå och äska om mer pengar för att betala stigande hyror till en statligt helägd fastighetsbolag som har uppgiften att generera vinster till sin ägare som sedan får ta vinsten och ge till den offentliga sektorn som måste betala stigande hyror.

Jag har tidigare hävdat att detta är situationen för alliansklubbarna som hyr hos Gamla Ullevi. Två andra dagsfärska exempel är Storan i Göteborg, vars verksamheter inte längre anser sig ha råd med Higabs hyror (Higab startades bekant som bolag för att ge lokaler till företag som fick sina gamla, billiga lokaler rivna i rivningshysterin och sedan inte hade en snöbolls chans i helvetet att fortsätta verka med Higabs hyror) och i Uppsala där Studentstaden, samlingsnamnet på ett stort bestånd med 4300 studentlägenheter, skall säljas av det statliga bolaget Vasakronan och då eventuellt göras om till bostadsrätter.

I det förra fallet blir en centralt placerad teater tom och det är svårt att se vad lokalerna kan användas till istället. Gepe har trålat kommentarer och det är la svårt att se varför förslagen skulle vara mer gångbara än nuvarande verksamhet. Ett kulturhus, exempelvis, kommer la näppeligen ha lättare att betala Higabs hyror.

I det andra fallet minskar en studentstad möjligheterna att erbjuda presumtiva studenter ett boende kraftigt. Uppsala har något av Sveriges mest överhettade bostadsmarknader och i en sådan situation slår troligen bostadsrätter, som säljs på en marknad, ut studentbostäder. I alla fall i fallet Studentstaden, som ligger tämligen centralt. För Uppsala, som i stor utsträckning lever på högre utbildning, forskning och därav tillhörande verksamheter är det på sikt en farlig utveckling för stadens ekonomiska utveckling om studenterna väljer bort Uppsala för att de inte får någonstans att bo (det var faktiskt en delorsak till att jag i min ungdom pluggade i Umeå).

Svåra frågor utan enkla svar. Jag är emellertid rätt säker på att offentligt ägd marknadsmonopol i dessa former inte löser så värst många problem. När marknaden inte fungerar bör staten försöka se till att den gör det eller måhända överväga alternativa lösningar. Att tro att högre effektivitet uppnås genom att skapa affärsmässiga bolag som sedan i praktiken har monopol på sin marknadsnisch är troligen en chimär.

Hisingen oväntad segrare

2010-03-01T17:06:00.003+01:00

För en tid sedan tog min bättre hälft saken i egna händer och bytte ut rubrikbilden på denna blogg. Detta för att markera en rumslig förflyttning från Hisingen till Uppsala.

För att bemöta detta startade jag en läsaromröstning för att utröna vilken bild de föredrar. Till en början såg Uppsala ut att ligga väldigt bra till och jag glömde faktiskt bort det hela. Nu märkte jag dock att omröstningen är avslutad. Lite oväntat hämtade Hisingen in försprånget och vann med minsta möjliga marginal - 18 mot 17.

Vid tillfälle skall jag byta tillbaka rubrikbilden. Varnar dock läsarna för att min bättre hälft inte har någon vidare respekt för de demokratiska reglerna. När hon såg att jag hade en omröstning så valde hon att inte rösta. "Äh, jag kan ju ändra den när jag vill i vilket fall", sa hon. Så länge jag inte ids byta lösenord och inte spara det på vår hemdator så ligger rubrikbilden således risigt till.

Bokrea för alla

2010-03-01T10:05:00.006+01:00

Bokrean har i stort sett gott mig förbi. Nej, egentligen har den inte gått mig förbi utan lämnat mig oberörd. I fredags gick jag en sväng i småstadens centrum och gick runt i några bokaffärer utan att få någon lust att köpa något. När jag var liten (och fortfarande var glasögonorm), var bokrean en stor händelse för en unge med begränsad budget. Var ofta på plats vid midnatt när bokrean öppnade.

På vissa sätt är utvecklingen bra. Att bokrean var en så stor händelse hängde troligen delvis samman med att Sverige och småstaden under mina uppväxtår långsamt men ännu ej helt lyckat stappla sig ur sitt skal som Öststat och komma fram i det kapitalistiska ljuset. Idag går det att köpa billiga böcker året runt.

På andra sätt är utvecklingen dålig. Utbudet av reaböcker tycks mig allt mer skralt och likriktat för varje år som går. Det är i stort sett samma böcker som säljs vid kassan på stormarknaden som säljs på rean. Gick en sväng på den sköna nya "akademi"-bokhandeln och suckade över att ungefär hälften av böckerna om historia har namnet Hitler i titeln.

DN skriver på sin ledare om bokbranschen som en bransch i kris och vad som behövs för att rädda utbudet. Rubriken på ledaren är En bok för alla. En av mina absoluta favoritböcker alla kategorier kom från det bokförlaget, som med statligt stöd skulle ge ut kvalitetslitteratur. Karel Capeks Salamanderkriget köpte jag på Konsum Håstenshallen för nästan 20 år sedan. Så egentligen kanske det inte är fel med reaböcker på stormarknaden; litterär spis.

---
Nu när jag ändå är igång och beklagar mig över ett skralt utbud så skall jag också passa på att nämna gatumusik. Det var två musikanter igång när jag gick igenom småstaden och tittade på böcker. Den ena spelade ledmotivet från Gudfadern-filmerna och på ett annat ställe spelade två personer When the Saints go Marching in. Samma låtar när jag gick tillbaka samma väg.

Nu har jag tidigare uttalat mig positivt om gatumusikanter men man får la ändå undra varför de måste spela samma låt om och om igen? Även om detta givetvis kan antas vara kassakor så undrar man lite varför de inte kan spela två-tre olika låtar. Det måste vara förbannat trist för gatumusikanterna också. Varför skall man ge pengar till musikanter som inte har ork nog att lära sig mer än en låt?

---
Såg dock att Arkadij Babtjenkos självbiografiska skildring Krigets färger finns på bokrean. Rekommenderas!

S stökar till städandet

2010-02-24T09:46:00.007+01:00

Kan inte låta blir att kommentera det gemensamma utspelet från Mikael Damberg från S och Eva Nordmark från SKTF angående hushållsnära tjänster. De går igenom några aspekter av detta skatteavdrag och kommer sedan till följande slutsats:

"Vi menar istället att en subventionering av hushållsnära tjänster bör ske på ett helt nytt sätt. Utgångspunken är att se behoven hos den grupp som har verkligt stora svårigheter att få livspusslet att gå ihop, nämligen barnfamiljerna och inte minst ensamstående med barn där tidspressen är extra hård. Skattereduktionen för hushållsnära tjänster till barnfamiljerna bör därför öka. [...] En högre subvention av hushållsnära tjänster till just barnfamiljer har också starka jämställdhetspolitiska motiv."

Det är onekligen intressant att S och SKTF gör det till en jämställdhetsfråga att rikets rikare hälft skall få subventioner för att hålla sig med tjänstefolk från den andra hälften. Vart tog klasfrågan vägen (historielektion för yngre läsare: Klass är inte samma sak som skolklass utan en omodern benämning på olika socioekonomiska strata, en gång i tiden ansågs S företräda ett sådant)?

De håller sig dock i vissa avseenden inom traditionens ramverk. De vänder på frågan till en efterfrågefråga till en behovsfråga. Jag kan riktigt se hur den byråkratiska blobben växer (skattesubventionen omvandlas till ett nytt bostadsbidrag). Hade de varit för 20-30 år sedan hade denna behovsprövande reform av skattesubventionen gett nya jobb i offentlig sektor för att administrera dessa nya regler. Nu har dock dessa lågproduktiva jobb försvunnit och ersatts av datorer.

Men framförallt ifrågasätter jag, vilket jag gjort förut, det vettiga med att skattesubventionera denna form av verksamhet. Det görs tydligen inga försök att skattesubventionera de offentliga pappersvändarjobb som ersatts av datorer men för hushållsnära tjänster, som i stort sett försvann på 1950-talet, skall vi understödja. Skall vi måhända återinföra varvsstödet också?

På grund av Baumols kostnadssjuka är hushållsnära tjänster och tjänster överhuvudtaget höga. Det kostar att få sitt hem städat, oftast mer än vad hushållet tycket det är värt. Således väljer hushållen som har detta behov något som de finner mer prisvärt, en Thailandssemester, 42 tums platt-tv eller vad det nu kan vara. Om de vill ha det mer städat hemma får de helt enkelt göra ett val; arbeta mindre, köpa mindre av något annat och betala för tjänsten eller helt enkelt leva med att man har det lite mindre stökigt (att inte köpa så mycket saker och istället åka på semester lite mer kanske).

Sedan 1950-talet har städtjänster helt enkelt inte varit lika attraktivt som alternativen, trots ökade hushållsinkomster i och med att kvinnor i högre utsträckning än då deltar i arbetslivet (innan dess var de i högre utsträckning hemma och städare) Jag ifrågasätter verkligen samhällsnyttan med att subventionera detta så att vissa kan ha både kakan och äta den. Förskola och liknande byggdes ut för offentliga medel just för att lösa de problem som Damberg och Nordmark nu identifierar som något som skall lösas med subventionerade hushållsnära tjänster.

Med tanke på de ramaskrin som frekvent regelbundenhet riktas mot snöröjning, SJ och kollektivtrafik i storstadspressen kanske det skulle vara mer eftertraktat att subventionera personalen som håller efter spår och vägar. Fast snart är det vår (efter att vi kommer hem från Thailand) och vi glömmer bort att det kanske blir vinter nästa år igen.

För den som vill ha ett lite större perspektiv på hushållets ekonomiska beslut i ett historiskt perspektiv rekommenderar jag varmt Jan de Vries The Industrious Revolution för ett bättre blogginlägg om subventioner av hushållsnära tjänster, se bloggen Storstad.

Utbud och efterfrågan

2010-02-19T16:21:00.003+01:00

Publicerade en krönika på Yimby Uppsala kring utbud och efterfrågan på attraktiva bostäder. i Uppsala Det vill säga i praktiken bostäder byggda innan 1950...